Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Att tänka på inför första mötet?

2012-12-20 22:09 #0 av: IsabellAJ

Har idag äntligen fått bekräftelsebrevet om att de tagit emot min remiss om adhd-utredning. Så inom 3 månader har jag första mötet med dem för att avgöra om utredningen ens blir av.

Undrar nu lite vad som händer på det mötet? Något speciellt jag ska tänka åp att ha med mig?
Nån information jag ska sammanställa?

Vill inte missa att säga något då jag inte vill att hela utredningen ska avgöras av mitt minne :/

Tacksam för tips och råd...

Anmäl
2012-12-20 22:50 #1 av: AnneN

Ett tips kan vara att skriva varför du tror att du har adhd och vill göra utredningen så du kan ha med det som "fusklapp" till mötet och slipper då sitta och försöka rabbla orsakerna ur minnet.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2012-12-20 22:54 #2 av: IsabellAJ

Harockså funderat på att göra detta. Får sätta mig ner med min mamma en dag så att hon får hjälpa till och komma ihåg tror jag :)

 

Anmäl
2012-12-20 23:40 #3 av: Hera

Jag hade med mig fusklapp men fick inte använda den. Dom ville att jag skulle säga hur jag kände det istället, vilket var jobbigt med tanke på mitt minne.

Hoppas du får använda din lapp. Men tänkt igenom alla din aproblem innan ifall ifall.

Anmäl
2012-12-21 02:33 #4 av: JohannaEkroth

Du kan även skriva vad du har svårt för i verkliga livet. Varför känner du dig udda?

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-21 10:58 #5 av: Hera

#4 Det är väl det man gör när man beskriver sina problem som gör att man misstänker ADHD?

Anmäl
2012-12-21 11:41 #6 av: IsabellAJ

#4 och 5
för mig är båda era svar samma sak. Hoppas bara att jag får använda min fusklapp. När läkaren ringde mig för att komplettera min remiss så glömde jag hältfen av mina problem bara för att jag blev så ställd. Får blackout i sånna möten och glömmer allt.

Men söker ju mest för
-aggressionen, kan bli arg för absolut ingenting. Har alltid varit så.
Men vill ju gärna få hjälp med allt.
-Impulsbesvär främst när det gäller pengar, djur och tatueringar.
-Har svårt med de vardagliga sysslorna, har liksom ingen ork till dem. Jag vill ha det städat men det tar ett tag innan det blir städat, samma med tvätt och disk.
-Möten på jobbet är en plåga. Kan verkligen inte koncentrera mig och blir arg (Får vara arg i huvudet tills mötet är slut) om folk segar sig och ställer en massa frågor.
-distraherad när folk pratar med mig (en av anledningarna till att mitt ex sluta berätta saker för mig. han tog det som att jag aldrig lyssna. ville lyssna men om det va tråkigt eller gick för långsamt så försvann jag direkt och kunde slänga ur mig nått helt annat och avbryta honom för att mitt va viktigare eller roligare eller att det bara slank ut.)
-pratar otroligt mycket, för mycket ibland.

Jag röker just nu och vill sluta men kan inte sluta då ciggen är det som gör mig lugn när jag är arg. Och jag kan vara arg ganksa många gånger på ett dygn. Har säkert fler saker jag har problem med men orksar inte tänka mer just nu :)

Anmäl
2012-12-21 13:56 #7 av: JohannaEkroth

Hera, man kan beskriva diagnosen utifrån diagnoskriterierna och man kan berätta hur dessa problem ser ut i vardagen. Var mest så jag menade.

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2012-12-21 14:05 #8 av: CajsaBajsa2

Det där med "fusklapp" är jättebra. Jag läste inte ur den, utan lämnade den till utredaren. Han tyckte det var jättebra och använde det som största underlaget till diagnosen. Jag hade skrivit flera sidor, både om nuläget och barndomen. Det viktiga är att man skriver med sina egna ord, inte bara t.ex. kopierar de symptombeskrivningar man känner igen sig i.

Lycka till! :)

Anmäl
2012-12-21 14:32 #9 av: Hera

#7 Aha okey.

Anmäl
2012-12-22 07:02 #10 av: Smålänning

Min utredare tyckte det var bra med fusklapp, jag lämnade flera sidor. Min fru lämnade oxå en lapp (flera sidor) med det hon tyckte var jobbigt. Det tyckte han oxå var bra.
Kan vara svårt att själv känna igen allt. Bra med någon närstående som oxå kan berätta. Min mamma berättade oxå saker som hände innan jag började första klass(viktigaste delen i utredningen) jag skrev ner lite vad hon sa på lappen.
Sen fick hon oxå åka dit och bli intervjuad.
Vara sig själv är viktigt, göra alla konstiga saker som man brukar göra;) under möterna.

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2012-12-23 13:40 #11 av: IsabellAJ

#10  Min mamma ska väl försöka hjälpa mig skriva lappen tror jag. Men kan vara lite svårt för oss med barndomsåren. Vi har alltid trott att jag är ett såkallat mellanbarn. Både min äldre bror och min yngre syster har olika funktionsnedsättningar så jag har alltid fått höra attg jag är som jag är för att jag inte fick så mycket uppmärksamhet när jag va liten.

Anmäl
2012-12-23 21:37 #12 av: Smålänning

Min mamma sa det först när jag pratade om utredningen. "Du är ju Johan" "du är ju du" typ så. Men sen skrev jag ut vårdprogramet för adhd. (Hittade det gm Google) sen när hon läste det så förståd hon att det var lite mer än bara jag och kom på flera saker som hade med min diagnos att göra.
Också svårt att komma ihåg, men man får hjälpa varandra.

God jul!

"Allt har sin tid"

Sajtvärd på Trötthet i Fokus

www.trotthet.ifokus.se

Anmäl
2012-12-26 01:35 #13 av: FruJag

Jag skrev ett brev som min man hade med sig vid första mötet där jag beskrev hur han är o vad jag tycker är svårt i vardagen o vad jag upplever att han tycker är svårt.

Kanske kan din mamma skriva ett eget brev med som du lämnar?

Annars som många sagt så är det ju viktigt att själv ha tänkt igenom vilka problem man har. Även om man inte tror att det har med saken att göra. Finns så mkt som är en koppling till adhd som man inte tror såsom trötthet o sängvätning.

Kan även vara käckt att skriva en sammanfattning om vad du tyckte var jobbigt när du var liten. Vad du hade svårt med.

Fundera även på varför du vill göra utredningen. Vad en diagnos skulle kunna göra för nytta för dig. Det är ju viktigt att tänka på oavsett så du vet om psyk. frågar. Och även för din skull, så du vet varför o är nöjd med der.

Ocensurerat, ärligt och precis som det är.  FruJag.blogg.se

Anmäl
2012-12-29 06:56 #14 av: Croatoan

Tog 5.5 år innan jag slutligen fick min utredning, tack vare en ny läkare som efter enbart 20 minuter med mig sa att han ville göra en utredning. Hade blivit lovad utredning 3 ggr tidigare som bara "glömts" bort. En komihåg lista är bra, inte för att jag använde någon, men 3 år efter min utredning lär jag mig fortfarande känna mig själv.

Anmäl
2012-12-31 09:43 #15 av: Gur4m1

Jag läste lite om adhd (mellan mitt första besök hos psykiatrin och mitt andra) och tog och skrev ut lite artiklar där jag strök under saker jag känner stämde överrens med min tillvaro, mina känslor, upplevelser och hur folk beskrivit/beskriver mig. Detta häfte kopierade jag och gav till min terapeut. Detta uppskattade hon.

Under det första besöket fick jag även göra en liten "fråge-karta" där rätt enkla frågor ställdes och man skulle svara nsabbt utan att tänka speciellt länge. De flesta svar jag gav var inne på "adhd-området" och det gav ju mig inte en diagnos ;) men det gav en indikation på att det är värt att utreda vidare, att där möjligen fanns en grund för ADHD eller annat.

Det skulle vara så himla enkelt och skönt om man bara kunde ta ett blodprov och få det bekräftat, men tyvärr måste du nog förlita dig på ditt minne, dina upplevelser, kanske erfarenheter/betyg från skoltiden, arbeten, relationer osv. Man måste inte minnas varje enskild upplevelse men i helhet kan man ju oftast blicka bakåt och konstatera"ja mina relationer är kaotiska/ ja mitt hem är ständigt kaos/ jag har inte behållit ett enda jobb mer än några veckor/månader och aldrig slutfört en kurs/linje/utbildning/folk missförstår mig alltid/ jag var våldsam som barn/ olika saker som tillsammans kan ge en tydlig bild tillsammans" osv.

På den nivån.

Jag fick ingen hjälp via vårdcentralen trots att jag uttryckligen bad om en ADHd-utredning och beskrev min livssituation i samband när jag fick kontakt med psykolog där under en depression (som i sig borde blivit med utredd). När jag gjorde ett nytt försök några år senare, stärkt och stöttad av vänner så sökte jag mig till en privatpsykiatrisk klinik direkt. Jag fick hjälp och utredningen kom igågn efter bara någon månad. Det kändes otroligt bra efter att man blivit ignorerad av dem på vårdcentralen.

När jag skulle börja utredningen, förutom den lilla "kartan" med frågor- så fick jag även ett tjockt häfte där den av mina föräldrar som hade mest erfarenheter av mig- skulle svara på frågor som rörde hur jag varit som barn/ungdom. Även utifrån denna fick de en bild som gjorde att de ville fortsätta utredningen.

Jag gick första gången dit, helt tomhänt. Man bör ta med sig ID, allt annat ordnar sig allt eftersom. Saker jag såhär i efterhand kom på:

- Sättet man vill att de ska kontakta dig (jag ogillar tex telefonkontakt, vill helst kontaktas via posten/mail/chat). Detta kna vara bra att funder apå och ta upp med dem på första träffen om du har problem med t.ex telefonkontakt. Eller bara vill veta hur de kommer kontakta dig förutom via brev- om det nu sker.

- Skriv in nästa möte direkt, hos personen, i mobilen/kalender så det blir rätt :) Dyrt att missa möten ;) Hände mig ett par gånger just för att jag tänkte "jag gör det sen....det glömmer jag ju inte".


- Be att få det som går, på papper/kopior så du slipper minnas allt- för det gör man sällan. Tex namn, tillvägagångssätt, möten osv.

- Prata med dina närstående, vänner och familj om uredningen och om det du utreds för, kan avra till bra hjälp och stöd.

Anmäl
2013-03-06 18:16 #16 av: IsabellAJ

tack så jätte mycket för alla tipsen. Känner mig jätte seg för att jag inte sett att folk skrivit. men har glömt att gå in och kolla :/

min mamma slog bort tanken på att jag skulle ha adhd första gången jag tog upp det med henne. Vi satt på en föreläsning om just kognitiva funktionsnedsättningar och när de började snacka om adhd så kände jag igen mig i så mycket. Nu när hon tänkt efter lite så ser hon absolut möjligheten med att jag skulle ha det. Hon vill bara att en utredning ska dras igång för hon orkar inte med mina humörssvängningar då det är hon som oftast får alla utskällningar.
 Hon ska hjälpa mig att skriva ner en del av mina problem så jag inte glömmer hälften när jag väl är där och går miste om utredningen bara för den saken.

Min vårdcentral har nog vart ganska snabba, eller i mina ögon som inte har nått tålamod så har de vart jätte sega. Men det har gått ett par månader sen jag bad om utredning och nu på torsdag nästa vecka ska jag på första mötet med psykologen :)

Anmäl
2013-03-06 19:00 #17 av: FruJag


Det låter som det gått ganska snabbt ändå.
Vad bra att du får hjälp av din mamma med att skriva ner. Det är skönt att ha hjälp av någon, för vissa saker tänker man inte själv på att det kan vara "onormalt", för man själv är ju så van vid det att det blir normalt. :)

Och jag tror att de flesta föräldrar slår bort den tanken från början. Man behöver lite tid att vänja sig. :)

Sen får du vara beredd på att alla problemen inte löser sig bara så där för att utredningen görs. För även om du får medicin som ska hjälpa dig (när diagnosen är satt), så tar det tid innan medicinen är inställd rätt osv. Det kan dessutom göra ilska osv ännu värre till en början.

MEN det kan också vara lättare att acceptera om man vet varför det blir som det blir.

Hängde du med eller blev det rörigt?

Ocensurerat, ärligt och precis som det är.  FruJag.blogg.se

Anmäl
2013-03-06 19:19 #18 av: IsabellAJ

Nä jag hängde på :) Och jag förstår att allt inte fixar sig som om det vore magi :) Men mycket kommer att lätta när jag får veta att det finns en anledning till att jag är som jag är :) Och det gick ganska snabbt för mig. Gick till vårdcentralen i september och bad om remiss till utredning och första mötet är på torsdag. Så ganska så exakt 6 månader har det tagit :)


Anmäl
2013-03-06 19:48 #19 av: FruJag


Vad bra! :)

Hoppas de gör utredningen kompakt. Min man gjorde sin utredning i höstas, det tog tre veckor typ. Då hade han flera möten i veckan.

För vissa har jag förstått att det tar längre tid då de har längre tid mellan mötena.

Och gällande att få ett svar på varför det är som det är, gör nog halva grejen. Man känner sig ju betydligt lugnare av att veta att man inte bara inbillat sig. Eller vad man ska säga.

Ocensurerat, ärligt och precis som det är.  FruJag.blogg.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.