Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 2685 ggr
CajsaBajsa2
12/3/12, 2:33 PM

Hemmasittare, inslag på tv4

Först kommer lite snack om snö, men sen pratar de om att skolor är för dåliga på att ta hand om barn med NPF.

http://www.tv4play.se/program/nyheterna-dalarna?video_id=2246421

Annons:
[Varulv]
12/3/12, 9:39 PM
#1

Länken krånglar: först kommer reklam; sedan händer ingenting. Man tvingas stänga, och då försvinner även Bokstavsfolk, så man får logga in på nytt. Irriterande. Rynkar på näsan

CajsaBajsa2
12/3/12, 10:05 PM
#2

Åh nej Rynkar på näsan Då vet jag inte hur jag ska göra.

Internettan
12/4/12, 5:27 AM
#3

För mig fungerar länken som den ska.

Intressant inslag. Har själv en son som mer eller mindre stannade hemma från åttonde klass. Det var ständiga möten i skolan och han fick pröva att bara läsa vissa ämnen, men det fungerarde aldrig. Vi blev utredda av socialen (usch) men de kom inte fram till något "fel" i hemmiljön. Ingen av de inblandade (rektor, klassföreståndare, specialpedagog, socialtant) hade någon tanke om att det kunde handla om t ex Asperger eller något annat psykiskt. Själv kunde han inte sätta fingret på vad som var problemet, han kände bara att det var väldigt jobbigt att gå till skolan.

Eftersom jag själv alltid haft svårt med det sociala (eventuellt drag av asperger) så misstänkte jag lite att han var som jag (vad det nu innebär egentligen) men eftersom min son alltid tidigare varit både livlig och social och då han själv inte tyckte att det var det som var problemet så var det svårt att fatta vad det handlade om. Idag när han är 17 år är det mycket mer tydligt att han känner sig otrygg i många sociala sammanhang.

Ändå konstigt att skolpersonal, som ju träffar så många barn och ungdomar med problem, inte hade någon vägledning att komma med. De var snälla och lät honom pröva att läsa färre ämnen, läsa en del hemma osv men eftersom han/vi var utlämnade till att klara av det själva så gick det som det gick.

Min son är 17 nu och gymnasiet har inte fungerat heller (förstås). Först nu, nästa vecka, ska vi gå till BUP. Har tidigare från gymnasiet fått "tips" om att ta kontakt med ungdomsmottagningen för samtal men det har inte verkat så meningsfullt eftersom det bara låtit som att de ska sitta där och låta min son få "prata av sig" och att de sen ska puffa på honom för att gå till gymnasiet ändå. Själv vill han absolut inte prata med någon eftersom han inte upplever att han kan svara på frågorna de kommer att ställa. Han blir lite "jag vet inte" och har svårt att analysera sig själv. Han är även rädd att det ska bli samma visa igen och att de ska pressa honom att gå till gymnasiet (och han kommer förr eller senare gå med på det eftersom han inte har förmågan att förklara att/varför han inte vill/kan inför en främmande stark personlighet som ju är expert) och då tror han att han hamnar i samma ångest igen.

Jag, som ju har svårt att ta tag i sånt här (har fullt upp med att hålla huvudet över vattenytan bara genom att jobba) är ju inte det bästa stödet för min son. Särskilt i kombination med att han själv inte vill och att det inte verkat så meningsfullt. Hade någon på ett konkret sätt informerat om att det kan handla om något neuropsykiatriskt och vad detta innebär osv hade det nog varit lättare. Det här ospecifika med "snälla tips" och krav på att "det är viktigt att gå gymnasiet" har varit som en broms snarare än stöttande hjälp.

Nu har vi i alla fall ringt BUP och fått en tid. Fick knappt komma dit eftersom de helst hade velat att vi först gått via gymnasiet och blivit "för-utredda" (vad det nu heter) så de slipper det. Handlar det t ex om social fobi tar inte BUP emot honom. Men jag menade att eftersom han inte går i gymnasiet och det inte heller råder gymnasieplikt så varför ska vi gå den vägen? Vi bor i ett litet samhälle och jag har själv gått på komvux där. Känner inte alls för att gå till skolan. Vad har egentligen de med det här att göra? Så han fick komma till BUP i alla fall.

Ursäkta min långa berättelse. Intressan ämne för mig i alla fall.

"Every point of view is a view from a point."

Wide Awake Dreamer
12/4/12, 1:38 PM
#4

#3 Vill bara säga att din beskrivning av din son skulle lika gärna kunna ha handlat om mig. Jag var också hemma en stor del av 8:e klass, kunde inte själv sätta fingret på vad som var fel och fick inte mycket till hjälp av skolan. Även gymnasiet var ett stort problem för mig och jag hoppade av en gång men tog så småningom examen på ett annat program.

Jag fick dock aldrig någon hjälp utan var själv tvungen att söka hjälp som vuxen bara nyligen. Många år har gått till spillo pga min dysfunktionalitet och jag har önskat många gånger att jag fått hjälp mycket mycket tidigare så jag sluppit den sits jag är i nu. Jag hoppas verkligen att din son får hjälp nu i ett tidigt skede. Det verkar ändå som att det finns ett annat system för detta numera. På "min" tid var det aldrig tal om något annat än att prata med skolsyster, eller möjligen någon kurator och sedan skulle det vara bra med det. Hoppas att BUP tar det här på allvar.

Jag önskar dig och din son lycka till!

Internettan
12/5/12, 5:29 AM
#5

Tack så mycket. Känns bra när någor förstår hur det är.

"Every point of view is a view from a point."

Upp till toppen
Annons: