Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

add/adhd + social fobi

2013-01-14 18:23 #0 av: greenapple

Är det större chans att ha social fobi om man har en disgnos som add/adhd?

Sedan jag varit liten har jag alltid varit väldigt blyg mot föräldrar, grannar, bekanta osv. Jag tycker ofta jag säger fel i konversationer och kan skämmas länge över det trots att jag inte gjort det och ser jag en granne på bussen tar jag t.ex. gärna omvägar eftersom jag tycker det är riktigt hemskt med kallprat.

Men med kompisar är det nästan jag som pratar mest, även hemma och nära släkt så babblar jag alltid och skäms inte för någonting. Gäller även i klassen då jag alltid pratar och säger saker utan att bry mig så mycket.

Kan det ändå tyda på "social fobi" eller är det något mycket värre?

Anmäl
2013-01-14 23:55 #1 av: Hera

Låter mer som osäkerhet än social fobi tycker jag.

Anmäl
2013-01-23 12:51 #2 av: Gur4m1

Håller med Hera. Osäkerhet som kanske grundar sig i dålig självkänsla. Dvs någonting du kan träna upp och lra dig hantera- förmodligen mycket lättare än att ha social fobi. Vi slänger ofta runt med social fobi och antisocial direkt folk har svårt att vistas bland främlingar.

De flesta har känt sådan oro/osäkerhet inför nya situationer och jag har själv varit ett blygt barn men nu när jag tänker efter- bland mina vänner skämdes alla så mycket för små, små saker. Du är helt enkelt inte utrustad för småprat med grannen osv. Lär dig att undvika det på ett annat sätt än att göra så stora besvär att undvika dem :) Möt dina rädslor, ibland,  testa och se hur det känns efteråt, eller efter flera gånger.

Tror alla har sina strategier. Jag vet att jag inte gillade att prata med mina grannar men man växte upp och då sågs det inte som så normalt att krypa bland buskar för att undkomma dem ;) Man log, sa hej, och sa sen att man har brottom någonstans. Sen blev man ännu äldre och kom till andra insikter och åsikter. Plötsligt var det inte längre prioritet att undvika kallprat med grannen, det fanns värre saker att oroa sig över- kärleksrelationer, hyran, nästa skoltenta osv.

Stärk dig själv med att utmana de där känslorna du har. Ifrågasätt "vad är det som kan hända, vad är jag rädd för, vad skapar min oro, vad gör att jag skäms" osv. Då inser man rätt snart att det inte finns någonting där eller hittar roten till det onda. T.ex en upplevelse som inte stämmer med verkligheten.

Du verkar tänka mycket på vad andra tänker, då du tänker så mycket på vad du själv gör och då hellr eundviker det än att riskera ett misslyckande. Misslyckas är att lära, ett misslyckande är en erfarenhet. Erfarenhet bygger på livet. Menar inte att du ska misslyckas med vilje men det är en del av livet. Det kan rent av vara positivt att misslyckas ibland.

Alla har vi varit rädda för att misslyckas, vi döljer det på oliak sätt eller kommer fram till att det faktiskt inte är så himla farligt. Världen går inte under. Relationer krasar, prov får ig, du kanske snubblar och någon skrattar-  livet fortsätter rulla, och du med det.

Du beter dig "normalt" i trygga miljöer. För mig är inget av det du beksriver ett tecken på en diagnos eller avvikande beteende. Det låter faktiskt ganska normalt för någon i din ålder (upplever att du går i skolan, grundskolan kanske?).


Anmäl
2013-01-24 14:39 #3 av: Wide Awake Dreamer

Jag tycker nog att det låter lite som en slags social fobi, även om den verkar vara situationsbunden. Fast någon diagnos kan jag ju såklart inte ställa. Gränsdragningen mellan blyghet och social fobi är väldigt svår och expertisen är inte överens om var gränsen skall dras. Frågan är hur mycket det påverkar ditt liv? Känner du dig hindrad på något sätt och får besvär av den kan det vara värt att få det diagnosticerat och försöka göra något åt det.

På frågan om det är större chans att ha social fobi om man har adhd skulle jag gissa att svaret är ja, åtminstone lite. Om man har svårt att koncentrera sig, svårt att hänga med i omgivningens tempo, svårt att följa folks konversationer, svårt att samla sina tankar osv., så kan jag tänka mig att det lätt uppstår pinsamma situationer som gör att man upplever sociala sammanhang som extra jobbiga och kanske t.o.m. utvecklar en social fobi. Jag har fått uppfattningen att just adhd och social fobi är en ganska vanlig kombination.

Men samtidigt kan det vara värt att tänka på att social fobi/ blyghet i sig gör att man fokuserar så mycket på sig själv att man har svårt att hänga med omgivningen bara av den orsaken. Du nämner att du inte har några problem med att prata inför folk du känner väl, vilket får mig att misstänka att det inte har enbart med adhd att göra (om du nu redan har den diagnosen?).

Det är svårt att sia om hur det går för en person med blyghet eller eventuell social fobi. Alla utvecklas olika, en del "växer" ifrån det och klarar sig bra (handlar väl egentligen snarare att de medvetet eller omedvetet tränar sig ur sina problem), medan andra försöker lindra sina problem genom att undvika de jobbiga situationerna, vilket kan leda till att man begränsar sitt liv mer och mer (ibland med förödande konskvenser som närmast total social isolering). Men det är många faktorer som spelar in, kanske framförallt hur allvarliga problemen är från början och hur mycket hinder de utgör i vardagen.

Anmäl
2013-01-25 17:53 #4 av: Gur4m1

JAg blev kallad för blyg som ung men är inte blyg, inte har ja gheller social fobi :) jag eftersträvar dock itne aktivt efter socialt umgänge- men fobi mot social samvari finns inte där, alls. Men att folk kallar/vet at tman är blyg- (försiktig, osäker, i nya situationer/jobbiga situationer) sätter en i en roll som man lätt fortsätter följa. Jag har ADHD, jag upplevdes som blyg, men egentligen var jag bara inte så motiverad till att umgås socialt/folk ville inte alltid umgås med mig ;)

Känns saker pinsamma och svåra så undviker man dem och det blir ju dumt, då sänks ribban och man börjar undvika mer och mer saker och får svårt at tutvecklas även socialt. :(

En väninna till mig bad alltid mig att betala i kassan, sen när hon skulle göra det själv var situationen ny för henne och hon tyckte att det blev pinsamt och obehagligt när hon råkade tappa pengar på golvet- nästa gång började hon be mig betala åt henne igen. Sen började hon ebtala vänner för att betala åt henne, om de sa nej. Hon ville verkligen undvika den situationen in i det sista. "Nej" sa jag och hon blev tgungen att betala själv om hon ville ha sitt godis. Efte rmånga om och men så gjorde hon det. Idag har hon inga sådana problem, vad jag känner till, men jag antar att det där beteendet kund eutvecklats till mer- eller appliceras på andra situationer. Man är ju extra känslig när man är ung.

Men att ADHD/diagnoser skulle innebära social fobi i högre utrsäckning har väl delvis med osäkerhet att göra- man undviker saker, situationer osv som innebär andra människor?

Så som # säger; ADHd har oftare social fobi (jag vet inte, lita rpå #3 här) men det är inte "ADHD-genen" i sig som "ger dig det" utan snarare händelser, omgivningen etc- som påverkar det. Tror folk med diagnoser rätt ofta får sociala problem under skolåren osv, pga ofröståelse av omgivningen + det där att allt är pinsamt för alla tonåringar. :D

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.