Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Dikter Bilder & Foton Musik Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten ADD & ADHD relaterat Aspergers Syndrom(AS) & Autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Off topic - [OT] Bollhavets OT-trådar Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Utredningar (Hur? Var? När? Varför?)

ADHD utredning

2010-05-25 15:44 #0 av: MissStorm

Ni som har gjort en ADHD utredning skulle ni vilja berätta hur den går till och hur lång tid den tar att göra?

Bara väldigt nyfiken Flört

Anmäl
2010-05-25 16:21 #1 av: HannaM

Hur lång tid det tar beror på vem man är och hur upplägget ser ut. För mig var det tre eller fyra gånger vi träffades. En gång i veckan och kanske två tre timmar i taget.

Man gör olika saker. Berättar om hur man fungerade i sin barndom, lägger pussel, försöker komma ihåg sifferserier. Sorterar bilder och memorerar och ritar av. Kopierar symboler...

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-05-25 16:35 #2 av: MissStorm

Kommer inte ihåg jättemycket om min barndom men jag vet att jag hade ångest och oro även som barn. Jag utgav mig dock för att vara den tuffa tjejen som inte grät osv. Lekte med pojkar, byggde kojjor och red snabbt på hästen jag hyrde.

Min mamma som jag misstänker också skulle kunna ha ADHD ( hon tror dock själv inte det) säger att jag var ett snällt barn och undrar varför jag tror jag har ADHD.

Så hur funkar det där med barndoms grejen, behöver man ha föräldrar där? 

 

Anmäl
2010-05-25 16:44 #3 av: HannaM

Dom vill gärna ha föräldrar eller annan närstående som har koll på hur du var där för en intervju. För dom åren man själv inte kan komma ihåg så där jättemycket ifrån.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2010-05-25 17:01 #4 av: MissStorm

Hmm ja min mamma kommer bara säga att jag var ett snällt barn så det lär ju inte vara till mycket hjälp. Hon har liksom alltid haft nog med sig själv för att verkligen se hur jag mår. Hon bor långt ifrån, har dom telefon intervju då?

 

 

Anmäl
2010-05-25 18:36 #5 av: Höstlegenden

Puttar upp 3 trådar om min utredning.

Ja de har telefonintervju där de går efter ett protokoll och frågar henne över 100 frågor.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2010-05-25 18:43 #6 av: [YlvaP]

Eftersom jag kommer från "utlandet" och fick göra min utredning i Uppsala så hade jag två hela dagar med samtal och olika övningar. Höll på i 8 timmar första dagen och 6,5 andra dagen.

MVH Ylva / Wai-san
Vardagsbloggen
Medarbetare på Sommar och Scrubs.

Anmäl
2010-05-25 19:06 #7 av: Höstlegenden

Utredningen tar cirka 4-5 gånger man träffas på ca 2,5 timmar per gång en gång i veckan. Sedan ett slutsamtal för själva diagnossvaret.

5 gånger blev det för mig, för jag var så långsam. Foten i munnen

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2010-05-25 19:28 #8 av: MissStorm

BusHanna:

Nu har läst igenom dina trådar.

Hmm okej. Jag oroar mig verkligen för "mamma" delen. Hon har alltid varit för upptagen med sig själv för att se mina problem. Lite förnekelse liksom. Hon tror ju inte att jag har ADHD..

YlvaP:

Okej.

Anmäl
2010-05-25 19:46 #9 av: Höstlegenden

#8 Har du någon lärare från låg/maellanstadiet som kan skriva något brev som du kan ta med. Det gjorde jag med min låg och mellanstadielärare. jag skrev inte varför utan jag bad henne bara berätta hur jag var under skoltiden, ärligt och uppriktigt. Det tog jag med.

Sedan tog jag med en massa dikter och dagböcker som jag skrivit där det stod diagnosrelevanta saker.

Du kanske har någon annan släkting som kan intyga?

 

Jag visste att min mamma skulle sparka bakut om jag började diskutionen om att jag tror jag hade ADHD. (Det var vad jag trodde att jag hade innan utredningen) Utan jag gick bakvägen och bad henne berätta hur jag var som barn, för hon har alltid tyckt att jag har varit svår. Hon berättade och när hon var klar så sa jag och allt det där svåra är kriterier för ADHD och sånt. Då förstod hon.

Och jag fungerar inte längre sa jag till henne. Ingenting fungerar för mig och jag vill inte leva längre. Var jag ärlig och sa. För min skull, kan du inte vara ärlig och berätta för utredaren när hon ringer dig och frågar.

Jag lovar, sa hon.

 

Detta var ett telefonsamtal. Jag har lättare att prata över telefon eller att skriva. Idag skulle jag nog kunna prata så med henne "öga mot öga", men inte då. Då var allt så skämmigt och jobbigt och svårt.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2010-05-25 20:04 #10 av: Musiken

#6 Ylva, hur kom det sig att du gjorde testerna i Uppsala? Far man som Alanning valja om man vill ga till Sverige eller Finland, eller ar du svensk men bara bosatt utomlands? Jag forsoker fa till en utredning ocksa, och helst i Sverige da bokstavsdiagnoser "inte finns" hos vuxna har annat an om man ar fullt autistisk i princip..

Anmäl
2010-05-25 20:34 #11 av: [YlvaP]

Anledningen till Uppsala är att Åland har "kontrakt" med Akademiska. Inga utredningar här på holmen så det är därför som jag gjorde min i Uppsala. Eftersom merparten av ålänningarna har svenska som modersmål så blir det oftast till Uppsala vi kommer.

MVH Ylva / Wai-san
Vardagsbloggen
Medarbetare på Sommar och Scrubs.

Anmäl
2010-05-25 21:35 #12 av: igorflickan

När jag gjorde min utredning bad ej om nåt samtal med förälder. Tror inte att man måste blanda in mamma om man absolut inte vill. Jag hade min make sen 5 år med mig och han fick fylla i ett formulär (samma som jag) men om hur han uppfattade mig.

Ingen intervju alls... Jag fick mitt svar idag... Jag har ADHD och drag av borderline... men tydligen bara drag....

 

Lycka till

Anmäl
2010-05-25 22:07 #13 av: MissStorm

# 9

Jag vet inte. Bor väldigt långt därifrån jag kommer så vet inte om läraren minns mig?!

Skulle heller tycka det vore alldeles för jobbigt att ta kontakt pgr av det även om jag inte säger varför så känns det ju underligt så jag kommer nog inte göra det.

Grejen är det att mamma säger bara hela tiden att det var absolut inget konstig med mig som barn så det kommer ju inte tillföra något . Men sen kanske det blir andra svar beroende på hur frågorna är som hon får. Jag berättade för henne idag igen varför jag tror jag har det men då säger hon att dom flesta kan ju ha problem med det där och det där osv. Men jag tror inte hon förstår omfattningen riktigt. Jag försökte förklara att så mycket stämmer in på mig och jag skulle tycka det vore så skönt att veta varför jag är som jag är och får jag en diagnos blir det en lättnad. Däremot får jag diagnosen så kommer det nog inte bli några problem. Då kommer hon förstå att ja men så är det.

# 12

Jag hoppas det blir så för mig också. Min pojkvän sen 7 år tillbaka har mer koll på hur jag är för han bryr sig och han vågar jag berätta mer för hur jag mår och känner.

Får jag fråga vilket kommun du bor i ? eller säger man landsting, a du fattar va? Tänkte om det är skillnader från landsting till landsting osv.

Anmäl
2010-05-25 22:26 #14 av: Höstlegenden

#13 Det är alltid svårt att få föräldrarman att förstå på vilket vis man har svårt och vart problemen ligger. Som att betala räkningar tillexempel. Min mor är egen företagare och driver en handarbetsaffär som knappt går runt och på grund av det så kommer ibland hennes fakturor in för sent ibland.

Jag tog upp i detta samtal att jag hade svårt för saker:
-Jag skjuter på saker hela tiden, som tillexempel att betala räkningarna, sa jag till henne.
-Men det gör jag också ibland, sa hon, så det är inget konstigt.
-Men jag gör det jämt, försökte jag.
-Men det blir ju så när det inte finns pengar på kontot, sa hon. Så är det för mig också.
-Men det FINNS pengar på kontot. Jag bara inte gör det. Jag skjuter på det.
-Aha, sa hon då.
-Det är där vi har problemet, sa jag. Förstår du nu?
-DÅ förstår jag att det är ett problem, sa hon då.

 

Jag håller med att det är en vanlig kommentar när man pratar om bokstavspojkar som bråkiga och stökiga med mycket spring i benen:
-Men sådär är ju mina barn också.

Och det är DÄR problemet ligger. Det finns ingen tydlighet i diagnoskriterierna, för om man kollar på texten snabbt så är alla så.

Jag brukar säga: Ställ dig mitt i den mest trafikerade 4 filiga korsningen som finns i stockholm under rusningstrafik och försök läs en bok. Så är det att ha ADHD.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2010-05-25 23:06 #15 av: MissStorm

#14 Jag får se helt enkelt vad dom säger när jag kommer dit om dom vill blanda in mamma i utredningen. Somsagt hon kommer vara förstående om jag får diagnosen. Det är inte det att hon blir arg men hon tycker inte jag är som ADHD människor brukara vara enligt hennes kriterier då.

Medans min sambo håller med om att jag har mycket sådana drag men samtidigt har han tidigare jämfört mig med sin systerson som har diagnostiserad ADHD och säger att jag är ju inte som han heller. Men han har börjat förstå att man måste inte vara precis som systersonen i beteendet plus att jag är ju tjej också och där skilljer det sig ju mycket.Så nu förstår han mer när jag förklarat lite och själv skaffat kunskap om det.

Usch men sen kan jag bli så otroligt osöker när jag pratat med sånna som tror sig veta att jag inte har ADHD. Då tänker jag men tänk om jag inte får diagnosen, skulle kännas lite snoopet men samtidigt då måste ju psykologerna ändå hjälpa mig och klura ut varför jag är som jag är för NÅNTING är lite knas med mig.

Finns det någon av er som inte fått diagnosen trotts att ni tycker ni stämmer otroligt bra in på kriterier och känner igen er i ADHD människor sätt?

Anmäl
2010-05-25 23:08 #16 av: igorflickan

Jag bor i kalmar län

Jag tycker du ska ta med honomtill utredningen...

Kan även vara tryggt med lite sällskap... tyckte jag första gången i allla fall

kram

Anmäl
2010-05-25 23:47 #17 av: MissStorm

# 16

Okej.

Jo det kan ju vara bra att ta ned honom så han också får berätta hur jag är.

Kram

Anmäl

... men den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus. Det är gratis och tar bara en minut. Klicka här för att skapa ett iFokus-konto!