Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Utredningar (Hur? Var? När? Varför?)

hur går en utredning till? (adhd)

2013-09-17 12:37 #0 av: sandriisch

Hejsan.
Min läkare har skickat remiss till neurologiska(psyk) eller vad det nu heter som man ska göra adhd utredning (kommer inte ihåg vad han sa det hette)

Det jag undra är hur en utredning går till? Hur lång tid kan det ta innan man får komma dit och hur länge brukar utredningen pågå?
Är dom förstående och lyssnar på en?

Mvh

Anmäl
2013-09-18 12:33 #1 av: Jebie

Hej! jag har genomgått adhd-utredning ganska nyligen, det var en ganska jobbig och seg process, tog väl ca 5,5-6 månader innan utredningen var klar. Du kommer att få svara på frågor om hur dina problem påverkar din vardag, arbetsliv/studier och relationer, vad är det som inte fungerar osv.

För mig började processen m samtal där jag fick berätta om min bakgrund, uppväxt etc och varför jag trodde jag har adhd osv. Sen följde en massa möten, ca 2-3 gånger i månaden med test av minne, reaktion, logiskt tänkande, titta på bilder och lägga i ordning, lägga pussel, impulskontroll, en massa frågeformulär.

Att de förstår och lyssnar får vi ju hoppas :-). Lycka till.

Anmäl
2013-09-19 11:17 #2 av: fuckmybrain

Min utredning började med att jag fick fylla i en massa papper. Sen en timmes psykolog interljuv. Sen träffa läkare. Sen skickades papper till min mamma med frågor om min uppväxt. Sen en två timmars intreljuv med psykologen igen tillsammans med min man.
Sen var min psykolog nöjd??? Adhd. Men min läkare höll inte riktigt med, han tyckte det inte var klockrent och ville inte diagnostisera. Mig med adhd??!! MEN jag ska ändå medicineras med Concerta nu för att se om det funkar?!? Dagens sjukvård i ett nötskal.

Anmäl
2013-09-19 13:13 #3 av: Hera

Utredningar brukar gå till så att man går på samtal där man intervjuas och pratar om ens liv, de intervjuar ibland också familjemedlemmar, man får göra olika tester beroende på vad för diagnos man utreds för. Man får också frågeformulär där man svarar på frågor om sig själv och ens liv.

Anmäl
2013-09-19 15:16 #4 av: sandriisch

Tack så mycket för svaren :) är lite små nervös då jag aldrig pratat med någon riktigt om mina svårigheter utan har alltid trott jag vart korkad och inte fattar. Men de blir nog bra :)

Anmäl
2013-09-19 15:29 #5 av: Hera

Se till att vara helt ärlig och berätta om alla dina svårigheter. Det är skönt att få det ur sig och sedan får man rätt hjälp också :)

Anmäl
2013-12-04 17:20 #6 av: sandriisch

Nu har jag äntligen vart på första besöket. Gud vad svåra frågor det va på papprerna, hon fick sitta och läsa dom för mig och förklara för mig. Kände mig trög och helt efter.

Skulle även förklar
a lite om mina svårigheter, självklart så glömde jag bort helt vad jag prata om helt plötsligt hahahha... sa även att jag har frultansvärt dåligt minne och glömmer alltid mina saker. När jag skulle gå därifrån så höll jag på glömma mina nycklar så hon fick påminna mig.
Tror hon märkte jag var jäkligt förvirrad/glömsk haha

Hon tyckte iallafall att jag skulle fortsätta med detta och ska dit redan nästa vecka igen. Kände jag bara var tvungen och skriva av/dela med mig lite :)

Skönt iaf att någon lyssnar på en och förstår man tycker det är jobbigt :p

Anmäl
2013-12-05 17:21 #7 av: tarotlasse

#6 Jag kan hålla med dig att det är inte lätt att svara på dessa frågor och att fylla i dessa skattnings skalor. Men när man samtalar på detta sätt med utredaren om frågorna så ser de ju tendenserna rätt så snabbt. 

Var bara dig själv och svara så gott du kan o analysera inte så mycket så blir det säkert bra i slutändan.

Jag själv fick ett väldigt dåligt bemötande av läkaren på psyk som skulle göra utredningen. så vi kom på kollisionskurs med varandra direkt.  

Men efter detta första möte sa läkaren  en hel del otrevligheter men lade sedan  till att så illa jag skrev så borde jag utredas för dyslexi i stället så hon ville jag skulle komma tillbaka för ett besök till.

Vid andra besöket däremot fick jag ett helt annat bemötande och den fortsatta utredningen fungerade betydligt bättre oss i mellan. 

Lasse 

Anmäl
2014-01-30 20:20 #8 av: sandriisch

okej, jag vet jag inte har något tålamod överhuvudtaget. Men hur jäkla lång tid ska detta ta?
vart på två möten innan jul och nu har min mamma vart där ensam och berättar om min barndom.

nu ska jag på möte igen och dom ville ja skulle ta med min mamma/sambo eller annan anhörig som stöd och hjälp och komma ihåg informationen till besöket. vet inte om jag är extremt trög eller inte, men fattar inte alls vad dom menar med informationen...men inte fått någon information om informationen hahahha 😞😝

aja tillbaka till själva frågan, hur satans lång tid ska de här ta innan dom kommer fram till något.. ? innan man ska göra tester mm? :p

Anmäl
2014-01-30 21:22 #9 av: Hera

Lättast är att fråga dom.

Anmäl
2014-01-30 22:50 #10 av: silversol35

Kanske menar de informationen du kommer få på besöket?

Svårt att säga hur lång tid det tar, det verkar vara rätt olika på olika ställen.

Anmäl
2014-01-30 22:58 #11 av: Jebie

För mig tog utredningen ca 10-12 möten x 45 minuter, fördelat på 5-6 månader. De intervjuade aldrig någon anhörig t mig fast det stod nog på första kallelsen jag nånsin fick från Öppenpsykiatriska mottagningen att jag var välkommen att ha med en anhörig som stöd. Vid ett par tillfällen kände jag att det faktiskt hade varit skönt att haft med sambon som stöd då man blev så väldigt utpumpad/matt av test och frågor.

Skönt för dig i alla fall att du kommit igång m utredningen och att du förhoppningsvis får hjälp.

Anmäl
2014-01-31 07:18 #12 av: sandriisch

#11
okey.. men då får ja kanske räkna med många möten till då. min möten har vart på ca 2 timmar varje gång... snacka om man är trött i huvudet och inte orkar sitta kvar efter en stund....

får la se va dom säger den 12.. så satan otålig bara hahah!!

Anmäl
2014-01-31 14:04 #13 av: [myrholingen]

vad snabbt du fick komma igång  väntar fortfarande på att det ska börja  trots att jag redan träffar den psykologen som ska göra utredningen pga av andra problem (eller allt är väl samma soppa)


Anmäl
2014-01-31 15:42 #14 av: sandriisch

myrholingen:
snabbt och snabbt vet jag inte. var hos läkaren första gången i mars 2013 och han skulle skicka remiss men den hade inte ens kommit iväg så fick ringa en månad senare och fråga hur de går, och då skicka han den. sen hörde jag inget på evigheter igen pch läkaren hade slutat... wtf?!?

iaf blev ja nekad och de knäckte mig totalt... satt o grät i typ 3 dagar för kändes som ingen tog mig på allvar som alltid typ...så jag kontakta vårdcentralen igen och sa att ja tänker inte acceptera detta då de går ut över mitt jobb och privatliv så ficl träffa ny läkare och denne va mycket bättre och skicka ny remiss, sen fick ja komma dit:)

just nu känns de bara som man gör samma sak, baraberättae om sina svårigheter.. får la se va dom säger efter nästa möte.
iof har min läkare på öpenpsyk iof sett jag är rätt koko och sådant då ja glömt saker hos henne varje gång och virrat till de hela tiden :p

fråga din psykolog va de är som händer då?

Anmäl
2014-02-01 19:28 #15 av: [myrholingen]

sandriischokej ja då var det inte så snabbt :)

Jo jag ska prata med henne nästa gång vi ses  Hon sa att vi skulle börja med den under våren.

ja inte ska remisser försvinna för att läkaren slutar.

Jag blev så arg på alla som sa att " det ska bli bra, vi ska se till att du kommer må bra mm" men sen händer inget, så jag slutade med min antidep medicin för tänkte jag kan lika gärna skita i allt, då började jag må bättre, slapp en hel del ångest som förlamat mig sen jag började med den bla...

Anmäl
2014-02-02 18:31 #16 av: sandriisch

myrholingen:
ja men gör det. är ju tyyyp vår snart haha!!

usch sådant är inte kul.. men skönt de är mycket bättre nu när du la av med antidepp:)!!
får hoppas en utredning kan komma till hjälp för dig :)!!

hoppas själv man ska kunna få hjälp med hjälp av kanske någon slags terapi eller liknande till en början så man klarar jobba mer än halvtid. har grymt stora problem att få ihop allt me jobb, hem, äta, barn, familj, vänner mm mm :p blir totalt kaos för mig och ja typ "går in i väggen".

Anmäl
2014-02-02 22:42 #17 av: [myrholingen]

sandriisch 

Ja det måste väl bli vår tur snart ;)

Jag har faktiskt fått tid hos arbetsterapeuten nu. Hoppas hon kan hjälpa mig få struktur. Jag har klarat mig bra genom åren för att jag har så pass bra minne att jag kan ha det mesta i huvudet. Min kollega skriver ner fint o ordentligt om alla våra elever och jag försöker ha vad alla 285 gör i huvudet. (har diverse anteckningar överallt men ingen ordning på det...)  Inte så konstigt att det blir kaos...

trots att jag varit sjukskriven sen 1/10 kan jag berätta var olika elevers arbeten ligger (ja eller låg då...)

Anmäl
2014-02-05 19:09 #18 av: tarotlasse

Jag var på Arbetsförmedlingen i dag för en arbetsförmåge utredning och utreda min ADHD. 

Inte riktigt det samma som en ADHD utredning men kände ju igen frågorna. 

Jag fick träffa en mycket trevlig psykolog som skulle utreda min ADHD och  på hur långa arbetsdagar jag klarar av. 

Det var 3 möten på en timme varje gång inplanerade för denna utredning.  

Han bad mig att berätta om min livs situation och arbets situation.  

Jag pratade nog oavbrutet i en timme med ett par enstaka följdfrågor. 

När nästan en timme gått så började jag tappa fokus tappade ord  och fick inte i hop meningarna längre så  jag sa till psykologen att vi får avbryta  för nu fungerar inte hjärnan som den ska längre. Så jag får berätta resten nästa gång. 

Psykologen bara skrattade  hjärtligt åt mig och sa till mig vi behöver inte de 2 andra utrednings tillfällena. 

Det jag berättade och det han upplevde räckte mer en väl för honom att göra en bedömning och konstatera min ADHD och omfattningen av mina problem.  

Om detta bådar gott eller ont har jag ingen aning om. 

Så en utrednings kan tydligen vara väldigt varierande i tid.

Lasse    

Anmäl
2014-02-12 12:03 #19 av: sandriisch

idag var tredje besöket.
dom sa att det är klart att jag har adhd iom jag visar mycket tydliga tecken på detta inom alla kategorierna. både från barndom och nu.
på måndag skall jag få göra tester
. är det vanligt som sätter diagnos innan tester är klara?

iaf blandade känslor med dom sa iaf dom ska hjälpa mig med jobbsituation så jag klarar jobba mer och även hjälp hur jag ska hantera situionen hemma och med relationer runt om mig. då dessa tre saker är jätte jobbigt för mig :p

Anmäl
2014-02-12 17:35 #20 av: Lady Q. Longworth

Å vad skönt att vara så långt på gång.

Själv trampar jag i kvicksand känns det. inget händer...

Anmäl
2015-01-18 00:34 #21 av: Sukram

En del skriver här att anhöriga inte intervjuades. Kan man som vuxen person avsäga sig att anhöriga ska kontaktas under en utredning???

Anmäl
2015-01-18 09:49 #22 av: Cochon

#21 Jag fick välja om jag ville att någon anhörig skulle kontaktas eller inte.

Anmäl
2015-01-20 00:05 #23 av: tarotlasse

Ja min utredning var seg och utdragen historia.  MIn husläkare hade ju rekommenderat mig att göra en ADHD utredning vid 3 tillfällen men jag vägrade eftersom jag inte hade ADHD. 

När sonen gjorde sin ADHD utrdening som tog ca 3 månader tyckte även BUP att även jag skulle göra en utredning och åter sa jag nej till en utrednin. 

Jag  hade varken hett temperament och var inte våldsam så jag envisades med att jag inte hade ADHD eller att jag behövde göra en utredning. 

Men så blev jag inlagd på sömnkliniken och sömnlabbet i Lund för att utreda mina sömnproblem. 

Läkarna häpnade över mina sömnkurvor och ingen av experterna i Sverige hade sett n¨got liknande så de skickades vidare till olika sömn forsknings institut i världen för analys. 

Efter ett tag fick jag svar och fick vetapå att jag hade en extremt sällsynt sömnstörning och att vi var 30 personer i Världen med  denna sömnstörning. 

Jag var vad man visste enda personen i Sverige med denna diagnos och den Danska forskaren jag fick träffa frågade då om jag hade ADHD eftersom samtliga med denna sömnstörning harADHD. 

Så denna gång så sa jag till att en ADHD utredning skulle göras och jag fick en remiss till psyk och fick en tid inom vad vårdgarantinen säger 3 månader. 

Men sedan så finns det inget i vårdgarantin som säger hur länge en utredning får ta. 

Första besöket på psyk var det värsta och det otrevligaste bemötande jag någonsin fått inom vården. 

Det första läkaren sa när jag kom dit var är det för en jäkla idiot som remiterat mig dit för en ADHD utredning  för jag hade inte ADHD enligt denna läkare och om jag ville ha narkotika klassad medicin fick jag fixa det på annat håll. 

Sedan fick jag fylla i en massa papper och skattnings skalor och blev intervjuad av denna otrevliga och oförskämda läkare. 

Efter detta så sa läkaren åt mig att jag inte hade ADHD utan mina problem berodde på att jag börjat missbruka i så tidig ålder som 12 år. 

Men däremot så skrev jag så illa att jag borde i stället utredas för Dyslexi. 

Sedan fick jag gå hem och efter  flera månader så fick jag ett brev från läkaren att hon fortfarande inte bedömde att jag skulle göra en ADHD utredning  men den övriga personalen i ADHD teamet var av annan åsikt så man skulle göra en utredning. 

Fick då göra ett nytt besök hos denna otrevliga läkare men denna gången var hon trevligare och berättade då att det även krävdes att de intervjua mina föräldrar och jag fick även skriva på papper att de fick ta del av registrerade papper från arkiven  inom vården, skolan, soc och polisen.  

Jag berättade då att min pappa var avliden och att min mamma förnekade min struliga barndom och ungdom.  Enligt henne var jag världens skötsammaste barn. 

Så jag bad dem att i stället intervjua min dotter

Jag fick sedan  göra  några besök  och göra en ny intervju gjord av en psykolog. 

 Efter ca ett år blev jag kallad till läkaren igen som då sa att de inte behövt intervjua min mamma eller syster det hade fått tillräckliga uppgifter i arkiven. 

Där det redan på BB fanns avvikelser på att jag inte sov som andra bebisar. 

Från BVC fanns det anteckningar om att jag var överaktiv. 

i Skolan fanns det papper på att jag inte kunde sitta stilla och pratade oavbrutet  så jag blev bedömd som skolomogen och fick sluta skolan och börja ngt år senare. 

i Högstadiet bedömdes jag som en stökig elev som varit alkohol och drog påverkad under ett flertal tillfällen  på skoltid och att jag rekommenderades att få sluta grundskolan i 8e klass på grund av bristande motivation. 

Det fanns även en del registrerade oros anmällningar hos soc plus att det fans en del i polisens register om fylla och förargelseväckande betende och störande av ordningen. 

Så den historiken räckte för att konstatera att jag redan som barn hade koncentrations problem var överaktiv och impulsiv så någon intervjue med mamma eller min syster behövdes inte göras. 

Så nu sa min läkare för första gången att även hon var övertygad att jag hade ADHD.

Så efter ett år diagnoserade hon mig med ADHD och sa att detta inte räckte utan jag skulle även remiteras till neuropsyk för ytterligare tester. 

Till Neurpsyk var det 2 års kö innan utredningen kunde fortsätta. 

När två  år gått så fick jag ett brev om att de gjort om vård områdena i mitt landsting så jag tillhörde nu ett nytt distrikt och man behövde in en ny remis och jag hamnade återigen längst ner i kö listan grrrr. 

Men då blev min läkare hel förbannad och remiterade mig i stället till en privat psykklinik med neuropsykiatrisk avd. 

Jag fick en tid där redan efter 2 månader och en helt underbar personal och här fick jag göra en massa tester. Det var att bygga klossar. ordförståelse, memory övningar, sätta i hop siffror plus ett par data program som kollade reaktionsförmåga, impulsivitet mm. 

Sedan så matades alla skattnings skalor och alla dessa tester och intervjuer in i en dator och så skrev den sedan ut en massa diagram och staplar och som sedan samanställdes och det var en jäkla massa man fick ut av alla dessa tester. 

Det visade sig att jag hade en väldigt grav ADHD med stora svårigheter med närminnet och det sämsta kliniken någonsin mätt. upp och att jag hade mycket svårt med impulsstyrning och koncentration. 

Testerna och historiken visade även då att dessa problem även funnits med redan när  jag var barn och att mina problem inte berodde på en tidig debut med alkohol o droger.  Att det då bedömdes vara medfödda problem vilket krävs för att man ska ge diagnosen ADHD. 

Men som sagt vad denna utredning tog tre år att göra medans sonens utredning som gjordes ngt år innan tog 3 månader. 

Men i sonens fall reagerade  distriktssköterskan redan vid fyra års kontrollen att han hade ADHD men det tog 5 års kamp från distriktssköterska, oss föräldrar, dagis och skola utan att ngn utredning gjordes. 

Det var först när vi föräldrar inte orkade längre som vi kontaktade soc. 

Som då skrev in sonen inom LSS som vi äntligen fick gjort en utredning och hjälp. 

Så  det är ett rent h-vete att få en ADHD utredning gjord och få hjälp  tyvärr.

Lasse   

Anmäl
2015-05-11 21:45 #24 av: Citius

Jag sökte hjälp hos företagsläkaren för mina tics. fick en remiss till Allmänpsyks triagemottagning som snabbt konstaterade Tourettes, ocd och kanske adhd.

Därefter skickades jag till Allmäpsyks vanliga mottagning och fick träffa en överläkare som jag träffade 3 - 4 ggr som sedan gav mig antidepp Zoloft mot OCD problemen. 

Det rävgiftet utlöste så kraftig panikångest så ambulanspersonal fick komma hem till mig.

Slutade genast med Zoloft och sa att jag ville bli utredd för ADHD och att OCDn kunde jag tänka mig att försöka behandla med KBT.

Skrevs upp på väntelistan förra året i Mars och nu för ca 2 månader sedan fick jag min första tid hos Psykologen som har gjort min utredning.

Självskattningstestet visade kraftig ADHD och även de andra formulären som min mamma och jag fick fylla i om min barndom.

I testerna där man skulle stressas klarade jag det rätt bra, och IQ testet de gjorde visade på hög IQ vilket enligt min utredare gjorde vissa av testerna de gjorde svåra att använda sig av för att mäta om jag har ADHD, men med Intervjun med min mamma och allt jag berättat om min barndom, mitt nutida liv, och hur det funkar på jobb så sa hon att hennes diagnos var definitivt ADHD.

Nu väntar jag på sista besöket där en överläkare skall vara med och ha sitt att säga till om det hela. Jag är orolig för att överläkaren skall säga nej även fast utredaren har satt sin diagnos. Jag vill verkligen Pröva medicineringen och alla annan hjälp jag kan få. Inte minst för att jag då kan visa för min chef varför jag har vissa svårigheter och bland annat behöver ett eget kontor så jag inte blir distraherad (Sitter i öppet kontorslandskap). 

Dessutom har jag så himla svårt att kontrollera min impulsivitet och ser ibland rött och gör massa idiotsaker både hemma och på jobb. Jag skadar aldrig någon men ibland säger jag saker som jag kanske inte skulle göra och ibland åker en hand genom en dörr eller en telefon i golvet. Sen 2 minuter efter ångrar jag mig som fan, men får då ingen som helst förståelse från omvärlden. Det hade varit så mkt skönare att slippa den impulsiviteten och dessutom göra min närmaste införstådda varför jag beter mig som jag gör ibland så de kan ha lite mer förståelse och tolerans med mig. 

Jag glömmer saker som folk säger till mig hela tiden. Om någon ber mig ringa dem om en timme så är det helt hundra att jag kommer glömma det.  Om folk inte skickar mötesinbjudningar till mig så kan de räkna med att jag missar mötet för om de bara säger datumet och tiden så är det borta efter 10 minuter. 

Jag jobbar mkt i stora projekt och har massa deadlines som jag ofta missar för jag glömmer bort vad jag ska göra till ett visst datum. 

Vad händer om överläkaren inte håller med utredaren? Kan jag gå till en annan mottagning och söka hjälp istället då?

Har hört om folk som fått ett rakt "Nej du har inte ADHD" på en mottagning och sen blivit diagnostiserade ADHD på en annan några månader senare. 

Anmäl
2015-05-26 02:35 #25 av: Citius

Överläkaren eller "Specialistläkaren" var helt 100 och satte diagnosen ADHD.

Hon frågade vad jag tyckte om medicinering. Jag sa att jag ville ha Elvanse och fick ett ja till det.

Men nu måste jag vänta på en tid till sjuksköterskan i Teamet som skall kolla blodtryck och blodprover innan jag får medicinen utskriven. 

Det är verkligen ett snigeltåg!!

Ringde själv idag till sekreteraren i teamet för att se om en tid var bokad till mig, men det var det inte. hon skulle se till att jag fick en tid direkt.

Suck. Jag blir så trött på att jaga dem hela tiden för att något skall hända. 

Anmäl
2015-05-27 19:05 #26 av: Citius

Fått bokad tid nu till informationssamtal med sjuksköterska gällande medicineringen, men först skall det tas blodprov där man ska mäta: Blodvärde, B-Vitamin, sköldkörtelfunktion, samt ett prov som mäter min alkoholkonsumption.
Herre jösses vad mkt man ska gå igenom för att få sin medicin. Tänk om allt inom sjukvården såg ut så här. Inte undra på att de inte hinner med.

Anmäl
2015-06-09 15:51 #27 av: Citius

Frågan är om någon läser dessa inlägg? Men skit i samma :) Jag fortsätter berätta hur det går för mig. 
Var hos Sjuksköterskan i morse och fick lite information om medicinen och jag fick lämna ytterligare ett Urinprov för Drogtest som jag ifrågasatte eftersom jag redan lämnat ett oförberett prov i början av utredningen.
 Tycker det är trist att de ska vara så misstänksamma mot en.
All annan narkotikaklassad medicin skriver man ut hejvilt utan drogtester, men för oss med ADD/ADHD så är man jävligt nitisk, och ja jag vet att det är för att statistiskt sett så tar många med ADD/ADHD droger, men det är ju för att de självmedicinerar.
Det behöver de ju inte om de får medicin utskrivet, så att man har tagit droger borde inte vara ett hinder.  Känns jävligt diskriminerande. Hon frågade också om jag hade vapenlicens!?!?!?!?!?!? WHAT?? Om jag nu har det så har jag ju haft ADHD i över 30 år utan att skjuta ihjäl någon. Skulle jag bli en fara nu helt plötsligt eller tror de att jag ska ta livet av mig. Nu har jag ju inte det så det spelade ingen roll, men för alla jägare som har det, innebär det då att de inte får medicinera??

Jag fick utskrivet Elvanse 30 mg vilket jag tagit idag för första gången och känner inte speciellt mkt av effekten mer än att jag blev lite speedad under en timmes tid sen dalade det och förvisso så känner jag mig aningen mer fokuserad, men orken att ta tag i saker är inte riktigt där. Nu är det ju första dagen jag tar, så jag får ju såklart ge det ett tag.

Anmäl
2015-06-09 15:58 #28 av: Hera

Jag läser!

Det är märkligt hur olika det är angående drogtester och alkoholmätning. Inget kollades på mig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.