Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Berättelser ur verkligheten

långt Funderingar

2013-07-07 20:16 #0 av: zatanica

Tänkte bara skriva av mig lite, kan troligen bli både långt och smått förvirrande.

Blir bara så trött på mig själv ibland, i höstas bestämde jag mig för att jag ville göra mitt examensarbete i biologi till våren. Sagt och gjort, kom in på kursen i Umeå, men det rann ut i sanden. Hittade att jag kunde skriva det på SLU i Uppsala, efter några turer hit och dit så träffade jag handledaren i slutet av april. Hade funderat på ämnen sedan typ januari. Vi sa att jag skulle försöka vara klar till september.

Men som jag altid gör så skjuter jag upp saker, kan ju göra det sedan har ju all tid i världen. Vid midsommar satt jag så och insåg att tiden bara rusat och jag hade typ läst lite bara och nätt och jämt bestämt titel. Inte så att jag inte tänkt eller försökt. Hade minnsan över tänkt på rubrik, benat ut alla beståndsdelar till förbannelse och tänkt hit och dit och satt med en miljard olika titlar på typ samma ämne.

Fick sedan nog på mig själv åkte till biblan och lånade 22 böcker, varav typ 19 inom ämnet jag valt. resten om adhd och asperger Ler

Ja då är man lite less på sig själv.

Nu sitter jag här, och vad har jag då gjort? på 8 timmar idag typ, eler ja hela dagen så har jag åstadkommit...typ inget. Skrivit om rubriken, skrivit alla fasta rubriker med förklaring under vad som ska stå där. Försökt hitta information på nätet. Stirrat på denna. Likadant varje gång man ska göra ett större arbete. Vet att det är skitenkelt egentligen. Läs det man behöver sedan bara skriv. Har lätt för att skriva, lätt för att läsa, räcker oftast att läsa bara en gång så minns jag allt.

Men att komma till skott och veta vad som är det relevanta att ha med.

Så less på att behöva göra alla onödiga moment som jag gör, bena ner allt i sina beståndsdelar 100 gånger, veta vad som ska med och inte. 

Hur gör folk, har aldrig klarat av sådana uppgifter när man bara ska skriva det viktigaste.

Fick man en fråga på ett prov när man gick i skolan där det stod skriv vad du vet/kan om ett visst ämne. DÅ satt jag där och skrev en hel uppsatts på ett gäng med a4 papper tills penna glödde och jag fått ner varenda detalj och lite till som jag kunde om frågan.

BLir lite samma nu, skulle typ behöva någon som gav mig den relevanta litteraturen för att göra det enklare för mig.

FÅr typ smärre sammanbrott och fattar inte vad 17 jag gett mig in på.

Kan inte heller se mig arbetandes som biolog inom en sanr framtid, för vem skulle vilja anställa mig, hur skulle jag kunna få ett jobb och sedan palla med att behålla det?

Känner mig ganska så värdelös just nu.

Inte så lätt att hålla sig själv uppe alla gånger och tro på sig själv.

Har länge försökt leva efter Det kan inte gå åt helvete hela tiden. men ibland undrar jag. Blir 30 i höst och vad har jag åstakommit med mitt liv lixom? Visst har körkort, men sedan, fast inkomst näpp, jobb, näpp, inte haft något fast jobb någonsin.

Hade hoppats så på massor med hjälp när man fick diagnoserna, men tyvärr så tar det ju tid när det finns en uppsjö med andra människor som har det likadant och för lite personal som kan ta hand om dem.

Blir inte lättare när man jämt försöker hålla fasaden uppe att det inte är så illa, när man inte kan få ur sig det man vill på ett bra sätt. För man vill ju vara perfekt och duktig, fast man egentligen känner sig som en totalt värdelös idiot som lika gärna kunde gräva ner sig under en sten i skogen och bli bortglömd.

Ibland vore det praktist om det fanns en maskin eller liknande som gjorde att andra kunde komma in i ens huvud eller vad man ska säga så de vet hur man känner och tänker så man slipper försöka sätta ord på det och förklara.

Jag vet ju att jag kan en massa, att jag har en jävla potential, att jag kan vara bra till nytta att jag har en plats att fylla.

Men jag behöver hjälp att hitta denna potential och lära mig använda den. Jag behöver hjälp att hitta den där platsen där jag passar in och har en roll att fylla. Hjälp att hitta meningen.

Men jag vill inte bli slussad både hit och dit och vänta i flera år, jag vill gärna ha det gjort nu, senast tills jag fyller 30 i oktober. Tänk om någon/några bara kunde ha tid att sätta sig ner med mig och bena ut mig så som jag benar ut mitt examensarbete så man slipper känna sig såhär.

Anmäl
2013-07-07 20:29 #1 av: Zaphix

Förstår problemet, är likadan. Tror att det är därför jag val bort allt som har med den typen av skola och arbeten att göra..

Har inga råd, men du har mitt stöd.

Anmäl
2013-07-07 20:36 #2 av: zatanica

Oj hade inte förväntat mig att någon skulle orka plöja igenom allt det där Ler Tack Zaphix du får ett gäng guldstjärnor av mig för det.

Jo på gymnasiet valde jag att gå en praktis linje just av den anledningen.

Hade önskat att världen var lite som förr. Istället för att gå en massa olika skolor så började man arbeta som lärling. Man väljer helt enkelt vart man vill jobba och blir sedan upplärd av någon gammal och vis på området, med tiden får man mer och mera ansvar och när man minst anar det så är man själv gammal och vis inom området och får själv lära upp en ny person eller flera.

Men ack så är det icke längre tyvärr.

Men har varit rak mot min kontakt på försäkringskassan och arbetsförmedlingen att jag vill ha ett praktist arbete, ett där man måste använda kroppen inget stillasittande. Eller nja stillasittande kan funka en stund men måste kunna få vara igång med kroppen med. Tror jag vet så mycket om mig själv att för att må bra så måste jag få använda både kroppen och huvudet.

Anmäl
2013-07-07 22:53 #3 av: creativitet

Jag kan inte låta bli att le när jag läser ditt långa inlägg....känner så igen mig i det där att plocka ner ALLT i småbitar när något ska skrivas. Likadan är min dotter som nu studerat drygt sex år på universitetet. Många långa nätter har jag suttit med henne gråtandes i telefonen för att hon plötsligt "kommit på" att hon har en C uppsats som ska in "senast i morgon" och hon har bara satt rubrik och kapitelindelningar... ;-) Det krävs nog en ADHD hjärna för att lyckas skriva ihop en hel C-uppsats på en natt...;-P

Sista minuten med allt.....ALLT! Jag har själv varit hopplös med papper, blanketter och räkningar. Allt sådant har alltid gett mig ångest. När jag var företagare i många år satt jag ALLTID med momsredovisningen sista natten, då det skulle vara inne klockan 24. Skolarbetet gjordes i absolut sista sekund när jag studerade.  I dag är jag 45 år och har lärt mig att handskas med en stor del av de här sakerna. Jag skulle inte klara livet utan alla larm och påminnelser på mobilen! Men det funkar, det mesta, förutom det här med skrivandet och läsandet. Inte själva sakerna som är problemet utan att komma igång och faktiskt GÖRA det!

Så du är definitivt inte ensam om att slåss mot dessa inre väderkvarnar..... *Peppkram*

Anmäl
2013-07-07 23:17 #4 av: zatanica

Tack creativitet, ja mycket har man lyckats göra över en natt eller två konstigt nog då jäklar går det undan.

Är själv nära gråten många gånger och man skulle vilja slita sitt hår typ. Är ju själv expert på att sitta med rubrik och titelindelningen i flera månader och bara glo på det.

mmm instämmer så att själva komma igång och göra är det jobbiga, kommer man väl igång så susar det ju bara fram sålänge man inte bli störd för då får man börja om hela processen igen Ledsen

Tack för pepp

Anmäl
2013-07-08 09:26 #5 av: Wide Awake Dreamer

Har inga råd alls att komma med, men känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Jag har pluggat på universitet i flera omgångar men kommer baske mig inte förbi c-uppsatsen. Jag kör fast varenda gång och känner mig tillslut tvungen att ge upp.  

Anmäl
2013-07-08 21:22 #6 av: zatanica

Fy #5 inge kul alls ju, man vill ju inte ge upp. Jag vill ju ro iland det. Men o andra sidan så känns det där arbetslivet oerhört fjärran många dagar, så vad ska man då med en examen till lixom? Ledsen

Känner mig oftast helt mongo när jag hamnar i en sådan situation där man ska redovisa för sin kunskap och diskutera sådant jag egentligen kan. Hänger inte alls med och blir helt lost. Hände senast idag.

Var på en naturvårdsbränning precis där jag bor. Träffade där en tjej i typ 35 års åldern som läst till biolog, tror hon doktorerade eller något nu. Hon undrade vart jag pluggat, fick ur mig att jag läst på distans. Hon pratade på om massa lärare och folk, hängde inte riktigt med, kommer dessutom aldrig ihåg namn. Stod som ett fån och låtsades veta vilka vissa var. Kände mig där helt efterbliven, sedan undrade hon vad jag skrev om, snubblade på orden och vet inte om jag fick ur mig något vettigt alls som någon annan kunde förstå. Hon trodde troligen att jag var knäpp på något vis.

Kände mig även helt lost när jag försökte prata med dem från länstyrelsen som var där och höll i det hela. Ville ju få in en fot för framtida arbete.

BLä allt blir lixom bara så avigt och bakvänt.

Skulle lika gärna ha kunnat komma ner med ett ufo och landat mitt i bland dem i skepnad av någon långsmal grön individ med tentakler på huvudet som talade ett vilt främmande språk med dem.

Anmäl