Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

ADD och extrem trötthet

2013-07-20 09:51 #0 av: Inna74

Min dotter ska utredas för Add/adhd nu i höst, hon är 17 år.
Det är ganska uppenbart att hon har add, men det ska ju finnas på sport oxå. Men. Hon är så OTOLIGT TRÖTT! Hon kan sova hur mycket som helst men blir aldrig utsövd...jag har googlat på detta och förstår att en del som har add kan Lisa av just extrem trötthet, men det verkar inte vara en specifik faktor för just add. Känner ni igen er? Jag har oxå add men är inte alls så trött och har heller inte varit det i mina tonår. Tvärtom,men det är väl olika. Mon dotter är väldigt 'loj', hennes trötthet påverkar hennes vardag. Kan det bli bättre sv. Medicin typ conserta?

Anmäl
2013-07-20 09:57 #1 av: [Mia-Li]

Hej

Min son ska också utredas nu för ADD.
Han är med extremt trött men har även sömnproblem.
Jag tror det är så individuellt det där hurdan man är och hur man fungerar med ADD.

Min son är också väldigt loj....ingen förmåga att kunna styra upp saker i praktiken men han gör det i huvudet. Tyvärr kommer det inte längre än så. Han har perioder av depressioner. Lider av social fobi, m.m.

Jag vet inte vad för slags mediciner so kan ges vid trötthet. Men hör med den som hon ska gå på utredning för.
Min son ska i augusti gå till en psykiatriker och jag ska med vid första besöket då han kan ställa frågor om barndomen.

Kram

Anmäl
2013-07-21 22:25 #2 av: Rundgång

Som jag har förstått i NPF - sammanhang är det vanligt med hyperaktivitet eller hypoaktivitet. Samt att flickor oftare har hypoaktivitet medan pojkar oftare har hyperaktivitet. Men att det också kan vara precis tvärt om. I djupintervjun med vuxna som misstänker NPF lägger man stor vikt om individen varit underaktiv eller överaktiv genomgående under uppväxten. De båda problemen grundar sig i varsin kognitiv svaghet så man skulle nog kunna lida av både och vilket det verkar som vissa gör. Då dessa inte samspelar på samma sätt som motsvarande i dipolär sjukdom kan man använda detta för att utesluta psykisk sjukdom genom att analysera var när och hur man växlar tempo. Ex: jag blir trött av att gå långsamt eller göra rutinartade saker. Jag blir pigg av nya utmaningar och komplicerade problem. En dipolär person blir trött efter att ha mattat ut under sin hyperaktivitet period.

Anmäl
2013-07-22 20:06 #3 av: Illusion

Ja det där är nått jag verkligen känner igen. Jag var verkligen skit trött under många många år, det är jag fortfarande. Men antingen så ser jag super speedad ut eller så sover jag. Bara när jag har tagit nån form av lagom doserad medicin är jag "lagom". Just nu är jag trött fast jag ser helt speedad ut och kan absolut inte somna fast jag bara vill blunda. Extremt frustrerande känsla., jag hatar därför att vara nykter :(

Anmäl
2013-07-23 12:49 #4 av: Praefatio

Jag är 24 år och har ADHD, där det inte heller är helt ovanligt med extrem trötthet. Hyperaktiviteten, både i hjärnan och i kroppen, tröttar ut. Jag lider av extremt trötthet.

I tonåren var jag trött jämt, jag kunde utan problem sova 16-17 timmar på ett dygn, ibland kunde jag sova ett och ett halvt dygn i streck. Numera är det mycket bättre, jag antar att det är värre i tonåren just eftersom alla tonåringar är tröttare än vuxna. Men bra är det inte.

Som i så många andra fall så handlar det om acceptans. Jag måste ha 10 timmars sömn per dygn, helst på raken. Det är så det är, och jag kan inte ändra på det, jag kan bara anpassa mig. Med 10 timmars sömn fungerar jag ofta bra. I perioder, då jag mår mycket dåligt, kan jag fortfarande sova 16 timmar på ett dygn och då sover jag oftast 12 timmar på natten och sedan i omgångar under dagen.

Det är hemskt att jämt vara trött, att aldrig riktigt känna sig utvilad. Det är en svår känsla att beskriva, man befinner sig hela tiden i det där stadiet då man om man lägger sig i soffan kommer att slumra till. Man möter ofta oförstående från omvärlden: "Men det är klart att du blir trött av att sova så mycket!" "Det är inte sunt att sova så som du gör!" "Du beter dig som en tonåring!"

Jag är sjukskriven sedan 3½ år tillbaka och kommer troligen inte kunna jobba heltid på många år delvis pga sömnbehovet. Jag har fått acceptera det och försökt planera min framtid utifrån det: Kan jag jobba hemifrån så småningom, så att jag kan dela upp arbetet efter min dygnsrytm? I mitt fall så blir det oerhört mycket värre av stress (och jag är extreeeemt stresskänslig). Stress slår ut mig på en gång.

Det finns saker som hjälper, såklart. I mitt liv handlar det om att vara ute och röra på mig mycket (svårt att komma igång men skönt när man väl gör det) och att äta bra. Det är toppen om man kan komma iväg och prata med en läkare som är specialiserad på näringslära, och äta tillskott så att kroppen mår bra och orkar. Mår jag dåligt, så sover jag. Därför får jag kämpa lite extra för att försöka må så bra som möjligt, fylla mina dagar med liv istället för mitt liv med dagar så att säga. Genom att må bra så rättar dygnet till sig, så att jag bara behöver sova 10 timmar.

Det där är dock någonting som måste komma inifrån. Som tonåring mådde jag ännu sämre om någon tjatade på mig: "Upp och hoppa, ut och gör någonting, det är solsken och underbart ute!" Det gav skuldkänslor, vilket gjorde mig deppig och ännu tröttare. Din dotter är bara 17, i den åldern var jag som värst. Med största sannolikhet så kommer det att vända. Hon kommer troligen aldrig att fungera som en normal person sömnmässigt, men det blir bättre. Ge henne några år så kommer hon själv inse att välmående = lite mer energi.

Visa förståelse. Det är helvetet att vara sådär trött, att aldrig känna sig utvilad. Tänk själv att gå runt dag efter dag och aldrig få sova mer än fyra-fem timmar, att alltid längta till sängen. Låt henne sova. Uppmuntra vaken aktivitet.

Ursäkta rörigt inlägg, jag har en seg dag själv och lite svårt att tänka.

Anmäl
2013-07-23 13:11 #5 av: [Mia-Li]

Håller med dej här ovan...att det visas alldeles lite förståelse för er som har dessa problem med sömnen.
Min son har med problem till och från. Ibland kan han inte sova alls och sen kommer perioder då han sover mycket.
Då får jag som mamma höra att han är lat, oansvarig, han måste se över sina sömnrutiner, han har vänt på dygnet och han måste vända tillbaka m.m.

Jag blir skogstokig när jag får höra detta. De fattar inte! Funderar
Men det som inte syns utanpå finns inte, för vissa.

Anmäl
2013-07-24 01:32 #6 av: tarotlasse

Jag lider också av extrem trötthet och har ADHD och dessa sömnproblem.

Jag har ju varit  långtidssjukskriven i olika perioder för utmattning och nu innan sommaren var det dags igen. 

Eftersom jag alltid är extremt trött så märkte jag inte själv att jag inte längre fungerade som jag borde, Mitt arbetsminne  har alltid varit väldigt dåligt och när jag gjort min ADHD utredning sa de att de aldrig mätt upp ett så dåligt arbets minne. 

Nu var det så dåligt att jag inte ens lade märke till i början men nog tusan fick jag reda på det jag betalade räkningar till fel företag det kunde vara fle summor men även jag glömde att betala vissa även om jag ag´hade räkningra vid datorn så glömde jag dom. Eftersom jag har eget företag också så funkade inte bokföring momsredovisning mm så nu blev förutom kronefogden även skatte myndigheterna ilska på mig o tatalt var det totaaalt kaos o inget mer fiungerade längre. SÅ skulle jag gå till vårdklininken och få hjälp med ett öbverklagande så tittar socionomen och sa till mig men det hät ät ju en katastrof . 

Så hon ringde och kontaktade socialspykyiatrin o de ansåg att jag var så förvirrad och speddad i min totala trötthet så socialassistenen sa att så där fövirrad och då speedad kan msn inte vara  så skickades i väg på drogtester  bu var det ok. 

Men socialsekreteraren sa till mig att jag skulle dirakt till läkaren för en sjukskriven och nu har soc  läkare kommun o utvclings nämden AF o FK sagt att jag aldrig mer kommer ´jobba heltid .

För så utmattad jag är nu kommer troligtvis alldrig kunna repareras i framtiden så blir tolligt vis ett helt nytt jobb  på deltid  och där jag kan arbeta hur jag vill utan lönedrag vad jag fattade ,

Lasse 

Anmäl
2013-07-24 08:45 #7 av: [Mia-Li]

Skönt Lasse att du fick den hjälp du behövde.

KramBlomma

Anmäl
2013-07-24 09:09 #8 av: Inna74

Många har det verkligen tufft med sömnen! Jag hoppas att ni som har det svårt ändå hittar livskvalitet någonstans...

Min dotter är ju 17 år och jag antar att hon är i sin värsta period, eller vad man ska säga. Jag var oxå i min värsta period i den åldern. Fast inte trött utan mer svår och sökande. Det är ju hon med, fast på ett annat sätt. Hon är supermån om sitt utseende, måste tex tvätta håret exakt varannan dag, måste vara särskilda hårprodukter. Hon binder in sig själv, vill inte prata- och då menar jag vill inte prata alls. Hon har en pojkvän som verkar vara världens bästa, han är förstående och är jättekär i henne. Men hon har inte berättat om sin ADD så han måste väl undra över varför hon är så trött och så disträ och annorlunda;) Jag hoppas att hon kommer dit, då hon vill berätta om sig själv. Faktiskt så har vi inte alls tjatat på henne om att hon sover länge, hon får sova så länge hon vill. Hon fixar att gå upp när det är skola eller jobb och det är ju jätteskönt! 

Anmäl
2013-07-24 09:24 #9 av: [Mia-Li]

#8
Men hon har inte berättat om sin ADD så han måste väl undra över varför hon är så trött och så disträ och annorlunda;)

Precis...min son har heller inte berättat alltid varför han är som han är och folk missförstår honom grovt.
Han är trött och tillbakadragen fastän att egentligen är utåtriktad. Men detta kan de ju inte rå över.
Då tycker de han är jättekonstig.
Det gäller för de att komma till insikt med varför de mår så här och att de ska våga berätta för sin omgivning. Då tror jag automatiskt att det kommer att bli lite lättare för de. De får en annan acceptans.

Och detta med att hon får sova så länge som hon vill är ju kanon. man får låta de sova när de väl kan. För ibland dygnar de just pga av de inte kan sova. Men då får man höra: ryck upp han..han kan inte sova bort hela dan. Vad lat han är osv.
Men det är sånna som inte fattar....

Anmäl
2013-07-24 09:35 #10 av: Rundgång

Det här med att stötta folk med adhd och att som diagnosticerad " ta hand om sig": Den dagen då jag insåg att jag och mina andra diagnosticerade familjemedlemmar endast kunde motiveras av lust ch glädje har min vardag blivit lättare att förhålla sig till. Min son ska skratta varje dag. Ju mer han har skrattat desto bättre somnar han. Om jag har gjort någonting sm glatt mig har jag lättare för att hantera motgångarna i vardagen. Har jag tex tränat den dan jag får ett inkassobrev ser jag det bara som en oförutsedd utgift och går vidare. Mina ungdomar behöver inte längre i första hand påvisa att de kan sköta sig. Deras mål från min sida är att hitta något dom känns meningsfullt att göra den dagen. Jag märker att de har lättare att anpassa sig till kraven utifrån sedan jag börjat med detta. Visst tycker andra att jag är naiv och dålig på att ställa krav. Jag ler bara tillbaka och säger " det är inte ditt problem". En reflexion - vad lite det behövs för att betraktas som annorlunda....

Anmäl
2013-07-31 18:02 #11 av: [x8nightdroid]1

Känner igen tröttheten. Har nog alltid varit så, utan att jag fattat varför.

Är 39 och fick diagnosen ADD för 2 år sedan. Har alltid uppfattats som lat och oengagerad. Mycket på grund av bristande ork och märkliga sömnrutiner. Somnar ofta i soffan eller på golvet när man leker med barnen eller tittar på tv. Behöver en stor mängd positiv stimulans för att inte.....zzzzzzzz....zzzzzzzz.

Anmäl
2013-08-10 09:37 #12 av: annepi


Jag är dödstrött från det att jag stiger upp på morgonen tills jag går

och lägger mig på kvällen. Jag somnar på bussen, jag somnar så fort jag sätter mig tillrätta i tevefåtöljen, jag somnar överallt. Jag käner mig alltid som om jag har fetvadd i huvudet och orkar bara inte göra någonting ! Jag är säker på att detta hänger ihop med ADD´n.

pia

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.