Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Diskussioner om NPF

Tydlighet

2013-03-06 19:03 #0 av: Anonym

Är det någon annan än jag som har stora problem med att tydligheten brister? 

Det får mig att känna mig hemsk ibland, för jag känner mig så fruktansvärt otacksam mot dom i min omgivning. Jag har aldrig trott eller ansett att jag har ett överdrivet stort kontrollbehov, men jag vill kunna lita på vad folk säger till mig... 

Exempel: 
Om vi storstädar huset och en person (boendestöd eller vän) frågar mig om hon/han får dammsuga i sovrummet så förväntar jag mig att det är vad personen gör. Dammsuger i sovrummet. Jag blir fruktansvärt otrevligt överraskad om jag kommer ut från badrummet efter att ha rengjort akvariet och märker att personen inte bara har dammsugit utan även hängt upp sängkläder, plockat vid datorn och/eller hängt ut mattan på vädring. 

Det var inte det som personen sa att han/hon skulle göra. Där brister mitt förtroende för personen direkt. Jag kan inte lita på att personen gör det som personen sagt att den ska göra, utan personen gör annat på köpet. 

Jag vet att hon/han bara vill hjälpa till och bara vara snäll, men jag känner ingen tacksamhet. Jag känner en förtvivlan över att personen inte kan vara tydlig med mig, trots att jag gång på gång ber folk att inte göra så. Gör bara det ni har sagt till mig att ni ska göra. Allt ni gör "på köpet" är ingen tjänst, ingen hjälp, det stjälper och gör att jag kommer ur balans och får svårt att fortsätta med städningen och det jag håller på med. 

I efterhand mår jag jättedåligt över att jag reagerar så illa när folk egentligen bara vill hjälpa till, men det är inte hjälp för mig. Jag har inga problem med att dom hjälper mig med saker, bara dom talar om för mig vad dom gör så att jag vet och är beredd. 

Jag vill inte reagera så illa, jag vill inte bli arg på folk för att dom bara försöker hjälpa till, jag vill inte behöva upprepa mig själv om och om igen när det gäller dessa saker. Jag är trött på bråk, att bli ovän och osams med folk. 

Känner någon igen sig? Hur gör man åt såna situationer? Kan man lära sig hantera det på ett bättre sätt utan att det känns som en explosion i huvudet varje gång man får en sån där otrevlig överraskning? 

Kan tillägga att jag har Asperger och ADHD.. 

Anmäl
2013-03-06 19:32 #1 av: Hera

Har samma problem. Vet inte hur man själv ska göra det lättare.

Anmäl
2013-03-06 21:14 #2 av: zatanica

Samma diagnoser och samma problem, det riktigt kokar och bubblar över i huvudet. Numera försöker jag hålla utbrotten för mig själv medans jag ilsket och svärandes i huvudet sätter tillbaka saker så som jag vill ha dem och där jag tycker de ska vara. Ja det nästan kryper i hela kroppen.

Men har tyärr inga bra förslag på hur man ska arbeta med detta så man inte känner som man gör, vist är en liten del av en tacksam för hjälp, men som du säger i långa loppet skälper det mer för man går och ältar det och det tar sådan energi Ledsen

Anmäl
2013-03-06 21:45 #3 av: Anonym

#1 & #2 Det är skönt att andra känner igen sig, samtidigt som man blir ledsen över att andra har det lika jobbigt... 

Är det omgivningen som behöver bli bättre på att faktiskt lyssna på oss och försöka förstå? Att hjälpa någon med att dammsuga betyder inte att man ska gå in i "städläge" och sätta igång och städa halva lägenheten i bara farten. Min åsikt, naturligtvis. 

Att helt enkelt vara tydlig och göra det man säger att man ska göra, inte en massa extra på köpet. Det är en så liten grej som gör så mycket och besparar så mycket stress och så mycket ångest.. 


Den enda "lösning" jag har hittat på problemet var att helt enkelt förbjuda personer från att göra saker hemma hos mig. Lyssnar dom inte så får dom inte hjälpa till, utan får sitta bredvid och titta på tills jag är klar. 

Alternativt gå ut på promenad en sväng, om det är en vän och jag behöver städa/fixa när dom är där. 

Anmäl
2013-03-07 07:42 #4 av: Niklas

#0: En fråga som dyker upp när jag läser vad du skriver är om du är tydlig. Eftersom du vet hur det brukar bli undrar jag om du säger till personerna det gäller hur du vill ha det. Svarar du till exempel "ja tack, om du bara dammsuger i sovrummet och inte gör något annat där" när de frågar om de får hjälpa till? 

Har du sagt hur du fungerar i såna situationer rent generellt? Att det är viktigt för dig att de bokstavstolkar vad du säger och att du bokstavstolkar allt de säger. Jag tror att om du är tydlig kan ni lösa det där.

Jag förstår frustrationen när någon oväntat plockar med dina saker utan din vetskap. Jag tycker inte heller om det.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2013-03-07 16:17 #5 av: Anonym

#4 Jag har förklarat det för personer i min omgivning om och om igen, på samma sätt som jag har skrivit det i första inlägget. Jag har till och med gett det till dom i textform (inte exakt den texten jag skrev i inlägget utan en liknande text) och förklarat. 

Jag får ofta höra av andra hur bra jag är på att förklara hur jag känner och fungerar, samt hur bra jag är på att säga hur jag vill ha det. Men ändå uppstår dessa situationer gång på gång igen. Folk säger att dom glömmer, att dom bara är mänskliga och inte kan komma ihåg att alltid behöva ta mig bokstavligt och vara bokstavligt "övertydliga" med mig. 

Jag förväntar mig inte att dom ska vara övermänskliga och komma ihåg varje gång, men det känns bara så hopplöst ibland. Hade jag suttit i rullstol så hade dom knappast glömt att jag inte kan gå i trappor och bara förväntat mig att jag ska kunna ta mig upp för dom.. 

Folk har en tendens att bli irriterade på mig om jag försöker vara så pass övertydlig som du föreslog. Alternativt får jag tusen följdfrågor som resultat. Frågor om personen får slänga det här, flytta på det där, ställa ut den där etc. Det stressar mig bortom ord att behöva bryta det jag håller på med under städningen, kolla vad dom menar, tänka efter, försöka få in frågan ordentligt i huvudet och vad den innebär och försöka fatta ett beslut om personen får göra det som han/hon bad om eller inte. Tillägger att detta scenario blir det oftast med boendestödjare. 

Jag kan försöka vara ännu tydligare (även om jag inte riktigt vet hur än) och upprepa mig igen. Det känns dock mer givande att sitta ner och förklara det för dammsugaren än för personerna igen. Ursäkta att jag låter så cynisk, men efter att ha försökt i tre års tid att göra sig förstådd så blir man lite less. 

Anmäl
2013-03-07 21:57 #6 av: Zaphix

Säg varje gång de frågar att de bara får dammsuga och inget annat, är rätt så säker på att problemet skulle vara löst då. På något sätt känns det som att du inte är tydlig nog där, vilket gör att du nog måste upprepa dig om det är det som behövs. Bevisligen så krävs det upprepning, och om det krävs är det väl värt dessa få ord?

Att få arga utbrott på andra människor när de är snälla och i all välmening hjälper dig är dock totalt fel, oavsett hur jobbigt du tycker det är så måste man visa respekt mot andra. Att de inte gör som du har tänkt dig rättfärdigar på intet sätt ett argt utbrott, vilket är något du faktiskt borde ta och arbeta med.

För dig är det säkert en big deal att de inte gör det du tänkt att de skulle göra, det gör säkert att du blir jättestressad och exploderar. Men på något sätt måste du få in i huvudet att de är medmänniskor som förtjänar att respekteras och få ett trevligt bemötande. Hade de varit elaka mot dig, då är det okej att bli arg även om det inte löser problemet, men i det här läget är det inte okej.

Oavsett diagnoser så måste man bemöta andra med respekt. Jag har utan medicin en usel impulskontroll, men jag har respekten för andra så väl inpräntat i mig att jag ändå inte tar ut min ilska mot andra. Det finns inte i min värld att bli arg på andra för att de hjälper mig, oavsett hur stressad jag blir av det.

Anmäl
2013-03-08 00:41 #7 av: Anonym

#6 Att svara ordentligt på ditt inlägg skulle krävas av mig att lägga ut i stort sett en mindre biografi om mig själv och mina upplevelser. 

I deras ögon är dom snälla, menar väl och vill bara hjälpa till när dom gör så. I mina ögon, mitt sätt att tolka det, så är dom förvirrande och ibland rentav elaka. Jag har, enligt mitt tankesätt och förmåga att kommunicera, varit så tydlig jag kunnat med att jag inte vill att dom gör så. Sen så gör dom det i alla fall. Resultatet är att jag står där och bara gapar, helt oförstående och förstår inte varför i mitt liv som personen har gjort så. Trots att jag (i mina ögon) varit tydlig. 

Få sedan svaret att man inte varit tydlig nog gång på gång, år efter år, blandat med att folk samtidigt säger att man är så bra på att uttrycka sig och förklara, så blir det bara kaos i huvudet. Då förstår man inte längre. 

Jag tänker aldrig i mitt liv rättfärdiga eller försvara mina raseriutbrott. Jag har testat ett antal mediciner, KBT, psykologsamtal, gruppsamtal och dylikt för att försöka hitta sätt att hantera dom på och fortsätter fortfarande. Jag försöker hitta roten till det hela, vilket jag misstänker kan vara åratals tillbakahållen ilska och förtvivlan som får utlopp på fel personer vid fel tillfällen. 

Det enda jag kan göra är att försöka förklara mina raseriutbrott. Det är ett (extremt dåligt) försök till att uttrycka en förtvivlad frustration över att återigen inte ha blivit förstådd av människor som man uppenbarligen inte talar samma språk som en själv och som man inte kan förstå. Det är inte rätt och det har blivit fel hos mig någonstans på vägen då det är mitt enda sätt att uttrycka mig när huvudet explodera på det sättet och det är något jag har jobbat med sen jag var i yngre tonåren, där även karusellen med min medicinering satte igång. 

Det är min yttersta (och absolut sämsta) självförsvarsmekanism för att tala om kaoset i mitt huvud, hur dåligt jag mår och hur stressad jag blir av situationen som uppstått. 

Anmäl
2013-03-08 11:37 #8 av: Niklas

#7: Är det samma personer som städar varje gång eller olika?

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2013-03-08 15:46 #9 av: Sandi92

Inte överdrivet, men ibland har jag problem med det. För några år sen sa båda mina föräldrar att de inte ville ha något i födelsedagspresent, att det var tanken som räknas, att jag inte skulle köpa nåt när jag hade så dåligt med pengar osv. När deras födelsedagar väl kom så gjorde jag precis som dem sa och köpte ingenting och då verkade de till min förvåning besvikna över att inte få något. :S

Anmäl
2013-03-09 10:37 #10 av: Aneema


TS titta på den här filmen http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=61WuQd4Gt8w

Det kanske är något du kan visa för boendestöd och vänner så att de lättare kan förstå dina svårigheter.

I filmen finns också hänvisning till var man kan köpa boendestödsboken. 
Boendestödsboken innehåller bra information om de svårigheter som är vanliga vid autismspektrumtillstånd som till exempel asperger. Den innehåller också bra material för hur stödet kan anpassas till individen.

Jag har inte själv asperger men jobbar med personer med autism och har en son med asperger och jag kan säga att dina svårigheter är inte ovanliga. Det kan visa sig på olika sätt men just att bli väldigt stressad av att saker inte blir som man har förväntat sig är väldigt vanligt. Du är definitivt inte ensam.

Anmäl
2013-03-09 12:09 #11 av: Niklas

#10: Tack för filmtipset!

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2013-03-09 15:22 #12 av: Emo

#10 Intressant och lärorik film.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2013-03-09 22:32 #13 av: [Varulv]

#7 Jag måste nog ta dig i försvar lite där, trots allt. Visst, man bör bejaka vänliga åtbörder, javisst. men det finns en grundlagsskyddad rättighet också, som heter  h e m f r i d .  Enligt den, har ingen rätt. utan din tillåtelse, att klampa in i ditt hem.

Så det så, Anonym - jag håller faktiskt på dig. Du står i din fulla rätt här, helt klart (så länge du inte är omyndigförklarad).

;)

 


 

αγάπη

Anmäl
2013-03-13 01:47 #14 av: Sideshow

Jag håller med och jag blir galen på människor som säger att dom ska göra en sak men dom gör nått annat fast värst är nog när flickvännen säger att hon ska gå till affären medans jag är ute med hunden tex och när jag kommer tillbaka så har hon inte ens gått.
då rycker det i min hjärna kan jag säga.

Jag är alltid tydlig och förväntar mig det samma av andra men så verkar det inte funka.

Anmäl
2013-03-13 13:55 #15 av: Anonym

#8 Förr i tiden så fick jag vikarier flera gånger i veckan då ordinarie personal ofta var sjuka eller borta, vilket var ren tortyr men efter ett stormöte där boendestödsformen ändrades och det bestämdes att jag inte skulle ha några vikarier så blev det alltid samma personer. 

Det ändrades för drygt ett par, tre månader sedan och saker och ting har blivit lite bättre. Min stressnivå har sjunkit lite, men jag har fortfarande problem med kommunikationen med dom boendestödjare jag har. Både boendestödjarna som jag har nu och vännerna som det blir krångel med ibland har känt mig i över tre års tid, vilket gör att det känns så jobbigt och hopplöst ibland. 

#9 Det som du berättar är en av mina värsta mardrömssituationer och ett av skälen till att jag började ogilla födelsedagar och julafton så mycket. Jag avskyr när folk sänder dubbla signaler på det viset. :(

#10 Det där var en jättebra film!! 

Allt fram till dejten tyckte jag var kanonbra och jag älskar hur det läggs upp med mätare på både energinivå och stressnivå. Kalles dag är min dag i stort sett varje dag och jag har ett par boendestödjare som är väldigt lika Olle. 

Jag tänker visa den för boendestöd, vänner och även familjen och höra vad deras tankar är om den filmen. Det är skönt att veta att man inte är ensam. Visst vet man säkert om det innerst inne, men ibland är det lätt att känna sig ensam om problemen.. 

#13 Tack Varulv, och nej, jag är inte omyndigförklarad. 

#14 Jag ogillar skarpt när folk meddelar mig att dom ska göra en sak, men sedan inte gör det. Oavsett om dom tänker göra det senare, eller struntar i det för att göra något annat. Jag försöker vänja mig vid att ställa en och samma följdfråga varje gång någon säger att dom tänker göra något. 

T.ex om min vän säger att "Jag tänker gå ner till affären och handla." Jag tolkar det som att min vän menar nu och inte senare, men det kan tydligen betyda allt från att gå nu till att gå om tjugo minuter eller ett par timmar. Så jag försöker att alltid att fråga "Nu?" varje gång någon säger att dom tänker göra något och invänta/be om ett svar. Det har hjälpt dom gånger jag kommer ihåg att fråga. 

Anmäl
2013-04-22 22:05 #16 av: AnnaSue

känner igen mig. Jag är jättetydlig och det är därför jag blir så frustrerad när de ändå inte fattar och gör som jag har bett om. Det finns också starka anledningar till att jag vill att saker ska vara på det sättet så jag blir jättestressad när folk ändå förstör ordningen som måste vara för att saker ska fungera. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.