Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
03 - Aspergers Syndrom

Vad är Aspergers Syndrom?

2007-09-13 01:18 #0 av: Cattis

Aspergers Syndrom (AS) är en diagnos inom autismsprektrumet. Personer med Aspergers Syndrom har ett annorlunda sätt att tänka, uppfatta och bemöta sin omgivning. De har också ofta problem med att förstå avsikten bakom andra människors beteende och handlingar. De förstår, till skillnad från de som är autistiska, att andra människor tänker och känner, de förstår bara inte hur.

Många av de personer som fått diagnosen Aspergers, har också flera av de symptom man ser hos dem med ADHD.

"Det som vi idag kallar Aspergers syndrom beskrevs första gången i den vetenskapliga litteraturen på 1920-talet och därefter mer ingående av Hans Asperger 1944. Men det var inte förrän 1981 när forskaren Lorna Wing tog upp Hans Aspergers tankegångar som begreppet Aspergers syndrom etablerades. Ända sedan dess har en debatt pågått huruvida Aspergers syndrom och autism (autistiskt syndrom) är olika eller överlappande funktionshinder. Först på 1990-talet kom den första internationellt accepterade definitionen på Aspergers syndrom."
(Saxat från Autismforum.)

Symptom och grundläggande drag vid Asperger syndrom

Man märker oftast symptomen redan i väldigt ung ålder på barn, genom att de har störd sömnrytm, brister i uppmärksamheten och är överaktiva alternativt onormalt stillsamma. Många beskriver sina "Aspergerbarn" som ovanligt lugna och snälla under spädbarnstiden.

En annan sak som märks tidigt är förmågan att minnas, och intresset för, detaljer. De är som regel oerhört envisa och har svårt att anpassa sig när rutiner plötsligt ändras. De har svårt att spontant följa andra människors initiativ och uppvisar ofta starkt motstånd inför nya saker.

Personer med Aspergers Syndrom anses ha begåvning inom normalvariationen. De kan alltså vara allt mellan högt till lågt begåvade. Precis som de flesta andra.

Asperger-personer har ofta svårt att förstå sig på kroppsspråk hos andra människor. Det vill säga gester, miner, tonfall och blickar. Allt sådant som man normalt använder som hjälpmedel i kommunikationen med andra, är rena grekiskan för personer med Aspergers. Detta beror inte på att de inte kan läsa av andra, utan på att de inte förstår pikar, konstlade och falska signaler eller dolda och outtalade budskap. Det måste vara rak, ärlig och konkret  kommunikation, även kroppsligen, för att en person med Aspergers skall ha lätt för att förstå andra människor.

En sak som är väldigt vanlig för personer med Aspergers är att de har "specialintressen". De fokuserar intensivt på det de är intresserade av och blir ofta mycket kunniga inom sina specialområden. I skolåldern kan dessa specialintressen bli stora problem för barnet, då de gärna uppslukas helt av dem och inte kan koncentrera sig, fokusera eller tänka på något annat än just sitt intresse.

Barn med Aspergers är ofta mycket "lill-gamla".

De som har Aspergers Syndrom, i likhet med dem som har ADHD/DAMP etc, har ofta problem med motorik och perception.

En del reagerar starkt på svaga ljud, som ingen annan ens reflekterar över. De är ibland väldigt känsliga för beröring och en del klarar inte av att klippa naglarna för att de upplever starkt obehag vid klippningen. De är också ofta extremt känsliga för ljud, ljus och/eller lukter.

Många personer känner igen sig i dessa symptom men det betyder inte att de har Aspergers Syndrom. När problemen blir så stora att de allvarligt påverkar det vardagliga livet, då först är det ett funktionshinder och därmed kan man fastställa att det rör sig om Aspergers Syndrom.

Barn och ungdomar i skolåldern

Man anser att barn först i fyraårsåldern får uttalade problem. Innan dess är problemen mer diffusa. Många får dock inte stora problem förrän i vuxen ålder.

De problem barnen får i förskoleåldern visar sig oftast i det sociala samspelet med andra jämnåriga barn. Det är där skillnaderna syns tydligast. De föredrar vanligen att leka ensamma eller att umgås med vuxna, då de lätt anses som avvikande i sitt beteende av andra barn och stöts ut ur barngrupperna. Som förälder anar man kanske mycket tidigt att något är fel, men man vet inte riktigt vad det är. Man kan ibland exempelvis undra om/tro att ens barn är utan empati. Det är inte så. Människor med Asperger kan mycket väl känna empati. Ibland så mycket att de blir självutplånande.

När de väl börjat skolan är det främst på rasterna man märker svårigheterna. Eftersom de har problem med att förstå de sociala umgängesreglerna, skapas ofta situationer som slutar i frustration och också i värsta fall vredesutbrott. Detta gör till slut att dessa barn slutar att försöka få kontakt och istället sluter sig inom sig själva.

Många barn med Aspergers Syndrom tillbringar rasterna ensamma på skolgården, eller söker upp vuxen personal att prata med. De känner ibland varenda lärare och anställd på skolan, ofta bättre än sina klasskamrater.

Ju äldre de blir, desto mer medvetna blir de om sina problem. De börjar förstå att de inte är som alla andra, och detta skapar osäkerhet och dålig självkänsla. Man gör ofta sitt yttersta för att undvika kontakt med andra människor. Dessutom lär man sig hur man skall bete sig för att verka normal, och kan därför umgås socialt till en viss gräns. Svårigheterna finns alltid kvar, men man lär sig att dölja och maskera dem. Det kan därmed vara väldigt utmattande att vara bland mycket folk, då det kräver en enorm mängd energi för att håll koll och "spela normal".

Behov av rutiner

Även personer med Aspergers Syndrom behöver, i likhet med de som har ADHD/DAMP m.m., strikta rutiner och struktur i vardagen. Detta behov ökar med ålder och i takt med att kraven ökar. Bryter man en drabbad persons rutiner, kan det förstöra en hel dag, skapa oro och vredesutbrott. Detaljer, som rätt plats vid bordet i matsalen, vilken bänk man har i skolan, hur man gör vid sänggåendet är jätteviktiga och ibland tvångsmässiga.

Många ungdomar med Aspergers har svårt för att förstå av sig själva hur ofta man bör duscha, byta underkläder eller borsta håret. Därför måste detta göras på rutin, annars blir det inte gjort.

Bokstavligt

Även om personer med Aspergers Syndrom har ett jättestort ordförråd så kan den verbala kommunikationen medföra stora problem. De kan utan problem framföra sina egna åsikter verbalt, men har mycket svårt för att förstå andra då de använder sig av liknelser, ironi, metaforer etc. Detta blir helt obegripligt tills de lärt sig vad varje ordvits betyder. Och tills de lärt sig hur ironi låter. Men även då, när de lärt sig detta uppkommer många missförstånd och osäkerhet. Man lär sig aldrig till fullo, utan måste hela livet koncentrera sig och lyssna extra noga på vad som sägs och hur det sägs. För en person som har Asperger så betyder varje ord exakt vad man säger, bokstavligen.

Andra svårigheter

En del med Aspergers Syndrom har också problem med språkutvecklingen. De har ofta en annan röstmelodi än andra, de är sena med att börja tala - även om de då de väl börjar snabbt tar in på andra. Ytterligare en del är å andra sidan tidiga med talet.

De flesta drabbade personerna upplevs som klumpiga, "buffliga" och "yviga". De forcerar vad som är i deras väg, välter saker och går in i andra. Står två personer och samtalar i en korridor och Aspergerpersonen skall fram där kan den utan problem tränga sig emellan för att komma förbi. En normal person ber att få komma fram, en person med Asperger tar sig fram.

Dessa personer rör sig också ofta på ett annorlunda sätt, de upplevs vara stela och styltiga då de går exempelvis.

Olika tics är också vanligt för personer med Aspergers.

Det är ingen ovanlighet att man i kombination med Aspergers också får diagnosen ADHD.

Behandling

Man kan aldrig bota Aspergers Syndrom, men man kan, precis som med ADHD och de andra diagnoserna, minimera problemen i det dagliga livet. Med massor av förståelse för hur handikappet påverkar personer som har Aspergers Syndrom och information till skola/arbetsplatser samt anhöriga och närstående, kan man undvika eller minimera risken att dessa personer utvecklar en dålig självkänsla och depressioner.

Både barn och vuxna kan också vara hjälpta av att medicineras. Man behandlas då med centralstimulerande medel i mycket låga doser. Denna medicinering har det gjorts mycket forskning på och den är inte beroendeframkallande. Studier visar att medicineringen ger mycket goda resultat och att det är obetydliga biverkningar. Vi går inte in mer på medicinering i denna artikel, då det är mycket individuellt och något som man från fall till fall skräddarsyr med sin läkare.

 

Källa: Autismforum och NeuroNätet.
Foto: Niklas Johansson

 

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Anmäl
2007-09-20 00:23 #1 av: MariannE11

jättebra skrivet!

vad finns det för bra böcker att rekommendera för mej som vill veta mer....Jag har en dotter som ev har aspergers..... har redan Gunilla Gerlands bok "En riktig människa"

Anmäl
2007-09-21 10:17 #2 av: Niklas

Om aspergers syndrom av Tony Attwood är både bra och ganska rolig. Det finns många exempel på verkliga krockar mellan aspergervärlden och den andra världen.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2007-11-06 22:02 #3 av: KickanLilja

Tack för en bra artikel!

Anmäl
2007-11-08 21:25 #4 av: Skrutten72

Vilken jättebra artikel!!! TACK!!!!

Anmäl
2007-11-12 15:30 #5 av: ullna

InstämmerOskyldig

Anmäl
2008-01-09 12:10 #6 av: cinna

Sitter här med tårarna rullandes nedför kinderna...

Så himla mycket av det här som stämmer in på min 9-åriga tjej.
Vi har väl misstänkt någon form av neurofysiologiskt handikapp länge, men Asperger är nog ändå det som ligger närmast till hands...

Vi fick kontakt med psykolog via lekis när problemen blev väldigt uppenbara och svåra, har en jättebra kontakt med lärare och skola, och nu i vår kommer *äntligen* utredningen igång på barnhabiliteringen....

Anmäl
2008-01-09 15:34 #7 av: Niklas

#6: Visst är det en sorts lättnad samtidigt som det är lite sorgligt?

Med tiden kommer du nog att tycka att det är bra. Med diagnosen följer ofta mycket kunskap om vad som gör just henne unik och vad hon behöver för att fungera bäst.

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2008-01-11 17:29 #8 av: MariannE11

"vår" utredning startade idag med min 16åriga dotter.. det var bara vi föräldrar där idag.. det kändes toppen att gå därifrån och veta att läkaren UTAN att ha träffat dottern tycker det redan är glasklart att hon ska få sin diagnos... nästa vecka är det hennes egen tur att få komma till läkaren....sen får vi se vad som händer efter det...

Anmäl
2008-01-31 18:23 #9 av: charlie
#0 Bra artikel, men jag undrar over pastaendet: "Människor med Asperger kan mycket väl, till skillnad från de med autism, känna empati."

"The lack of demonstrated empathy is possibly the most dysfunctional aspect of Asperger syndrome.[Baskin JH, Sperber M, Price BH (2006). "Asperger syndrome revisited". Rev Neurol Dis 3 (1): 1–7.]

Likasa pastaendet att AS personer lider av ADHD

"Many children with AS are initially misdiagnosed with attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD).[Partland J, Klin A (2006). "Asperger's syndrome". Adolesc Med Clin 17 (3): 771–88.]"

---

Anmäl
2008-01-31 18:39 #10 av: Cattis

#9 Oftast är det brist på empati ja. Därav mitt ordval i artikeln = KAN.
Det vanligaste är alltså brist på empati, men inte alls så som autistiska barn kan vara - helt ointresserade av omgivning/andra. Det visar sig snarare genom enorm egoism. 
Men, i diagnoskriterierna står det faktiskt "avvikande förmåga till empati". Man kan alltså ha en enorm massa empati, vilket gör att man blir snudd på självutplånande för att man försöker ordna/fixa /bry sig o alla andra. Inte vanligt, men förekommande.

Jag har inte påstått att AS personer lider av ADHD. Jag har påstått att det är vanligt att man har ÄVEN detta, eller andra kombinationer.
Att många ofta får fel diagnos beror på att det är två, i vissa delar, väldigt snarlika funktionshinder. Men man kan likväl ha kombinationer av dem.

Det står inte alltid bara ett enda ord/en enda bokstavskombination i en diagnos. I min fyller den flera meningar, likaså i mina barns.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Anmäl
2008-01-31 19:07 #11 av: Labolina_73

Hej,,,

Min son ska nu i veckan börja på utredningen för ADHD men ju mera jag läser om asperger så tror jag att han har det, inte bara men oxå eller iaf inslag..

Det är för mycket som stämmer in på honom för att det bara ska vara tillfälligheter.

Det är STUDS-Teamet som utreder ADHD och BUP allting annat runtomkring, vi har stått i kö nu i snart ett år för en utredning och jag har hela denna tid trott att studs utreder allt och inte"bara" ADHD men så är det alltså inte.. Men hur går man tillväga då?

Om vi nu gör utredningen och får veta att han har ADHD, hur får man då veta om han har något annat oxå?

Någon som vet nåt?

Tack för svar och en mycket bra artikel.

//Linda

Anmäl
2008-01-31 20:07 #12 av: storAnnette

Först nu läste jag artikel ordentligt och vill kommentera lite.

Människor med AS och människor med autism känner samma känslor även empati precis som alla andra människor utan diagnose(er).Vet inte varifrån den slutsatsen kommer men jag vet att den är totalt fel.

Rätt blir det om det står t ex:

"Människor med Asperger och människor med autism uppfattas ofta av andra som om de saknar empatisk förmåga.Detta är fel,det är förmågan att uttrycka känslor i samspel med andra dvs kommunicera som är annorlunda." 

För övrigt,allt jag läser i artikeln om AS stämmer till punkt och pricka även vid autism.Svårigheterna finns inom samma områden,det som skiljer är oftast att personer som får diagnosen autism även har utvecklingsstörning,inte talar alls och liknande.Detta har inget öht med känslor och förmågan att känna att göra.

Att läsa ordet "autist" får mig att rysa,det ser ut i artikeln som om människor med autism är sin diagnos,konstigt nog är enligt texten inte personer med AS och/eller ADHD det.Är det ena funktionshindret finare än det andra eller är det felskrivet?

Anmäl
2008-01-31 20:15 #13 av: karinst

vrf skrivs det inget om autism här inne!?!?,bara aspergers osv.

skulle va kul om någon kunnde börja skriva om det så man f lära sig mer om det osv :)

mvh//karin 

Anmäl
2008-01-31 21:49 #14 av: Cattis

#12 Slutsatsen kommer från det jag läst, men behöver såklart inte vara rätt för det. Jag har tagit bort just delen där det stod om autism i dn meningen.

Du ryser inte lika mkt av att det står Aspergare?

Att det ena funktionshindret skulle vara finare än det andra, det har jag aldrig antytt/menat.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Anmäl
2008-01-31 21:50 #15 av: Cattis

#13 Det här forumet handlar tyvärr inte om autism.

/Cattis

.:. www.shetlandsponny.com .:.

Anmäl
2008-01-31 23:47 #16 av: karinst

mjo har märkt det :( vrf ta ni inte upp det för?Glad

menar inget ila lr något.

men att det är kul om läsa om andra dignoser oxså men tycker att autism borde va med oxså dockLedsen 

Anmäl
2008-02-01 00:50 #17 av: Niklas

#12: Empati är "förmåga till inlevelse i andra personers reaktioner". Min uppfattning är att den vanligtvis är nedsatt, eller ibland förhöjd, hos personer med Asperger. Tycker du alltså inte det?

Vänliga hälsningar

Niklas

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2008-02-01 18:45 #18 av: storAnnette

Javisst ryser jag när jag hör/läser Aspergare,epileptiker,dampare och andra lika dåliga uttryck.Jag tycker att alla är människor som råkat få det ena eller andra,man är inte sin sjukdom eller sitt funktionshinder (eller sitt yrke för den delen).

Varför handlar detta forum inte om autism?Om inte bör ni värdar skriva in väldigt tydligt vad det handlar om och vad det inte handlar om för att undvika missförstånd.Jag tycker autism hör hemma här minst lika mycket som TS och liknande.För mig som känner och träffar många personer med alla diagnoserna (AS,högfungerande autism och autism) finns stora likheter när det gäller vilka områden man har svårigheter inom.Däremot yttrar sig svårigheterna olika bl a beroende på intellektuell förmåga och sådant.Som jag ser det är det som till synes är en nackdel (t ex utvstörning) även kan vara en liten fördel iom att hjälpbehovet är mer uppenbart så blir det lite lättare att få hjälp.Många med AS har det ruggigt svårt är min uppfattning,just för att svårigheterna är mer subtila.

Nedsatt eller förhöjd förmåga till inlevelse,det är för mig lika med annorlunda förmåga och inte att förmågan saknas.

Den empatiska förmågan saknas hos psykopater däremot och det är en väsentlig skillnad tror jag alla kan hålla med om. 

Svara på frågan om autism hör hemma här eller ej,för mig är forumet inte intressant längre om det inte gör det.Jag frågar mig då om det borde finnas ett autism-forum och var hör då eg personer med AS mest hemma?Hur skiljer man på högfungerande autism och AS förresten,det tycker då jag är nedra svårt... 

Anmäl
2008-02-01 18:49 #19 av: storAnnette

ADHD,Asperger,Tourettes och andra neurologiska handikapp står det att vi ska diskutera här.

Har inte läst ordentligt,undrar nu om den som skrivit menade neuropsykiatriska handikapp inte neurologiska?Jag tror iaf det och det är enkelt att rätta till även om det är ett hemskt och långt ord.

Glömde skriva att jag tycker det är bra att du ändrade i texten,Cattis. 

Anmäl
2008-02-01 19:07 #20 av: AggePagge

Jag tycker också autism borde tillhöra detta forumet. Kanske man inte nämner det så ofta eftersom högfungerande autism och AS är så lika varandra, men då tycker jag att man borde skriva det då... Hursomhelst så tar jag för givet att personer med högfungerande autism tillhör boksavsfolket.

Anmäl
2008-02-01 21:11 #21 av: karinst

Håller med..

Autism borde få vara med alla andra bokstavsdignoser Fundersam....känner sig inte direkt hemma här..Ledsen

men folk med AS här hemma här dock hmm :/

Anmäl
2008-02-02 14:39 #22 av: Airam1
Har nyss hittat forumet och vet inte om mitt boktips redan finns i flera trådar.
  • Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Haddon, Mark, Wahlström & Widstrand, 2003
    En spännande berättelse om Christopher, femton år, som bestämmer sig för att lösa fallet med den döda hunden. Berättelsen ger också en bild av hur Christopher med diagnosen högfungerande autism upplever världen.
  • Den är både underbart bra, nyttig och skojig och kan med stor behållning läsas av både den med och utan AS.

    Anmäl
    2008-02-02 16:40 #23 av: karinst

    första gången jag ser iaf :D

    ska kolla på den på en gång,


    Anmäl
    2008-07-11 07:51 #24 av: [aspie]

    #18 StorAnnette skrev så här:

    Javisst ryser jag när jag hör/läser Aspergare,epileptiker,dampare och andra lika dåliga uttryck.Jag tycker att alla är människor som råkat få det ena eller andra,man är inte sin sjukdom eller sitt funktionshinder (eller sitt yrke för den delen).

    Om jag har förstått de med aspergers rätt så vill de faktiskt själva kalla sig aspergare eller aspisar eller att "jag är en aspie" etc. Ska vi då säga att de använder dåliga uttryck?

    Eller jag kanske missförstod det du skrev. Jag är bra på att missförstå Generad Ber i så fall om ursäkt

    Anmäl
    2008-07-13 00:20 #25 av: HannaM

    Det är inte så att #18 menar att dom orden används som skällsord mot människor? Som Cp-unge var ett vanligt utryck för någon man tyckte var knää eler ogillade eller bara var elak mot när jag var mindre

    http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
    Anmäl
    2008-07-13 10:06 #26 av: [aspie]

    #25 Nu är jag inte riktigt säker på hur du menar?

    Jag tror inte heller att #18 menade det som skällsord. Jag uppfattade det så att hon menar att hon själv ryser av att höra andra använda illa valda ord som t.ex "aspergare" istället för t.ex "en person med aspergers syndrom"

    Men jag kanske har förstått det mesta helt galet???

    Anmäl
    2008-07-13 12:40 #27 av: KajsaE

    Hej! Får jag slänga mig in? Flört

    Jo, om jag än en gång får referera till Gunilla Gerland gällande om det ska heta högfungerande autism eller asperger, och om det är så att en person som har autism också har nedsatt begåvning och att en person med asperger är normalbegåvade till högintelligenta.
    Hon menar uttryckligen att asperger är samma funktionshinder som autism men i i en skala från gravt förståndshandikappad till normal begåvning så säger man att personer med normal begåvning och som har autism, att de har aspergers syndrom. Hon menar att det är samma handikapp. Att skillnaden mellan högfungerande autism och asperger är obefintlig eller samma sak.
    Jag vet inte vilka medicinska belägg hon har för detta, men hon har ju själv aspergers syndrom och gjort en hel del efterforskningar i ämnet.
    Huruvida detta är en sida också för personer med funktionshindret autism, kanske Niklas kan svara på? Varför skulle det inte vara det?

    Ang skällsord; jag kan säga om mig själv att jag har ADD. Inte att jag är ADD.
    Gunilla Gerland nämde en "asperger kultur" i sin föreläsning. Men underströk att man skulle vara noga med att inte generalisera; man kan säga att det finns lika många sorters autism som det finns människor med funktionshindret. Symtomen må vara samma, men människor är ju inte likadana och alla reagerar olika.

    Jag kan tycka att det är lika nedvärderande att generalisera människor med samma funktionshinder och stoppa dem i samma fack, som att använda funktionshindrens benämning som skällsord. Jag och min bror har samma diagnos men enda stället där vi liknar varandra är näsan.. ;-) vi har båda svårt att motivera oss att utföra olika saker, men det yttrar sig olika för oss. Jag känner ett större ansvar för hemmets trevnad än han, därför kommer min dammsugare lite lättare fram.
    Cool

    Anmäl
    2008-07-13 14:49 #28 av: Cattis

    #27 Man får visst tala om autism om man önskar, men detta forumet är startat med tanke på just de "vanliga" bokstavsdiagnoserna. Och då den delen av autism som kallas och diagnostiseras "Asperger", om du hänger med i hur jag menar.

    /Cattis

    .:. www.shetlandsponny.com .:.

    Anmäl
    2008-07-13 15:12 #29 av: [aspie]

    Jag tycker också att man kan tala om autism här.

    Varför tillhör aspergers bokstavsfolk egentligen? Är det för att det brukar förkortas AS?

    Ang hur man ska säga aspergers eller inte så hänger jag inte med riktigt. Har svårt för att fatta det jag läser och vågar iknappt nte svara av rädsla att bli missförstådd pga av att jag själv missförstått.

    Jag hänger med om att man inte kallar sig ADDare eller ADHDare osv. Jag vet bara att de människor som har aspergers brukar gilla att själva kalla sig aspergare eller aspis osv. Fråga mig inte varför. Men skulle jag själv få diagnosen AS så skulle jag nog föredra att säga jag är en aspergare eller en aspis. Jag skulle nog ibland ute bland "normalstörda" kanske istället säga att jag har aspergers syndrom eller högfungerande autism.

    Jag har för mig att även Gunilla Gerland har skrivit detta någonstans, att de med aspergers brukar kalla sig aspergare eller aspisar.

    Anmäl
    2008-07-13 15:22 #30 av: Cattis

    #29 Det gäller dock inte alla. Mina barn skulle aldrig kalla sig ngt i den stilen.  Ingen av oss går omkring och pratar om oss själva på det viset.
    Där håller jag med tidigare inlägg om att man inte är sitt handikapp, utan att man har det. Jag formulerade mig aningen dumt i artikeln från början.

    Men det finns såklart de som vill gå runt och prata så. Upp till var och en. Inget är väl mer rätt eller fel, beror på vad som känns rätt för var och en.

    Ja därför tillhör Aspergers Bokstavsfolk. :-) För att det brukar klassas som en bokstavsdiagnos.

    Fråga på, ev missförstånd går ju alltid att rätta till. :-)

    /Cattis

    .:. www.shetlandsponny.com .:.

    Anmäl
    2008-07-13 15:47 #31 av: [aspie]

    Jovisst är det olika på vad man vill kalla sig eller vad man nu ska säga när man har AS. På de andra forumen för de med AS kallar sig de flesta för aspergare m.m och för mig känns det helt ok.

    Ber om ursäkt om jag trampat någon på tårna i mitt klumpiga sätt.

    Anmäl
    2008-07-13 16:28 #32 av: Sweetelle

    #18 mfl

    Apropå psykopati och aspergerger, autism mm så har det väl ett visst samband, bland annat så skriver autismforum: "...om de upptäckter han [Hans Asperger] gjort om fler än 400 barn med "autistisk psykopati"."

    Anmäl
    2008-07-13 16:41 #33 av: Cattis

    #31 Du behöver inte alls be om ursäkt! :-)

    /Cattis

    .:. www.shetlandsponny.com .:.

    Anmäl
    2008-07-13 17:19 #34 av: [aspie]

    #31 Tack CattisGlad

    # 32 Elva.... Kolla länken

    www.hu.sll.se/forum/mvnforum/viewthread?thread=66

    Anmäl
    2008-07-13 18:09 #35 av: Sweetelle

    Läser på en gång!

    Anmäl
    2008-12-08 16:46 #36 av: sisan881

    Tyckte det var ett dåligt namn överhuvudtaget att använda ordet "bokstavsfolk".

    Jag gick egentligen in här för att se om det fanns något om språkstörningar - de som förr kallades "bokstavsbarn" i skolan. Nu har man ju slutat med såna dumheter i skolan. Inte för att jag gillar ordet "språkstörning" heller - hon är ju inte "störd".  Men, det stod inget om språkstörningar här trots att det finns om dyslexi som också är en typ av språkstörning, dock en mildare variant. Kan ju säga att det är ganska vanligt att barn med språkstörning har ADHD, Autism och i vissa fall Aspergers.

    Nu har jag visserligen haft massor med nytta av dessa Asperger-sidor. Så jag är glad Skrattande

    Det är väl bara att lägga till Autism och Språkstörning osv. Vad hindrar? Jag tycker det är ett jättebra forum - och fantastiskt att så många är aktiva och hjälper okunniga nykomlingar som mig själv Flört

    Anmäl
    2008-12-12 16:33 #37 av: MalinL

    Vad jag har förstått så är inte AS och högfungerande autism samma sak.

    En av skillanderna är att personer med högfungerande autism lär sig tala sent medan personer med AS har en normal eller rentav tidig talutveckling. För att man ska få AS diagnos så får det inte finnas ngn försening i talutvecklingen. Det är min erfarenhet i alla fall.

    Anmäl
    2008-12-12 20:49 #38 av: Niklas

    Som jag har förstått det behöver man inte vara sen i talet om man har HFA (högfungerande autism).

    Vänliga hälsningar

    Niklas

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2008-12-13 13:32 #39 av: Sweetelle

    Jag har förstått det som att det finns olika åsikter om det här. Autismforum tex håller på MalinLs version i ett sammanhang medan de i ett annat säger att det finns olika synsätt, troligtvis är det helt enkelt olika personer som skrivit texterna.

    Anmäl
    2008-12-13 13:40 #40 av: Niklas

    När jag fick det beskrivet första gången var det som en skala där autism låg långt åt ena hållet, HFA långt åt det andra och asperger någonstans däremellan. I autismänden är man ganska lite medveten om världen omkring medan man i HFA-änden är mest medveten. 

    Ungefär så. Det funkar för mig än så länge. 

    Vänliga hälsningar

    Niklas

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2008-12-13 13:55 #41 av: Sweetelle

    Wikipedia beskriver det hela såhär:

    "Vad gäller gränsdragningen mellan Aspergers syndrom och den större gruppen högfungerande autism (HFA) råder stor oenighet. Varken Aspergers syndrom eller högfungerande autism har en entydig definition som accepteras av alla,[9] men de flesta diagnostiska handböcker skiljer på de två baserat på språkutveckling. Försenad språkutveckling är ett tecken på HFA, medan normal påbörjad talförmåga tyder på AS.[7] Dock intar minst ett diagnoshjälpmedel motsatt position, och säger att försenad talförmåga ger större stöd för diagnosen Aspergers syndrom.[10]

    Vissa läkare menar att AS inte skiljer sig alls från andra störningar inom autismspektrumet. De talar istället om Aspergers som högfungerande autism eller behandlar diagnoserna som likvärdiga, och hävdar att försenad språkutveckling är en gradskillnad, inte en artskillnad.[11][5] Olika tester har inte visat någon betydande skillnad mellan patienter med diagnosen Aspergers syndrom och patienter med diagnosen högfungerande autism.[12] Även bland dem som anser att skillnaderna mellan Asperger och högfungerande autism är väsentliga är det vanligt att diagnoserna påverkas av andra faktorer än rent kliniska, såsom samhällets benägenhet för stöd till de som drabbats av den ena störningen men inte den andra.[13][14] På grund av den flora av effekter som Aspergers syndrom har på individen samt att vetenskapen är oense om hur den definieras är Aspergers syndrom ett kontroversiellt begrepp bland forskare, läkare samt de som själva har diagnosen."

    Anmäl
    2008-12-15 23:45 #42 av: MalinL

    Om jag minns rätt fick inte Gerland diagnosen Asperger utan diagnosen högfungernade autism.

    Anmäl
    2008-12-16 00:06 #43 av: kittyhawk

    Jag funderar på en sak;det mesta av det här stämmer in på min sexåring.Dock har jag hört att AS-barn talar tidigt och "lillgammalt".Han pratade snarare ganska sent och på något sätt ganska motvilligt(han föreföll som yngre ofta totalt uppslukad av saker och ovillig till att prata,man fick ofta tilltala honom flera gånger innan han reagerade),men är normalbegåvad.Kan det vara AS även om talet var sent?

    Anmäl
    2008-12-16 00:07 #44 av: kittyhawk

    OKi,såg att ngn redan svarat på detta.Jag får dock inte riktigt ihop skillnaderna mellan AS och högfungerande autism.

    Anmäl
    2008-12-16 00:13 #45 av: kittyhawk

    NU fattar jag efter att ha hittat en bra sida om skillnadenGlad,men det är ändå väldigt luddiga och svårdragna gränser på något sätt.Tydligen kan en person med AS och en med HFA vara väldigt lika längre upp i åldern,det är alltså den tidiga utvecklingen som skiljer...om jag nu inte är alltför trög och fattat allt uppåt väggarnaFlört

    Anmäl
    2008-12-16 15:35 #46 av: Sweetelle

    Du summerar det ganska bra - skillnaden är luddigt beskriven. I vilket fall som helst så utesluter inte oviljan att prata en diagnos inom autismspektrumet. Kanske blir det HFA istället för Asperger.

    Lycka till och välkommen hit (jag har inte sett dig innan)

    Anmäl
    2008-12-26 00:52 #47 av: Vibeka

    Hej Har en tjej på 11 år som jag misstänker har AS. Har nu varit i kontakt med NP-teamet och de skickade mig vidare till barnpsyk,pratat med en psykolog där och hon skulle ta med sig ärendet vidare och höra av sig sen om min dotter får en remiss...Nu far tankarna omkring tänk om vi itne får en remiss vad gör man då?!?!? Det är tungt att var förälder till barn med NPH ,man kämpar på men jag vill att min dotter och VI här hemma får hjälp!!!! Hon har så svarta perioder så att jag blir orolig...då hon hatar allt och bara är neggo och fräser åt oss andra i familjen Rynkar på näsan Måste var riktigt fyrkantig för att nå fram till henne under dessa perioder och ändå gör man det inte alltid...vilka tips har ni om man itne kommer vidare med landstinget??? privatläkare??

    Anmäl
    2008-12-26 12:08 #48 av: [aspie]

    Tror nog att du ska kunna få remiss till BUP för en utredning. Min dotter fick inte hjälp förrän hon blev inskriven på akutpsyk vid 18-19 års ålder, trots att jag sökte och bad om hjälp under flera år.

    De frågade mig om hon var en fara för sig själv och andra, vilket hon oxå var, så hon fick prioritet 1 i förtur för utredning. Men hon måste själv vilja sa doktorn, annars kan de inget göra. Fick tipset av en läkare att försöka få henne att inse hennes fördelar med en utredning/diagnos och det lyckades. När hon var 19 fick hon diagnosen AS+ADHD+tics+dyslexi. Idag mår hon mycket bättre med medicin

    De brukar vara väldigt noga med att reda ut barn i första hand så jag tror nog det ska gå bra för er.

    Lycka till Glad

    Anmäl
    2008-12-26 12:27 #49 av: Vibeka

    #48 Tack för dina ord Glad min känsla är att juh fortare vi får en utredning desto bättre, bävar för när hon ska börja högstadiet...med tanke på hennes problem med relationer och så tonårshormonerna som kommer till! Skönt för din dotter att hon fick hjälp trots att det gick för lång tid i mina ögon!!!! fattar de itne att man vill sina barns bästa?!?!? JAg tror att min dotter behöver medicineras så att hon kommer ur sin svarta värld först och främst sen behöver hon ju hjälp med andra saker oxå och skolans värld har ju inga kunskaper om barn med NPH,skrämmande men sant! Det är gjort två utredningar på henne redan först som 5 åring på mitt initiativ utifrån hennes aggressioner och empatilöshet,sen nu för ett år sen i skolan av en specialpedagog för den ämnesmässiga delen men tycker det är märkligt att specialpedagogen inte såg att det fanns fler problem...nåja jag får vänta och se vad detta ger..

    Tack igen för ditt svar Glad

    Anmäl
    2008-12-26 12:41 #50 av: [aspie]

    Usch ja, hogstadiet var en plåga för både min dotter och mig. Konstigt att de inte upptäckte/misstänkte något på era tidigare utredningar?Förvånad

    Nej, skolan kan ingenting om NPF. Blir så förb.. när jag tänker på hur illa min dotter blivit behandlad av både lärare och elever. Inte konstigt att hon fick ångest, panikångest och depression och kraschade rakt in i väggen.

    Är oerhört glad att hon mår så mycket bättre idag.

    Hur är det med dig, pappan, syskon? AS är ju ärftligt (70-90% har jag hört/läst) Jag ska utredas oxå, men får vänta i minst ett par år eftersom jag inte tillhör de högprioriterade.Rynkar på näsan

    Hoppas verkligen att det  blir en snabb utredning för din dotter.

    Anmäl
    2008-12-26 23:06 #51 av: Vibeka

    Fy det är skamligt hur det får gå till på 2008 talet!!! man tror att samhället har utvecklats men ack... Förstår att du blir förbannad!!! jag kan oxå känna en irritation över att de ej ser att min dotter behöver mera hjälp än den hon får...

    Jo jag är övertygad om att hennes pappa har AS, orkade inte leva med honom längre än 10 år p.g.a. det...tyvärr...

    Var på dem igen du ska inte behöva vänta flera år!!! på dem bara!!!

    Tack rara du!! Skrattande

    Anmäl
    2008-12-27 09:03 #52 av: [aspie]

    Skrattande Tack själv rara du Flört

    Tyvärr kan kag inte få förtur, de prioriterar barn och ungdomar först och en utredning hos privat läkare kostar ca 20-30.000. Pengar som jag verkligen inte har tyvärr.Rynkar på näsan

    När din dotter blir utredd för eventuell AS så kanske pappan vill lära sig mer om detta och själv be om en utredning.

    Jag har levt i ett helvetes kaos hela mitt liv och när min dotter fick diagnosen blev jag upmanad att läsa om det för att skaffa kunskap för hennes skull. Och då... Ooooops! Jag kände igen mig i diagnoserna AS och ADHD så därför blir det utredning.

    Det kanske låter konstigt, men jag HOPPAS på en AS diagnos för då skulla allla pusselbitar hamna på rätt plats i allt kaos.

    Kram och good luck Flört

    Anmäl
    2008-12-27 18:02 #53 av: Mysan59

    Jättebra artikel!

    Nu har inte jag eller nån jag känner asperger, men dottern  har adhd med drag åt asperger och därför kände jag igen en del av det som stod där. (Det var den diagnosen hon fick).

     

    Anmäl
    2008-12-27 18:44 #54 av: Vibeka

    #52 ja men va fasen nog kan de klämma in dig! Flört Hoppas för din skull att du slipper vänta så länge,ska tänka på dig så att du får komma dit fort! Glad

    Ja precis jag hoppas att de kollar upp oss oxå utifrån att det är ärftligt då kanske han själv inser att han behöver kolla upp!

    Jag önskar dig all lycka till så att du får din utredning vännen!!

    Kram och Stort tack till dig! Flört

    Anmäl
    2008-12-28 08:57 #55 av: [aspie]

    #54

    Tack, bra att du tänker på mig så kanske jag får en utredning snabbareSkrattande

    Kram!

    Anmäl
    2008-12-29 13:11 #56 av: Constance

    Jättebra skrivet Glad och vill bara säga att jag brukar säga så här, just om empatin, att man får inte förväxla empati och sympati...

    Och sedan en sak som jag tidigt såg på min dotter i det sociala med andra barn var att hon "härmade" och tidigt tog hjälp av ett "hjälp jag" en kompis som hon "kikade på och härmade"

    Syntes jätte tydligt i skolan sen, en av klasskamraterna innan ens utredning var på tapeten, tog som på sig att alltid rätta min dotter, så där gör man inte, så beteer man sig inte osv. dottern "såg som upp" till denna flicka och lärde sig både på ont och gott...

    Sen så började jag tidigt...läs ur vett och etikett böcker för dottern.
    För hon sa aldrig "hej och hej då" hon förstod inte förlåt eller tack!

    Jag kände tidigt att nått vara det, undrade varför min unge inte kunde läsa kroppspråk/miner och inte kunna se att man var irriterad och snart blev arg...Inget funkade, man kunde ej straffa, muta eller nått...hon brydde sig inte! *suck* många är tankarna nu i efterhand, utredningen har varit i år och blev klar i somras, sorgearbetet efteråt pågår just nu, att acceptera alla år som man undrat och ingen har sagt eller gjort nått, fast jag frågat...Glädjen att äntligen få hjälp, stöd och vi är helt öppna med det, bytte skola för den gamla skolan har kränkt både dottern och mig, har pratat med skolverket.

    Nya skolan är suverän - vanlig klass med egen assistent och vi har berättat för alla om dotterns personlighet och hennes svårigheter, svaga och starka sidor...Inte nu som diagnos termer, det har jag bara tagit med föräldrarna...Dottern har varit med och hon har blivit så mycket gladare och trivs i skolan sedan hon fick veta själv om sitt funktionshinder, vi vet vad som triggar hennes onda mage, onda huvud - ångesten, paniken och kan göra nått åt det, rädslorna, drömmarna, scheman, rutinerna jag alltid haft säger HAB är superbra, hade jag ej gjort detta så som jag gjort sedan hon var bäbis hade hon ej varit så "normal" som hon är idag...

    Om man nu kan påstå att alla vi andra NT är normala! *hm*

    Jaja, superbra skrivet, sorry detta vart långt...

     

    Anmäl
    2008-12-29 15:17 #57 av: Niklas

    #56: Välkommen hit!

    Vänliga hälsningar

    Niklas

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2008-12-30 17:33 #58 av: Cattis

    #56

    Välkommen hit!

    Jag känner så väl igen det du skriver om sorgen som man skall arbeta sig igenom, parallellt med allt nytt och glädjen över att äntligen få svar! Det är ju inte utan att många av oss känt oss halvt värdelösa som föräldrar, innan diagnosen.

    "Lustigt" nog har jag gått igenom det sorgearbetet med alla mina barn. Man kunde tycka att jag borde blivit härdad eller van?
    Jag har tre barn (flicka med AS, pojke med ADD samt flicka med ADHD) som är diagnosticerade samt en treåring, som är sina båda äldre systrar i kubik. Och jag vet att hon har ADHD, redan nu, jag börjar känna igen tecknen nu... Obestämd

    För varje gång jag sett tecken/tendenser på dem som små, så har det varit en sorg. Ibland så övermäktig att jag nästan övervägt om jag alls klarar av detta, att lära dem hur "man skall vara". Om jag, medan jag inte vetat något, gjort dem "illa", och hur jag någonsin skall kunna återgälda/reparera.
    Dels sörjer man att ännu ett barn måste "bära oket" och dels så har åtmistone jag sörjt duktigt för egen del, över att få bära oket som det ändå är att oroa sig och vara på sin vakt hela tiden.

    Sorgen är sannolikt väldigt individuell, både i styrka och längd, men låt den ta sin tid. Och kanske kommer den i "skov"...
    Tillåt dig att sörja, så länge du behöver. För även om man innerst inne kanske "vetat" att det inte varit riktigt som det borde, så är det ju ändå inte roligt att få "på papper" att ens barn har ett funktionshinder.

    Det skumma är, tycker jag, att man kan kastas mellan sorg och glädje så tvärt. För visst är det störtskönt att VETA! Skrattande

    Att kunna ställa rätt frågor, till rätt personer. Alla tips och råd man kan få av andra, som redan gått igenom detta och har samlat på sig en massa smidiga förhållningssätt.
    Jag fick massor med tröst av att plöja igenom böcker och webbsidor som handlar om dessa funktionshinder, och lärde mig mkt matnyttigt.

    Vilken himla tur för din dotter (och dig) att ha hittat en skola/assistent som fungerar och att du hittat bra metoder som hjälper henne!
    Jag tycker du låter som en alldeles utmärkt "bokstavsbarnsmamma"!

    Och säga vad man vill, jag avgudar dessa ungar just för att de är som de är. Visserligen sliter jag mitt hår emellanåt just på grund av detsamma. Men deras spontanitet, kreativitet och ja, alla de härliga egenskaper som är lite extra kryddade hos dem jämfört med andra barn. De gör att man orkar med allt det tunga.

    De som inte fått äran att verkligen lära känna "sådana här" personer, och verkligen fått se alla dessa sidor - de har gått miste om något!

    Så där, nu har jag svamlat sönder ännu en tråd. Oskyldig

     

    /Cattis

    .:. www.shetlandsponny.com .:.

    Anmäl
    2008-12-30 17:41 #59 av: [aspie]

    Äh Cattis, du svamlar inte alls sönder några trådar. Jag tycker det är jätte roligt och trevligt att se dig aktiv och du är duktig på att skriva tycker jag. Jag gillar dig Skrattande *KRAM*

    Anmäl
    2009-01-01 13:50 #60 av: Constance

    #58 svamla på du *hehe* du skriver så äkta, precis så som det är...TACK! Jo, känner igen sorgen, den har gått i vågor plus annat som skett i livet också, egen sorg efter en operation osv.

    Jag skriver mycket - scrappar = terapi

    Jag har egen privat blog, om du mailar kan du få adressen, skriver ner mina ord, våran vardag och massa annat. Bilder på mitt scrappande också *hehe*

    Det svåra nu som ligger framför mig, som jag tagit upp med HAB kuratorn, som jag pratar med, dottern har en egen psykolog fått från HAB, vi har ej BUP...hon pratar om autism där, får lära sig om olika saker som tex. sin glömska, hur världen förväntar sig att man beteer sig i olika situationer osv. det funkar jättebra!

    Jaja, det jag tagit upp med kuratorn är om och hur eller när eller ska jag...berätta för hennes pappa? *suck* han har aldrig varit med i hennes liv - hans val, jag har försökt få han aktiv sedan hon låg i min mage men icke sa nicke, jag är helt ensam med henne, det är nu 7 år sedan han ens hörde av sig. farmor och farfar kan ploppa upp som gubben och gumman ur lådan ibland men ingen relation finns...Samtidigt som jag känner att jag vill berätta för dom så vill jag inte alls...orka! Berättade för min mor, far och syskon i somras men det gick så där...typ, det blir nog bra ska du se, hon lär sig, det går över - hon har ingen jävla förkylning, ville jag skrika!!!

    Någon som har en åsikt om detta? kanske jag ska göra en egen tråd...ops! eller går det bra att jag skrev här?

    Anmäl
    2009-01-03 12:15 #61 av: Niklas

    #60: Om du tror att det kan göra någon nytta tycker jag att du kan berätta. Annars vet jag inte om jag ser någon poäng med det.

    Vänliga hälsningar

    Niklas

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2009-01-12 21:03 #62 av: Constance

    #61 Tack Niklas för ditt svar

    Anmäl
    2009-01-14 13:02 #63 av: Vibeka

    #60 Jag säger som Niklas om du tror att det tillför något så berätta annars kan det vara lika gott att låta bli, för vars fan har han hållit hus i 7 år?!?!?!?(sorry blir lite upprörd,bara på den s.k. pappan...) Om det fanns ett intresse för sitt barn så hade han varit närvarande,och du behöver ALL din energi själv för att kunna va en bra mamma!!! Jag VET för dessa underbara barn kräver mer energi av oss än de barn som ej har ett NPH. Du gör ett toppen jobb !!!!!!!! Glad

    Anmäl
    2009-02-15 10:34 #64 av: Constance

    #63

    tackar...men man tänker ju på det, då han trots allt är pappan och vi hade en relation och gjorde dottern...Fast jag har bestämt mig för att avvakta och se om man får ett "tecken på liv" från han och hans familj innan man tar upp diskutionen...

     

    Anmäl
    2009-02-15 14:28 #65 av: Vibeka

    #64 Klokt av dig!! Glad

    Anmäl
    2009-02-16 17:31 #66 av: Sweetelle

    #64 Om du ännu inget berättat vill jag kommentera det hela. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är men någon gång blir hon äldre och på något sätt så kanske hon själv skall få bestämma över hur offentlig hennes diagnos blir. Visserligen är han hennes pappa, men med tanke på hur han verkar vara i periferin så kanske det viktigaste inte är att fundera på vad han har rätt till som förälder utan vad din dotter har för rätt till integritet. Om din dotter är i en viss ålder... vad nu är lämpligt... så kan du ju fråga vad hon vill. Men egentligen bör man (enligt mig) vara väldigt försiktig med att berätta om andras diagnoser - man kan ju inte ta informationen tillbaka om det hela visar sig vara ett misstag. De människor som inte har daglig kontakt med henne behöver antagligen inte veta Fråga dig varje gång du vill berätta för någon (tex pappan/dina föräldrar) till vilken nytta det är för flickan. Är nyttan inte självklart överlägsen nackdelarna, låt bli att berätta. Många människor, tom i skolan dömer barnen och förutsätter att de betyder problem bara på grund av diagnosen. Detta gynnar inte nödvändigtvis din dotter.

    Anmäl
    2009-02-16 18:03 #67 av: Constance

    #66

    förstår hur du menar och jag har inte berättat för honom utan avvaktar om han ens blir en del i hennes liv igen innan hon blir vuxen och själv kan avgöra, så kommer jag ändå tala med henne först, så har jag alltid gjort i allt.

    Hon ville själv att tex. nya skolan och klassen skulle få veta att hon hade svårigheter - inte diagnosen utan att hon hade svårigheter med tex. att avgöra om någon retades eller menade allvar, som hon uttryckte sig...Och att hon kan säga saker rakt ut, som kan göra andra ledsna men att hon menar det inte så plumpt som det låter...Jaja, vi fick hjälp med detta och hon ville vara med själv, hon är snart 12 år och väldigt öppen just nu, för att det har gett henne också svar och förståelse för sitt beteende..

    Men jag har varit noga med att förklara [skriva ner] att hennes diagnos är en förklaring för hennes beteende inte en ursäkt för att betee sig!!!

    Anmäl
    2009-02-16 18:15 #68 av: Sweetelle

    #67 Jag gillade speciellt två saker du skrev som jag skall försöka komma ihåg i mitt eget liv. Dels just att man beskriver hur svårigheterna ser ut och inte tar upp diagnosen i onödan - eftersom man då undviker många fördomar som följer med. Dels just det där om förklaring kontra ursäkt - jättebra! Tyvärr glömmer jag det mesta jag försöker pressa in i min ganska instabila hårddisk.

    Anmäl
    2009-02-17 08:32 #69 av: Constance

    Du får göra som jag får göra för min dotter, som också glömmer allt - skriva upp det- vi har en liten bok där vi skriver viktiga saker att komma ihåg, vett och ettikett, sociala korta berättelser, som hon behöver dagligen i sin vardag!

    Som en dagbok...

    Hon tar in bättre skriftligt än muntligt, pratar man med henne så har hon glömt början innan man kommit till slutet av meningen!!!

    Vi var noga på skolan att prata om hennes "personlighet, svårigheter och starka sidor" inget om själva diagnosen, utan jag gick på linjen att vi alla är olika men lika värda, fast vi har synfel, hörsel fel och kan vara blyga eller spralliga...Barnen fattade bra och visst hon har trubbel ibland med just flickro men killarna funkar det superbra med - rakare kommunikation *hehe*

    Tack för dina svar...

    Anmäl
    2009-02-25 11:31 #70 av: Sussianna

    Har i förra veckan fått en diagons på min son " högfungerande autism". Han utreddes för Asperger. Vår undran var, vad är skillnaden, fick då svaret att skillnaden är hårfint. Det enda som skiljer är hur språkutvecklingen var under hans 3 första år, han var språkförsenad och det avgjorde att det inte hade Asperger. MEN på autistteamet i Lund sa dom att om vi sökte info skulle vi göra det under Aspergers.

    Okej, har förstått nu av tidigare inlägg att jag inte är välkommen här och tackar för mig...  aningen besviken mamma som trodde att jag hittat rätt!!!

    Anmäl
    2009-02-25 11:38 #71 av: [aspie]

    #70 Varför skulle du inte vara välkommen Förvånad?

    Själv har jag inte sett dig tidigare. Var det något särsklit du ville fråga om med ditt inlägg?

    Jag säger nu att du naturligtvis är hjärtligt välkommenFlört

    Anmäl
    2009-02-25 14:25 #72 av: HannaM

    #70 Ber om ursäkt, jag verkar också ha missat inlägg från dig. Du är naturligtvis lika välkommen som alla andra.

    http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
    Anmäl
    2009-02-26 09:25 #73 av: Sweetelle

    #70 Vad är det i tidigare inlägg som gör att du inte känner dig välkommen? Precis som aspie och Hanna säger är du jättevälkommen hit!

    Anmäl
    2009-02-26 11:40 #74 av: Sussianna

    Nej det var inte ett inlägg från mig, men läste att den här sajten inte var för dem med diagnos autism... inlägg #15 av Cattis,  där det står att det här forumet inte handlar om autism! Har jag missförstått?

    Jag är helt ny här, har sökt mycket på internet och hittade hit,  tänkte att det här kunde vara något positivt! Har mycket som rör sig i huvudet just nu!

    Men om ni säger att jag är välkommen hit så är ingen gladare än jag Cool

    Anmäl
    2009-02-26 11:45 #75 av: Niklas

    #74: Högfungerande autism, HFA, räknas som ett bokstavshandikapp.

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2009-02-26 11:57 #76 av: Sussianna

    Okej Glad man lär sig alltid något nytt!

    Mvh S

    Anmäl
    2009-02-26 12:47 #77 av: [aspie]

    #74 Ja, det är mycket som rör sig i huvudet på de flesta här tror jag, så du behöver inte känna dig ensam Flört

    Anmäl
    2009-03-09 21:17 #78 av: Sweetelle

    #76 Det är sant att sajten inte i första hand inriktar sig på autism (infantil autism/kerners syndrom), men det betyder ju inte att man är inte välkommen att diskutera de funktionshindren.

    Som niklas sa ingår HFA i bokstavsdiagnoserna. Men oavsett om man har barn med (vanlig) autism är man ju självklart välkommen att dela med sig av och få råd och vara med här!

    Anmäl
    2009-11-18 02:25 #79 av: Höstlegenden

    Puttar

    Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
    Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

    Anmäl
    2009-12-01 16:15 #80 av: Ystadbo

    Är ny på detta forum och vill bara skriva att jag är mamma till en pojke (man), 38 år gammal, som först i 30-årsåldern blev diagnostiserad AS. Många läkarbesök genom åren, fick till och med höra (av en chefspsykolog på Lunds Lasarett) att min son var efterbliven! Nu först har han fått rätt medicin, bl a för nattliga ångestattacker, vilket gjorde att han inte ville gå och lägga sig på kvällen med resultat att han hade väldigt låg vakenhetsgrad på dagen.

    Jag känner med er alla!

     

    Vänliga hälsningar

    Ann

    Anmäl
    2010-04-13 19:43 #81 av: Höstlegenden

    Putt

    Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
    Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

    Anmäl
    2012-07-31 15:51 #82 av: [WestHamUnited]

    De heter fortfarande Asperger Syndrom, men många skriver fortfarande Aspergers Syndrom, som är helt fel :-)

    Anmäl
    2012-07-31 16:02 #83 av: Höstlegenden

    WestHam - Vi har haft en diskussion om det:

    http://bokstavsfolk.ifokus.se/discussions/4faf4dd4d4ebea2800000456-asperger-eller-aspergers

    Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
    Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

    Anmäl
    2012-07-31 17:00 #84 av: Emo

    #83 Så bra med den länken. Vi pratar huvudsakligen svenska här på iFokus.

    Det är mycket man kan lära sig på de olika sajterna. Ett engelskt nick ändrar inte på språket för medlemmarna.

    Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
    Mina figurer: http://parlkonst.se/
    Emo
    , ägare till Emos Shop sen 1973

    Anmäl
    2012-07-31 18:12 #85 av: [Varulv]

    Ni tuffade till er lite där, tjejer! Flört (Bra, tycker jag!)

    Problemet kommer gå ur världen efter kommande årsskifte, då alla vi aspergare kommer få förlika oss med benämningen "autister" (vilket jag själv personligen inte har någontingen alls emot, eftersom jag i sanning känner mig autistisk, och vet med mig att kärnan i min problematik har med den språkliga kontakten med medmänniskorna att göra).

     

    αγάπη

    Anmäl
    2013-06-12 10:30 #86 av: Höstlegenden

    Puttar för nya medlemmar.

    Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
    Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

    Anmäl
    2013-06-12 11:24 #87 av: nlinds

    Nu sitter jag här och gråter. Äntligen... Äntligen !!! ÄNTLIGEN har jag fått reda på vad det är för fel på mig. Nu kan jag dö lycklig.
    Detta har jag väntat på i ca 10 år, att någon ska förklara för mig vad som inte står rätt till i mitt huvud. BRA artikel ! Och stort tack för att denna artikel hjälpte mig att finna mig själv.

    Anmäl
    2013-06-12 13:58 #88 av: Niklas

    #87: Det är inte ett fel. Det är ett av många sätt att vara. Glad Kul att du blev hjälpt av den.

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2013-06-12 14:00 #89 av: nlinds

    Nej självklart är det inget fel ! Men jag har hela tiden känt som om det vore något "fel" på mig för jag är ju inte som "alla andra" .. Och då behandlade jag mig själv annorlunda. därav ordvalet..

    Anmäl
    2013-06-12 14:04 #90 av: Niklas

    Jag förstod det. Jag ville bara lyfta fram det extra för det är många som tror eller tänker att det är ett fel. Det är inte mer fel än högerhänthet.

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2013-06-13 20:50 #91 av: Deaadwalking

    Jag fattar inte hur jag kunde få asperger diagnosen inget av det stämmer egentligen. Men annars mycket väl skrivet :)

    Anmäl
    2014-09-10 11:45 #92 av: pixiedel

    Superbra artikel, men min fråga är, vart ska man vänder sig när man har ett barn som vägra gå till BUP. Han är alltså 17 år nu.

    Anmäl
    2014-09-10 12:24 #93 av: Niklas

    Det är nog svårt att tvinga så stora barn. Han är ju nästan myndig. Jag tror det bästa är att diskutera med honom varför han inte vill gå och vilka fördelarna är med att gå dit.

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2014-09-10 14:28 #94 av: pixiedel

    Det har vi gjort Niklas, men han bara kör med att han kan fixa det själv. Vi se att han inte gör det men det gäller att han ska inser det också. Och det är just detta som är problemet.

    Anmäl
    2014-09-10 15:10 #95 av: Niklas

    Tyvärr tror jag att det är svårt då. Be honom tänka över det noga nu för jag tror att det i regel blir svårare senare när han räknas som vuxen. Då måste han dessutom göra det mesta själv.

    Vänliga hälsningar, Niklas
    » Besök Apple Watch iFokus.

    Anmäl
    2014-09-24 01:44 #96 av: portera

    #18, #32
    I boken 'Nördsyndromet - allt du behöver veta om Aspergers syndrom', s.26 (en väldigt trevlig bok) skriver Inger Jalakas: "[... Hans Aspergers artikel om  "autistisk psykopati", vilket med modern terminologi  är lika med "autistisk personlighetsstörning". "
    Det är alltså inte direkt jämförbart med psykopati.

    #32 Du eller någon annan får gärna utveckla kring till sympati och empati - detta träffar så väl på mig så vore intressant att få er bild och minska förvirringen.

    Anmäl

    Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.