Annons:
Etikettadhd-add
Läst 6423 ggr
Tintin82
2013-01-20 09:25

Prata!

Jag har ADD/AS och detta är till er med någon av dessa diagnoser eller båda för jag vet inte om det har med min bokstavsdiagnos att göra. I bland när jag ska berätta något eller prata med någon är det som om jag tänker vad jag ska säga och sedan blir det fel när det kommer ut från munnen. Som om man är riktigt trött och sluddrar, nu sluddrar jag inte hela tiden men vet inte om hjärnan jobbar fortare än munnen. Detta låter säkert konstigt men undrar om någon annan känner igen sig och hur gjorde ni för att ändra på det??

Annons:
Gur4m1
2013-01-20 09:35
#1

Heh jag har iofs samma problem periodvis :) ÄR lite småjobbigt då jag arbetar innom et tyrke där man patar mycket med människor (men jag tror också att det är nyttigt för mig). Folk kan tycka att jag mumlar men själv tycker jag att jag pratar helt normalt, sne börjar jag tänka på de tohc då börjar tungan snubbla runt i munnen.

Att käften går snabbare än hjärnan är mitt prolem :P

Pratar du ofta och mycket? Vet att jag fick gå hos en talpedagog under låg eller om det var mellanstadiet. Bord eju finnas för vuxna också. Men ja, många gånger stockar det sig när jag ska säga något, speciellt om jag är i början av ett smatal, sen blir jag lixom "uppvärmd" och då sluddrar jag på utan att märka det.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Zaphix
2013-01-20 09:45
#2

Jag snubblar rätt mycket på ord, säker fel ord eller stammar fram ord. Får hela tiden tänka "säg nu dessa ord långsamt oach artikulera fram dom noga" istället för att bara prata.

Blir tyvärr ofta så att jag sällan väljer att säga flera meningar i taget och förklara saker noggrant, just för at jag då bara snubblar på orden.

Är dock olika med olika personer, så jag tror en del av problemet för mig är att jag blir spänd och nervös. Och jag blir ännu mer nervös när jag vet att jag kommer snubbla på orden, och då blir det bara värre. Moment 22.

En sak att tillägga är att jag inte hade dessa problem när jag var yngre, utan kom i slutet av tonåren. Misstänker varför det kommit, men vet inte säkert.

Har dock ADHD, men samma problem.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Varulv]
2013-01-20 16:19
#3

Jag funderar på, om detta som ni beskriver kan vara ett ADHD-problem mera än ett AS-dito?

För utifrån vad ni beskriver, så kommer ert tal trots allt mer eller mindre automatiserat det vill säga utan att ni behöver tänka på det speciellt?

Men så är det inte / har inte varit för mig (har AS). Tankarna ligger i ett fack för sig, och uttrycks inte i ord. Om jag ska uttrycka tankarna i ord, så måste jag - i en aktiv process - "översätta" dem till ord, ett riktigt hantverk kan jag säga. Varje ord måste först formuleras, innan det kan utsägas. Raka motsatsen till spontanitet, således.

Tintin82
2013-01-20 20:16
#4

Varulv: ja det är likadant för mig och det är inte roligt det var detta som jag försökt beskriva hur fixar du det??

JereMina
2013-01-21 02:37
#5

När jag läser detta så undrar jag hur ett barn som har ADD och äter medicin emot det ska kunna förklara på samma sätt som ni gör om hur ni upplever er situation? Nu vet jag inte hur gamla ni är men mitt barnbarn är bara 10 år och jag är en orolig farmor!

Tintin82
2013-01-21 07:11
#6

Och jag är 30

Annons:
Gur4m1
2013-01-21 10:51
#7

#3 förut var jag sådan, att jag inte för mitt liv kunde uttrycka mig, fick "översätta", Speciellt om det handlar om känslor och det har jag fortfarande svårt med. Som litne sågs jag som väldigt blyg- men jag är ju inte ett dugg blyg egentligen, men att rpata var helt enkelt inte värt besväret. Sjunga gick däremot jättebra.

Men när det kommer till fakta, information jag redan känner till så pratar munnen på i ljusets hastighet (tror hjärnan, men så är alltås inte fallet och det blir mer sludder/mummel/nästintill stamningar stundvis)). -Men så är jag adhd:are med drag av AS, inte AS. Men det du beskriver passar läskigt bra med hur min pojkvän verkar bete sig när han ska uttrycka en tanke.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Varulv]
2013-01-21 13:36
#8

#7 … och din pojkvän, han är då aspergare?

#4 Okej, Tintin82, det var det du försökte uttrycka. Trevligt att du - och Gur4m1 - identifierar dig/er med mig i detta! Glad

Som jag vill se det, så är det det här som är det centrala, så att säga kärnan, i autismspektrumsärarten. Temple Grandin har ju förklarat detta ganska bra; hon säger att hon tänker i bilder (och inte i ord). Att tala blir därför en omständlig process för oss autistiska, och inte alls naturligt som för NT.

Att uttrycka känslor och sånt, som du beskriver, Gur4m1, blir extra svårt. Och mycket riktigt, som du påpekar, så går det betydligt lättare att använda språket på ett analytiskt/logiskt vis, till exempel inom vetenskapliga ämnen. För språket är ju uppbyggt som ett system - och att använda system, det är vi autistiska ganska bra på.

Kanske är det förklaringen till att exempelvis jag lärde mig avancerat språk rätt tidigt. Men att jag efter hand kanske märkte att andra individer inte använde språket riktigt på mitt sätt, så skedde eventuellt en regression.

Men - som med all ting - så ger övning färdighet. Ju äldre man blir (som autistisk), desto mer lär man sig att behärska språket. Men - och det är viktigt i sammanhanget - språket kan aldrig bli spontant för oss; vi är hänvisade till att öva in alla fraser som vi vill och behöver använda. Tyvärr, det är den bittra sanningen.

afroace
2013-01-21 23:50
#9

Jag har samma problem som dig TS men som nån annan sa så beror det på personerna för det mesta. När jag blir trött blir det 10 gånger värre tyvär😁 Har svårt att prata med människor där jag måste vara "vuxen" tex som i nån jobb situation där jag inte känner personen så väl. Ibland kan jag börja prata om något å så visar det dig att jag inte har berättat helt från början..tydligen bara i mitt huvud😜Min dotter är nästan på pricken lik i detta och vi har båda ADHD.

[Sandi92]
2013-01-22 23:08
#10

Jag slöddrar, säger ofta fel och har AS. Pga detta känns det ibland som om folk inte tar det jag säger på allvar. Det får mig ibland att låta som en idiot fastän jag är hyfsat intelligent.

Gur4m1
2013-01-23 08:59
#11

#8 nej, inte vad vi vet men utifrån min historia så skulle jag knappast vara den som avgör det :P Då jag dejtade en kille i 10 månader utan att veta/märka att han hade AS ;) Han är inte social, min Pv, upplever att han vill men har svårt att känna sig bekväm bland folk. Skulle inte förvåna mig om han har en "släng" av AS men det är inget som stör honom i hans liv så det lär vi aldrig få veta.

Kommer folk med AS ofta bra överrens? :) Dras de till varandra? I en större grupp. T.ex i en skolklass- om två har AS, r det stor sannolikhet att de två tyr sig till varandra/blir vänner?

Känner igen mig i beskrivningne "tänka i bilder" däremot är jag urdålig på språk, grammatik var ett h-vete :P men de "fraser" jag kan har jag också lärt in mig, absolut. Känne jag också igen mig i. För mig är dock ordkunkspa otroligt intressant och jag har alltid haft bra ordfördståelse när poletten väl rammlat ner. Men du beskrev det väldigt bra, det där med att översätta tanke till ord, men ju äldre man blivit desto bättre blev man ju på att maskera och smälta in. Idag tror jag problemet mest är i mitt eget huvud och jag tror det hänger ihop mer med min ADHD (prata först tänka sen, fast jag redan tänkt en massa i huvudet- lite som #9 beskriver det).

Folk brukar beklaga sig för avsaknaden av min röda tråd, speciellt då jag är uppspelt eller pratar om saker jag är väldigt intresserad av. "Det är som att du tror att vi kan läsa dina tankar". Skapar massa missförstånd och frustrationer, framförallt när jag var yngre.

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

[Varulv]
2013-01-23 17:35
#12

#11 Jo men så tror vi, vi aspergare - att folk läser våra tankar som i en öppen bok. Det har att göra med det, att vi lever med föreställningen om, att alla ser samma saker och tänker samma tankar omkring det. Men så är det tydligen inte, har det sagts mig (men jag vet inte om jag ska tro på det i alla fallGuld i mun).

Ja, kommer jag igång med att prata om något som råkar vara mitt ämne, då svävar jag väldigt lätt ut åt alla möjliga håll - tycker andra (men inte jag själv; jag ser oftast allt jag säger som relevant för sammanhanget… Cool).

"Kommer folk med AS ofta bra överrens? :) Dras de till varandra? I en större grupp. T.ex i en skolklass- om två har AS, r det stor sannolikhet att de två tyr sig till varandra/blir vänner?"

Ja, så tror jag. Vi aspergare finner ofta något speciellt sympatiskt hos individer som är som vi. I situationer som du beskriver, i olika skolsammanhang, har jag haft åtminstone några stycken sådana mer eller mindre bästisar vilka jag idag, med ett slags facit i hand när det gäller Asperger, mycket väl kan tänka mig var/är aspergare (med eller utan diagnos).

Jag tror ju att det finns en speciell asperger-vänskap, som egentligen inte liknar någon annan sorts vänskap. Syskonrelation är kanske den närmaste liknelsen man kan komma. Men denna slags vänskap innehåller även motsägelser - båda kontrahenterna har ju innerst ett stort behov av egen integritet alltså icke-socialvaro. Så en asperger-relation kan karaktäriseras av en ständig pendling mellan närmande och fjärmande. Liksom av långa pauser i samvaro på grund av behov av återhämtning i enskildhet.

Gur4m1
2013-01-25 17:39
#13

#12 utifrån dne där beskrivningen så är ju båd ejagoch åpojkvännen AS ;( Men ja, på just den där vänskapspunkten och "syskonrelationen" med vänner, till och från, behovet av att vara ensam men ändå "social".

Kolla gärna förbi mina bloggar.
dvärghamsterblogg: http://sleepyforestdwarf.blogspot.se
Akvarieblogg: http://sallskapsakvarium.blogspot.com

Annons:
Upp till toppen
Annons: