Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Presentationer & Nya medlemmar

asberger?

2013-07-17 23:28 #0 av: Anonym

Hej!

Mitt namn är Amanda och jag är 13 år. Bor med min familj och mina husdjur, en hund, en kanin och 2 gerbiler.  

Min pappa har Asperger, adhd, torets (kanske något mer vet inte vad psykologen satte på honom) och jag tror att jag också har fått Asberger. Har svårt att koncentrera mig på sådant jag inte är intresserad av men kan samtidigt totalt snöa in mig på sådant jag gillar, - skit i läxorna, nu vill jag pyssla. Sitter ofta med rörelser med handen, till andras irritation, och har lätt att skapa mig tvångsbeteenden. Har ofta svår med nyanser och säger vad jag menar, även om vissa ibland tar illa upp, och jag vill inte såra någon, men jag förstår inte vad folk tar illa upp för. 

Humöret är inte det bästa häller och pga det har jag under största delen av min skoltid varit mobbad. Tolkar folk bokstavligen och har svårt med ironi, skämt mm.

Är det mycket folk omkring mig vet jag inte var jag ska ta vägen, mycket ljud och starka dofter är också jobbigt. Jag var på ett event tidigare i somras och där var det en annan tjej med AS. På kultur kvällen hade båda jätte jobbigt under applåderna, vi satt med händerna för öronen och hon sa att hon såg i mina ögon att jag stundvis hade ångest, själv har jag minnesluckor. 

Ibland får jag vad jag kallar ett nervsammanbrott. Då får jag som en stor blackout, vet inte var jag är, vad jag ska göra mm. Då måste jag bara bort! När jag kommer iväg och är själv måste jag sitta någonstans tyst. Oftast kommer jag inte ihåg vad som hände. 

Humöret och raseri-attackerna har väll varit det stora utåt och det är få som vet om allt. När jag försöker berätta för mamma säger hon någonting avhuggande, jag förstår henne, hon vill inte att det ska vara "något fel på mig" hon har fortfarande svårt att acceptera att pappa är som han är. Pappa försöker förstå men han är inte någon man pratar med på så sätt. Har pratat med kurator men hon har inte dess problem så hon kan inte förstå.

Hur gör ni för att klara er i en obegriplig värld?

Anmäl
2013-07-18 20:36 #1 av: Hera

Ni borde ju fåz dig utredd så du kan få den hjälp du kan behöva i skolan och så. Be kuratorn om hjälp med utredning om din mamma inte vill hjälpa dig.

Anmäl
2013-07-19 08:32 #2 av: Rundgång

Jag lider med dig! Som barn är du ju väldigt beroende av att dina föräldrar kan stötta dig i att hitta rätt hjälp. Jag har för mig att utredningar som gäller att fastställa tex NPF- problematik måste godkännas av föräldrar så på något sätt behöver du hitta någon som kan övertyga din mamma om att samarbeta. Hur upplever du kuratorn? Om hen tar dina upplevda problem på allvar ser hen till att prata med ngn som kan mer. Men det verkar som hen inte riktigt har tagit tag i det. Kontakta fler vuxna för att tillslut hitta ngn som orkar/kan driva din sak och hjälpa dig gå vidare. Kontakta BUP eller ring Habiliteringen där du bor. De brukar ta problemen på allvar och ge råd om vart man kan vända sig. Kanske farmor eller farfar? Någon som kan visa dig de ställen som man kan kontakta och som kan hjälpa dig och dina föräldrar att söka hjälp för dig oavsett vad du lider av. Personen som förstod dig på eventet- kanske har en förälder som kan hjälpa dig med telefonnummer/ organisationer i närheten där du bor? Att söka hjälp när man mår dåligt är inte att svika sina föräldrar.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.