Annons:
Etiketterlagar-reglerlss
Läst 1875 ggr
Erikastrandberg
5/29/13, 4:46 PM

Diskriminering, vad kan jag göra?

Hittade precis denna hemsida, och jösses vilken lycka! Jag pluggar till lärare på universitetet. Här ska man vara riktigt akademisk och verkligen passa in i normerna. Jag har läst tre terminer engelska på avancerad nivå, det var sinnessjukt jobbigt och påfrestande men jag klarade det. Utan hjälp. Nu läser jag idrott och hälsa, en jävla tramskurs. Min ADHD gör att jag har problem med motoriken och perceptioner. Jag har svårt för att greja med bollar och hinner inte alltid reagera pm någon passar mig. Jag har också svårt för att förstå instriuktioner som intr är i ord. Pluggar man teoretiska ämnen har man rätt till massa hjälp, stödpersoner, längre examinationstid och längre tid för inlämningsuppgifter. Jag har aldrig behövt nåt sånt. När man läser praktiska ämnen finns inga rättigheter. Trots att jag bett om stöd och hjälp får jag absolut ingen och dessutom har mina lärare så mycket fördomar att dem är elaka mot mig och jag har fått kommentarer som: Vad gör du här egentligen? Du är så osjälvständig. Du lägger alltid ifrån dig skulden. Du kritiserar alltid instruktionerna, vilket säkert beror på att du bara inte vill. Diskrimineringsombudsmannen säger att lagen är begränsad när det gäller sånna här typer av funktionshinder men nåt måste jag väl kunna göra? Jag är så jävla trött på att känna mig värdelös och på att behöva försvara mig själv, min sjukdom och mitt yrkesval. Vad fan ska jag göra?

Annons:
Zaphix
5/29/13, 4:52 PM
#1

Finns ingen kurator eller liknande på skolan som kan hjälpa till vid såna situationer du är i?

De kan vara bra att ha med om man bokar in ett enskilt samtal med kursledaren där ni kan diskutera ert problem.

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

[Moa-]
5/29/13, 4:55 PM
#2

Måste du läsa den typen av ämnen, det låter ju som att det inte är rimligt att du skall undervisa i dem i framtiden?

Vilken typ av stöd är det du skulle önska?

Erikastrandberg
5/29/13, 5:14 PM
#3

#1 Det finns en studievägledare som har hand om studenter med funktionsnedsättningar, men hon säger att hon inte kan vidta några åtgärder eftersom det inte finns några direktiv för praktiska ämnen, hon vet inte vad hon ska göra. #2 Att undervisa i idrott och hälsa är inte alls samma sak som att delta. För det första är bollspel inget obligatoriskt moment att inkludera i undervisningen, dessutom har jag inga svårigheter med att instruera, enbart med att själv genomföra det i praktiken. Jag har sammanlagt haft tio veckors praktik i idrott där jag fått bättre utvärdering än 80% av mina klasskamrater, just för att jag är kreativ, bemöter eleverna på ett bra sätt och som sagt, inte har några problem med att undervisa. Om du själv har ADHD så förstår du säkert att positiva aspekter som följer med sjukdomen är just kreativitet, empati och bra människokännedom. Dessutom har jag inte svårt för alla moment. Dans, simning, gymnastik och teoretiska kunskaper om hälsa är mina styrkor. Kanske är svårt att förstå det hela om man inte vet så mycket om utbildningen eller läroplanen. Det stöd jag hade velat ha är mer tid till Träning (en kvart till exempelvis spjutkast med ansats är inte tillräckligt för mig), mindre grupper vid examinationer och längre tid på mig vid vissa examinationer då jag blir stressad av tidsbegränsning.

[Moa-]
5/29/13, 5:30 PM
#4

Erikastrand; är du säker på att bollsport inte står med i skolplanen för idrott? Vilken nivå avser du att undervisa på? Bollar och bollsport bygger både samarbete och motorik och för därför mycket gott med sig.

Jag är ledsen att säga det, och det är på intet sätt i syfte att såra någon, och jag hoppas att ingen tolkar det så. Det gäller dock att inte bara anpassa utbildning på universitetsnivå åt person, utan även koppla det till verkligheten och kommande arbetsliv. Kommer allt att på ett praktiskt sett gå att genomföra i verkligheten sedan, eller skulle det även då krävas särskilda anpassningar? 

"…längre tid på mig vid vissa examinationer då jag blir stressad av tidsbegränsning."  Hur fungerar det i framtiden när barn skall delta i undervisning, hinna utföra uppgifter, eller förflytta sig från skogen/idrottsplats i tid till annan lektion? Tidsbegränsningar är ju något som frekvent förekommer i vardagen och yrkeslivet… Det är som sagt något som inte går att förglömma. 

Däremot kan jag ju hålla med om att det är märkligt att det finns anpassning för teoretiska ämnen men inte praktiska…

Erikastrandberg
5/29/13, 6:01 PM
#5

#4 med tanke på att jag läser mitt tredje år på universitet, känner jag mig fullt övertygad om vad som står i kursplan och ämnesplan. Då jag ska jobba med högstadie och gymnasieelever står det att eleverna skall utveckla ett allmänt rörelsemönster, det är dock upp till lärare att bestämma hur detta mål ska uppnås. De tre praktiska moment som explicit uttrycks i kursplan och ämnesplan är simning/livräddning, dans och orientering. Innan vi ifråggasätter en lärarstudent huruvida boll finns med eller inte kan göra lite efterforskning. Det är upp till mig som individ att avgöra vad jag klarar av och inte, och som sagt, då jag får extremt bra omdömen på mina praktiker är jag övertygad om att jag valt rätt yrke. Där jag skrev att jag blor stressad av tidsbegränsande moment menar jag att ett examinationstillfälle, exempelvis orientering där tiden är begränsad till 25 minuter, blir jag stressad då jag har betygspress på mig. Att jämställa verkligheten med en examination är helt orimligt. Då kan man ju lika gärna hävda att funktionsnedsatta inte bör få längretid med inlämningsuppgifter och tentor, då dessa typer av tidsbegränsningar är mer jämförbara med verkligheten än att klara en orienteringsbana på 25 minuter. Jag begär inte att några kunskapskrav ska sänkas för min skull, jag önskar ha samma förutsättningar att klara mig som människor utan funktionshinder, vilket jag inte har då jag föddes med andra förutsättningar. Att tala om för en funktionsnedsatt (som man förövrigt inte har vetskap om dess förmåga) är ju mer eller mindre att dumförklara en människa. Att se en funktionsnedsättning som ett hinder istället för en styrka, som talar om för mig att jag inte kan bli det jag vill. Inte konstigt att 50% av funktionshindrade sitter arbetslösa om vi ska betrakta det på det sättet. Som du kanske märker på mitt sätt att skriva, är jag välfungerande, utbildad och vältalig och jag har kämpat extremt hårt för att nå dit jag är idag. Klart man tar det personligt och blir sårad när någon citerar mig som ett sätt att tala om för mig vad jag inte klarar av. Jag hoppas innerligt att du själv inte är funktionshindrad, det är extremt tråkigt när funktionsnedsatta väljer att tala om för sig själva och andra vad de klarar av. Man klarar precis allt med tillräckligt hårt arbete.

Zaphix
5/29/13, 7:46 PM
#6

#5: Av det jag kan läsa här så tror jag att du kommer bli en utmärkt lärare. Imponerad av att du klarar av en universitetsutbildning när du har ADHD faktiskt. Har själv det och har inte fixat att läsa på universitetet än utan valt att gå en annan väg.

Men om den vägen jag valt inte riktigt slutar där jag vill så funderar jag på att försöka mig på en universitetsutbildning till djurskötare/veterinärassistent. Men är orolig för att jag inte klarar av att fokusera tillräckligt bra för det..

"Slåss med drakar, befria prinsessor, döda varulvar.. Det är att leva."

Min och Dackes blogg

Annons:
Erikastrandberg
5/30/13, 7:43 PM
#7

#6 Tack! Skönt med lite peppning! Du kan visst klara det, det är jag säker på. Man får ta emot den hjälp man kan få och försöka, det värsta som kan hända är att det inte funkar och det behöver inte betyda att det aldrig kommer funka :) det är jäkligt tufft ibland, nästan så man vill slita av sig håret. Men den känslan man får när man lyckats med något, kanske till och med bättre än någon klasskamrat blir man så jäkla nöjd med sig själv, det är en av de bästa känslorna på jorden, för som sagt, vi med ADHD har sämre förutsättningar så för oss att klara en uppgift eller liknande är en grymt mycket större bedrift än för "normala" människor! :)

Anonym
Anonym
5/31/13, 8:29 AM
#8

Man bör ju få den hjälp man har rätt till. Men sen kan det ju även vara så att man helt enkelt inte klarar vissa ämnen. Själv skulle jag aldrig kunna läsa teknik, då jag inte förstår det "språket". Och jag skulle heller inte kräva specialhjälp till det, utan jag utbildade mig i det som jag klarade av med lite hjälp. Jag vet en som provade nio (!) gymnasieutbildningar bara för att komma på att det vara praktisk utbildning som klarades, inte teoretisk. Jag tror (obs tror) att vi måste ta oss an sånt som vi klarar, inte kräva att vi ska få hur mycket hjälp som helst. Det jag helt enkelt vill säga är att jag inser mina begränsningar, men många gör det inte och skyller då på samhället. Nu säger jag inte att ts gör det, men jag känner många som gör så. Istället för att inse vad man klarar. Det blev kanske ett luddigt inlägg här, men hur ska man skriva för att ingen ska ta illa upp? Många gånger får de som är "normaldiagnostiserade" en massa skit tycker jag, för att de inte tar  hänsyn till andra. Tyvärr måste jag säga så tycker jag inte att det här är diskriminerande. Men jag förstår ditt tänk.

Upp till toppen
Annons: