Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Dagis / Skola / Jobb / Praktik

Min son har svårt att koncentrera sig i skolan

2013-01-29 15:51 #0 av: Mask60

När han gör läxor hemma kan han i c:a 10-15 minuter i taget ungefär - sen börjar han leka eller hitta på saker.

När han ritar kan han hålla på länge. Jag har alltid tänkt att detta är för att han är barn. Jag själv kunde inte sitta så länge med en uppgift när jag var barn. Har nu klarat av både skolgång och arbetsliv och är inte betraktad som ngt annorlunda mer än att jag är aktiv.

De ville ett tag göra ett test på honom på skolan för att se om han var i farozonen för en diagnos. Jag har inte motasatt mig det men jag motsatte mig att han klassföreståndare gav honom "diagnosen" koncentrationsvårigheter redan i 1:an för att han inte kunde sitta still. I min värld och det jag har läst om barns utveckling så är det inte ngt "fel" om ett barn på 7 år inte kan sitta still länge. Barnets kropp växer och den behöver röra på sig.

Däremot kommer jag inte ihåg vad som anses hålla sig inom gränserna när man är 10 år. Jag vet ju av egen erfarenhet att "spring i benen" kan finnas kvar ända upp på högstadiet för vissa barn. Speciellt om de växer fort.

JAg vill inte att min son ska klassa för ngt bara för att hans fröker har "diciplinproblem". Jag vill heller inte at han ska missa den hjälp han har rätt att få om det skulle vara något annat problem han har.

Han har annrs inget problem att förlaj med i skolan - fastän han enl. fröken inte kan koncentrera sig tillräckligt.

 

Kan ngn hjälpa mig??

Anmäl
2013-01-29 18:45 #1 av: Hera

Det är ju inget farligt att han blir testad. Visar det sig att han har någon typ av problematik är det ju bra om hn fr hjälpen så fort som möjligt :) Visar det sig att det inte är några problem så är det ju överstökat :)

Anmäl
2013-02-02 09:30 #2 av: Greigh

Var tacksam och se det som något postivit att skolan faktiskt uppmärksammar det. När jag var liten och hade koncentrationssvårigheter så gjorde min skola inget annat än att placera mig i en specialklass och jag fattade aldrig varför. De tystade ned problemet och sade aldrig något till mina föräldrar. Hela låg till högstadiet gick åt till att bli särplacerad och det gjorde mig ledsen.

Det var inte förrän nu på senare tid som jag insett vad situationen berodde på, men jag önskade åtminstone att de kunde ha sagt något eller gjort någonting bättre.

Anmäl
2013-02-02 23:58 #3 av: Adur

Att kunna göra läxor i en kvart låter inte så illa i min värld. Min son, som är nio år, klarar högst någon minut. Sedan tappar han fullständigt fokus.

Men det beror lite på hur tråkigt han tycker det är. En rolig läxa som han är motiverad inför, då fixar han kanske fem minuter i alla fall. Han har ADHD.

Dock förstår jag inte riktigt vitsen med att skolan vill testa din son. De ska ju inte ställa någon diagnos, utan istället fundera över vilka pedagogiska metoder som passar honom.

Fråga lite mer om syftet, och om du själv anser att han bör göra en riktig utredning, kontaktar du BUP.

Anmäl
2013-02-03 02:09 #4 av: Höstlegenden

Min fröken sa också att jag har koncentrationssvårigheter när jag gick i 1:an. Önskar jag hade fått min diagnos då och inte när jag var 28 år och allt redan hade gått åt skogen/runnit ut i sanden.

Lyssna på läraren. Jag önskar min mamma hade gjort det.

Och vad gör det om din son har svårt idag, men kanske inte om 2 år. Det är idag din pojke behöver hjälpen. Om den eventuella "diagnosen" verkar "försvinna"/bli mildare/växa bort, så går det alldeles ypperligt att göra en kompletterande utredning om några år, för att se hur hans behov ligger då.

 

Eller som Dr Markoff en gång sade: "Fatta det bästa beslut ni kan med den information ni har vid den givna tidpunkten."

-Mer kan du inte göra.

Lycka till! Kyss

Jobbar på Anhöriga, BokstavsfolkHuvudvärk och Mag- & Tarmsjukdomar iFokus. 
Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else -

Anmäl
2013-02-07 18:10 #5 av: kattfesk

Om han skulle få en diagnos har ni rätt till hjälp och kan kräva den på ett helt annat sätt ;)

#2 samma här.. hade en matte lärare som börja storgrina och skrek på mig att jag inte fattade ett skit och jag aldrig kommer klara varken skola eller jobb :/ var inte det roligaste och höra när man är 11 år..

Med rätt förutsättningar och stöd kommer man långt :)

Om skolan misstänker en diagnos är det bra och testa om det inte visar nåt ska man ha kontakt med klassföreståndaren så man kan hitta en lösning :)

 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.