Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Fundering om adhd

2013-05-28 13:49 #0 av: greenapple

Är ni öppna med eran diagnos? Tänkte till lärare och vänner. Eller är det något ni helst håller för er själva? 

Sen undrar jag ni med ADHD, är ni också såna som kan bli alldeles överspeedade, prata på lektionerna, göra saker som kanske inte är det bästa men sen ångra sig på kvällen. MEN sen börjar det om igen nästa dag ändå och så får man ångest på kvällen igen och så går det runt?

Lärararna på min skola håller alltid på "Du är 17 år nu", "Sitt still, lyssna, använd inte mobilen", "Du är alldeles för omogen", "Bete dig som en vuxen människa", "Du kan bättre än så", "Skärp dig nu". Så vet jag att det kan uppfattas också, men i ärlighetens namn känns det inte som det där är något jag kan göra något åt och det är frustrerande 

Anmäl
2013-05-28 18:20 #1 av: Zaphix

Numera är jag ändå rätt öppen, båda mina lärare jag hade fick reda på det och de vänner jag har på skolan vet om det. Bäst så har jag insett. Framför allt när jag inatt efter en riktigt jobbig dag fick ett för mig litet (men för de som var med rejält..) irriterat utbrott. De är såna som hanterar irritartion och sånt med att inte säga något om det och sedan gå och vara sura efteråt. Men jag är en sån som det lätt kan brista för.

Så fick förklara det med att jag inte kan kontrollera mina impulser som normala människor kan, det går inte för mig. Och de förstod, i och med att de visste att jag hade adhd. Bad såklart även om ursäkt och vi pratade om det. Även om jag själv föredrar folk som får utbrott framför folk som blir tyst och sur..

Så öppenhet har lönat sig för mig.

Anmäl
2013-05-28 23:58 #2 av: tarotlasse

Jag är så gott som helt öppen  med min ADHD och mina andra diagnoser för det behöver man inte vara professor för att konstatera.

Så det kommer ändå fram på ett eller annat sätt. 

När jag menar så gott som så är det inte det första jag nämner under en jobb ansökan eller en anställnings intervju. 

Jag gick en utbildning inom vården förra året och då berättade jag bara för  2 st klasebn att jag hade ADHD. 

Jag berättade även för mina lärare om att jag hade ADHD.

Men där var det inga konstigheter för båda hade arbetat med ADHD patienter innan och hade kunskapen om ADHD. 

Men jag berättade inte för de övriga i klassen om detta. 

Eftersom utbildningen handlade om olika funktionshinder och man fick ju höra både de ena och andra om hur jobbiga  de med ADHD o Aspberger kunde vara. 

Vi hade alla som uppgift att fördjupa oss i ett funktionshinder och föreläsa om detta för hela gruppen. 

Jag valde att föreläsa om ADHD både medicinskt  och om hur vardagen kan se ut för en person med ADHD.  

När jag sa att  jag  alldrig varit våldsam och en så länge inte slagit någon på käften under utbildningen och att jag själv har ADHD  då blev det helt tyst i lokalen. 

Jag berättade även att jag blev avvisad från akuten med misstänkt hjärnhinneinflamation.  

För vid frågan om jag tog några mediciner och svarade Concerta så blev jag hänvisad till att söka mig till psykakuten i stället. 

Att min son även  han blev avvisad från samma akut ngt år tidigare och även han blev  hänvisad till psykakuten.  Men är man inte fyllda 18 år blir man inte motagen på psykakuten heller. 

Så att sjukvård är tyvärr inte en rättighet för alla i vårt samhälle. 

Så en stor okunskap om ADHD även inom vården. 

Därför så otroligt viktigt att vi  med ADHD öppet berättar om ADHD och hur vi fungerar för det är ett ytterst få tal som vet detta. 

Utan sätter det i samband med  omognad uppfostringsproblem våldsamhet, missbruk och kriminalitet   

Mina kurskamrater fick en helt annan syn på ADHD problematiken efter detta och de fick även vid några tillfällen se hur tydlig skillnad hur jag fungerade med och utan medicinering. 

Hur kaotiskt det kunde bli och vilka grodor det kunde komma ur munnen när jag inte var koncentrerad och sa ett o annat för mycket. 

Det blev många skratt och skämt om att jag borde glömma medicineringen lite oftare för det lyfte verkligen stämmningen under utbildningen.  Men fördommarna om våldsamhet fick dom aldrig se och jag  har aldrig heller varit våldsam 

 Jag utbildar ju folk också och Jag håller ju  kurser. 

Det första jag informerar om på kurserna är att jag har ADHD och har svårt att hålla tyst så de får säga till mig så att även kursdeltagarna får en syl i vädret. 

Under en period reste jag landet runt och stod på scen var med på tv osv då var det absolut ingen nackdel med att ha ADHD och kunna prata  så inte bara nackdelar med ADHD. 

Berättade även då helt öppet  att jag har ADHD.

Samma med mitt nuvarande arbete som reporter på en taltidning där min ADHD och att jag är spontan och pratglad är en otrolig positiv egenskap.

Så när ni berättar om er ADHD så berätta inte bara om problemen utan berätta även om de positiva egenskaperna.  

När jag sökte detta var det för att Arbetsförmedlingen tyckte det skulle passa mig eftersom jag arbetat med media och hade utbildningen i olika funktionshinder. Jag tyckte  de var hel knäppa att hänvisa mig och skicka mig på en intervju med mina skrivsvårigheter

Men själv såg jag inte möjligheterna vara reporter o vara ordblind.

Så enda gången jag under en intervju berättade öppet om att jag hade ADHD och skrivsvårigheter.  De skrattade gott åt mig och sa även om jag inte kunde skriva  så prata kunde jag ta mig tusan göra och sa att de hade ett planerings möte  2 dagar senare och att det var ju lämpligt om jag redan kunde börja med så kortvarsel. 

Vi har nog alla för lätt att se hindren i stället för möjligheterna. 

Så var inte rädd att berätta om er ADHD för inte altid en nackdel och framförallt behöver folk kunskapen för ingen annan som ger dom det.

Överspeedad  ja det fick jag höra senast förra veckan efter jag inte sovit på tre dygn och jag glömde ta min medicin på morgonen. 

Då undrade mina nuvarande arbetskamrater vad jag tagit för något om det var speed eller kokain. 

Men så jag blir  när jag blir trött och jag inte tar min centralstimulerande medicin.  

Då jag missbrukade så blev jag lugn och jag somnade av amfetamin och kokain så absolut inget jag blir speedad av utan  snarare tvärtom. 

Men tyvärr missuppfattas  detta av många som att när jag är omedicinerad så tror folk att jag är påverkad. 

Samma dag som när mina arbetskamrater  reagerade  var jag på ett möte hos soc. 

Ja dom reagerade också och trodde jag var påverkad o har nu fått drogtesta mig men tji kommer dom få. 

Men så blir jag när jag inte medicnerar med Concerta och änuu värre som vid detta tillfälle utan tre dygns sömn.

När jag är pigg och tar min medicin  då är jag lugn när jag är trött och omedicierad  blir jag speedad. 

Lasse   

Anmäl
2013-05-29 00:42 #3 av: Dampmongo

Grönt äpple: Om du tror att du skulle må bättre av att berätta så gör det. Jag tror att det skulle hjälpa dig och folk i din omgivning skulle förstå. Vad känner du själv? Önskar du att du kunde berätta? Ha det gott! 

Anmäl
2013-05-29 16:33 #4 av: Erikastrandberg

Jag berättar för de människor jag behöver olika typer av stöd av samt de i min omgivning som jag tror kommer att förstå mig, det finns trots allt mycket fördomar. Jag har mött väldigt många här på universitetet. Samtidigt ska man inte vara tyst omdet, isåfall kan vi aldrig minska fördomarna.

Anmäl
2013-05-29 18:49 #5 av: tarotlasse

Tyvärr är kunskapen för dålig hos många om hur ADHD fungerar och vad det innebär. 

Även hos de som hanterar dessa frågor i sitt yrke inom vården, Skola, socialförvaltning och försäkringskassan.  

Senast i går då jag träffade en social assistent helt privat och vi satt och pratade så sa denna person att barn med ADHD var ouppfostrade och inte skulle bete sig på det viset om de hade föräldrar som hade brytt sig och uppfostrat barnen på rätt sätt. 

Denna person som i sitt yrke borde ha kunskap om ADHD men hon hade inte ngn kunskap om hur ADHD fungerar och samma fördommar som de flesta andra. 

Vi hade ett långt samtal o jag berättade om min egen ADHD och vara hur det är att vara förlder till ett ADHD barn hur svårt  det är att få hjälp på grund av okunskapen både i vård, skola och sociala myndigheterna, Jag tror hon har en annan förståelse  och fick en ny bild av att ha ADHD efter detta samtal. 

Jag sökte handikapps ersättning hos försäkringskassan efter uppmaning av min arbetsterapuft eftersom hon ansåg att jag var behörig till detta. 

Jag fick avslag med en skrämmande och nedvärderande  motivering som visade på en total okunskap på hur problemen för en person med ADHD kan ha.  Tycker att en handläggare som behandlar frågor om funktionshinder  ska ha kunskap om det funktionshinder dom behandlar  men tydligen är det inget krav. 

Fick avslag med motiveringen att även en person utan funktions hinder kan glömma i bland så  innebar inte  mer kostnader specifikt för mitt handikapp. Har läkare utlåtande och psykolog utredningar om att jag har ett väldigt dåligt närminne som orskar svåra problem i vardagen. Plus att man i sin motivering förklarade att jag fått beviljat tekniska hjälpmedel så skulle inte ha dessa problem längre. 

Det är precis det samma som att säga till en rörelsehindrad person  nu har du fått en rullstol så nu ska du kunna ta dig uppför trapporna för du har ju fått ett tekniskt hjälpmedel beviljat. 

Jag blev så förbannad över en sådan okusnkap av en handläggare så har överklagat och skrivit en skrivelse till Försäkringskassan och fick i dag svar att man kommer gå vidare  och utreda mitt ärende.

Lärare har oftast ingen kunskap mer en den de själva lärt sig om hur ADHD fungerar och vad för hjälp som behövs. 

Min dotter studerar till lärare och har inte fått ngn som helt utbildning i ADHD dyslexi elelr några andra funktions hinder. Är bara i utbildningen till specialpedagog man tar upp detta.  

Så otroligt viktigt att vi själva berättar och för vidare kunskapen om hur det är att ha ADHD för den kunskapen är i allmänhet alldels för dålig i dag. 

Att ha ADHD är absolut inget att skämmas för. 

Men lite vårt eget fel  att alla fördommar existerar eftersom  vi själva gömmer oss och inte informerar om kunskapen. 

Lasse       

Anmäl
2013-05-29 19:23 #6 av: Erikastrandberg


#5 Det är skrämmande vad folk har dåliga kunskaper, trots att man idag vet så mycket om det.

Däremot är det tråkigt att höra att din dotter inte får någon utbildning om det på lärarprogrammet. Vart pluggar hon någonstans? Jag pluggar nämigen också till lärare, och vi har ett par kurser i specialpedagogik och olika funktionsnedsättningar trots att vi inte ska bli specialpedagoger. Den utbildning vi får är absolut inte tillräcklig, men det är åtminstone tråkigt, så jag själv som lärarstudent som själv också har ADHD tycker de är fruktansvärt att inte skolpersonal, myndigheter osv. får tillräckligt med utbildning!

Anmäl
2013-05-29 19:52 #7 av: tarotlasse

#6 

Hon går  i Kristanstad och har även läst några kurser i Malmö. Hennes pojkvän som är färdig utbildad lärare i dag.  

Sa när jag frågade  vad för utbildning han hade fått i just dyselexi som  ger enorma problem i skolarbetet. 

Han sa att han inte fått ngn utbildning i detta överhuvudtaget inte heller i något annat funktionshinder som ADHD mm. 

Förutom vid ett tillfälle vid en förläsning då föreläsaren  i hastigheten nämde vilka färger man skulle använda på whiteboarden för att det skulle underlätta för färgblinda. Men det var det enda han fick lära sig i sin pedagogiska utbildning till lärare och det är skrämmande.

Det borde vara obligatoriskt i en lärare utbildning.  

Lasse 

Anmäl
2013-05-30 00:11 #8 av: Niclas87

Vilket mår du bäst av?

Det kan va skönt att förmedla budskapet med.

Om inte annat för någon annans skull kanske.

Så att folk slutar med sina fördommar.

Ju mer det pratas om desto mer blir det accepterat.

Har sedan alldeles nyligen fått mig själv en diagnos.

Och jag tänker använda det till min fördel och andras

Kommer kriga för alla som har bekymmerna med dom olika bokstavs kombinationerna.

Gentemot arbetsförmedlingen jobb osv det öppnas upp en helt ny värld av möjligheter.

Sedan kan man ju kanske känna att det eh skämmigt eller vad som helst.

Vad talar för vad talar emot.

Ser mer dom flesta diagnoser som en personlighet.


Har alltid känt mig som en outsider men nu fått bekräftat.

Och jag är stoltare än någonsin:)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.