Annons:
Etiketteradhd-addartiklar
Läst 48025 ggr
Cattis
9/22/07, 1:37 AM

Bokstavsflickor

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Tidigare har man trott att pojkarna varit betydligt mer drabbade av funktionshinder som ADHD/ADD, DAMP, Asperger m.m. än flickor. Detta verkar inte stämma. Visst är pojkarna ännu fler i antal, men på senare tid har fler flickor uppmärksammats. En anledning till att de tidigare ansågs vara färre var att de inte är lika utmärkande som pojkar.

På grund av stereotypa könsroller har flickor ansetts vara ouppfostrade, ohövliga eller ointresserade, snarare än att man misstänkt att de kan lida av ett funktionshinder.

Pojkar ursäktas ofta, då de av naturen (läs folks syn på könsrollerna) anses vara, och ursäktas för att de är, vildare och mer uppåt väggarna. "Pojkar är pojkar" säger man och småler. När det gäller flickorna fnyser man i smyg och anser att "ungen borde uppfostras bättre". På senare tid har ofta skällsord som "hon är som en jäkla DAMP-unge" använts för att beskriva människor som anses vara jobbiga/störande. Om de bara visste hur "rätt" de ofta har!

Problemen flickorna har är dock lika svåra som pojkarnas, även om de utåt sett ter sig annorlunda. Dessa flickor behöver lära sig att hitta sätt att hantera sina känslor och sina reaktioner. Ofta skapar dessa problem bråk på hemmaplan och hemmet blir inte den trygga hamn de så väl behöver för att ladda om och få ro. Därför är det viktigt att dessa flickor har en hobby/sysselsättning som de tycker om att pyssla med och som stärker deras självkänsla. Hittar de sitt specialintresse blir de ofta också mycket duktiga på det de gör, och det i sin tur skapar god självkänsla. Deras ständiga känsla av utanförskap finns där ändå, men det kan kännas bättre om de har något att göra som de kan "glänsa i".

Tonåriga flickor, med bokstavshandikapp, får ofta svår PMS och kan behöva medicinsk hjälp för att hantera detta. Humörsvängningarna före mensen är ofta inget att leka med. Aggressivitet är inte ovanligt.

Tre kategorier

Man delar in flickor med bokstavshandikapp i tre olika kategorier.

Flickor med hyperaktivitet kallas ofta för pojkflickor. De leker mer med pojkar och är ofta vildare och mer fysiskt aktiva. De är inte så sällan också väldigt risktagande.

Medan vanliga flickor ofta väljer gymnastik eller dans, väljer bokstavsflickorna kanske hellre fotboll eller ridning. Sådant med mer fart och fläkt i, mer fysiskt krävande. De klarar sig förhållandevis bra i skolan, tack vare att de är så framåt och initiativrika.

Som tonåringar skolkar de ofta, ljuger, är uppkäftiga och totalt okontrollerbara. Försöker man bestraffa dem får det ofta helt motsatt effekt - mer bråk.

De flickor som inte är fysiskt hyperaktiva, utan mentalt överaktiva = hypoaktiva, är ofta inåtvända och dagdrömmer mycket. De väljer att sitta ensamma och bara drömma/fantisera, framför att delta i lek. Om de leker, föredrar de att leka med ett annat barn i taget. De är också ofta helt nöjda med att vara ensamma och göra saker på egen hand.
Dessa flickor har det ofta svårare i skolan, då de har svårt att vara uppmärksamma längre stunder och hellre drömmer sig bort. De är ofta glömska och oorganiserade. De anses också ibland, felaktigt, vara mindre begåvade än andra - just för att de verkar ha svårt att förstå. De förstår, mer än man kan tro. Problemet är bara att undervisningen sällan är så spännande att de orkar vara fokuserade på vad läraren säger och gör. Ångest bland dessa flickor är inget ovanligt.

De blir också ofta självutplånande, för att smälta in och märkas så lite som möjligt. Kritik är jättesvårt att hantera för dem, då de tar det högst personligt och lätt känner sig kränkta och sårade.

Den sista kategorin är de som är både hyperaktiva och hypoaktiva. De är mer "vakna" än de hypoaktiva men inte riktigt lika utagerande och framåt som de hyperaktiva är. Ett kännetecken på dessa flickor är att munnen "går i ett" på dem. De pratar mycket och snabbt. De blir ofta "jokern" i klassen och har svårt att vara tysta ens då de blir tillsagda på skarpen. Dessa flickor är ofta överkänsliga, skämtsamma och hetsiga.

Flickorna i denna kategori är potentiella ledarfigurer, då de är pratsamma, sociala och spännande med sitt risktagande i olika situationer. Tuffa brudar.

Tjejer i tonåren som tillhör denna kategori riskerar att bli hypersociala, börja röka/dricka samt göra tidiga sexuella debuter. De vill testa allt som verkar spännande och förbjudet.

De flickor som är mycket begåvade är svårast att upptäcka, om de inte har utmärkande drag som påverkar omgivningen, då de har lätt för sig i skolan. Och skolan har vanligtvis inte resurser att se mer än det uppenbara eller vad som egentligen skulle behövas. I de högre klasserna brukar det dock märkas, då de misslyckas med att organisera sitt skolarbete och allt inte längre bara "flyter på".

Det är av ganska stor vikt att dessa flickor får diagnos så tidigt som möjligt. Annars kanske de i värsta fall måste växa upp i en omgivning som inte förstår dem alls. De blir ansedda som korkade, ouppfostrade och lata. Flickor lider ofta i tysthet och blir med tiden väldigt duktiga på att kamouflera sina problem/svagheter.

Samhällets dom mot dessa flickor är hård. Man ser inte med blida ögon på tjejer som dricker mycket, är upproriska, aggressiva eller sexuellt mycket aktiva.

Om de inte får hjälp, kommer de troligen gå genom livet och känna skam över hur de betett sig i tonåren - trots att de inte kunde rå för sitt beteende. Dessa flickor/tjejer/kvinnor behöver minst lika stor, om inte mer, förståelse som pojkar/killar/män med samma problematik. Det som ställer upp de största hindren för denna förståelse är okunskap och de sociala könsrollerna.

Självklart skall man inte komma undan med vad som helst, eller kunna bete sig illa, och skylla på att man är tjej med funktionshinder och därmed inte rår över sina handlingar. Men med stöd, hjälp och förståelse kan de flesta lära sig att hantera detta och leva ett relativt "normalt" liv.

Av: Cattis

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Cattis'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Cattis', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2007-09-21

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Annons:
StuteriQveiar
9/22/07, 2:24 PM
#1

Alla tre grupperna stämmer på mitt liv som ung. Jag vill fortfarande hoppa flygskärm och sådant, och allt som alla säger att jag intekan måste jag jämt bevisa att jag kan. Min yngsta dotter är som jag var, och kommer nog att bli som dessa tonårsflickor i kategorierna ovan om hon inte får hjälp, men i och med att hennes storebror har blivit diagnostiserad med ADHD, och jag utreds, samt min pappa har ADHD så är vi redan s a s i svängen redan, så chanserna till hjälp är så mycket större än för mig som tonåring.

HannaM
10/1/07, 12:48 AM
#2

Här kommer jag igen.. jag beskrivs så mycket här.. ellersnarare, jag passar in så bra på det jag läser här. Pojkflicka ja! Dock inte utagerande och våldsam.. passar nog bäst under dubbelkategorin där… fast inte med risktagande och alkohol och sånt… hmm ja alla är vi olika. Jag fick dock ingen diagnos under skoltiden.. jag störde ju ingen och fick betyg.. då orkar ingen bry sig… så JA det är otroligt viktigt att få en sådan diagnos tidigt

[piraten90]
10/1/07, 10:16 AM
#3

Jag stämmer exakt in på "hypoaktiv". Lite läskigt att läsa för varenda ord stämmer exakt.

Ska visa mamma artikeln när hon kommer hem!

Gronstedt
10/2/07, 10:57 PM
#4

AJJ! Det där handlar ju om mig. Hyperaktiv som ung, av omständigheter under skoltiden nödgad att stänga ute livet och gå in i hypoaktivitet … F*n, vad det gör ont att inse! Hjälp!

Cattis
10/3/07, 12:10 AM
#5

#4 Jag känner igen reaktionen. Det gör ont först, men det känns mkt bättre ganska snabbt.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Milla
10/3/07, 3:28 PM
#6

hypoaktiv passar som handen i handsken på dottern

Havsrosens stuteri www.havsrosensstuteri.se

Annons:
Margareta
10/4/07, 1:15 AM
#7

Min sons diagnoser har inte upptäckts just för att han INTE varit utåtagerande. När jag ställde frågor under uppväxten, både om Dyslexi och ADHD-sfären fick jag svaret att han är för lugn/snäll för det…

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

Jossa
10/4/07, 9:56 AM
#8

Det passar ganska bra in på mig nu det med skolan och med fart och fläckten. Jag har inte valt gymnastik eller dans att hålla på med. Jag spelade fotboll i 6 år och ridit i alla mina år. Och nu kör jag häst också, och det är nästan samma fart som i ridning.

Emmahpemma
10/6/07, 12:48 AM
#9

Lite lästips :

ADHD hos flickor - En inventering av det vetenskapliga underlaget, Statens beredning för medicinsk utvärdering, 2005

Flickor med neuropsykiatriska problem, Särtryck i Ögonblick nr 3 2003, Kopp, Svenny och Gillberg, Christopher 

Flickor med ADHD, Nadeau Kathleen, Littman Ellen och Quinn Patricia, 2002

Understanding Women with AD/HD, Nadeau Kathleen och Quinn, Patricia, 2002

/Emmah, blivade spec.pedagog

Cattis
10/6/07, 11:14 PM
#10

#9 Tackar!

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

brittis50
6/3/08, 2:25 AM
#11

jag tycker allt detta med ADHD o ADD är rörigt min dotter som är 16 har troligtvis haft ADD hela sin barndom utan att vi fattat men nu har jag  läst så mycket att jag är helt slut i huvudet….hon skall få medicin ochj ag hoppas det skall hjälpa henne ….jag bara känner mig så ensam…..fast jag har en fantastisk familjså är detta en sorg…fär man säga så?

Cattis
6/3/08, 4:13 PM
#12

#11 Det får man absolut säga. Det ÄR en sorg.
Man förstår det nog inte förrän man själv är där. Jag har sörjt varenda gång, och jag vet egentligen inte vad jag sörjer. Jag har ju hela tiden vetat, men trots det så när beskedet kommer om diagnos eller så, så sörjer jag.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Niklas
6/4/08, 8:42 PM
#13

#11: Du är inte ensam. Vi är många. Några finns här. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
GoaGreta
8/22/08, 11:59 AM
#14

Vilken bra artikel Cattis Skrattande känner så igen mig i både hyper och hypon, synd bara att min familj inte kunde acceptera mig som den jag är/var även om jag vet att diagnoser inte fanns på flickor när jag växte upp…………………….jag fick bara höra saker som var negativa och i många år drogs jag med känslan att jag var värdelös……………………min självkänsla växte först när jag bröt med min familj……………sorgligt men sant.

Eremitha
8/22/08, 1:48 PM
#15

Beskrivningen av den hypoaktiva varianten stämmer i varenda stavelse på mig. När jag läste den infon första gången för ett tag sedan, gjorde jag direkt ett test som brukar användas som led i diagnostiken. Resultatet var klockrent! Tidigare har jag bara trott att jag var aspie. ADHD har bara varit förknippat med utåtagerande och stökighet för mig.

Fair Winds and Following Seas!

Mysan59
8/30/08, 12:41 AM
#16

"både hyperaktiva och hypoaktiva" Det stämmer nog mest in på mig, förutom att jag inte är nån ledarfigur, men gjorde det mesta, rökte, drack, sniffade, var med killar, ute mycket, stökig. Tyvärr var jag ca 46 (alltså ca 2 år sen, kanske 2½) när jag fick min diagnos, tänk om jag hade fått den som ung istället! Undrar om livet varit annorlunda då…?

Noeli
8/30/08, 12:19 PM
#17

#46 sådär tänker jag ibland också.

Hade livet varit annorlunda om jag fått diagnosen tidigare?! Troligen.

Fast det hjälper ju inte nu. För nu är ju nu liksom. Bättre sen än inte alls… :)

Niklas
8/30/08, 12:57 PM
#18

#16: Tänk om du inte hade fått diagnosen? Du har resten av livet att göra något av den. :-)

Vänliga hälsningar

Niklas


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Mysan59
9/2/08, 5:57 PM
#19

#17 och 18: Jovisst det har ni rätt i, men ibland kan jag inte låta bli att undra, fast bara IBLAND. Det är inget jag alltid grubblar på… Flört

[Tassy]
2/12/09, 2:14 AM
#20

Jag känner igen mig väldigt mycket i både hyper och hypobeskrivningen, men inte alls i beskrivningen av att vara bägge samtidigt. Kan man pendla mellan att vara hyper och hypo?

Annons:
plastbaronen
2/16/09, 2:52 AM
#21

Hm, om man är kille, hur yttrar sig kombinationen hyper/hypo då? Är man också en ledartyp eller?

Jag var ledare som barn men blev inåtvänd och aggressiv i tonåren. Nu är jag inåtvänd fast inte aggressiv längre… men kan fortfarande vara rätt kaxig och dominerande i situationer där jag känner mig säker på det jag gör - och det är inte som jag vill trycka ner folk utan jag blir helt enkelt väldigt engagerad.

Men jag har aldrig varit full och är nästan helt ointresserad av sex. Har mest haft kreativa och "nördiga" intressen.

[Hamster95]
2/16/09, 10:07 AM
#22

Känner igen mig i alla kategorier

Sweetelle
2/16/09, 6:02 PM
#23

#21 Har du någon diagnos? Jag skulle gissa att de olika varianterna finns även hos killar även om de yttrar sig annorlunda.

Jag tror inte bara det är ADHD/ADD hos flickor som underdiagnosticerats, utan även ADD hos pojkar.

plastbaronen
2/16/09, 7:16 PM
#24

Jag har ingen diagnos, men funderar från och till på att testa om jag har det.

ananas81
2/16/09, 7:37 PM
#25

Sporter som jag har hållit på med är ishockey och ridning…fartfyllt båda två. Ja, jag kunde nog identifiera mig mer med det motsatta könet när jag var liten…

min absolut bästa stund var när jag fick hoppa bungey jump för 3 år sedan…fart och fläkt som mestGlad

I skolan var man lugn och inåtvänd och jag lekte aldrig med mer barn en ett samtidigt. Dagdrömmar och fantasivärldar….JA.

linhof
7/31/09, 4:08 PM
#26

såååå jag! kanonartickel cattis Skrattande

[Azeela]
8/23/09, 4:37 PM
#27

Jag har ADD och jag känner igen mig i varenda rad som många andra skriver..bra artikel! Rätt svårt att hitta bra och lätt förståelig fakta om just ADD…

Annons:
bea28
10/12/09, 9:19 PM
#28

Jag vet inte vad jag ska säga… på dubbelkategorin stämmer allt in så bra! Jag har ingen diagnos så, men nu på senare itd har jag börjat tro att något inte stämmer (är 16 nu). Allt blri så fel, fel, fel ibland!

 Så jag vet inte… Blev lite chockad av att allt stämde… Vet inte riktigt vad jag ska göra nu :/

[aspie]
10/12/09, 9:32 PM
#29

#28

Hej och välkmmen!

Misstänker du att du kan ha ADHD så kontakta skolsyster som kan hjälpa dig vidare. Eller så kan du kontakta BUP direkt och be de om en utredning. Tala bara om dina misstankar och hur ditt liv varit osv.

Lycka till

JohannaEkroth
10/12/09, 10:48 PM
#30

#28 Välkommen =)

Misstänker du att du har ADHDså är det bra att ta tag i det så fort som möjligt. Jag vet inte hur lång kö till utredning det är på gotland.

Här är iaf en länk till BUP på gotland:
http://www.gotland.se/imcms/6069

De har hand om NP-utredningar på barn och ungdomar. Det går bra att ringa deras sekreterare.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Gronstedt
10/13/09, 11:10 AM
#31

BusHanna, vilken fräck Avatar! Jag har fläckar på min bildskärm sedan jag försökte peta bort den … Tungan ute

HannaM
10/13/09, 12:53 PM
#32

Haha den ser ut som det vi hade i skafferiet för några månader sen=p

JohannaEkroth
10/13/09, 1:16 PM
#33

#31 Ja visst är den fräck. =) Jo det gjorde jag också… nästan, första gången jag såg den. =P

#32 Du får säga till så du inte blir paraniod av dess traskande Tungan ute Iofs tillhör väl inte bildskärmar den vanliga födan, fast det vet man ju aldrig. Foten i munnenFlört

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

HannaM
10/13/09, 1:45 PM
#34

Tror mina är borta ur skafferiet. Vi fick slänga rätt mycket men vi fick äntligen plats med sakr i skafferiet igen så det var nog bra på något vis ändå=)

Annons:
[Tassy]
10/13/09, 3:38 PM
#35

haha här är en till som klappade till bildskärmen automatiskt Foten i munnen

linhof
10/15/09, 12:45 AM
#36

BusHanna: du har ju en TRIPS!!!!! *asgarv* Kyss

JohannaEkroth
10/15/09, 1:36 AM
#37

#34 Inget ont som inte har något gott med sig Foten i munnenTungan uteCool

#35 Det gjorde jag också, 2 ggr, när jag loggade in på f.m. Hade glömt att jag hade den som Avatar Tungan uteSkämsOskyldig

#36 Min Trips äger! KyssFoten i munnenTungan ute

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Tassy]
10/15/09, 1:39 AM
#38

#37 hahahah Skrattande

[Linsenhejhej]
10/31/09, 9:35 PM
#39

Hypoaktiv stämde exakt in på mig!

JohannaEkroth
10/31/09, 9:46 PM
#40

Mig också Linsen.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Musiken
1/13/10, 1:25 AM
#41

Hypoaktiv stammer in helt och fullt pa mig - forutom de daliga betygen! Har alltid varit kreativ och anvande det for att halla mig nagorlunda sysselsatt och engagerad under lektionerna. T.ex. sa tar jag nastan aldrig anteckningar, utan fyller mina block med teckningar istallet. Trots att de ofta var helt orelaterade till vad som diskuterades under lektionen sa racker det med att jag tittade pa dem sa var det som att lasa en oppen bok, bade nar det galler vad som diskuterats under lektionen och vad jag kande och tankte vid tillfallet. Fick ofta skit for att jag var okoncentrerad och bara satt och kladdade under hela grundskolan, men trots forsok till att forklara att det var sa jag faktiskt koncentrerade mig sa blev jag skickad till rektorn och utskalld. Borjade da med att skriva i olikfargade pennor istallet och skapa bilder med fargerna uti texten.

Har aldrig pluggat heller da jag inte klarar av att koncentrera mig pa det. Anvander min logik och mina teckningar till att paminna mig sjalv om vad som sagts under lektionerna istallet. Sa prov har jag alltid varit bra pa. Hemlaxorna blev aldrig gjorda dock.
Dock, ju hogre upp pa utbildningsstegen jag klattrat, desto svarare har det blivit. Fran att ha varit ett ar fore alla andra i 7an i flertalet amnen, till att knappt klara av att halla reda pa vad det ar jag laser nu pa universitetet.

Annons:
Musiken
1/13/10, 1:26 AM
#42

dubbelpost

Emaljoh4
1/13/10, 8:57 PM
#43

#39 H,mm.. Säger jag "Ty, han är min" så lär du inte vara så hypoaktiv längre. HHEHEHEHEHEE Oskyldig

Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! Glad

 

Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

HannaM
1/13/10, 10:15 PM
#44

#41 Det påminner mycket om mig, smart och lätt för sig i skolan till ungefär 12-13 årsåldern och sen när kraven på inläsning och pluggande och självständighet ökar så gick det bara sämre att hänga med.

OzzyochJag
1/18/10, 5:03 PM
#45

Det var skrämmande läsning, det var verkligen som att läsa om mig själv. Jag tillhör nog den sista kategorin är de som är både hyperaktiva och hypoaktiva. Undrar om det är någon idé att försöka få en diagnos när man är 35 år gammal. Men hade varit skönt att få veta, det hade ju förklarat en hel del.

[aspie]
1/18/10, 5:08 PM
#46

#45 Det är helt klart värt att göra en utredning då du bara är 35 år. Jag blev nyss utredd och jag fyller 51 år idag faktiskt he he nu fick jag det sagt oxå. Jag är överlycklig av att ha fått göra en utredning. Nu har jag allt på papper och det känns skönt

OzzyochJag
1/18/10, 6:03 PM
#47

#46 Grattis på födelsedagen. :)

Ja, jag får ringa min vårdcentral och börja den vägen.
Hoppas bara att jag får någon som tar mig på allvar, tog upp det här med en psykolog för flera år sedan, men hon var bara så fokuserad på min utmattningsdepression jag hade då.

LenaR
1/18/10, 9:50 PM
#48

Oj, stort grattis på födelsedan, Aspie!!

Skrattande


En människa kan göra vad hon vill, men inte vilja vad hon vill.

Annons:
[aspie]
1/19/10, 9:25 AM
#49

#47

Tack he he… Skrattande

Det gäller att stå på sig för att få en utredning. Min psykolog trodde inte på mig när jag berättade, ingen annan heller verkade det som. Jag ringde neuropsykiatriska teamet direkt och fick en rimiss skriven. Ett tips om det inte funkar på vårdcentralen

#48

Tack Lena Skrattande

OzzyochJag
1/19/10, 12:54 PM
#50

#49

Tack för tipset. :)
Känns bara väldigt kaotiskt just nu.
Har börjat slita i trådar för att få utredning på min pojkvän för att helt plötsligt inse att jag nog måste börja kämpa för mig själv också.
Den har artikeln var verkligen en veckarklocka för mig själv, att få läsa och se att jag inte bara trott att något är fel, utan att det ganska säkert är det.

[aspie]
1/19/10, 1:59 PM
#51

#50 Förstår att det känns kaotiskt. Det är nog nåt som de flesta av oss här inne känner igen. Det kommer säkert att gå bra. Ta bara en dag i sänder.

Tänk på att väntetiderna för utredning kan bli mkt lång så var inte rädd att söka utredning nu både till dig och pojkvännen

Margareta
1/19/10, 2:17 PM
#52

Kaka söker maka och sen får dom barn brukar vi säga.

Det stämmer nog ganska ofta!

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

[aspie]
1/19/10, 2:29 PM
#53

#52 Hur menar du Margareta? Var det ett svar till någon av oss som skrev sist eller?

[Tassy]
1/19/10, 2:55 PM
#54

Aspie: "kaka söker maka" gissar jag betyder samma som "lika söker lika" dvs till exempel såna som oss finner ofta varandra eftersom vi förstår varandra bättre än "vanliga" människor.

[aspie]
1/19/10, 3:03 PM
#55

#54 Jo, så långt förstod jag men fattade inte vem det var skrivet till. Eller rör jag till det nu?Skäms

Annons:
[Tassy]
1/19/10, 7:23 PM
#56

Men, jag måste ha missat halva ditt inlägg aspie, eller har du ändrat det? Skäms

Margareta
1/19/10, 7:57 PM
#57

Det var inte skrivet till någon särskild utan mer som en allmän reflektion efter #50

/Margareta

LCHF-magasinets allra sista nummer 2020/3 gavs ut i juni.
Det finns fortfarande lösnummer och gamla årgångar
http://www.lchfmagasinet.se

[aspie]
1/20/10, 8:21 AM
#58

#56 Nej Tassy, jag har inte ändrat mitt inlägg. Du måste ha missat hälften he he heSkrattande

#57 Nu förstår jag Skrattande

Jossa
3/7/10, 10:45 AM
#59

Jag har märkt att det är väldigt många människor som har fördomar om det här med bokstavs"folk".
Jag går under ADHD utredning, och är vad jag vet på sista "stationen" innan jag till slut kommer få reda på vad psyk tycker.

Alla jag pratat med är så emot att jag har ADHD, att någon alls har det funktionshindret. För dem existerar det inte, bara dåliga rutiner och dålig "fightning" för att göra sitt bästa.
Skolsyster säger att allt tyder på att jag har ADHD, vilket gör att hon hjälper mig att skynda på utredningen massor då skolan blir lidande. Men en av lärarna som säger att hon jobbat med ADHD-personer (bara killar för den delen) säger att jag inte på något sätt visat så kallade rätt "syndrom". Men vad jag vet är det oftast en stor skillnad på killar och tjejer…
Skolsyster har jobbat med personer som haft bokstavskombinationer i många år innan hon blev skolsyster, och hon jobbar fortfarande med det på sidan om.

Det jag egentligen ska återkomma till och började med är att jag är så trött på att försvara mig! Varför kan inte människor bara acceptera att man tror på något, istället för att alltid vara så kritiska och tro att man använder det som ett typ av "skydd" för sina handlingar, eller icke handlingar?

Jag skolar så gott som jämt, jag tycker inte om att vara i skolaktiviteter där man måste umgås med dem andra. Det kan vara okej om det är något där jag kan köra mitt egna race och slipper bry mig om dem andra och samarbeta.
Tar någon annan över ledarrollen i en grupp blir jag tyst och tappar intresset.
Jag kan inte ta kontakt med människor, men har inga problem om dem tar kontakt med mig först.
Känner mig väldigt osäker i situationer jag är ovan med, som att hitta själv till en ny plats utan någon som kan hjälpa till, då skiter jag i att åka dit alls, oavsett vad som skulle skett där.
Mitt humör är hemskt! Även om jag förbättrat det väldigt mycket.
Känslig och gråter över nästan allt, speciellt om det sätts press på mig, och alla säger emot det jag säger. Då får jag ångest och gör absolut ingenting. Det är så det har gott i skolan, och därför har väldigt många av mina kurser blivit lidande…
Samt att mina intressen försvinner och återkommer, jag tröttnar på allt efter ingen tid alls, vill göra något nytt hela tiden.

Jag vill bara ha ett svar så jag kan få hjälp på något vis, jag mår verkligen inte bra.

JohannaEkroth
3/7/10, 12:37 PM
#60

# 59 Det låter som jag. Kurator och läkare trodde jag hade ADHD/ADD men jag fick diagnosen Asperger Syndrom med koncentrationsstörningar av det slag som förekommer vid ADD när utredningen var klar i höstas.

Jag läste också denna artikel när jag precis kommit hit och tyckte att HYPOAKTIV passade till fullopå mig. Det är sådeles lätt lätt att förväxla AS med ADHD av den hypoaktiva typen.

Jag trodde heller aldrig att jag hade AS, förrän utredningen var klar. Tyckte liksom inte att det där passade in på mig. Men som är typskt vid AS har jag dålig självkännedom.

Tillexempel så tycker folk och djur (djur kan inte ha fel) att jag är en lugn person medan det känns som ett kaos i mig av all information och känseluttryck och att uppfatta vad folk säger.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Hyeonmu
8/17/10, 5:04 AM
#61

Stackars stackars mamma när det gällde PMSen. Fortfarande, trots antidepressiva som ska hjälpa är den ett helvete. Och hon fick bara höra att tonårstjejer kan vaaara jobbiga under PMS. Jaså? Är det många som vipplar mellan att riva lägenheten i ilska till att i förtvivlan försöka svälja hela medicinskåpet under PMSen? För att sen kollapsa på sängen och vägra gå upp på två dagar, tills de blir provocerade nog för att tackla sin mamma? Usch. Fucking psykvård. Kul att vara sjukskriven på grund av egna psykiska problem och behöva hantera det!

Men hmm… kategorier Jag har aldrig varit något fan av kategorier. Fan vet hur många jag blängt på för att de frågat vilken 'stil' jag är. =/ Det är väl alltid bra att ha någon grund och något att plocka ur, men sen så… Själv passar jag knappast in i nån av dessa kategorier. Lite stämmer ju här och där, allt har varit mer eller mindre nån gång under livet. Men jag känner inte att jag passar exakt i nån kategori och att jag haft den hela mitt liv. Jag får väl plocka ur alla tre till en fjärde. ;) Jag skrev… en massa om det här men kände att jag inte ville babbla av mig här hos er. ^^'' Det gör jag väl nog nu som det är.

Jag känner bara inte… att jag vet om jag passar in på Asperger, eller ADHD eller nåt över huvudtaget. Det gjorde jag inte när de diagnostiserade mig heller. Blä. Jag tror jag har aspergers-paranoia-avoidant-borderline-schizotyp-ighet. x_x Varför BUP - vill ni inte göra en bra utredning!?Nej nej, mamma ville utreda för Asperger så säg 'pfft' åt allt som inte verkar aspergerigt. INKOMPETENS! >_>

Jag… ber om ursäkt om det här känns alldeles för babbligt och off-topic. Bara radera, jag blir inte sårad. ;)

Hyeonmu
8/17/10, 5:16 AM
#62

#59

={ Vad skönt att de har tagit tag i det på psyk, i alla fall. Jag vet vad du menar med att behöva försvara sig. Det finns så många som inte vill tro på diagnoser alls, eller så vill de bara inte tro på att man har det. Antingen för att de inte vill att det ska vara något 'fel' på en och det inte är det om man inte hittat vad felet är. Eller för att de tycker som du säger, att det är sjåp, och något som man bara vill ha för att slippa arbeta hårt. =/ Det är dumt och mycket tråkigt. Och det tär på en. Jag vet inte hur mycket jag bråkat med släktingar om det. Vår släkt accepterar nämligen inte svaghet…

Du har ju dina problem - med eller utan diagnos. Men med diagnosen är du berättigad till hjälp. Det har ju inget med skydd eller nåt att gömma sig bakom att göra Det borde folk förstå, men somliga är helt enkelt oförstående eller otillräckligt insatta.

Och sen, som jag skrev. Jag tycker inte jag stämmer in på min diagnos. BusHanna kände inte igen sig i sin. Jag har stött på människor som jobbat med Aspergers som inte tyckte jag stämde in alls på det. Och så har jag stött på andra som var chockade över att det inte uppdagats tidigare. Så det är ju strunt samma egentligen vad läraren tror och tycker. Egentligen, när du faktiskt har problem, är det skit samma vad psyk tycker också. Om de visar sig vara idioter, den mänskliga faktorn, gå vidare till nästa kommuns psyk. Eller bara på dom igen.

Jag håller tummarna för dig och att du ska få den hjälp du förtjänar!

Annons:
Hamstertjej
10/7/10, 9:27 PM
#63

Pratades det om mig när det gällde det där med "hypoaktiv"…? Läskigt likt min situation…

silo
11/26/10, 8:22 PM
#64

#33 , vad snackar ni om för Avatar? :D

JohannaEkroth
11/26/10, 8:24 PM
#65

#64 Jag hade en blomfluga som sprang runt som Avatar förut. Tungan ute

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

silo
11/27/10, 9:56 AM
#66

#65 , Jaha :D

pottsorken
8/21/11, 10:23 PM
#67

jag var ruskigt hypoaktiv när jag var liten, nu är jag mest både och

Jossa
8/25/11, 2:38 PM
#68

Tillägger att jag tillslut iår efter två års väntan att jag äntligen äter Concerta 54 mg på en gång.

Gur4m1
11/19/11, 8:31 PM
#69

Ja försökte få diagnostisering via vårdcentralen men det var ju ett massa segande,, jmäkande etc- så jag fixar det nu via privat - samma pris, mindre kö, snabbt och enkelt och man mösts av förståelse och respekt. Känner igen mig i artikeln- i allt utom tidig sexdebut, alkohol etc. Men jag är ryttarinna,älskar karuseller och en dröm är ju att tex gifta sig i en luftballong eller hoppa fallskärm. Jag var en pojkflicka men samtidit alltid haft otroligt lätt att vara ensam (nästan öfredragit det) och dagdrömmer/fantiserar även idag alldeles på tok för mycket. Ingen ornding eller fokus alls men under mina bättre perioder har folk fått för sig att jag är en ledartyp :P Tyvärr sjunker ju ens självförtroende med åren när man får höra att man är både korkad, lat och konstig. Är så skönt att vara "på gång" och få svar.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Cafesinner
11/19/11, 11:41 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#70

Oj, bra artikel… allt detta stämmer på mig nästan på pricken:

Dessa flickor behöver lära sig att hitta sätt att hantera sina känslor och sina reaktioner. Ofta skapar dessa problem bråk på hemmaplan och hemmet blir inte den trygga hamn de så väl behöver för att ladda om och få ro. Därför är det viktigt att dessa flickor har en hobby/sysselsättning som de tycker om att pyssla med och som stärker deras självkänsla. Hittar de sitt specialintresse blir de ofta också mycket duktiga på det de gör, och det i sin tur skapar god självkänsla. Deras ständiga känsla av utanförskap finns där ändå, men det kan kännas bättre om de har något att göra som de kan "glänsa i".

Tonåriga flickor, med bokstavshandikapp, får ofta svår PMS och kan behöva medicinsk hjälp för att hantera detta. Humörsvängningarna före mensen är ofta inget att leka med. Aggressivitet är inte ovanligt.

De flickor som inte är fysiskt hyperaktiva, utan mentalt överaktiva = hypoaktiva, är ofta inåtvända och dagdrömmer mycket. De väljer att sitta ensamma och bara drömma/fantisera, framför att delta i lek. Om de leker, föredrar de att leka med ett annat barn i taget. De är också ofta helt nöjda med att vara ensamma och göra saker på egen hand.
Dessa flickor har det ofta svårare i skolan, då de har svårt att vara uppmärksamma längre stunder och hellre drömmer sig bort. De är ofta glömska och oorganiserade. De anses också ibland, felaktigt, vara mindre begåvade än andra - just för att de verkar ha svårt att förstå. De förstår, mer än man kan tro. Problemet är bara att undervisningen sällan är så spännande att de orkar vara fokuserade på vad läraren säger och gör. Ångest bland dessa flickor är inget ovanligt.

De blir också ofta självutplånande, för att smälta in och märkas så lite som möjligt. Kritik är jättesvårt att hantera för dem, då de tar det högst personligt och lätt känner sig kränkta och sårade.

nosig
11/20/11, 6:49 PM
#71

Jag är en KLOCKREN blandras av hypo och hyper. My god.. Igenkänningsfaktorn är skyhög.

schnuckii
11/21/11, 12:04 AM
#72

Instämmer i föregående talare.

Jag mår nästan lite illa av det här.. Sällan det är så rakt på.

Och gud vad bitter jag blir på hela jävla skolan. BLÄ. Se oss!

Adolphina
11/21/11, 6:43 PM
#73

Hej!

Mitt i allt det kufiska, konstiga känns det så jävvla skönt

att få se sina egna tillkortakommanden i vetenskaplig pränt!

Känslan av att inte vara ensam!!

Jag är på pricken den kombinerade sista typen!

och varje gång jag inbillar mig att alla känner igen sig i allt man läser,

frågar jag mig om mina supernormala bästisar och kollegor känner igen sig?

Svar: aldrig i livet!

Har precis fått en godtycklig ad(h)d diagnos av en specialistpsykiater och ett recept i handen..är 31 år och tycker det är värt att testa även om det hela känns mkt skumt.

Det ger mig dock tillfredsställelse att läsa om er andra därute, som verkar funka likadant vad som nu än är grejen - tack för att ni delar!:)

Niklas
3/9/12, 6:53 PM
#75

#74: Mycket välskrivet!


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Varulv]
3/9/12, 7:55 PM
#76

Bra!

Annons:
[JoannaStridh]
3/24/12, 7:32 PM
#77

Hyperaktivitet stämmer precis in på mig!

Jättebra skrivet! Skrattande

indra-bus
3/24/12, 7:55 PM
#78

#77 Pojkflicka ja, Började spela rugby när ja var 32år..

Gissa vad som stämmer på mig??

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

monstermash
3/25/12, 5:11 PM
#79

Hypoaktiv stämmer in på mig väldigt bra, medans hyperaktivitet stämmer in en del också. Jag är väldigt mycket av en pojkflicka. Det kanske är värt att ta upp med psykologen. Obestämd De har aldrig ens nämnt att jag ev kan ha autism/någon diagnos öht.

[Azeela]
4/16/12, 1:24 PM
#80

Bok om A.D.D gå in på:

http://spritentasaldrigigenomskuggan.hemsida24.se

Under Min bok.

[Azeela]
4/16/12, 1:26 PM
#81

#75 Tack så mycket =) Jag kanske får se till att lägga ut min e-postadress =)

[Ace_]
10/18/12, 11:19 AM
#82

Whoa, tredje kategorin stämmer in så oerhört bra på mig som tonåring. (Jag har asperger)Verkligen en exakt beskrivning på mina kaotiska tonår. Och det där med att känna skam över hur man betedde sig är mitt i prick, jag skäms fortfarande, vill helst inte tänka på det alls.

MYCKET bra och intressant artikel, har aldrig läst om de här kategorierna innan, men igenkänningsfaktorn är skyhög. Får man fråga om det finns källor på det här, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig riktigt men är det här "erkända" kategorier på boksavsbarn eller mer av en teori…

Amizcupcake
10/27/12, 2:43 AM
#83

Jag är dubbelkategorin. Bara det att jag är bara social och extrem hyper med dom jag känner ganska bra, i den hela stora klassen, mer tyst och dagdrömmande. Men alltid ute efter uppmärksamhet, vill alltid synas vare sig jag pratar eller inte.

Annons:
Nolltvåfyratre
12/14/12, 4:30 PM
#84

Med både sorg och lättnad läser jag och känner igen mig så jävla väl i nästan allt och speciellt delen om kategori 3.

Mau
4/10/13, 11:12 PM
#85

🤫…psst! … Inte fÖrrän vi fÅr utvecklas som vi e o inte anpassas med specialmetoder in i miljÖer o mÖnster skapade fÖr 'dom andra', kommer vi tilL o dom tilL sin rÄtt. D e stort samlingsnamn pÅ 'funktions hindret'. 'Fenomenet' sÅ lÄnge, skulLe jag pÅstå.  sÅsom med vissa 'psykiska sjukdomar'. D e OERHÖRT mycke som spelar in o hÄnger samman med andra fenomen, som medberoende t.ex. dÅ menar jag analyserandet, kunnandet o driften pÅ o 'hjÄlpa' o 'rÄtta tilL d' fÖr dom 'funktionshindrade'. 

Givande o lÄsa era erfarenheter o syn pÅ saken. Jag har bÅde mina uppleverser, historia o ADHD o tacka fÖr min upproriska attityd. Diagnosen heter ADD än, men behandlas fÖr ADHD. Har nÄmnt i andra trÅd att jag inte tror pÅ ADD. Kan givetvis ha fel. Vet puckona t.ex hur 'nÄtverkandet' i d utvecklande hjÄrnan pÅverkas av o ta tilL sej alLt enligt 'deras' formel, o inte pÅ sÄtt som gynnar oss?

Mau
4/10/13, 11:32 PM
#86

Brittis 50; Jag fÖrstÅr din sorg. I brist pÅ mer passande uttryck. Men ADHD e en gÅva. ALLA har svÅrt o veta hur dom ska komma tilL sitt fulLa sjÄlv. Kram!

.m.m
8/26/13, 8:00 AM
#87

Hur berättar man för en andraklassare att hon har ADD? Gör man det? Tips? Råd? Erfarenheter? Vilket stöd hade ni velat haft i tidig ålder? Vad är det för bok som nämns i tråden? :) Länken funkar ej.

kundvagnsgnu
8/26/13, 10:33 AM
#88

Dubbelkategorin, hej mig!


Mysan_
5/20/14, 6:30 AM
#89

Haha - när jag var mindre trodde jag att bara pojkar kunde ha ADHD bara för att jag hade två vänner som var killar med det. :P Fast nu har jag funderat djupt på om jag kan ha både ADHD och Asperger.. För att jag alltid varit så bråkig, dålig koncentration och uppmärksamhet, dålig impuls, varit uppkäftig, svarat emot, är hyperaktiv, hatar att umgås osv. Ni kan ju kolla min tråd för mer :P

[linnnmiolinnn]
7/14/14, 4:37 PM
#90

Är 13 år och känner igen mig i texten. Är klassens clown med 3 diagnoser som  jag tar medicin för. Har alltid gillat att "utmana ödet" alltså att istället för att lyssna på läraren så käftar jag imot. Har väldigt lätt  för att få ångest bland annat. Men jag pluggar mycket bra i skolan (enligt lärare  och föräldrar) så jag känner igen mig på alla 3 texter i artikeln .

Annons:
[Fannkan]
3/25/15, 1:53 PM
#91

!!! så viktigt att detta sprids och uppmärksammas, då jag ofta möter reaktioner från lärare och vänner när jag berättar om mina svårigheter som lyder ungefär såhär "du är smart och vore det inte för att du är lat hade du klarat detta galant"

Det handlar inte om lathet när det kommer till dessa sjukdomar - det handlar om en funktionsnedsättning (trots att jag inte gillar den benämningen) som gör att jag inte KAN trots att jag kanske vill. Alla borde läsa detta, då jag är less på att behöva ses som lat och omotiverad trots att jag inombord skriker och sliter. Alla som har en add/adhd-diagnos springer inte runt väggarna och är aggressiva. Och vi är absolut inte dumma i huvudet. En diagnos baseras inte på betyg eller iq, trots att många tror att man kan vara "för smart för en sån diagnos"

Skorpion76
5/2/15, 10:34 AM
#92

Tjejer diagnostiseras väldigt sent. Jag fick inte min diagnos förrän jag var 30 år.


** Energy Pethead **Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel
Sajtvärd för Nostalgi, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

gooshie
7/11/15, 12:52 AM
#93

Passar bäst in på den sistnämnda. Gjorde en utredning för ett gäng år sen men jag var tydligen för bra i skolan när jag var liten för att kunna ha det, att det sen gick käpprätt åt helvete i högstadiet, det är ju en annan sak. Alla tester visar på ADHD och med marginal dessutom. Jag blir förbannad! 

Skitsamma. Jag ska be om second opinion, mitt personliga ombud ska hjälpa mig med det efter semestern. Sen har jag ju redan medicineringen för det, så det är mer att rätt ska vara rätt. 

😈

Draken
10/16/16, 2:08 PM
#94

Visserligen är tråden/artikeln gammal, men jag skriver ändå.

Min dotter är 8 år, och hon passar bra in på den "Hypoaktiva" (grupp 2) typen. Förutom att hon är mycket duktig i skolan, och ligger en bra bit före de andra i klassen.

Hon väntar på ADHD-utredning, men nu blev jag lite orolig, tror ni risken är stor att de "släpper henne", pga. att hon presterar bra i skolan, och inte har några svårigheter med koncentrationen, inte just nu i varje fall ?

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Niklas
10/17/16, 11:59 AM
#95

#94: Har hon några svårigheter?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Honestyisdead
10/17/16, 2:07 PM
#96

#94 Har hon inga svårigheter så lär hon inte få diagnos. Eftersom det fungerar med skolan undrar jag vilka svårigheter hon har som gör att ni vill ha diagnos?

Draken
10/19/16, 7:57 AM
#97

Hon är väldigt aggressiv och utåtagerande. Sparkar i väggen, skriker och slåss när hon  får sina utbrott.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Annons:
Niklas
10/19/16, 10:49 AM
#98

Okej. Sker utbrotten på flera ställen, exempelvis hemma och i skolan? Finns det fler tecken på ADHD i hennes personlighet?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Draken
10/20/16, 8:28 AM
#99

Än så länge har hennes kraftiga utbrott skett endast i hemmet. Hon ger sig på både oss och de äldre syskonen,samt inredningen, dock inte hundarna.

I skolan har hon fått, vad vi har trott, astmaanfall. Hon får svårt med andningen och blir mycket stressad. När vi har kollat henne (brukar åka till barnkliniken eller akuten när hon blir så här, för säkerhets skull) hennes syresättning har legat på 98-100%. Men hon har hyperventilerat med en andningsfrekvens på mellan 40-50 och hon har haft en hjärtfrekvens på 175 som mest.

Detta har skett i samband med att hon har hamnat i konflikt med andra elever på skolan.

Det finns inte så många fler tecken på ADHD i hennes personlighet än just hennes utåtagerande och aggressivitet. Däremot finns det tydliga tecken på att hon även  kan ha en autistisk diagnos.

Mvh./ Draken

VENI VIDI VICI

Ananse
10/21/16, 2:54 AM
#100

Jag är av mans-kön och i medelåldern. Koko-dragen har alltid varit uppenbara, men jag har liksom aldrig tyckt mig passa in i dom typiska beskrivningarna av såna här tillstånd. Det var egentligen först när jag började läsa om hur såna här saker brukar utvecklas hos flickor som jag riktigt på allvar började känna igen mig.

Ribessa
1/12/17, 2:40 PM
#101

Åh.. det var som att pricka in perfekt. Jag är både hypoaktiv och hyperaktiv. Jag ville gärna leka med en i taget, fysisk aktivitet var bara jobbigt. Jag hade lätt i skolan men samtidigt fruktansvärt svårt. Jag blev den "tuffa tjejen" och svarade på tilltal med mer bråk upp i tonåren. Verkligen en blandning.

Upp till toppen
Annons: