Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Familjeliv

Intresserad eller ointresserad

2009-04-21 15:10 #0 av: Froddel

Idag så slog bomben ner här hemma igen, min sambo blir helfrustrerad över att jag verkar så ointresserad över så mycket. Undrar varför jag inte engagerar mig mer i det som han tycker är intressant mm. B la så vart en text som han skrivit omnämnd i DN igår och han var nog lite sur (vilket jag iof kan förstå) för att jag inte bad att få läsa tidningen sen när han kommit hem från jobbet. Men för det första glömde jag helt bort det, och hade jag kommit ihåg det så är det inget som intresserar mig speciellt (men jag skulle ändå läsa den) plus att jag hatar att läsa saker jag inte själv VILL läsa. Han menar på att jag kanske behöver anstränga mig lite för att göra sånt som jag även inte tycker är kul. Himla lätt, jag orkar ju knappt ta mig för att göra saker som är kul. Och förresten vet jag ju inte vad jag tycker är så kul längre.

Nä ursäkta, jag behövde bara skriva av mig lite. Vet inte riktigt hur jag ska få ur mig det annars för jag har ingen att prata med om detta, allra minst honom.

Det är ständigt en massa ångest över att jag känner att jag inte riktigt orkar engagera mig i allt som är han. Han tror ju dessvärre att jag inte har några känslor kvar för honom, men det har jag, jag vet bara inte riktigt hur jag ska visa dom.

Anmäl
2009-04-21 15:41 #1 av: sommarvatten

Håller HELT med dig!!!!

Usch vad det är jobbigt att göra sånt man inte vill göra.......VARFÖR ska man göra sånt som är TRÅKIGT för!?.............brrr.......jag "ryser" i kroppen på tanken!!!!Rynkar på näsan

Jag tror att det har med mitt ADHD att göra!!!! - att jag inte kan göra sånt jag inte har lust med - jag tycker inte om klockan heller.......VARFÖR ska en dum klocka bestämma när jag ska gå upp, äta  eller vad det nu kan vara!!

Visst var det så att du står på kö för utredning? Eller har jag blandat ihop dig med någon annan...?

TÅLAMOD - det du tycks ha dåligt med - och JAG sakna helt och hållet!!!

Allt ska hända NU!!.. PÅ STÖRT!!!Flört.......Det är vad vi ADHD är kända för.....hihiih

Så jag tänkte att DU kanske har ADHDGlad

Själv brukar jag "tvinga mig" till att visa intresse ibland - och den motivationen jag har då det är att tänka "jag ska åtminstonde lyssna,titta eller vad det nu kan vara......i 10 minuter".....DET funkar för mig!!!! För då vet jag att jag varit duktig i allafall 10 minuterSkrattande

Kram//Camilla

Anmäl
2009-04-21 16:26 #2 av: Froddel

Jo, det stämmer:nod:, jag står i kö för utredning av ev adhd och jag är själv övertygad om att det är det jag har. Och tålamod vet jag knappt vad det är, hehe, jag vill ha stimulans NUUUU!!!

Jag brukar försöka visa lte intresse, men han tycker att det lyser igenomRolling Eyes, kanske är jag inte så bra på att "spela" trots allt. Han är t ex jätteintresserad av politik...vilket jag inte är...och så skriver han en massa texter o bloggar och så och sen när han har skrivit en text som han är jättenöjd över så vill han ju järna läsa upp den för mig. Så jag sätter mig på mattan bredvid honom och så börjar han att läsa: blablabla....blabla...sen är jag helt lostoch hänger inte med ett dugg - det är bara en massa invecklat o svåra o krångliga ord och meningar som är låååånga och en text som aldrig verkar ta slut.

Det brukar typ låta så här: "Lyssnar du eller?" - JA, jag lyssnar!........"Men kan du sluta pilla på allt!" - men jaaaa! *ålar mig å håller på eftersom det kliar i hela kroppen*...."Du lyssnar ju inte alls ju?!" - Jo'oo, det gör jag visst de!....sen när det har upprepats X antal ggr och han bara har kommit halvvägs i texten så brukar han ge upp o bli sur. Om han läser klart så är det ju en hövlig gest att ge lite kred för den text han skapat....men vad ska jag säga? jag som bara hört fragment av det han suttit o läst och inte förstått ett skvatt!?!dohJag känner mig dålig och otillräcklig eftersom jag inte kan ge honom kred för det han faktiskt är duktig på!

Ibland, eller ganska ofta om jag ska vara ärlig, när nån pratar med mig om ointressanta saker så får jag inte in i huvet vad dom pratar om, det är bara en massa ord utan innebörd. Jag kan liksom hamna "utanför mig själv" och se deras munnar som öppnas o stängs men jag hör inte ett skvatt av det som sägs, jättekonstigt! Känner mig jättelikgiltig och bara säger..ja, hm, jo så är det nog, jaha det säger du osv...

Jo, en släng av ADHD är det nog eller ADD. Eller nåt annat mystiskt syndrom..

Kram tebax/Camilla (här oxåFlört)

 

Anmäl
2009-04-21 17:11 #3 av: Svea-

oj då...det här känner jag igen... har ständigt jättedåligt samvete för min särbo,,,har ingen tid över till honom,han blir jämt undanskuffad..å när han ska dela med sig av sitt så,,,försvinner jag bort..inte alltid men jaaa..får liksom oxå spela med för å jaa..göra honom lite glad å lätta mitt dåliga samvete..

i dag är han ledig å hela denna dagen blev helt fel på alla plan..så jag har åter igen ingen tid över för honom..

jag fattar inte varför han "hänger" kvar med mig..för han kan inte få mycket ut av det..men jag är ärlig...så här är det..vet ej när eller om det blir bättre..du måste ju själv känna efter om du orkar med det här...jag förstår om du inte gör det...mina ord till honom..

Ibland vill jag att han ska lämna mig så jag slipper ha så in i helvete dåligt samvete...

suck...

Anmäl
2009-04-21 17:27 #4 av: Froddel

Ja, precis vad jag sagt till min också! Men jag tror att vi liksom straffar ut oss själva genom att säga så, alltså att eftersom vi ständigt går o känner oss så dåliga o har dåligt samvete o så så blir det nästan rätt åt oss om dom går. I alla fall brukar jag tänka så..Vad ska han med mig till? Vad tillför jag honom mer än massa bekymmer? Det är bättre att jag lever ensam eftersom jag inte kan leva upp till de krav en relation kräver, och så tynger jag inte honom mer och jag själv får min egen tid och bara mitt eget space!.......men skulle han gå, ja då skule jag bara tycka att det var rätt åt mig och fan att jag sabbade detta osv.

Anmäl
2009-04-21 17:34 #5 av: Svea-

#4 jag håller med...på alla föregående inlägg..

funderar på om dessa människor oxå har något behov av å bli inte vad jag vad jag ska skriva nu ... men bli behandlade så här (även om vi inte gör det med flit ) så ibland undrar jag om dom är som människor som lever med nån som tex misshandlar dom? nneej...det här blev svårt å förklara...

Jag vill ju inte bli illa behandlad å går det inte å lösa så måste jag lämna vederbörande för min egen överlevnads skull.. oavsett hur mycket jag än älskar denna person.. sen tar det väl massor av år å komma fram till detta..men jag skulle inte stanna kvar till slut i alla fall...

å det som äter på mig mest är när jag bli förbannad inombords..han kan väl hjälpa mig då?med det jag behöver hjälp med..va f#n..sitt inte bara där å se på...men sen kommer jag på...han är inte min PO..inte mitt boendestöd osv...han är min särbo som vill ha en vuxen relation med mig ej behöva ta hand om mig så här...vart går gränsen...å hur får man det å funka?...

Anmäl
2009-04-21 17:53 #6 av: Froddel

Jag fattade inte alls 8vad du menade i början av inlägget?

Ja, det är nog bra att man ändå ifrågasätter sitt eget beteende emellanåt ändå, för det är klart att man ska leva som ett par med allt vad det innebär, och inte ha honom som nån slags PO eller liknande. Men fan, jag har så svårt med mina känslor o tankar o allt så om han frågar typ "Hur känner du?" eller "Vad tänker du nu om detta?" då har jag så svårt för att veta vad JAG tänker/känner, antingen svarar jag vad jag vet att han (eller nån annan om det är nån annan som frågar) vill höra eller också så ställer jag motfrågan "kan inte du svara på det?, för jag vet inte! Äh, nu svamlar jag iväg lite tror jag....

Anmäl
2009-04-21 18:13 #7 av: Svea-

hehehe..svmmel dagen i dag dårå...ska äta nått å försöka samla i hop mig...det e för rörigt i huvet mitt nu ...kram så länge

Anmäl
2009-04-21 19:32 #8 av: linhof

:no: han behöver ju gå en kurs.... jag förstår dej precis vännen kram/Linda

Anmäl
2009-04-21 19:44 #9 av: Froddel

ADHD-kursLaughing!

Tack, det värmer.

kram kram

Anmäl
2009-04-21 20:51 #10 av: linhof

precis en adhd kurs.... Han tycks ju inte förstå "problemet" att det inte är DU utan funktionshindret som gör så.... skicka han hit eller till attentions.... han kan ju läsa alla bra trådar o även fråga själv.... hur är det för er, är ni, hur upplever ni som anhörig osv....

Tror han skulle behöva det.

Min man som jag har levt me i 18 år hade mkt svårt att förstå vissa saker som jag gjorde...o ännu svårare blev det för honom när jag fick min diagnos (han hade åsikten att adhd var nån modefluga ett tag...) Trots att de var just de egenskaperna han föll för när vi träffades. Men så hade vi en diskusion om hur jag är: jag ber nästan aldrig om hjälp och när jag gör det så vill jag ha hjälp NU, inte sen eller snart. o blir vansinnig om det inte händer på stört...

Och så pratade vi om konstiga sociala saker tex om jag frågar han: vill du ha kaffe? så svarar han: jag orkar inte sätta på... då blev jag såååå arg!!! jag frågade väl ändå inte om han ville sätta på kaffet? och att det är sådana saker jag har svårt att förstå.... varför fråga någon hur den mår om man inte är intresserad av svaret? och att det jag säger är till 99% det jag menar...jag är inte som andra.... om jag frågar om han vill göra kaffe o han säger ja, så förväntar jag mej att han reser på sej med en gång o gör kaffe.... annars behöver man inte säga ja. Jag har sååå dåligt tålamod...

Men vilket fall som helst... efter denna diskution så kolla han runt lite på nätet själv, om adhd, hur en person med adhd kan tänka och agera... och han såg att det inte bara var jag som gör så... att jag inte kan hjälpa det. Efter det har hans tålamod med mej blivit mycket bättre... han acepterar saker man kanske inte skulle göra annars...

sorry om ja e krånglig idag

Anmäl
2009-04-21 22:12 #11 av: Froddel

Näe, du är inte ett dugg krånglig, jag bara känner att du förstår mig precis!!

Stort tack och kram.

Ps. jag ska hänvisa honom till nåt läsbart, men det är väl mer lämpligt eller lite lättare iaf om jag har en diagnos på pappret. Vi får se vart det leder.

Anmäl
2009-04-21 22:28 #12 av: Svea-

mmm...allt blir inte alltid bättre för ens partner har kunskap...vill återknyta till det att det är jättevårt i alla fall i mitt fall att jag behöver SÅ mycket hjälp...å vill ha hjälp NÄR JAG BETT om den...ofta för sent..å då på en gång..inget tålamod..jag ville i alla fall återknyta till vårdare-partner...svårt...vart går gränsen osv...eller så är väl det bara jag som e flippad som vanligt...suck..

i dag e sdet förbannat svårt å förklara å orden vill ej riktigt...

ps,,,min parnter har jättekunskap...han jobbar delvis med npf-pat...ds..

 

Anmäl
2009-04-22 02:57 #13 av: Puhlo

Froddel: du är precis som jag.. Min sambo (som har AS och ADHD) snöar in på sina grejer lite då och då och jag ORKAR fan inte lyssna alltid.. Och om jag säger att "Jag fattar ändå inte vad du pratar om" så ska han FÖRKLARA sig utdraget om vad han menar.. Gnööööööööö... Jag BEHÖVER inte mer info i min hjärna thankyouverymuch, det är fullt nog som det är där inne.. :)

Anmäl
2009-04-22 03:04 #14 av: maluca

hmm....Obestämd

 

Det här är ju mysko för jag har precis ikväll haft en lång tårfylld diskussion med min sambo om precis samma sak. Fast jag är den med ADD och han är den som inte visar empati eller någon som helst reaktion över något... förbryllande?!

Anmäl
2009-04-22 03:18 #15 av: linhof

starsofsvea det är skillnad på att ha kunskapen och att jobba med det...där på arbetet så använder han kunskapen...men hur är det hemma? använs kunskapen där eller är den bara jobbet förunnad? (du behöver inte svara om du inte vill)

Min man har fått kunskapen ganska nyss....han använder den inte direkt...men har större överseende nu än innan....

och gränsen vårdare/partner är där man gemensamt väljer att sätta den...vill jag gärna tro....

o du är inte ett dugg flippad...du e som jag! du vill ha hjälp NU, inte sen Glad

Froddel  behöver inte alls ha det på papper hjärtat.... visa det som du upplever beskriver dej mest, ibland är det ju lättare att ta in information om den inte levereras direkt av den man älskar *kram*

Anmäl
2009-04-22 12:54 #16 av: [aspie]

Är glad att min dotters kille läser allt om AS och ADHD för att förstå min dotter bättre. Han följde t.o.m med på en föreläsning om AS och ADHD. Världens goaste killa har hon Skrattande

Tråkigt att inte fler vill göra allt för att förstå sin partner. Alla min förhållande har kraschat och varit urusla för det mesta. Den sista försökte döda min inför min dotters ögon. Så jag har valt att leva ensam. Vågar aldrig mer lita på en man Rynkar på näsan

Anmäl
2009-04-22 13:13 #17 av: HannaM

#16 haha är du säker på att det inte är jag som är din dotter=p Min man är precis lika go och lyssnar på allt som kommer i vår väg om adhd.

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-04-22 13:28 #18 av: [aspie]

#17 Åhh, så glad jag blir av att höra detta Hanna Skrattande Ge din man en kram från mig och säg att han är kanon som bryr sig.

Hmmmm, du är väl inte min dotter? FörvånadTungan ute

 

Anmäl
2009-04-22 13:33 #19 av: HannaM

#18 Ska passa på att krama honom, det är ju faktiskt hans födelsedag idag.

Senast jag kollade var jag inte din dotter men vi kan låtsas=)

http://hannasskafferi.blogaholic.se/ http://www.classicferret.se
Anmäl
2009-04-22 13:38 #20 av: [aspie]

Ja, ha ha ha, jag kan ju vara din mamma oxå. Har ju blivit det till så många nu, he he Skrattande

Åh, så killen fyller år. Två dagar efter min dotter bara Flört Bra han får en kram då.

Anmäl
2009-04-22 15:39 #21 av: Froddel

#13  Nä mer info behöver man ju verkligen inte...det är ju lätt att det blir korvstoppning liksom. Ibland när jag inte förstår en sak och frågar honom så får jag världens föreläsning på typ 10-15 min. Gissa om jag lyssnar då??........................not!!! Jag har sagt till honom att om han ska berätta nåt så har han typ två minuter på sig för sen tappar jag koncentrationen helt.

#14

#16 Usch vad hemskt, har du gått o pratat med nån om detta, o bearbetat det alltså? Kram.

Anmäl
2009-04-22 16:07 #22 av: [aspie]

#21 Njae, sökte ju hjälp för ett par år sedan. Gick hos psykolog i ca ett år tills han en dag ville avbryta behandlingen eftersom han tyckte jag var "för fixerad" vid npf. Han vill snarare behandla min PTSD som jag förmodligen har. Just nu stå allt still bara Rynkar på näsan

Får väl se när det kommer igång igen. Ska dit om två veckor. Men jag ÄR fortfarande "fixerad" vid npf och kan inte sluta prata om det så det lovar ju inte gott tyvärr Obestämd

Anmäl
2009-04-22 16:43 #23 av: Froddel

Aspie, min sambo tycker också att jag är "fixerad" vid det här med NPF.

Lite boktips till dig inom ämnet (ifall du orkar att läsa dem):

 

Mäns våld mot kvinnor - Mona Eliasson

Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottprocesser - Carin Holmberg/Viveka Enander

Är du gift med en psykopat? - Eva Rusz

Varför väljer jag alltid fel partner? - om mäns och kvinnors relationer - Eva Rusz

Alla böcker är mycket läsvärda och jag har haft stor nytta av dom efter att jag tidigare levt med män som rent ut sagt inte varit riktigt kloka.

Ett annat ställe som du skulle kunna vända dig till är Kvinnojouren på din ort eller närliggande ort, dom kanske har psykologer på sin "mottagning" eller kan hänvisa till någon bra.

:big hug:

 

Anmäl
2009-04-22 16:46 #24 av: Puhlo

#21: Amen, Froddel. Exakt så är min sambo.. :D Alltså, jag älskar honom, han är mitt ljus, men när han börjar ranta om allt från antika rakknivars superioritet över rakhyvlar, ergonomi, lödning, tekniska lösningar, osv osv så zonkar jag ut och vill inte vara med längre.. :)

 

Anmäl
2009-04-22 16:55 #25 av: Froddel

th_laugh2 Puhlo, jag förstår dig! Min han pratar oftast politik......o jag hatar verkligen politikth_pfft1

Anmäl
2009-04-22 18:02 #26 av: [Fiction]

Jag känner igen det alltför väl. Så sent som i går, hade jag och pojkvännen en diskussion över MSN. Han skickade då en länk till en artikel som han tyckte att jag skulle läsa eftersom den intresserade honom, men jag skrev att jag inte orkade läsa den eftersom artikeln var för lång, att jag inte hade tålamod till att läsa så långa texter om ngt som inte intresserar mig och allra helst inte på Internet. Detta gjorde honom tjurig, han skrev "godnatt då" och loggade av. Att det skall vara så svårt för folk att förstå... *suck*

Anmäl
2009-04-22 19:00 #27 av: Puhlo

#25: Jag vägrar att diskutera politik. :) Det är min politiska ståndpunkt. Jag har märkt att folk som är hur goda vänner som helst, blir som förbytta när de ska diskutera politik. Jag tokhatar det.

Det enda politiska jag tänker göra i år är att rösta på PP i EUvalet, för jag vill fan inte att nån ska ha insikt i mina internetvanor..

 

#26: Det låter som om det är lite tjall på kommunikationen där... Min sambo kan göra likadant (vi sitter ofta vid varsin dator och pratar. Det gör under för vi behöver inte använda mimik och tonläge då. Asbra!) men då försöker jag säga att "Jag kan inte riktigt läsa den just nu, vad var det du tyckte var så intressant?", och då brukar han antingen kunna förklara så att jag vill läsa den själv, eller så förklarar han så bra att jag inte behöver läsa den själv.

Annars säger jag "Kan jag läsa den sen? Jag har lite annat jag läser just nu" eller nåt annat lite mer svepskäl... Oskyldig

Anmäl
2009-04-22 20:16 #28 av: [Fiction]

#27 Jag och pojkvännen bor dock inte ihop och ses i stort sett endast under helgerna, så vi är dessvärre förpassade till MSN-diskussioner. Det blir problematiskt för vår del, eftersom jag kan bli väldigt stött av hans bristande känslouttryck och blir orolig i hela kroppen när han loggar av sådär abrupt som han gjorde i går kväll. En sådan sak kan räcka för att jag skall ligga vaken hela natten och grubbla, irritera mig och morgonen därpå vara så arg att jag vill dumpa honom. Jag behöver reda ut saker direkt, annars förstoras de upp. Jag har inte tålamod nog att vänta... Skrikandes

Anmäl
2009-04-22 21:41 #29 av: [aspie]

spie, min sambo tycker också att jag är "fixerad" vid det här med NPF.

#23

Froddel.

Du byter avatar ofta så jag känner inte igen dig, he he.

Tack för boktipsen!

Är du gift med en psykopat? - Eva Rusz

Har den hemma men har inte läst så mycket i den ännu.

Kvinnojouren och andra ställen har jag ofta funderat på att kontakta men har inte orkat ta steget. Tog ju kontakt med psykiatrin istället. Jag är en sån där psykopatmagnet, därför har jag valt att hålla män borta på lååååångt avstånd. Litar inte på dom ändå.


 

Anmäl
2009-04-22 23:02 #30 av: Froddel

#29 Hahaha, där kom det en kommentar om min avatar! Jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken som är "jag", men jag tror att det nu kommer att vara den här vita blomman.......el kanske den röda jag hade förutGlad.

Anmäl
2009-04-23 01:17 #31 av: Puhlo

#28: har du berättat det för honom?

"Jag blir jätteorolig när du bara loggar ut sådär, jag vill hellre veta om du är arg på mig" osv.

"Kan inte du använda mer smileys och så, då har jag lättare att förstå om du skämtar med mig." ?

 

 

Anmäl
2009-04-23 01:22 #32 av: [Fiction]

#31 Jag har sagt det, men han tycks glömma bort det i tid och otid. Oftast är det bara jag som överreagerar och tror att han är sur även fast han inte är det, bara för att han beter sig kallt gentemot mig. Han tycks inte ha så bra koll på sånt där.

Anmäl
2009-04-23 01:40 #33 av: Puhlo

#32: känns som om du är i emotionellt underläge..

Jag skulle bli jättearg och säga att om han nu inte lägger ner energi på er kommunikation så kan han sticka och brinna.   (jag är rätt lättretlig ibland).

 

Om du nu överreagerar är det ju för att du inte vill sitta och tjata på honom att han ska lyssna på vad du säger, och komma ihåg det du har sagt så att ni faktiskt kan HA en relation.. Han verkar inte helt intresserad! :(

Anmäl
2009-04-23 01:53 #34 av: [Fiction]

#33 Jag kan faktiskt inte annat än hålla med dig. Har tagit upp det med honom, men han verkar dessvärre inte förstå alls. Han säger bara att han är sådan som person och att han alltid har varit så. Ibland funderar jag på om han kanske har aspergers, för i mångt och mkt stämmer det in på honom. Det enda som inte stämmer är att han inte får några aggressiva utbrott. Han har sagt att han har fått det någon gång i livet, men jag tycker snarare att han visar väldigt flacka affekter.

Anmäl
2009-04-23 02:00 #35 av: Puhlo

#34: jag har aldrig fått ett raseriutbrott eller aggressivt utbrott i hela mitt liv. Tror inte att det hör till AS...

Anmäl
2009-04-23 02:27 #36 av: [Fiction]

#35 Jag var naturligtvis tvungen att Googla lite på det och läste följande på en sajt: "Det kan finnas en kraftig ängslighet och tvångsmässighet. Man kan se aggressionsutbrott och destruktiva handlingar i situationer av oro och ångest, särskilt hos tonåringar." Det står även att olika personer kan ha olika symptom, det var intressant.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.