2012-11-04 20:43 #0 av: zatanica

Ja jag hade en bra mening jag skulle ha skrivit här, lät den loopa i huvudet, sedan kom katterna och det där bra var väck.

Vaknade aldeles för sent idag, lite som vanligt kan typ inte masa mig upp ur sängen.

Samtidigt som det bara kryper i hela kroppen som av tusen myror, vill spela på datorn, sticka göra fint i hela trädgården på engång (ca 2000 kvm) Städa till kaninerna i hagen, renovera hela huset, fixa med mina foton, ut och gå, cykla yoga.

Men ingen ro för något av detta när det bara kryper, en sväng i skogen fixar kaninernas koja i hagen med granris.

Ingen ro för promenad eller cykeltur som jag tänkt, spelar i korta perioder föratt helatiden avbryta. Jävla myror i kroppen.

Men lyckas fokusera på stickning och nålbindning ett par timmar, hurra bra terapi när man väl kommer igång.

Slutar sedan med att jag blir helt galen. Ute är det bäcksvart och dimman har sänkt sig ner och hon tnker att nej nu jävlar ska jag ut, på med pannlampa och reflexer. Sedan går hon som en toka en runda på tre kilometer, eller ja super powerwalk delux med inslag av spring, känns som att man skulle kunna flyga om man bara bredde ut armarna. Pannlampan bara på ibland på svagaste. Älskar att känna sig helt inbäddad i mörkret och den  fuktiga dimman. Tur man inte mötte någon, denna hade troligen sett en hellt galen person som de gärna spärrat in på psyk, eller trott rymt därifrån.

För i mörkret där känns det som man är i sitt eget huvud på något vis, där kan man göra allt det som surrar i huvudet när man försöker sova. Man kan bara breda ut armarna och sväva fram som ett galet spöke över fälten.

Men fick nöja mig med min galna promenad där i mörkret  och dimman för att försöka få ut demonerna och myrorna ur kroppen. Nöja mig med att springa som en galning och tro att jag flög, kändes nästan så.

Väl hemma mår man illa och skulle bara kunna däcka, samtidigt som man skulle kunna göra en tur till och en till och en till tills man faktist stupar där någonstans i mörkret.

Jag lovar detta är helt normalt och något somm alla människor gör minnst en gång i veckan... Ja de med ADHD kanske åtminstone Tungan ute

KAnske man faktist skulle göra slag i saken och skriva en bok om sin vardag. Undras omd en skulle bli poulär?

TÄnker jag nu efter så har nog psyktanten rätt i sitt utlåtande, grov ADHd uppvisas redan i tidig ålder, jo lite sådant här har jag alltid gjort.