Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 14456 ggr
Blomkrukan
4/15/11, 12:40 PM

Medicin vid Aspergers?

Hej,

har funderat ett tag på det har med medicinering vid Aspergers. Vad jag fattat så gör mediciner ingen skillnad. Men många med Aspergers drabbas ju av depressioner mm så på så sätt kan medicin göra skillnad.

Har varit utan medicin i några månader nu och vissa dagar går okej men det händer oftare att jag mår dåligt; ångest, tankar på att skada mig, mitt extremt dåliga samvete över saker osv… Tar min Oxascand lite då och då numera.

Har börjat arbetsträna på ett ställa där jag inte riktigt trivs. Hela praktik-grejen hänger som ett svart moln ovanför mig. Jag vill så mycket! Jag vill verkligen klara av den här arbetsträningen så jag återigen kommer få ett riktigt jobb. Jag vill visa andra att jag kan! Jag vill göra mamma och pappa stolta över mig. Men när jag är hemma… ensam… så kommer tankarna. Kommer jag verkligen klara det? Är det för mycket? Kommer jag åter att misslyckas? När ordet "misslyckande" fastnat i huvudet så rullar allt det gamla upp igen. Och då sitter jag här och funderar på vart jag kan skära mig utan att det syns. Tror jag använder kniven som ett sätt att "lätta på trycket". Jag kan bli så frustrerard att jag inte vet vad jag ska ta mig till…

Har försökt prata med min läkare om detta men eftersom jag inte kan formulera allt jag känner så är det så svårt att förklara. Ska träffa min psykolog på onsdag och innan dess så har jag tänkt försöka skriva ner sådant som jag känner.

Blev lite luddigt skrivet men iaf….

…om du har Aspergers och äter medicin; varför äter du (t ex depression) och vad gör den för skillnad?

Annons:
Blomkrukan
4/17/11, 10:30 PM
#1

Ingen alls?

JohannaEkroth
4/17/11, 11:36 PM
#2

Edronax… Fast får så lågt blodtryck så jag ska byta till Cymbalta som liknar Edronaxen mest.Edronaxen funkar på mina humörssvängningar och Cymbaltan är även för ångest.

Attarax mot oro och ångest och Zoplikon (insomning) men ska försöka att ta Attaraxen vid ca 21 på kvällen då man blir trött av den och ha den som sömnmeds istället = mer normal dygnsrytm med trötthet och nedvarvning på kvällen.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Taz-Mania]
4/18/11, 1:19 PM
#3

Oj, jag äter mkt mediciner…

Voxra emot depression, abilify emot syner och hörselupplevelser, myercerin för sömn och emot depression, propavan för sömnen samt xanor emot panikångest…

[Linsenhejhej]
4/18/11, 6:40 PM
#4

Jag äter fluoxetin (mot depression och ångest) och risperdal (mot hallucinationer och ångest). Jag klarar mig inte utan mediciner.

Inna74
4/20/11, 8:48 AM
#5

Min dotter fick under en period ta Sertralin och det hjälpte henne väldigt bra. Hon tog det i ca 6 mån och trappade ner succesivt. Nu fungerar hon jätte bra:) Går till skolan, fixar lektionerna och har ett litet men förhoppningsvis givande socialt umgänge.

Jag har också AS och kan känna igen mig i din beskrivning av motviljan att gå till praktikplatsen. När jag var yngre kände jag mig inte hemma någonstans så det blev ingenting av någonting. Tror du behöver hitta ett ställe där du kan jobba med sånt du är intresserad av. Då är det ju lättare att gå dit. ATT göra något på dagarna är otroligt viktigt för att se meningen med livet! Om alllt alltid är likadant får man nog ett ganska tråkigt liv.

jag fick för mig att göra något nytt varje dag. Om än litet. Det var 10 år sedan så även folk med AS kan få ett rikt liv;))

Make things happen

[Kaktuz]
12/26/12, 12:08 AM
#6

Och hur ser det ut nu ? Oskyldig

Annons:
NonStopDisco
3/5/13, 12:00 AM
#7

Jag fick SSRI utskrivet vid 12 års ålder, tre år innan jag utreddes för AS/ADHD. Fick efter utredningen Concerta + Ritalin. Det gjorde att jag kunde tänka klarare och kunde lättare anpassa mig till människor runt mig. Har haft flera långa depressiva perioder och medicinerats med SSRI, neuroleptika, bensodiazipiner, z-analoger (imovane) och andra sedativa. Nu äter jag bara Ritalin , men hoppas att kanske kunna byta till Metamina då ritalinet på senare år gett mer ångest än eftersökt effekt.  

Jag tror att medicin säkert kan hjälpa, men utan samtalsterapi blir det lönlöst i längden.

Tex&Tillman
4/12/13, 12:51 AM
#8

Jag tar sen ett år tillbaka Seroquel som ett stämningsstabiliserande.

Tog dessförinnan Lamictal i ett par år men tyckte inte om den medicinen då den orsakade på tok för mkt biverkningar för att jag skulle må bra.

Medicinen hjälper mig till en viss mån. Utan den skulle jag inte kunna leva alls. Den håller mig flytande, men inte mer än så.

Jag har dem senaste åren varit inne i en ständig depression. Och nu har tyvärr denna depression tagit sig till en ny dimension. Nu är jag så djupt nere att jag kan inte ta mig ur den själv =( Har pratat med doktorn om det och han föreslog att jag ska börja med Sertralin (tror det hette så) med.

Jag hoppas detta kan hjälpa, för jag mår verkligen inte bra =( Extremt jobbigt att leva just nu =(

Tex&Tillman
4/12/13, 2:17 AM
#9

Ursäkta mitt deppiga inlägg här ovan. Försökte ändra det men gick inte.
 Ville ta bort lite och lägga till lite.

Tillägger lte kortfattat att jag tror medicin kan hjälpa till en viss mån, men inte som ända hjälpmedlet. 

Själv går jag på KBT, fast han fungerar mer som en samtalsperson som jag kan vädra ur mig till. Vi pratar om allt möjligt. Går hos en sjukgymnast (inom psykiatrin) och lär mig basal kroppskännedom. Sen går jag även till en arbetsterapeut på vuxenhabiliteringen för mina problem med mat.

Så enbart medicin som hjälp tror jag inte på. Inte för min del iaf. Inte i det långa loppet.

isa
5/2/13, 3:58 PM
#10

Jag äter Seroquel, (stämningsstab.)fluoxetin (antidepp). för sömnen har jag Stilnoct.för panikångesten oxascand, .

[Joanna76]
5/2/13, 7:40 PM
#11

Har precis börjat med antidepressiva igen, Endronax nu. Tidigare har jag haft Fluoxetin och Cipralex men gick upp i vikt en j**** massa på dom.

Edronax är bättre, dock har jag svårt att sova och är torr i munnen. Har även något sämre aptit.

Ove-D
5/4/13, 10:47 PM
#12

Tycker ni att mediciner hjälper bättre än KBT? Eller tvärt om?

Denna kommentar har tagits bort.
Annons:
Ove-D
5/24/13, 1:31 PM
#14

Vad finns för olika komplikationer av olika mediciner på exempelvis humör, trötthet, vikt, aptit osv?

JohannaEkroth
5/24/13, 1:52 PM
#15

Ove, menar du biverkningar?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Ove-D
5/24/13, 1:59 PM
#16

#15 Ja precis…

JohannaEkroth
5/24/13, 2:30 PM
#17

Ove - Det är så olika beroende på vilken medicin, men de orosdämpande får man nästan alltid trötthet och dåsighet av. Ataraxens biverkning av trötthet försvinner efter 3-4 dagars användning. 

Många antidepp-mediciner ger gärna illamående och en del triggar migrän. Edronax som jag har ätit längst fick jag svindelskänslor av, och lågt blodtryck. Men den kan ge förhöjda levervärden. Vet inte om jag hade något problem med det dock, inga regelbundna prover togs.

Men det är så olika med biverkningar, en del får det inte, andra får några, en del får många. Och oftast är det olika på olika mediciner dessutom.

Något särskilt läkemedel du funderar över?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

Ove-D
5/24/13, 2:40 PM
#18

#17 Tack! Jag tänkte på på något speciellt läkemedel. Min son som har AS har än så länge inget läkemedel men för några år sen funderade jag på insomningstablett då han hade svårt för att somna men det räckte med kamomillte.

Är biverkningarna värda besväret?

JohannaEkroth
5/24/13, 3:14 PM
#19

Zoplikon/Imovane har jag provat. Ger inga biverkningar alls på mig och jag får sova på den. Men man kan bli beroende av den och de kan ge mardrömmar har jag för mig. Men beroende menas att man kan få svårt att sova utan den.

Propavan är inte beroendeframkallande annars, men tror den har mer biverkningar än Imovanen. har aldrig provat den.

Gick över från 2 års användande av Imovane till Atarax vilken jag tar tidigt på kvällen så jag får varva ner på kvällen och blir lagom trött. Somnar oftast på en annars tar jag en till innan sängdags. Verkar på 15-20 minuter. De 4 första dagarna av Atarax vill man bara sova, halvt ihjäl, men den biverkningen försvinner. Så tänker du på den medicinen så försök börja med den på sonens sommarlov, så det inte stör skolgången.

Atarax har jag ätit (1x10mg-2x10mg) i 2-3 år. Älskar den medicinen. Kan själv inte komma till ro på kvällen och bli "normalt" trött. Har aldrig kunnat. mamma hade jätteproblem med mig när jag var liten.

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

SukiDaYo
8/9/13, 12:46 AM
#20

Äter Citalopram mot depression och ångest, har ätit det i två (?) år och tycker att det hälpt otroligt!

Annons:
Allamej
8/9/13, 5:03 AM
#21

Jag har en del mediciner mot min ångest och mina sömnproblem men jag är förbjuden (med väldigt goda anledningar) att äta antidepressiva.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

ratuoi
9/22/13, 1:44 PM
#22

Har du Asperger?

Jag äter fluoxetin (mot depression och tvång) samt zyprexa.

Har atarax och flytande theralen som jag tar vid behov, mot ångest, samt propavan och imovane mot mina sömnproblem.

Medarbetare på Social fobi iFokus

Anonym
Anonym
9/22/13, 6:11 PM
#23

Under flera år har jag haft svårt att få läkarna att skriva ut medicin åt mig. Nu lyckades jag på egen hand få en utredning som sa att jag har Aspergers och då säger de att man inte kan medicinera det.

Så jag har fortfarande inga mediciner alls utom Lergigan som jag tar barndos av annars är jag helt lummig nästa dag.

Då jag också har diagnos dystymi får jag inget mot depression för det går tydligen inte heller att medicinera. 

Jag är så trött på allt det här. Ingen hjälp! Inte ens med diagnos.

Hur får alla andra såna mängder med medicin?

Jag har också kronisk värk inte heller där får jag några mediciner utan de säger att jag kan äta receptfria preparat.

ratuoi
9/22/13, 6:33 PM
#24

#23 Det är rätt självklart att Asperger inte går att bota med någon medicin då det inte är en sjukdom.

 Däremot så finns det ju sånt som kan höra till en Asperger diagnos som t ex depression, ångest, psykos eller tvång, vilket går att medicineras. Lider du av det så är det inte svårare än att gå till en läkare, berätta om din problematik, ev. bli utredd för något annat, och få medicin utskrivet.

Har du fått dystymi diagnostiserat eller är det du själv som misstänker att du har det?

Dystymi går visst att medicinera, dock så är det ju kronisk depression som inte försvinner bara för att du tar medicin, men det går att medicinera och dämpa symptomen precis som vid vanlig depression.

Medarbetare på Social fobi iFokus

Anonym
Anonym
9/22/13, 6:58 PM
#25

#24

Som jag skriver så har jag i många år sökt läkarhjälp för alla mina diagnostiserade sjukdomar och krämpor utan att lyckas. Kropp och själ.

Det är betydligt svårare "än att gå till en läkare, berätta om din problematik, ev. bli utredd för något annat, och få medicin utskrivet" Tänk att man kan förenkla ett problem på det sättet.

Jag har kämpat i så många år utan resultat. Därav min fråga; hur får alla andra mediciner?

Självklart hittar jag inte på att jag har dystymi utan det är nogsamt utrett. Själva utredningen tog en vecka på ett ställe som jag bodde på, anordnat av FK.

Det var ju det mitt inlägg gick ut på; att jag inte får någon hjälp trots diagnoser och åtskilliga läkarbesök under hur många år som helst.

ratuoi
9/22/13, 7:10 PM
#26

#24 Förlåt om det lät som att jag förenklade ditt problem, jag är dålig på att förklara saker och uttrycka mig…. Förstår mycket väl att det är tufft och frustrerande för dig som inte får den hjälp och medicin som du behöver.

Be om en läkartid och förklara att du har dystymi och vill ha antidepressiva utskrivet, de kan inte neka dig medicin om du har diagnosen på papper.

Medarbetare på Social fobi iFokus

Anonym
Anonym
9/23/13, 4:57 PM
#27

#26

Då jag varit sjukskriven i många år har jag regelbundet besökt  vårdcentralen och ett otal andra läkare för att få läkarintyg. 

Min husläkare har alla mina utredningar hos sig och har läst dem. 

Det har inte hjälpt mig alls. Inte heller där som de gjorde AS-utredningen ansåg de att medicinering skulle hjälpa mig. De ville inte skriva ut något. Det var läkare och psykolog som samarbetade.

Som sagt jag får lergigan 5mg och alvedon 500 mg vilket jag kan köpa på vilken bensinstation som helst. Då fick jag tigga mig till ett recept på Lergiganet. 

Samtliga läkare har vid alla tillfällen sett mina journaler och tidigare diagnoser. 

Vid ett tillfälle  frågade läkaren på VC hur jag mådde och jag svarade: Jag mår inte bra alls, jag blir bara sämre och sämre, jag vill inte leva utan jag bara vill dö. På det svarade han "-Bra, då är det som förut då"

Jag går inte ensam till vården längre utan har alltid ett mötesvittne med mig så jag kan intyga det jag skriver här. Tyvärr hjälper det inte så mycket men de är i alla fall inte öppet otrevliga längre.

Senast röt läkaren åt mig när jag blev stressad och då sa, vittnet: Men du kan ju inte skrika åt hen, Hen är ju sjuk i huvudet. Läkaren fortsatte att stå böjd över mig med handen över hjärtat och bedyra att han gör allt för alla sina patienter. Jag upplevde det väldigt hotfullt. Tänk om jag varit ensam där. Vågar inte gå ensam längre.

Han vägrade dock att medicinera mig innan han ringt till dem som gjort AS-utredningen och när jag träffade honom två månader senare sa jag att enligt utredningsläkaren hade de fortfarande inte fått kontakt. På det svarade han inte.

Jag var lite vänlig istället för att säga direkt: Du har inte ringt som du skulle. Jag försöker undvika konflikt och vara trevlig så långt det går.

Tidigare husläkare sa : Jag tror inte att du har de här sjukdomarna (hon tittade på utredningen) för du fungerar så bra. Mitt vittne frågade henne då: Så du menar att alla läkare, specialister som gjord dessa utredningar har fel? På det svarade hon inget.

De inte bara kan neka mig medicin de gör det också!

Annons:
Anonym
Anonym
9/24/13, 12:00 PM
#28

Ursäkta det blev lite långrandigt och OT men jag ville svara ratuoi. 

Min fråga kvarstår. Hur får ni andra med AS mediciner av läkarna?

[Rödluvan]
9/24/13, 2:15 PM
#29

Eh, jag finner det värre att personen sa att du var sjuk i huvudet.

Men annars kan du alltid byta vårdcentral och läkare.

Jilina
10/18/13, 5:33 AM
#30

Jag har ätit Fluoxetin i två-tre års tid men fick sluta med dom helt och hållet eftersom jag blev så dålig i magen av dom. Just nu ska jag till en ny läkare nästa vecka och få se då om denne vill skriva ut en annan medicin åt mig. Jag äter pga deprissioner bla. Fick diagnosen Asperger då jag var 18 år. Jag får inte för att jag has AS utan av andra faktorer. Som socialfobi, depression med mera.

johnny cramer
10/18/13, 8:18 AM
#31

Hej

jag tar både lite Cipralex och Voxra, Voxra är bra mot Add/ADHD

+ svagt lugnande. Jag har blivit piggare sen jag började med Voxra s´å den vill jag höja dosen på, Tar Imovane till natten det fungerar fint

Blomkrukan
1/25/14, 3:53 PM
#32

Hej! Så roligt med alla kommentarer. Jag har inte varit aktiv på iFokus på några år nu, mycket har hänt :) Jag bytte praktikplats och det blev bättre. Jag fick en utbildning inom administration via Arbetsförmedlingen och sökte därefter praktik. I september 2012 började jag praktisera som administratör på en myndighet. Jag är fortfarande kvar där men är nu anställd på 75 % (25 % sjukersättning) sedan juni 2013. Visstid med lönebidrag iofs men jag känner mig stolt över mig själv när jag ser hur långt jag kommit sedan jag skrev inlägget 2011. Sedan i sensommar/höstas är jag dessutom medicinfri. Jag har mina Oxascand men jag klarar livet numera utan dem. Mycket i mitt liv har ordnat upp sig och nu går mycket på rutin vilket är så jag vill ha det. För tillfället kan jag nog påstå att jag är lycklig. Jag har mina grisar, mitt arbete, jag dejtar en trevlig grabb och livet flyter på. Idag har jag dessutom åkt längdskidor för första gången på ca 20 år! Bara det är lycka! :D

Upp till toppen
Annons: