Jag ogillar dig inte. Jag får däremot ofta för mig att ingen gillar mig, egentlgien utan grund, bara en känsla. Däremot vet jag väl egentlgien att det inte är så, jag har bara dåligt självförtroende.

jag har ju inte vett nog att ha dåligt självförtoende,jag kör på likt en racerbil på tävling.sen svänger jag försent och då smäller det!jag ser ej svängen i tid.jag är ju bara så dumt öppen,ärlig å spontan.det gör ont att krocka gång på gång.försöker sakta ner nu och svänga i tid.men det är jättesvårt eftersom jag levt så här i över 30 år nu.men jag får ta å sakta ner helt enkelt.

tack för svar å tack för att du inte ogillar mig.

Hmmm, jag är precis likadan. Känner igen mig i #0 #1 och #2.

Jag ogillar ingen av er heller men har en känsla av och vet att många inte gillar mig. De drar sig undan och jag vet inte vad jag gjort för fel. Vill ju bara andra väl.

Det svider att vara ensam men känns tryggare och mindre missförstånd och konflikter uppstår.

Bamsekramar till er båda

Jag har rätt många kompisar, och jag spelar med oerhört öppna kort.

Jag säger ofta till folk i förväg att jag inte riktigt är som "de andra barnen", och att jag inte drar vita lögner och sånt som annars är väldigt vanligt i sociala sammanhang.

I perioder så är jag inte social alls. Då kan mitt sociala liv enbart bestå av min sambo och då blir vissa av mina kompisar sura. De är inte mina riktiga vänner. Mina riktiga vänner kan jag ha perioder på veckor, månader, år som jag inte träffar dem, för att sen ta upp bekantskapen som om ingen tid alls har passerat.

Att jag inte har lätt för att umgås, det har jag försökt motarbeta genom att kommunicera på internet istället för i telefon eller "irl" som för mig kräver mkt energi när jag mår som jag gör nu.

Alla funderingar i min hjärna om hur tonfall ska tolkas, hur kroppspråk ska tolkas, miner, och om de ironiserar osv, gör mig så trött att jag bara orkar umgås 1-2 ggr varannan vecka, och då måste jag vara helledig dagen efter för att vara hemma och sova, annars får jag direkt symtom på utbrändhet, grinig, kan inte äta osv.

Så självklart kan man ha vänner om man har NPF. Dock är det så väldigt väldigt mycket enklare om de också har det. :)

Så jag känner igen det där! Får också en känsla av att folk inte tycker om mig…

Fast jag tycker inte illa om nån av er!

Jag gillar dig Mysan

#0 Så känner jag med..

Gillar dig med Mymlan

Gillar dig också, aspie!

va trevligt å mysigt det är när ni ger varandra små fina ord,,,det behövs ju så väl…å skönt att ej vara helt ensam om det även om det känns så…

så tack för ni finns å har svarat..kram till er från mig,,

#10 Och jag har inget emot det lilla jag har "sett" av dig heller, StartOf…… Ser inte hela namnet

StarsOf… Ska det vara inte StartOf…. Sorry

Tack Mysan

Gillar dig oxå StarsOfs…. även om jag inte sett så mkt av dig ännu

tack..det värmer mer än ni kan förstå..

Känner också igen mig, har alltid känslan av att inte vara omtyckt. Men det är väl den berömda självkänslan som spökar kanske. Tänker att ni som varit här ett tag på forumet irriterar er på mig som kommer in ny här och gör inlägg och kommentarer både här o där…

#15 Nej absolut inte! Men så känner jag också… Får en känsla av att inte komma in i gruppen / grupperna…

känner igen mig i #15…

försökt å ändra mitt namn men det verkar ej gå om man ej har i fokus plus..stars of svea ,,, heter väl jag dårå…kram på er igen..

Ah! Stars of svea… Ska försöka komma ihåg det

jajaj,,,det är inte så noga…svea går jättebra,,,kraammmmm..

Kram

Vilken myspystråd! Jag gillar er för att ni gillar varandra!

Jag har också svårt med vänner, jag har svårt att tyda signaler och behöver raka rör och är totalt totalt blåst när det gäller ironi, fattar det inte alls… Viiiilket kan ställa till lite bekymmer ibland.

Jag känner också att många människor ryggar tillbaka lite av min impulsivitet, det har blivit lite bättre med tiden eftersom jag nu kan ibland se när jag gör något impulsivt och har lärt mig att skratta åt mina små hyss.

Javisst är det myspysigt!

Men när man kommit upp i min ålder, 49 år, så har man lärt sig leva med sig själv, så att säga och hunnit dämpa sig lite.

Och det är skönt att äntligen veta vad som varit "fel" hela tiden.

Jag känner också igen mig väldigt mycket. Får ofta för mig att folk inte gillar mig och att de tycker att jag är jobbig och det ena och det andra. Så jag har slutat att vara aktiv på internet nu. För jag orkar inte känna så här hela tiden. Man känner sig så ensam. Och det gör så ont..

Visst är det svårt med vänner. Jag har tre stycken som jag kan träffa ibland dock ingen som jag umgås med regelbundet eller skulle bjuda på min födelsedag eller liknande.

Folk uppfattar mig som extremt stötig eller kantig och jag är nog ganska rak i min kommunikation. Ytligt är jag jättetrevlig men det är jobbigt när det blir lite närmare kontakt.

Det blir fel ibland även på nätet. Däremot tycker jag att detta forum är mera förstående och analyserande för det man skriver. Ofta får man en rak fråga om hur man menar och många verkar ha samma sorts humor. Aspiedrag?

Och ja, ingen tycker om mig heller (i synnerhet inte jag själv) Ångest!

# 22

Vi är i ungefär samma ålder och jag håller med om att man lugnat ner sig betydligt men visst hetsar man upp sig ändå. I synnerhet om man blir missförstådd. Men jag har mera tålamod nu med kritik och med folk som gör annorlunda än vad jag själv gör.

#0

Jag känner mig inte heller så uppskattad… Jag känner mig tjatig, för… krävande helt enkelt… Inte alls självständig för min ålder… Jag kommuniserar väldigt dåligt och är världsbäst på att såra människor. Jag kan inte disskutera i vanligt tonläge utan att bli förbannad och krossa allt runt mig Hehe, krossar kanske inte allt, men förbannad blir jag och vet inte vart jag ska ta vägen… Ibland ligger jag i min säng och är så fruktansvärt arg. Vill bara sparka någon JÄÄÄTTE mycket. Bara döda nån… För jag blir frustrerad över att min hjärna tänker för mycket på ALLT.. Det blir liksom överfullt i min hjärna… Varför skaffar jag inte ett USB-minne

Lite utanför ämnet kanske.. Men som sagt, jag känner mig jobbig, odräglig, tjatig, VÄLDIGT envis… Så envis att folk nästan går in i väggen av frusteration! osv… Har inte haft så många vännner genom livet eftersom ingen velat umgås med mig.. har varit för hyper och högljudd, så alla har undvikit mig.

Men!

Jag trivs jätte bra på detta forum! Mycket bra människor!

KRAM TILL ALLA!

Oj, vad många som hade skrivit här sen sist jag kollade och alla känner lika, det verkar vara ett NPF drag De flesta av oss brukar j ha dålig självkänsla så det kanske inte är så konstigt.

Jag vill bara tala om att jag gillar er allihop och hos bokstavsfolket trivs jag bäst. Vi med NPF verkar ha mer förståelse och empati än NT konstigt nog.

JÄTTE-BAMSEKRAMAR till er alla

# 25

Många gånger önskar jag att man kan stänga av hjärnan. Inte bara bearbetar jag det som hände i morse utan också på allt som hänt de senaste 30 åren. Varför måste man vakna mitt i natten med en hjärna som går på fullt varv? Kan man stänga av på något sätt?

#26 Jag gillade din underrubrik (kan man kalla det så?)

"Den som lärt känna människors ondska blir djurvän"

Jag läste också nånstans där det stod nånting i stil med:

"Ju fler människor jag lär känna, desto mer uppskattar jag hundar"

#28

"Den som lärt känna människors ondska blir djurvän" Är visst ett uråldrigt gammal Kinesiskt ordspråk. Jag fastnade för detta för flera år sedan.

Det andra var oxå bra

Lite OT, ber om ursäkt för detta

Ja, det är så lätt att det blir OT

1,2 och 3….jag känner igen mej…

jag med upplever att folk (främst på forum) dissar mej…. men jag inbillar mej nog…. är ju otålig och sånt dära…. men jag ogillar ingen här inne!!!

Snarare tvärtom…. jag gillar er massor… för ni e som jag (nästan)

Jag känner också igen mig till viss del…

Jag är en sån männsika så att en del klarar verkligen inte av mig.. speciellt andra tjejer tror jag, men jag har också många vänner som tycker om mig som jag är… De vet att jag inte faller inom ramnen för hur man ska vara och så, och min allra bästa kompis, brukar ge mig en vink ibland om jag barkar iväg åt skogen..

jag kan ju bli så fruktansvärt hyper och spela apa… och vrähka ur mig, särskilt när jag är trött.. då blir jag helt hopplös…