Annons:
Etikettkan-jag-ha-npf
Läst 3634 ggr
dagdrömmarn
3/26/13, 11:06 AM

ADD diagnos för vuxna

Hej, 

Jag vet ingenting om medicineringar, men jag hoppas att jag kommer att få börja. Mitt liv har varit kaos i hur många år som helst, mycket pga att jag inte får något gjort, glömmer inbokade tider och sover bort halva dagarna när jag är ledig. Har jobbat i 34år och har kämpat mig upp varje morgon hela mitt liv, men kommer ialla fall för sent till jobbet.  Efter ett självmordsförsök i vintras har jag på allvar försökt hitta en orsak som läkarna i psykvården missat i minst 15 år. jag hittade till dessa sidor om ADHD och blev klar med att det är det jag har men i ADD versionen. 

Jag lärde mig prata rent först när jag började 1:a klass, innan begrep bara min äldre syster vad jag sa, satt och lekte snällt för mig själv, haft svårt att skaffa vänner. Slängde min hamster i golvet när jag blev arg en gång, den överlevde, och har fortsatt kasta prylar omkring mig när jag blir arg. Haft sönder kameror, telefoner,mmmm

Redan som barn hade jag svårt att somna på kvällarna och det har fortsatt hela livet. äter 2 Atarax och 1 Stilnoct för att kunna somna, men sen kan jag sova hur länge som helst. Vill egentligen inte vakna till livets alla måsten.

Kan inte koncentrera mig och drömmer mig bort på föreläsningar, nyhetsprogram och samtal med andra. har missat många väderprognoser på TV när jag vaknat upp när nästa program startat!

Har hela mitt liv haft svårt för att komma ihåg namn och ansikten, så ibland känns det som att man lever ett liv utan ett förflutet. kan aldrig ta upp tråden igen, för jag kommer inte ihåg vad som sagts.

Jag har svårt för matte, kan inte addera tvåsiffriga tal utan papper och penna. Däremot går det bra att skriva, har språktalanger fast jag inte förstår eller kommer ihåg grammatik, jag kör på gehör :)

Det ni berättar här om medicinenerna ger mig hopp! Jag har ätit olika antidepressiva i många år nu och inte blivit hjälpt mer än till viss del. Jag får ju aldrig något gjort, har tillbringat hela mitt liv med att planera vad jag skulle vilja göra, men sitter bara här. Skilde mig för 5 år sedan efter ett 24 årigt förhållande som präglades av psykisk misshandel av mig. Din lata, feta djävla kossa… Har varit sjukskriven/sjukpensionär på 25% sedan ca 10 år, men dessa 6 timmar per dag är mer än vad jag klarar, resten av livet ligger bara och väntar på att jag ska orka ta itu med saker. 

Kommer inte ens iväg på semester för att jag inte kan bestämma vart jag vill åka. Har dessutom ingen att åka med om jag inte bjuder med dottern och då har jag inte råd ;)  När jag var gift gick det bättre, jag bara följde med. Nu finns ingen att följa längre och vänner har jag inga för jag inte orkar eller vet hur, man skaffar nya.

Jag är 57 år och det känns som att hela mitt jävla liv gått tillspillo. men nu har jag fyllt i frågeformular och ska lämna in det till Psyk, fast igår glömde jag gå dit…

Annons:
sunkan
3/26/13, 12:47 PM
#1

Hej

jag är 53 år och fick min ADD diagnos i september förra året. Jag har ätit medicin Concerta sedan i november, men jag har inte hittat rätt dos än. Jag tar 36 mg på förmiddagen och två timmar efter tar 36 mg till måste det för på mej går den så snabbt ur kroppen, och jag mår jätte dåligt. Men nu när jag tar den 2 timmar emellan så sitter den i längre och jag hinner inte må dåligt. Antidepressiva tabletter har jag ochså haft i flera år. Jag kanske ska tillägga att jag har A-TYPISK AUTISM ochså. Jag har alltid fått höra av mina föräldrar och en del andra att jag är lat, och undrat varför jag inte har klarat eller fattat som alla andra. Jag har alltid varit tyst och blyg, vågar inte ta kontakt med folk. Utan det var dom som fick ta kontakt med mej. Gymnasiet var dom sura på mej på grupparbeterna att jag aldrig sa något eller kunde tillföra något. Det har följt mej hela livet.

Kram och lycka till, och hoppas du får börja äta medicin snart.

dagdrömmarn
3/26/13, 2:34 PM
#2

Hej igen,

Det känns bra att höra att jag inte är ensam om att ha levt en stor del av livet innan man får hjälp. Jag vill ju så mycket, jag vill orka byta till påskgardiner, putsa fönstren, plantera om blommorna, de få som överlever hos mig, baka bullar, laga middag!, orka gå på bio någon kväll, men jag kommer ju aldrig iväg för jag inte kan bestämma vilken film jag vill se. 

Ja, grupparbeten var och är fortfarande något av det värsta. Det kan jämföras med att vara tvungen att skriva minnesanteckningarna från ett veckomöte på jobbet. Jag slutade ett jobb efter 21 år när det började närma sig min tur och jag inte kunde slingra mig undan längre.

Jag kan ju inte lyssna, jag drömmer mig bort, och komma ihåg vad som sägs, än mindre konststycket att dessutom skriva ner det. 

Men med min vanliga tur så hittas väl inga fel. Jag vet att jag när min flicka var liten hörde ett radioprogram och började fundera på om jag hade autism. Det finns så många diagnoser..

Jag hoppas att du snart kommer till rätt dosering. Har du märkt några stora skillnader i livet? Vad är det som gör att du mår bra? Är det lättare att komma igång med saker, komma ihåg, och kunna lyssna på andra?

Kram tillbaka Sunkan <3

[Varulv]
3/27/13, 7:51 PM
#3

Hej dagdrömmarn!

Också jag får på känn att det kan luta lite åt autismspektrumhållet för din del. Om du vill så kan jag visa på mera i detalj varför jag tänker i de banorna. Men nöjer mig här med att konstatera att jag känner igen mig till en del i hur du beskriver dig själv. Jag har diagnosen Aspergers syndrom (vilken ju sorterar under "huvudrubriken" autismspektrum).

Hälsningar Varulv

dagdrömmarn
3/27/13, 10:46 PM
#4

Hej varulven, 

Det jag tycker är anmärkningsvärt är varför ingen inom den öppna psykiatrin som jag varit patient i så många år har tänkt till. Jag har ju lämnat in listor, när jag inte orkade rabbla alla svårigheter, som ju tydligt visar att något är det. Rena karbonkopior på symptomlistor.

Jag har fått stödjande samtal och olika antidepressiva SSRI-preparat, och det har ju bara hjälpt till en viss gräns. Så man nästan får huvet över vattenytan, men inte mer.

Det grundläggande, bristen på självförtroende, initiativlösheten, att hela tiden gå i standby-läge som gör att absolut ingenting går av sig själv.

Du måste börja träna och gå ut och ha kul, var rådet från min senaste lilla AT-läkare.

Va fan, tror han att jag skulle vara så här otränad och trött och hängig om jag hade ett val. Jag vill men orkar inte, så tappar jag ännu mer i självförtroende.

Och att gå ut och ha kul sa han till mig vid samma besök han vägrade sjukskriva mig en vecka i efterhand. jag hade totalt blandat ihop alla datum, va fan livet just nu är kaos, så där rök ju en del pengar. Gå ut och ha kul!!!  Med vem då om jag får fråga då jag inte har någon att gå ut med vilket jag talat om , att jag klarar inte att skaffa nya vänner.

Folk i allmänhet är mest bara jobbiga tycker jag. De bara babblar på om grejer jag inte förstår eller vet ett dugg om.

De pratar fortare än vad jag hinner tänka, så jag är förlorad direkt.

Så, vi får väl se var det landar, jag har ju inte ens lämnat in de första frågeformulären än.

Och i morgon är det skärtorsdag, ostädat och ensamt hemma, inne på min snart 5:e vecka med en vanlig förkylning, krax krax

:)  Hej från mig, såskoppen

[Varulv]
3/27/13, 11:25 PM
#5

Jag håller tummarna. Det kan vara viktigt att få en (relevant) diagnos. Depressioner kan alla drabbas av, men finns där neuro-psykiatriska orsaker som ligger bakom, då hjälper det nog inte så värst mycket att "ge sig ut och ha kul"…  ;)

Stressfia
4/1/13, 7:44 AM
#6

Hallå, 

Fick min ADD diagnos för drygt en månad sedan (som jag för övrigt fick kämpa mig till att få, då psykologen tyckte jag var för "duktig"). Fick Concerta utskrivet, började på lägsta 18mg. Ökat till 54 men mådde så himla dåligt, typ psykiskt dåligt så fick backa till nuvarande 36mg. Tyckte i början trots den låga dosen att den hjälpte mig till att bli mer social och fick plötsligt saker och ting gjorda. Dock hjälpte den inte mig med koncentrationen och stresskänsligheten. Nu efter en månad inser jag att jag blivit innåtvänd, lätt för att bli ARG, inte glad. Hade väl för höga förhoppningar, men inser att just denna sort inte är bra för mig. Har ni här i tråden upplevt något liknande? Vad för medicin kan ni rekommendera?

Mvh L

Annons:
Upp till toppen
Annons: