Annons:
Etikettkan-jag-ha-npf
Läst 4147 ggr
Natalie1997
2012-07-29 01:34

ADd

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Det känns som att ingen förstår mig, eller vill förstå mig.

Jag börjar snart nian, och jag har panik.
När jag läser vissa saker som jag inte finner superintressant blir jag lätt uttråkad, jag kan inte fokusera på det jag läser, jag försöker läsa om allt flera gånger men det fastnar inte helt enkelt.

Jag försöker vara uppmärksam men jag är så sjukt lätt distraherad, det är ju nästan "Okej, fokusera nu Natalie. Sveriges kung heter.. ÅH TITTA EN FÅGEL!" i skolan.

Mitt minne verkar funka när det gäller intressanta saker men när det kommer till viktiga saker som en tandläkartid, veta vart mina nycklar är, veta vart min plånbok är och vad jag ska göra, så verkar det vara helt bortblåst.

Jag har sjukt svårt att koncentrera mig på lektionerna, det enda som funkar ens lite gran när jag jobbar i skolan med något jag finner

ointressant är om jag får sitta helt ensam någonstans där det absolut inte finns något som kan störa mig eller få mig att tappa fokus.Det kan vara ljud, mobilen, saker runt omkring mig och allt möjligt.

De ämnen jag tycker om är matte, idrott, musik, no, religon på so, engelska och som jag oftare får sån här grym fokus på och kan bli klar med en uppsats som läraren hade väntat att få in om några dagar, kan göra två tre stycken då till och med haha.

Resten finner jag inte intressanta och har jätte svårt att koncentrera mig på.
Det gör mig frustrerad, arg och ledsen.

Jag har alltid varit smart men jag har så svårt att koncentrera mig, det har jag haft länge.

Inga lärare förstår att jag har svårt att koncentrera mig, jag försöker förklara men dom bara viftar bort mig och säger åt mig att fortsätta jobba.

Även om det är knäpp tyst i klass rummet så kan jag inte fokusera.

Jag brukar fundera på hur det hade varit om jag hade jätte lätt för att fokusera och koncentrera mig.

Tänk vad smart jag hade varit!

Det gör mig ledsen, för jag brukade vara den smartaste i min klass, nu känns det som att alla kör över mig.

Sista SO-lektionen jag hade innan sommarlovet så sa jag till för minst hundrade gången till min SO lärare att jag KAN INTE koncentrera mig här och jag behöver sitta ensam där det är tyst, för första gången så verkade han fatta att jag har problem att koncentrera mig och att jag behöver det här.

Så han satte mig i ett rum ensam, det var fortfarande lite svårt att koncentrera mig i början på grund av sakerna runt mig i rummet.

Men sen när jag fick en uppgift där jag skulle leta efter svar i boken (något jag faktist tycker om) så fick jag den där äckligt bra koncentrationen igen och jag kunde jobba flera sidor.
Jag vart glad att det gick bra eftersom jag inte har så höga betyg i so.

Jag vill plugga till läkare i framtiden men som det ser ut just nu så ser det väldigt mörk ut och det knäcker mig helt varje gång jag tänker djupare på det och det får mig att brista ut i gråt..

När jag läser om ADD så känns det läskigt för att jag känner igen mig så mycket.

Är det bara koncentrations problem tro eller kan det vara ADD?

Annons:
Niklas
2012-07-29 05:53
#1

Oavsett om det är ADD eller något annat är det uppenbarligen ett stort problem för dig. Vet dina föräldrar om hur det är? Jag föreslår att ni tillsammans söker hjälp.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

JohannaEkroth
2012-07-29 08:43
#2

Håller med Niklas. Oavsett vad det är; ADD eller "bara" koncentrationssvårigheter så behöver du hjälp!

Prata med dina föräldrar om att ni, framförallt du, behöver en tid till BUP eller PBU som det kan heta i vissa kommuner. Dit vänder man sig om man är under 18 år. Ring dit och boka en tid.

Berätta vad du har berättat här. Det räcker långt för ett första samtal.

Lycka till!

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

[Sophieeee]
2012-07-29 17:43
#3

Har precis samma problem och nu ska jag snart börja ADD utredning. Prata med dina föräldrar så kan ni kanske ha ett möte tillsammans med din klassföreståndare. Tycker du ska prata med dina föräldrar, skadar ju inte direkt att göra en utredning? =)

kram!

redheadgeorgeous
2012-09-12 09:23
#4

Jag hade likadana problem när jag gick i skolan och jag har fått diagnos på att jag har ADD. Min skolgång var precis så dom du beskriver den, värst var det i högstadiet. Jag tycker att du kan prata med dina föräldrar så dom hjälper dig få kontakt med någon och kanske få göra en utredning. Sedan är det ju bara att hoppas att det visa något, även om det kanske inte är ADD, så du kan få hjälp.

Lycka till och kramar! :)

Hannah

http://bokstavsmama.blogspot.com/

indra-bus
2012-09-12 09:46
#5

Tycker att de är en klock ren ADD.

Gör som #2 skriver så länge försök förklara för ogivningen att de blir så här för dig fräldra o lärare. Säg att du väkligen försöker men de går inte de är inte så att jag inte vill.

Sen tror jag att de är svårare att förstå om man inte har samma problem själv.

Jag har en dotter som har asp o ADHD. Född 96. Har själv ADHD. O jag förstår adhdn bättre. Men aspbergern är de svårare fast nu har jag lärt mig. Men de tog lite tid..

Lycka till tjejen ;)

Jag äter inte mina vänner.  Djur har rättigheter. Djur vill oxå leva.

Admantine
2012-09-13 16:33
#6

Ja, jag känner också igen mig i din beskrivning. Så var det för mig i skolan, och så är det nu i vardagen. Jag är oerhört lättdistraherad och har uruselt minne om det är för mig ointressanta saker. Jag är nu 53 år och fick diagnosen ADD för ett par år sen. Hoppas du får hjälp snabbt, för det är jobbigt att gå misstolkad genom ett helt liv.

Annons:
Upp till toppen
Annons: