Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Dagis / Skola / Jobb / Praktik

Är jag konstig som tar illa upp?

2013-04-16 18:28 #0 av: Anna4077

Det är viktigt att du är motiverad och följer planeringen denna gång, jag tror att detta är den bästa vägen för dig men självklart skall du fundera vidare på utbildning parallellt med din planering hos ossJag kom i kontakt med arbetsförmedlingen som pga mina tidigare besvär med add och bipolär skickade vidare mig till samordningsförbundet. Helt ok men jag mådde väldigt dåligt av att gå hemma och när det gått ca 2 månader fick jag ett erbjudande att vara på ett stall och jobba. Jag älskar hästar och kände att detta absolut var ett alternativ för mig. En vecka senare träffade jag samordningsförbundet som säger att jag inte kommer kunna komma hemifrån förens flera veckor. Dom bad mig tänka efter lite och skulle återkomma till mig på tisdagen

Nästan två veckor efter tisdagen ringde dom mig för att fråga om jag ville gå med i programmet. Jag tycker inte det är ok att inte ringa den dagen man lovat speciell inte 2 veckor senare. Jag hade redan börjat i stallet och storm trivdes. Självklart talade jag om som det var och dom tyckte att jag klarade mig själv.

Nu har det gått några månader och mitt mående har blivit sämre. Jag kontaktade arbetsförmedlingen för att jag ville ha en annan praktik. Min handläggare där ville återigen har in mig på samordningsförbundet. Jag ringer motvillig, sväljer min stolthet och talar precis om hur det var. Jag ville komma ut snabbare i arbetslivet och trodde jag klarade av det själv. Nu när det gått ett tag och jag kommit igång inser jag mot min vilja att jag behöver hjälp. Tanten avvisar mig totalt. Tårarna rinner när jag lägger på med rådet att ringa arbetsförmedlingen igen.

Jag var helt förstörd i en vecka innan jag ringde arbetsförmedlingen. Berättar allt som hände och att jag funderar på att prova på studier. Hon säger att hon vill ha mig på samordningsförbundet och bestämmer sig för att ringa själv till dom. Idag fick jag ett mail med följande innehåll

"Det är viktigt att du är motiverad och följer planeringen denna gång, jag tror att detta är den bästa vägen för dig men självklart skall du fundera vidare på utbildning parallellt med din planering hos oss"

Min reaktion är att jag känner mig oerhört missförstådd och förolämpad. Om man jobbar med människor med problem och någon är för ivrig för att komma igång (en del av dennes diagnos), erkänner sitt misstag och ber om hjälp. Borde man verkligen straffa denna personen för detta? Är inte det något man borde kunna hantera om det är det man arbetar med såna personer?

Är jag helt ute och cyklar? Är det jag som gjort fel? Borde jag känna mig upprörd? För jag är verkligen upprörd. Gör allt för att komma ut och har problem som gör detta svårt. Att bli anklagad för att vara omotiverad är verkligen väldigt sårande.

Har jag fel?

Anmäl
2013-04-16 20:45 #1 av: [Varulv]

Du skriver att du "tjyvstartade" med att börja jobba i stallet innan all formalia var klar? Kanske var det det, som strulade till det hela...? Annars så framstår deras beteende som rättså obegripligt, får man väl lov att hålla med dig om...

 


 

αγάπη

Anmäl
2013-04-16 21:50 #2 av: Anna4077

Ja jag tog liksom tag i saker själv. Hade dom frågsatt mitt behov av hjälp hade jag köpt det men det är min motivation dom frågasätter. Jag tror ju att om jag väljer att studera i höst så kommer dom aldrig ta emot mig igen. Iallafall om dom reagerade så på att jag tog tag i det själv. Förstår att det var fel och det sa jag också. Förklarade varför jag gjorde som jag gjort och verkligen öppnade mig.

Anmäl
2013-04-17 18:46 #3 av: [Varulv]

Du borde nog reda ut denna härva från grund, tror jag. Det verkar ju här som att ni har lite olika verklighetsuppfattningar... (och olika verklighetsupfattningar kan aldrig mötas).

Kanske är det så, att det allmännas representanter i detta fall har förutfattade eller schablonmässiga uppfattningar om dej...?


 

αγάπη

Anmäl
2013-04-17 20:11 #4 av: Anna4077

Ja kanske det.. jo jag får ta tag i det. Jag hoppas det har blivit något missförstånd någonstans.

Anmäl
2013-04-17 20:27 #5 av: [Varulv]

Jo det verkar ju inte bättre faktiskt.


 

αγάπη

Anmäl
2013-04-30 00:31 #6 av: [lindamariapettersson]

Anna4077 jag känner igen mig i dig, och tänk att våra hjärnor är bara lite snabbare än andras. Vi menar väl, och vill göra rätt. Det är det viktigaste i alla fall! Lycka till! Blomma

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.