Annons:
Etikettnät-vänner-sökes
Läst 1749 ggr
MirakelBetty
5/5/13, 10:46 PM

Hjälp med det sociala!

Hej. Jag är en 19-årig tjej som bor i en småstad. 
Jag känner mig väldigt ensam. Jag känner att jag har mer att ge! 

Idag har jag en vän som jag umgås med ibland. Jag har tre ytligt bekanta som jag träffar någon gång om året och en som jag träffar ungefär vart annat år. Sen har jag en pojkvän också. 
(KAN NI FATTA GREJJEN!!!?? :D ) 

Till problemet är det att jag inte vet hur jag ska skaffa vänner som vill umgås med mig. Jag skaffade en blogg där jag är så aktiv jag kan för att få kontakt, men det har fungerat motsatt då jag känner mer avstånd till andra nu än tidigare. Men det vet jag iofs inte om det beror på mig eller bloggen. Antagligen på mig. 

Jag har i två och ett halvt års tid kämpat med social fobi, panikångestattacker, deprissioner och återkommande perioder där jag funderar på att ta mitt liv. 

Jag har diagnosen ADD, om nu det kan hjälpa på något vis. 

Min pojkvän har massor av vänner, men jag får inte följa med. 
Han vill inte det för att han säger att dom inte är bra för mig och att han inte vill dra in mig i något. 

Jag tror honom. En del har jag på facebook och det fanns en jag lyckades prata med på facebook men jag kände mig bara ledsen när hon svarade på en facebook status att hon inte ville att jag skulle ta bort henne för att jag "var rolig att skriva med". Kände mig som ett missfoster som folk går på zoo för att titta på. 
Tog bort henne. Jag kände att hon egentligen inte ville prata med mig och hon har heller aldrig hälsat på mig eller något sådant utan undviker mig med blicken. 

Sen finns det en till av min pojkväns vänner som jag fortfarande har kvar på facebook. Men han vågar jag inte prata med så mycket, för han har så mycket kompisar och sen är han faktiskt inte min kompis utan min pojkväns. 
Jag sparade iallafall honom på "vänlistan", så det ser jag som något positivt. 

Min egna kusin åkte förbi idag i bilen och ignorerade mig och pratade bara med min pojkvän. Loppet är kört hos honom. 
Han är endå äcklig. 

Jag tror inte att det är att min pojkvän försöker vara dum mot mig att jag inte får följa med. Tror snarare han försöker skydda mig och sen vet han hur jag är med folk jag inte känner. 

Svettas, skakar och stirrar ner i backen och kan inte prata. 
Vem vill umgås med ett sånt missfoster? 

Har någon några tips till denna desperata tjej som hävdar att hon visst klarar av att ha vänner. För det är det hon längtar efter så mycket … 
Jag skulle gärna också kunna prata med hans kompisar och våga ta för mig mer utan att bete mig som en apa på zoo. 

Hur hade ni gjort? 
Svaren är värda guld!

Tänk vad uppförsbacken gör med känslan av den efterlängtade nedförsbacken. 
Du är värd att njuta och må bra <3 

Annons:
[Varulv]
5/5/13, 11:00 PM
#1

Hej!

Jag har Aspergers syndrom och känner igen mig lite granna i alla fall i de svårigheter du beskriver för dig att få (och behålla) vänner.

Kan det vara så, att du har någon problematik inom autismspektrum?

MirakelBetty
5/5/13, 11:02 PM
#2

Det kan jag förståss inte svara på, men enligt utredningen som gjordes 2010 så har jag bara ADD
Jag är idag också medicinfri, jag valde bort dom.

Tänk vad uppförsbacken gör med känslan av den efterlängtade nedförsbacken. 
Du är värd att njuta och må bra <3 

iSawa
5/6/13, 12:50 AM
#3

Hej, känner igen mig i dig att jag vill ha vänner. Har några få å de har jag haft ca:10 år men de är få. Jag har aldrig tills jag träffade min fru kunnat behålla vänner, jag får dem lätt men de försvinner. Jag känner mig så misslyckad och utanför, det måste vara mig det är fel på då min fru knappt har några vänner kvar sedan hon träffade mig =(

zatanica
5/6/13, 11:09 AM
#4

Har brukat skoja om att jag har ett bäst före datum på vänner, fram till gymnasiet hade jag ingen direkt vän, var bara reserven som man lekte med ibland.

På gymnasiet lyckades jag bli en del av ett gäng med lite udda/knäppa människor, vi sågs så av andra. Men det rann sakta men säkert ut i sanden när vi slutade skolan. Var sällan jag umgiks med dem utanför skolan, mer än på krogen och sådant. Tror enda gången de var hemma hos mig var innan studenten.

Nu 11 år senare sitter jag här och mine nda och bästa vän är min sambo. Visst träffar jag sambons få vänner, men skulle så gärna vilja ha en tjejkompis med.

Håller så med dig att man känner sig lite smått tragisk. Har ingen aning om hur man gör, känner mig oftast som ett ufo och har ingen aning om hur jag ska bete mig eller göra för att skaffa vänner, för inte kommer de och ringer på dörren inte och frågar om man vill bli kompis 😃

NÄr jag känner mig som mest tragisk går jag igenom telefonen för att se om där är någon jag kan ringa och hitta på något med. För att inse att där fins mamma, pappa, svärmor, sambons syster och farmor. Så brukar sluta med en tripp till farmor eller fika med mamma. Hur tragiskt är det? MAn vill ju gärna ha någon i ens egen ålder som man kan flamsa med, man ska gärna ha liknande intresse och förstå varnadra med, vart hittar man en sådan lixom…🤔

Du bor möjligen inte i Södermanland? FÖr i så fall skulle vi två tragiska individer kanske kunna ses och se om det klickar.

MirakelBetty
5/6/13, 2:30 PM
#5

#4
Story of MY life, typ! 
Har vart med om samma! Först har man några man tror är ens vänner och sen helt plötsligt dom inte tillbaka längre! 

Jag har 4 katter, 2 hundar och en häst. Föder upp huskatter på somrarna. Bara för att sysselsätta mig och inte känna mig ensam. Det är ju lättare på något vis när man har massor att göra .. Det är ju liksom mindre tragiskt när man kan skylla på att man inte har tid. 

Jag är en crazy cat-lady vid 19-års ålder! 

Jag fastnade för sättet du skriver, kanske kan vi underhålla varann och vara ensamma ihop. 
Om du vill så har jag en blogg: mirakelbetty.wordpress.com där också min mejladress och msn finns tillgänglig! 

Jag bor inte i Södermanland, men jag har Körkort ;)

Tänk vad uppförsbacken gör med känslan av den efterlängtade nedförsbacken. 
Du är värd att njuta och må bra <3 

[FriidaMariie]
5/6/13, 3:17 PM
#6

Hejsan!
Jag fastnade för vad du skrev och tänkte att denna tjejen kan jag hjälpa eftersom att jag själv är en väldigt social tjej som inte har några som helst problem med att lära känna nya människor. Men det var visst svårare än vad jag trodde. Jag har också ADD men upplever inte alls det så som du men ADD kan ju påverka oss alla på olika sätt.

Det tipset som jag skulle kunna tänka mig att ge till dig är att börja i någon kurs eller liknande. Jag vet ju inte vad du har för intressen men nu föritden kan man ju gå kurser i allt. Genom att gå en kurs så lär du dig att hantera situationer där du träffar nya människor. Och träffar man människor genom en kurs eller liknande så finns det alltid någonting att prata om, nämligen kursens innehåll…

Annons:
zatanica
5/6/13, 4:31 PM
#7

#5 haha jag är oxå en crazy cat lady 😃 4 kissar och tre kaniner.

Låter bra att underhålla varandra 😎 har oxå en blogg som jag önskade att jag kom ihåg att skriva mera i och vågade skriva mera. irrbloss.xpy.se 

Körkort innehas även här efter femtielva sorger och hundraarton bedrövelser 🙂

zatanica
5/6/13, 4:31 PM
#8

haha glömde ju skriva att jag ska kika in på din blogg 😃

Zaphix
5/6/13, 8:20 PM
#9

#5: Men har du häst är ett tips att stalla upp den på ett större stall med folk nära din egen ålder, om det är möjligt.

Har själv fått endel vänner genom att första ha delat stall med dom, en av mina närmaste vänner hade jag häst i samma stall som för typ sex år sedan. Även fast hon nu flyttat och nu även jag flyttat långt bort har vi kontakt per telefon flera dagar i veckan och jag besöker henne ett par gånger per år.

Även om man inte lyckats hitta stallkompisar man vill ägna tid med utanför stallet ger ändå hästeriet en gemenskap tycker jag.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

MirakelBetty
5/7/13, 9:19 AM
#10

Jag har för en månad sen flyttat hästen till ett stall där det finns folk jag pratar med. Fast då pratar vi om stallet och hästarna. Vet inte riktigt vad mer man ska säga, dem verkar inte intresserade av att göra något mer av det?

Tänk vad uppförsbacken gör med känslan av den efterlängtade nedförsbacken. 
Du är värd att njuta och må bra <3 

Zaphix
5/7/13, 5:55 PM
#11

#10: Börja med att ta det utanför stallet då, men fortfarande inom hästandet. Finns det någon tävling/träning i närheten du skulle vilja åka och titta på så fråga om någon vill följa med som sällskap.

När du gjort det med någon några gånger och ni kommit bra överrens så är det ingen större grej om du frågar om personen har lust att följa med på något annat, shoppa på stan, ut och ta en öl eller annat du vill göra med kompisar.

Är i alla fall en väg att gå..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Wilma00Wilma
5/17/13, 9:58 PM
#12

Söker också vänner.

cc33314
4/19/14, 12:09 AM
#13

Jag kan prata om det mesta, skicka ett pm om ni vill chatta!

Annons:
Upp till toppen
Annons: