Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Kan jag ha en diagnos?

Kan jag också ha add? varning för långt inlägg...

2012-07-29 17:35 #0 av: Caroline94

Okej, vart ska jag börja...Jag har precis blivit medlem på sidan men har läst en del trådar sedan min bror blev diagnotiserad med ADD i maj. Men nu på senaste tiden så har jag börjat misstänka att även jag kanske har någon liknande problematik. Har bokat tid på vårdcentralen eftersom jag är 18 och inte kan gå via bup, men har inte tid förens om en månad. Är så sjukt rädd för att inte bli tagen på allvar och kanske istället ses som hypokontriker?? Jag menar jag är tjej (och vad jag har läst så vi rätt underdiagnotiserade) och jag är  rädd för att inte kunna formulera mig rätt eftersom alla tankar bara far och flyger i mitt huvud, Tänkte bara höra med er på sajten om någon känner igen sig i mina problem och sen om ni tycker det finns underlag för att söka hjälp, eller om jag bara fantiserar lixom :P

Jag har klarat skolan rätt så bra, inte alltid i fyran och resterande mellanstadiet gick jag inte dit, grät och bråkade med mamma som fick dra iväg mig till skolan. I högstadiet fick jag ätstörningar och blev deprimerad, och därefter sertralin i två år. Nu på gymnasiet går det bra i dem ämnena jag har ett intresse för, för att jag ska kunna konsentrera mig på resten av ämnena så stänger jag in mig i ett rum där det knäpptyst, annars blir det som om mina öron dras till de andra ljuden och det blir helt omöjligt att plugga, kan läsa raden om och om igen utan att det fastnar.

Mitt minne är katastrofalt! och det har det varit så länge jag kan minnas. när jag var 8år och kollade på hitta Nemo så kände jag igen mig i Doris så mycket att jag gick till mamma och sa att jag hade närminnesförlust. Även idag är  mitt närminne hemskt! Jag letar efter någonting vaarje dag! Tappar bort nyklar, mobilen, papper osv konstant och mamma gnäller hela tiden på att jag ska försöka tänka att ja nu lägger jag nyklarna här men hur ska det gå till när det för mig e som att jag i ena stunden håller i nyklarna och i andra så e dem helt borta. inte ens när jag hittar nyklarna igen så minns jag att -aha det var här jag la dem. När jag var liten trodde jag att lägenheten var hemsökt och att någon ande flyttat på mina grejer xp. Glömmer i stort sett allt känns det som, skåpsluckor är alltid öppna när jag varit i köket och mamma får gnälla på mig konstant utan resultat! En gång när jag gick ut så glömde jag bort om jag tagit trappan eller hissen, jag tänkte att jag har ju inte gått ned för någon trappa, men inte heller tryckt på någon hissknapp? Jag är även urusel på att städa! Jag kan städa om det är lite stökigt men om rummet ser ut som ett bombnedslag så går det inte! Vet inte var jag ska börja och när jag komer igång så slutar det med att jag tio minuter efter sitter vid datorn istället! Jag är också dålig på att städa ytligt att bara plocka undan alltså börjar jag städa så gör jag det ordentligt dvs rensar gamla papper, sorterar osv känner att det annars kan vara. Där är det också ett problem eftersom jag då fastnar vid gamla skolarbeten tidningar osv och sitter och läser gammalt skit i någon timme, och efter det skiter i att städa för att jag blivit för trött. I skolan och på jobb är jag konstant trött, kan sova i 9 timmar en natt men ändå gå hem effter halva skoladagen och sova! Orkar lixom inte vara social med de andra och drar mig undan för att jag är för trött. Har försökt med energidricka men kan gå lägga mig och sova fasten jag druckit det. Det ända som hjälper mig med konsentrationen är kaffe! Tack vare kaffet orkar jag fokusera! Har även haft sömnproblem och ätit propavan ett halvår utan resultat. Är sjukt trött på morgonen men på kvällarna är det omöjligt att varva ner! Tankarna bara snurrar runt i huvudet! Därför kollar jag på film varje natt innan jag går och lägger mig. Det är extremt jobbigt socialt då jag känner en oro iför nya personer, det är inga problem med folk som jag känner mig bekväm med men annars..det här steget mellan att man först träffas o lär känna varandra, vad pratar man om? ;S vad säger man?

 

Nu blev det ett jätte plottrigt inlägg det ber jag om ursäkt för, men skrev bara ned det som jag först kom att tänka på har så otroligt svårt att sortera mina tankar ibland :S Så om någon orkar läsa hela inlägget, vad tror ni? Skulle det kunna handla om någon npf? eller är jag bara "allmänt retard" som min brorsa säger?

Kram på er!

Anmäl
2012-07-29 17:46 #1 av: Höstlegenden

Någon diagnos har du ju. Flört

Du har inte problem med impusivitet eller är rastlös eller problem med det sociala språket?

Välkommen hit förresten! Till en drös lika knäppa som du. FlörtFoten i munnenKyss

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-07-29 18:20 #2 av: [Varulv]

Caroline94, ja, jag tror att du har en diagnos av något slag. Förmodligen ADHD (med eller uten H:et). Men om det är såsom du säger, att du har ett såpass dåligt närminne, så anser jag att du bör påtala det särskilt i en eventuell utredningssituation. Det kan  - tyvärr - röra sig om någon allvarlig demenssjukdom, så ung du faktiskt är...!

Men det finns olika slags botemedel, så därför: undergå en utredning så fort det rimligen går, är mitt rätt bestämda råd till dig.

FlörtKyss

αγάπη

Anmäl
2012-07-29 19:13 #3 av: Caroline94

nej ingen impulsivitet eller så är lixom den där lugna personen i klassen som inte säger så mycket. Har alltid varit det och på varenda utvecklingssamtal så gnäller de på att jag måste vara mer muntlig osv men det så svårt för mig att va me i speciellt olika diskusioner för jag kommer aldrig på något bra o säga så då sitter man där och känner sig som en idiot:/ hehe tackar :)

nja någon demenssjukdom tror jag nog inte att det är men ja som du säger någonting är det ju...synd bara att det lär ta sin tid men så är det ju.

Anmäl
2012-07-29 19:25 #4 av: Höstlegenden

Har du lätt att ha vänner, behålla och så? Inga problem i sociala situationer att förstå ironi, kroppsspråk eller ansiktsuttryck?

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-07-29 19:26 #5 av: Caroline94

tänkte lite på det och nja asså impulsiv så är ja väll inte o inte hyper heller däremot kan ja få för mig lite från ingenstans att aa nu vill ja börja måla o så lägger ja hela studiebidraget på målarsaker o sen efter en 80% färdig målning tröttnar ja o lägger undan allt tre månader senare ville ja börja bygga lösnaglar så då handlade ja hem ett helt sett som va ganska dyrt o höll på max två månader o sen gav ja upp det lite det där påbörjar gärna saker men sammanställer dem sällan o tröttnar fort:/

Anmäl
2012-07-29 19:29 #6 av: Caroline94

jag har en del svårigheter att förstå vissa skämt ibland sitter alla o skrattar medan ja bara sitter där o typ vad e det som e så kul? gillar spec inte skämt som e på andras bekostnad speciellt. jag har svårt me vissa sociala kontakter o har bytt vänner till o från hela mitt liv:/ nja ansiktsutryck o sånt e dock inga problem :p

Anmäl
2012-07-29 19:40 #7 av: [Varulv]

För att konkret svara på din grundfråga, Caroline94 så - ja, jag tror du kan ha ADD. Så skynda nu snälla och få dej en diagnos...! FörvånadFlörtKyss

αγάπη

Anmäl
2012-07-29 19:58 #8 av: Caroline94

okej blir faktiskt väldigt lättad när du säger det då vet jag att ja inte är helt ute och cyklar iallafall :) jodå har mitt läkarbesök snart så då tar jag upp allt och får hoppas att dem tar mig på alvar:p

Anmäl
2012-07-29 20:47 #9 av: Höstlegenden

Jag håller med Varulv. Låter sannerligen som du har ADD.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-07-31 23:36 #10 av: Sanni87

Känner igen mig mkt i din 'hypokondri' oro, ska själv till läkaren för samtal nr 2 snart.

Vid förra besöket tänkte jag att jag är ju här av en andledning och skulle stå på mig. 
Han fiskade lite efter om det va mediciner ajg va ute efter, (suck Obestämd Gillar inte ens piller) förklarade att själva svaret på om ajg har det eller ej är medicin nog.

Mitt tips till dig är att stå på dig! :)
Lycka till

Anmäl
2012-09-01 23:20 #11 av: fanniiiiie

#0 Jag har det exakt likadant som du. Jag är 16 år, och har länge varit medveten om att jag har något men inte vetat exakt vad. Har inte heller blivit av att gå till bup ännu för mig, men ska ta tag i det nu efter att ha läst det här.. :)

Anmäl
2012-09-02 00:15 #12 av: Admantine

I princip allt du beskriver känner jag igen hos mig själv. Jag har ADD.

Anmäl
2012-09-02 22:10 #13 av: Panzer

Japp, låter som klassisk ADD. Din beskrivning av dina problem överenstämmer nästan helt med mina, förutom att jag inte glömmer saker (speciellt ofta).

Däremot glömmer jag ord rätt ofta när jag samtalar med människor, något som kan bli rätt pinsamt ibland när man blir tvungen att svara på engelska.

Anmäl
2012-09-02 23:21 #14 av: Wide Awake Dreamer

Jag har inte någon ADD-diagnos men jag känner igen mig i det mesta du beskriver.  Jag känner också den där oron för att inte bli tagen på allvar om jag kommer så långt som till en utredning.

Anmäl
2012-09-03 13:59 #15 av: OogleMoogle

Min erfarenhet av vården är att dom inte gillar om man själv föreslår en diagnos. Det är lite synd eftersom många idag är ganska medvetna efter att ha läst på om de problem de upplever.

Som alla andra säger så är der ganska uppenbart att du har haft det svårt och behöver få hjälp att reda ut saker. Hoppas att du kan få en utredning! Jag fick min diagnos för ett år sedan och inte förrän nu har jag börjat tänka på den och faktiskt försöka anpassa livet efter den.

När man väl fått till en utredning så tror jag inte att det ska vara något problem att bli tagen på allvar. Dom ställer massa olika frågor och det är bara att vara ärlig och inte sopa sina problem under mattan.

Själv har jag alltid haft problemet att jag försöker framstå som duktig och ordentlig fastän det inte är helt sannt. Var ärlig och skriv ner saker som du vet med dig att du kanske skulle glömma i ett samtal med läkare.

Anmäl
2012-09-03 14:37 #16 av: Niklas

#0: Skriv ut och ta med dig det du har skrivit här. Då behöver du inte lita enbart på minnet. Du kan även lämna in texten som ett komplement till vad ni pratar om.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Savvity, iFokus engelska lillasyster.

Anmäl
2012-09-04 04:34 #17 av: PiganX

Någon diagnos har du ju säkerligen, så du bör ju få genomgå en utredning om du ber om det. Jag har ju AS, och vissa svårigheter med det "sociala spelet", så att säga. Och ADHD/ADD brukar ju kunna ha vissa drag av autism, tror det finns någon artikel eller bra tråd om det här på BF om jag inte minns fel.

Och jag säger som Niklas, skriv upp det du behöver komma ihåg inför första mötet när de bedömer om du ska få en utredning eller inte. Jag vet själv hur löjlig man kan känna sig när man väl sitter där och nästan glömmer bort massa saker. Då tänker man att man säkert inbillat sig alltihop, fastän man hade såå mycket att säga innan man gick dit. Så skriv upp det du vill ha sagt!

Och om det skulle visa sig att du får någon diagnos, så hoppas jag att du får hjälp att hantera den (inte bara genom medicinering). I många fall ger de en diagnos, och så står man där och har ingen aning om vad man ska med den till. I många fall kan man behöva hjälp att hantera den, vänja sig vid den, och framförallt acceptera den.

Men som sagt, hoppas allting går bra nu, och att saker och ting kanske blir lättare i framtiden. Kram!

Anmäl
2012-09-06 14:40 #18 av: carrobruden

Oj insåg att jag inte varit inne på tråden på ett bra tag och såg alla svaren nyss (med min nya inloggning eftersom jag glömt den andra :S) Var hos vårdcentralen i fredags och pratade med min husläkare, han var hur bra som helst och det kändes verkligen som om han förstod mig! Han stämplade mig inte som någon hypokontriker som jag hade varit så rädd för. När jag kom dit så visste jag först inte vart jag skulle börja (som vanligt) Men jag sa inte direkt att -jag tror att jag har add utan jag försökte formulera mina problem för att se om han tänkte i samma banor som jag och det gjorde han! Gud vilken lättnad det va att gå därifrån! Har fasat för det där mötet i över en månad nu! Idag redan fick jag brev om att jag ställts i kö för utredning :) Tack för alla svar! Även fast jag varit dålig på att logga in nu efter att skolan börjat. Nu börjar min väntetid och sen får jag helt enkelt se vad det blir av det hela! :) Kram på er!

Anmäl
2012-09-06 15:24 #19 av: PiganX

#18 Skönt att allt gick bra!

Anmäl
2012-09-11 21:35 #20 av: oppere

att leva med omedicinerad ADD, är för mig inget allternativ.

jag fick min diagnos för ungefär 7 månader sen, och tyvärr får man tjata hål i huvudet på vården när man vill någonting..

jag har gjort utredning, fått medicin, gått på kbt, pratat med psykolog och läkare osv. är nu inskriven på vuxenpsyk (fint namn;)) eftersom att jag är över 18år.

jag hade ingen att prata med varken före, under eller efter utredningen vilket jag önskade då infon inte var den bästa från läkarnas sida...

så är det någonting du undrar så kan du mejla mig, svarar gäran på frågor om du har några! anonym eller inte spelar ingen roll! :)

 

addhypo@live.com

Anmäl
2012-10-04 23:45 #21 av: Xanthic

#0 Hej! Jag ville bara säga att jag läst dina inlägg och kan skriva upp mig på allt som du beskriver. Det är som att läsa om sig själv. Har ingen diagnos men misstänker att jag har ADD. Ska ringa till specialistenheten imorgon och se vad de säger.

Är också jätterädd för att bli bemött med skepsis och ifrågasättande... Har skrivit ett brev på tre sidor som jag tänkte att jag skulle ta med mig för läkarna att läsa eftersom att jag inte klarar av att komma ihåg allt jag vill säga när jag väl sitter där. Been there, done that. Har en jävla förmåga att snacka bort mig själv genom att förminska mina egna problem.

Det som har varit skönt med att läsa en massa om ADHD/ADD är att jag plötsligt inser att jag inte är ensam om att känna och må som jag gör! Ni anar inte vilken lättnad det är. Att inse att man inte är störd i huvudet.

Det jobbiga är att jag inte kommer att tro på det fören den dagen jag eventuellt får en diagnos. Just nu känner jag mig bara hypokondrisk...

Anmäl
2012-11-22 22:03 #22 av: Caroline94

Hej! Nu har jag inte varit inne på ett braa tag, och såg därför de senaste svaren nu. Jag har gått igenom min utredning nu under hösten och i måndags fick jag mitt utlåtande. ADD blev det tillslut och vart så sjukt lättad! Har lite frågor ang medicin osv så hoppas det okej om jag mailar dig Oppere även om det var ett tag sen du skrev. Xanthic Jag håller verkligen med dig! Sen jaghittade den här sajten och läst om en del andra med add eller misstankar om det har varit en sån otrolig lättnad! Hur går det för dig hittils, står du i kö för utredningi dagsläget?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.