Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 4082 ggr
[veganlife]
7/20/13, 12:33 AM

Överdiagnostisering av asperger

Det är så ofta en hör om överdiagnostisering när det gäller Asperger.

Jag har en Asperger diagnos. Men hur vet jag om jag verkligen har Asperger eller om jag har annan psykisk ohälsa, att jag bara är oerhört känslig och inte klarar av att hantera stress osv. Eller att jag bara är lat eller överanalyserar. och hur vet jag att det inte bara är uppfostran etc. som har skapat problem för mig? Jag blir galen av att inte veta.. Någon mer med dessa tankar?

Annons:
Honestyisdead
7/20/13, 12:38 AM
#1

Menar du att folk blir feldiagnosticerade?

[veganlife]
7/20/13, 12:44 AM
#2

Nej, jag tog upp ämnet för jag själv läser "ofta" om det i media. Det är klart att det kan bli fel diagnoser satta. Men jag har ingen aning om det ofta blir feldiagnser eller inte, för jag har ingen kunskap om det och det har ju inte media heller.

Jag tänker bara på det väldig ofta, alltså på min diagnos. Hur jag vet om det är Asperger eller om jag bara mått dåligt hela livet som har skapat problem för mig.

Honestyisdead
7/20/13, 12:54 AM
#3

Vad menar du med meningen "Det är så ofta en hör om överdiagnostisering när det gäller Asperger."? Vad är överdiagnostisering?

[veganlife]
7/20/13, 1:16 AM
#4

Jag menar: När jag ex läser i tidningen eller ser på debatter på tv om Asperger så tas det ofta upp att det har blivit en så stor ökning av Asperger diagnoser och att de sätts alldeles för snabbt. Alltså att de sätts för mycket diagnoser på mer eller mindre lösa grunder.

Honestyisdead
7/20/13, 1:23 AM
#5

Är inte det samma sak som feldiagnos?

Jag vet att jag har min diagnos, ingen tvekan om saken.
Känner du inte innerst inne?

[veganlife]
7/20/13, 2:00 AM
#6

joo, det är samma sak.

jag känner det men det märks inte lika tydligt för omgivningen..

jag känner det för jag känner mig annorlunda osv..

Annons:
Anonym
Anonym
7/20/13, 7:25 AM
#7

Fick nyligen en AS diagnos. Var på en utredning något år innan som visade på någon form av NPF men absolut inte Aspergers.

Det känns inte så vidare seriöst. Varken det sätt de gjorde utredningarna på, jag tyckte att de hade för lite material, men inte heller de vitt skilda diagnoserna.

Jag har gjort ganska många utredningar nu, alla med olika resultat. En del har varit väldigt noggranna med tester och omfattande intervjuer, andra har varit rätt löjliga. 

De utredningar som gjorts utan att man satt diagnos har visat på ADHD. Men det var en diagnos jag behövde så jag får väl nöja mig med att vara AS. 😉

Vad värre är, jag får ingen medicinering för AS. Det finns ingen enligt psykologen och läkaren som gjorde utredningen. Så jag mår precis lika dåligt nu som innan. Det var bla. därför jag sökte utredning för att kunna få lite lindring med ångesten och stressen och alla andra besvär som jag lider av.

Rundgång
7/21/13, 5:35 PM
#8

När jag var på seminarium om det nya diagnossystemet som fastställdes nyligen fick jag känslan av att NPF-diagnos-forskare och tillämpare börjar prata alltmer om NPF problematik som helhet än tex än att tex sätta diagnos AS och ADHD. Varför då? Jo om man tex befinner sig i autismspektrumtillstånd kan man ha alla symtom som en person som har ADHD - pga samma kognitiva problem som finns inom ADHD. Problemet verkar vara att de som ska använda din diagnos som ledtråd i att hitta rätt stöd verkar inte få dessa ledtrådar. Det är viktigt att diagnosen formuleras i delar där tex de kognitiva svårigheterna räknas upp och rangordnas efter hur svårt du har för olika saker. Hyperaktivitet tex eller dålig impulskontroll, sömnsvårigheter, överkänslighet för beröring, ljud etc är vanligt hos autister. Autister får melatonin mot sömnsvårigheter tex. Har du en utförlig beskrivning av dina kognitiva förmågor? Tvångsbeteende är ju vanliga hos autister och de ska inte behöva extra diagnos som tourette's för det. Det heter syndrom just för att det är flera problem som finns samtidigt. Har du flera av dessa problem enligt kriterierna oavsett om du är bra på att kompensera utåt har du nog syndromet tror jag. Vad är det som du inte får hjälp med?

tarotlasse
7/21/13, 9:28 PM
#9

Risken för överdiagnosering är väldigt stor med dagens ersättnings system till Landsting och vårdkliniker i dag. 

Innan jag gick på semester så fick jag 30-40 A4 text på mitt skrivbord om dagens ersättnings system till vårdkliniker landsting mm. 

Jag har bara ögnat igenom det o inte satt mig in i det närmare får bli efter semestern och vad jag kan göra med detta matrial för att det ska bli en intresant artikel. 

Men i korthet så handlar materialet om ersättningen till vården o landstingen. 

Enligt en lista så får man olika ersättning beroende på diagnos. 

Inte för tiden läkaren lägger ner på patienten. 

Så vissa diagnoser ger högre ersättning och där har vissa diagnoser ökat radikalt efter detta nya ersättnings system. 

Så för sjukvården var det t.ex mer lönsamt att vårda vissa sjukdommar och mindre lönsamt att vårda andra och ngt som man räknade på. 

Vilket man i detta material varnade för att personer med vissa diagnoser inte är lönsamma och då får dessa personer en sämre vård i dag. 

Men även att vissa diagnoser som gav en högre ersättning ökade  markant efter detta system infördes. 

När det gällde t.ex psykiatrin så depresioner tar oftast väldigt mycket resurser och tid. Men det gav en  väldigt låg ersättning för varje  besök/behandling. 

Så dåligt betalt för de resurser sjukvården sätter in.

Medans däremot om man i stället gav personen diagnosen ADHD/Aspberger så fick man helt plötsligt dubbelt så mycket ersättning för dessa besök. 

Där i detta matrial kunde man läsa att STHLMs landsting hade en budget uträknat på vilka diagnoser de behandlade och planerades efter detta för framtida ersättning.  

Där fick t.ex psykiatrin en ersättning beräknat på hur många man diagnoserade. 

T.ex så räknades det med att man i Sthlm läns landsting skulle diagnostiera 500 personer per år med ADHD för att få den höga ersättning som ADHD ger 

Skulle man då diagnotisera mindre en 500 personer  om året med ADHD så får inte  landstinget denna höga ersättning.

Samma så fanns det liknande siffror för Aspberger och vissa andra diagnoser som gav hög ersättning. 

Vilket vissa inom vården kritiserar och menar att detta kan leda till att vissa diagnoser blir överdiagnoserade. 

För att landstinget ska få en högre ersättning av staten. 

Man gav även exempel där personer med vissa diagnoser som gav en sämre ersättning. Att man idag gav personer med dessa diagnoser mindre resurser o en sämre vård en tidigare.

Det gavs exempel just på ADHD där deprimerade personer fått diagnosen ADHD utan att göra en  ADHD utredning för det misstänktes att personen även kunde ha ADHD

På det viset fick vårdkliniken en mycket högre ersättning för denna patient en om den enbart haft diagnosen depresion. 

Vilket gör att riskerna med en överdiagnosering är mycket stora idag. 

Men som sagt vad så får jag titta mer på detta material efter semestern och kolla upp det lite närmare. 

Lasse

Allamej
7/22/13, 9:09 AM
#10

Eftersom jag gick omkring som ett forskningsprojekt hos Psyk. Ske-å hela mitt liv och en bra bit av tiden här för att ingen kunde diagnosera mig förrän det kom en utländsk läkare och läste alla mina journaler så kan jag ärligt säga att ADHD är kanske överdiagnoserat men inte Asperger och verkligen inte hos barn eller kvinnor.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

tarotlasse
7/22/13, 4:28 PM
#11

# 10 

Naturligtvis är det så att vi är många som har fått en diagnos efter långa utredningar och det har inte varit lätt att få en diagnos.

När jag fick en remiss till psyk för en utredning så sa läkaren på psyk vad är det för en j-la idiot som har remiterat dig för en ADHD utredning vill du ha narkotika klassad medicin får du söka det på annat håll. Så var svårigheterna att få en diagnos bara för 5 år sedan. 

Så  det var bemötandet jag fick av psyk vården sedan tog utredningen 2 år innan jag fick min diagnos på ADHD.

Då blev det inga överdiagnoseringar kan jag lova. 

När det gäller sonen så slog distriktssköterskan larm om att det inte stod rätt till vid 4 års kontrollen och att hon misstänkte ADHD

Även om hon ville göra en utredning blev det nej till diagnos  dagis, skola, husläkare distrikts sköterska  skolhälsovård ville göra en utredning men  BUP sa nej. 

Det tog 5 år i rent h-vete o polisingripande efter polisingripande anmällningar efter anmällningar till soc innan soc tvingade BUP att ta tag i det och göra en utredning.

Som elev assistent så har jag sett samma sak hur jäkla svårt det är att få en diagnos. 

Så jag reagerade när jag läste dessa papper men jag förstår att ersättningen i dag är annorlunda en bara för 3 år sedan. 

Att man i dag lättare sätter en diagnos för då får vården  en högre ersättning. 

Jag har full förståelse för larmen om att detta lätt kan bli en överdiagnosering. 

Men mina egna   erfarenheter om hur det tidigare var så fruktansvärt svårt att få en diagnos. 

Jag tycker själv det är bättre att man överdiagnoserar och det blir lättare att få hjälpen till skolbarnen.

Min son gick i  en  resurs skola det var 10 barn på skolan .

Det var 2 st barn sonen och en person till som fått en diagnos och fick hjälp. 

i dag 8 år senare så har det gått bra  för dessa två som fick diagnosen  av de andra 8 personerna så sitter 5 st av dem på olika kriminalvårds anstalter.  En av dessa lever under skyddad identitet och vittnes skydd och de andra 2 vet vi inte vad de tog vägen. 

Skrämmande statistik så enligt mig bättre att man överdiagnoserar och ger barn  rätt hjälp en att  man underdiagnoserar och inte ger barn ngn hjälp överhuvudtaget.  

Jag själv var för pratsam och kunde inte sitta stilla i skobänken så betraktades som skolomogen och fick inte börja skolan fören ngt år senare.  Jag komförsta gånegn  till skolan berusad 12 år gammal men ingen som såg detta utan blev hemskickad för att jag inte mådde bra så var aldrig tal om diagnos eller någon hjälp på den tiden. 

Så mycket lidande och så mycket pengar sanhället kunnat spara om man satt en diagnos på mig som barn och gett mig hjälp redan då. 

Nu tog det 47 år innan jag fick en diagnos och ngn hjälp. 

Tittar man bara vad samhället har för kostnader på mig  genom åren så hade det sparat enorma pengar om de satt diagnosen när jag var barn i stället.

Så personligen tycker jag det är betydligt bättre att man överdiagnoserar i dag en tvärtemot vad man gjorde innan.

För så många trasiga själar som aldrig fått ngn hjälp överhuvudtaget tidigare tyvärr vilket är djupt tragiskt.

Lasse

[veganlife]
7/22/13, 10:45 PM
#12

#tarotlasse

Väldigt inressant att läsa det du skrivit i denna tråd.

Allt det där med ersättningarna är helt sjukt verkligen..

Jakop
7/23/13, 5:55 PM
#13

Jag vill nyligen min diagnos: ADD,25 år gammal. Men jag tvekar väldigt mycket på detta då det står saker som inte stämmer i utlåtandet, bl.a. Att jag diagnosticerats med social fobi vilket bara var en tanke hos en tidigare psykolog men inte något som de kunde fastställa efter endast ett besök på 40 min. Så jag är extremt tveksam till vad man egentligen bär lita på efter allt man läser. Ringde även till psykiatrin som jag skulle vara i vidare kontakt med efter utredningen för att få prata med någon och för att få klarhet i alla tankar, det är väldigt mycket tankar när man fått dn diagnos efter många år av funderande på sitt sätt att fungera och så vidare. Men jag får vänta i "några månader" på att få prata med någon. Jag måste säga att ibland, så tvekar jag extremt mycket på vården. Men tur att det är skillnad på läkare och läkare.

Annons:
Rundgång
7/24/13, 7:42 AM
#14

Håller med Jakop! Man måste hålla koll på vad en utredning innehåller. Ibland är det lite tyckande, ibland baserat på tester. generellt kan man väl ändå säga att en misstänkt diagnos AS alltid måste ha beskrivning av individens enskilda svårigheter om man ska kunna använda diagnosen till något?

Honestyisdead
7/24/13, 8:22 AM
#15

Mina diagnosers utredning var väldigt grundlig med tester, samtal och intervjuer av min mor.

tarotlasse
7/24/13, 9:52 PM
#16

Först när jag blev remiterad till psyk för en utredning. Så skulle först psyk utreda om jag var i behov av en ADHD utredning. 

Sedan tog det över ett år med samtal hos dels läkare o dels psykolog och olika skattnings skalor hos läkaren och psykologen.  jag fick lämna godkännande om att de fick tillgång till journaler från skolan skolhälsovård soc och polis från min barndom och framåt plus intervjuer av min mamma om min barndom. 

Efter detta så blev jag kallad till läkaren igen som förklarade att de satt diagnosen ADHD men att det skulle bekräftas av Neuropsyk.  Så en ny remiss och en kö på 2 år dit.

När jag väl kom till dessa tester så var det en massa  olika tester det var memori övningar bokstavs kombinationer jag skulle sätta i hop samma med siffror jag fick bygga ned klossar.  Det var ordförklaringar man testade reaktionsförmåga och en massa data program jag skulle göra som mätte olika saker.  Så efter nästan 3 år tog det innan denna ADHD utredning var klar. 

Sonen där slog distriktssköterskan larm när han var 4 år och ville göra en ADHD utredning men det blev nej man gjorde inte ADHD utredningar på så små barn sa man. 

Dagis sökte hjälp men fick nej. Skolan sökte hjälp men fick nej  vi föräldrar ringde o vädjade om hjälp skolhälsovården kontaktade BUP men fick nej skolpsykologen blev inkopplad men BUP sa fortfarande nej till en utredning. Polis ingripnde efter polisingripande och inget hände fören vi föräldrar ringde soc och sa att nu tar vi livet av sonen eller oss själva ja då hände saker redan dagen efter fick vi ett möte där de kallat in skola och BUP. Soc skrev in sonen inom LSS och nu kunde inte BUP säga nej längre och skolan var tvungen att anställa en elevassistent. 

Så från första larmet från distriktsksöterskan om ADHD så tog det över 5 år innan man gjorde en utredning och först när soc skrev in honom inom LSS. 

Jag såg precis samma sak när jag jobbade som elev assistent där föärldrar skola o skolhälsovård sökt hjälp om en utredningar men fått nej av BUP.  

Förra året jobbade jag i hop med en person som hade problem med sin son och efter första besöket hos en allmänläkare så satte denna almänläkaren en ADHD diagnos på sonen ett enda besök o ingen utredning överhuvudtaget och en diagnos.  Jag pratade med en person på facebook som också hade fått en ADHD diagnos på sitt barn hos husläkaren utan ngn utredning. 

Så det har skett en stor förändring de senaste 3 åren vad jag förstått när det gäller att sätta diagnoser i alla fall när det gäller  ADHD. 

Hur det är med Aspberger diagnoserna vet jag inte. 

Kan då förstå kritiken mot det nya ersättnings systemet men samtidigt så kanske fler barn får hjälp betydligt tidigare  i dag mot tidigare. 

Så jag vet inte om jag ska säga  att det är så dåligt att det är lättare att få en diagnos i dag. 

Lasse

Rundgång
7/28/13, 9:22 AM
#17

Det är ju så ekonomistyrning är tänkt att fungera! De som satte den nya nivån var nog ganska medvetna om hur effekten skulle bli och ville ha den. Genom att öka ersättningen för en diagnos så drastiskt sänder man fullt medvetet signalen att den typen av problematik behövs mer uppmärksamhet. Och att den kräver resurser. Landstingens och kommunernas ledningar beaktar då detta och sätter in utbildning av sin personal och omorganiserar. Det i sin tur till en större lyhördhet till att misstänka/ påbörja diagnosutredningar. Vilket säkert var tanken. De som gör utredningarna, de sk experterna befinner sig däremot i en position där helt oberoende av utfallet på testet ur ekonomisk synvinkel. Ska man kanske ifrågasätta deras kompetens? Kanske har de en oförmåga att se annan problematik när de väl får en potentiell ADHD i sina klor? Ja det är ju en annan fråga förstås. Men att välja mellan två diagnoser av ekonomiska skäl för en enskild individ - njae?

Upp till toppen
Annons: