Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Dagis / Skola / Jobb / Praktik

Hur jobbar ni?

2013-10-02 10:28 #0 av: zatanica

Ni som jobbar hur många procent jobbar ni? Känns det som att arbetstiden funkar för er, eller vad tror ni är optimalt för just er? Vad har ni för diagnos/diagnoser? Vad har ni för jobb (frivilligt)? 

Ni som inte jobbar, vad tror ni är eran optimala procent att jobba? Varför tro ni som ni gör? Vad har ni för diagnos/diagnoser?

Jag själv har bara haft ett par sommarjobb(2) och lite korta ikariat och extra timmar när behov funnits. Just nu är jag arbetslös efter att ha haft aktivitetsersättning i lite mer än ett år. Men skriver på ett examensarbete. Vill tro att jag klarar av 75% men är nog helt beroende på jobb. På rätt ställe kan jag säkerligen klara 100% men då fattar jag inte hur man ska kunna orka/hinna göra något annat än jobba.

På fel ställe för mig kan jag säkert inte jobba mer än typ 25% om jag inte ska bli helt utmattad.

Blir lätt jätte trött och däckar när man kommer hem om jag inte håller igång helatiden vilket ju inte heller är bra i längden.

Har ADHD och AS

Anmäl
2013-10-02 13:05 #1 av: silversol35

Det är roligt att du skriver så mycetk om att det måste vara rätt ställe att jobba på, för så tänker jag också. Finns det en viss frihet i hur man kan lägga upp jobbet så kan jag jobba 100%, om det är ett jobb där det mesta jag ska göra är sånt som intresserar mig. Sånt som är svårt/ointressant tar så mycket energi att det inte blir mycket kvar. Det har jag gjort också, jobbat 100% i flera år och det funkade bra, eftersom jag hade en bra chef och jag kunde lägga upp jobbet självständigt, ta en promenad ibland när jag inte hade nåt att göra osv. PÅ andra ställen har det inte funkat alls, inte ens på 75% eller mindre. Nu ska jag snart börja jobba 75% igen och jag hoppas att det funkar, det vet jag ju inte än. Hoppas komma upp på heltid igen, för pengarnas skull. Men trött är jag när jag jobbar heltid, orkar inte mycket annat. Men jag har inte jobbat heltid och tagit medicin, så det kan ju bli annorlunda nu när jag har fått diagnos och medicin. Medicinen hjälper mig mycket med att inte bli så trött för jag måste inte försöka styra alla impusler på samma sätt och det blir mindre jobbigt med alla intryck.

Har adhd.

Anmäl
2013-10-02 13:25 #2 av: zatanica

Ja det är ju det där med pengar, man vill ju lixom inte vara en fattiglapp hela lite Ledsen

Hoppas att det går bra för dig. 

Anmäl
2013-10-02 14:31 #3 av: sharkie

Intressant fråga...

Jag har jobbat allt ifrån 100% till 50% och kommit fram till att tiden har väldigt liten betydelse. Det är vad man gör som är det viktiga.
Senast jag jobbade så låg jag ganska stadigt på 80%. Jag började det jobbet som trädgårds skötare men det var för kommunen så man blev dragen lite hit och dit så det slutade med elektriker/it-tekniker (fråga inte, hehe).
Iaf så fann jag jobbet som elektriker bäst eftersom jag kunde jobba självständigt på olika ställen varje dag nästan så mycket egen kontroll och variation.
Dock tror jag i framtiden att jag skulle trivas bäst att jobba som konsult med eget företag. Största risken med ett jobb är att man tröttnar.
Just nu studerar jag för tillfället 100% men varit uppe på 300% faktiskt och det gick bra :)

Har ADHD

Anmäl
2013-10-02 19:41 #4 av: zatanica

Haha sharkie har oxå pluggat typ 200% procent kanske, gick bra ett tag, jobbade samtidigt extra på ett dagis så det var livat.
Jo tror ju oxå mycket att det beror på arbetsuppgift och Vad man gillar, ibland blir man ju så uppslukad så man glömmer både tid och rum.

Anmäl
2013-10-02 19:55 #5 av: sharkie

Hehe det var inte ens medvetet, jag fick reda på det när jag inte fick komma in på fler kurser eftersom jag låg över max haha...
Ush dagis....som elektriker för kommunen var det en hel del dagis, gäller att hålla koll på alla verktyg :)

Ja exakt, dock kan det vara farligt med, innan jag hade barnen så jobbade jag som it-tekniker och jag kunde få en briljant idé mitt i natten så när chefen kom på morgonen satt jag där i min lilla värld. Lätt sätt att bränna ut sej på, tro mig...

Anmäl
2013-10-02 20:34 #6 av: Zaphix

Jag studerar nu och har knappt jobbat innan då jag varit sjukskriven i princip sedan jag gick ur gymnasiet. Haft extrajobb och sånt innan dess.

Tror aldrig jag kommer palla en normalt heltidsjobb, skulle bränna ut mig snabbt. Behöver i så fall vara väldigt varierat och framför allt fysiskt arbete.

Just nu siktar jag mot att efter alla utbildningar starta eget inom konst och konsthantverk. Göra det jag brinner för. Om jag någonsin kommer kunna jobba med det på heltid återstår att se, men det är iaf min dröm.

Behöver få uttrycka mig kreativt, så just nu arbetar jag på att bli tillräckligt duktig på mitt hantverk att jag kan leva på det.

Känner nu hur fokuset dalar på eftermiddagen och jag blir rastlös. Har egentligen skoldagar till halv fem, men jag brukar för det mesta smita iväg vid halv fyra. Åker till hästen och rider, på kvällen försöker jag satsa på att vara i verkstaden och arbeta igen.

Anmäl
2013-10-04 15:45 #7 av: tarotlasse

Ja detta med arbete jag har ju alltid arbetat väldigt mycket och kan väl säga  at jag är en arbets narkoman. 

Jag började arbeta direkt efter högstadiet och  det var inte ovanligt att jag arbetade hela dagen. 

Sedan var det ofta ngn av krogarna i trakten som undrade om jag inte kunde komma dit på kvällen o dra upp stämmningen lite. 

Det var ju ingen mening o sova efter det så efter dessa krogkvällar så åkte jag med min kompis som var yrkes fiskare o vittjade näten. 

När vi var klara blev det frukost o 2 pilsner och mopeden in till jobbet igen. 

Hade sedan under flera år ett arbete som ett fåtal personer i Sverige arbetade med och kunde arbeta hur mycket som helst o 16 timmars  arbets dag var inte ovanligt.

När jag  senare  började med ett annat arbete där det var mycket övertids arbete  plus att jag hade ett eget företag bredvid var barn o ungdoms ledare och satt med i 3 olika styrelser.

Så jag har alltid haft mycket runt mig och har inte kunnat begränsa mig och det höll ju inte heller utan gick in i  väggen. 

Har varit sjukskriven i flera omgånger för utmattningsdepresion som det heter.

När jag blev arbetslös ver det en arbetsterapueft på AF som bedömde mig som arbetsoförmögen men då fög jag i taket o bad henne att far o flyga visserligen så orkade jag inte arbeta 16 timmars dagar längre men 8 timmars dagar det klarar jag menade jag på. 

Så sa de inte mer på AF efter det.

Jag skolade om mig inom vården och innan utbildningen var klar  så fick jag ett jobb.  

Så Jag pluggade heltid jobbade 50% plus att jag hade mitt eget företag. 

Började arbeta heltid i höstas igen och hade fortfarande kvar mitt eget företag och i våras när jag var på vårdcentralen o pratade med arbetsterapueften om tekniska hjälpmedel tyckte hon jag var förvirrad och inte fungerade som jag skulle o kontaktade soc.

Som just då hade personal på vårdcentralen och det blev ett jäkla kaos  men slutade med att soc uppmanade mig att sjukskriva mig och och det blev ett möte med soc mig och vårdpersonal  för att göra en vårdplan.

Jag har fått avveckla mitt företag och jobbar bara 50% i dag.

Blev inskriven i ngt som heter samarbets teamet där vård kommun soc AF Fk och hela köret  som tittar på vad som ska göras i framtiden. 

Så under hösten ska jag göra en arbetsförmåge utredning men jag  har redan nu  fått reda på att jag aldrig mer kommer få arbeta heltid igen. 

Troligtvis komer det bli högst 50% men beror var denna arbetsförmåge utredning kommer visa.  

Själv har jag nu  accepterat  att jag  inte kommer jobba mer en 50% i framtiden. 

Jag har arbetat som fotograf och fototekniker i över 25 år och hade även ett företag med en bildbyrå plus ett företag som Medium och tarotläggare.  Omskolade mig sedan till personlig assisitent och i höstas började jag jobba som journalist o fotograf på en handikapp tidning.   

Lasse    

 

Anmäl
2013-10-05 11:50 #8 av: Anonym

Går på en dagligversamhet för folk med as.ska börja pratisera tre timmar tre dagar i vecka nästa vecka.Får se hur det går.Blir trött så fort.

Anmäl
2013-10-06 11:15 #9 av: SSKAnna

Hej på er!

Wow; Lasse- du har verkligen levt och jobbat för flera personer du, det är alltid spännande att höra dina berättelser! Snacka om att ha många järn i elden :)

Själv jobbar jag 75% nu och har mitt första fasta jobb faktiskt (37 år gammal..)!

Men vägen har varit lång och kantad med sjukskrivningar, "väggar" som jag raskt gått in i, sjukpenning, aktivitetsstöd, ALFA-kassa och hela köret!

Jag trivdes som fisken i vattnet som student; läste först ett år i Uppsala, 2 år i Glasgow och sedan tillbaks till Uppsala där jag efter ca 4 år faktiskt fick en examen!!

För ett år sedan fick jag äntligen en chans att börja jobba på ett BRA sätt och då var det 50%. När jag sökte nytt jobb chansade jag på att klara 75% och det har faktiskt fungerat.

Allt hänger på var jag är och hur jag trivs. Jag skaffade mig en utbildning för att faktiskt kunna styra arbetet efter mina intressen. Jag KAN inte jobba med något som är helt ointressant, det går bara inte.

Låter som en "lyx" men det är helt nödvändigt för mig.

Anmäl
2013-10-06 19:22 #10 av: mrsmrs

#9 får man fråga vad du jobbar med samt vilken utbildning du gick igenom? alltid kul å höra :)

Anmäl
2013-10-07 16:44 #11 av: SSKAnna

#10 Jag läste Teologi i 3,5 år och sedan sjuksköterskeprogrammet så nu jobbar jag som sjuksköterska!

Anmäl
2013-11-12 18:27 #12 av: Pysen_87

har sysselsättning via LSS o kommunen i en djuraffär.....

Sen början av sommaren har jag fått ny medicin och håller fortfarande på att ställa in dosen....blodprov varannan vecka...

Är i alla fall på jobbet en dag i veckan 

Anmäl
2013-11-12 19:56 #13 av: fluffymind

Mitt senaste jobb var rätt självständigt, så jag kunde lägga upp tiden ganska OK. Då gick det rätt bra att jobba 100%. Nu är jag arbetssökande och vill inte egentligen ha heltid, men finge AF och FK höra det...

Anmäl
2013-12-14 21:14 #14 av: Linnea1990

jag jobbar 7.30-16 mån-fre på en förskola(småbarnsavdelnig 1-3år) med lönebidragsanställning

de ända ja vet om diagnosen är att jag har drag av ADHD & Autism sedan har ja en störning i Grov motoriken

Anmäl
2013-12-14 21:34 #15 av: 7Bella?

jättejobbigt när viljan finns där men inte orken.. :( Själv jobbar ja 50% (har ADHD å två hemmavarande barn med samma.. typ. 14 å 6 år gamla. huh.. ibland orkar man bara va å släpper allt) . hur ska man då orka jobba..?!.. :(

Anmäl
2013-12-15 10:15 #16 av: Line333

Jobbar heltid i ett väldigt socialt yrke. Ensamstående med tonårsbarn. Känner mig som en robot; allt jag gör är måsten, och känslorna har jag totalt kopplat bort, eftersom jag egentligen inte orkar leva såhär. Fram till nu har jag haft korta anställningar, och sökt utbildningar och annat när det börjat krypa i mig. Det börjar oftast med att jag inte orkar med människor, sedan kommer rastlösheten. Är nydiagnostiserad; ADHD och Atypisk autism. Även om jag längtar efter att få vara ifred och vara mig själv, så märker jag att jag mår bäst av att komma ut bland folk och jobba regelbundna tider varje dag, hade jag kunnat leva på mindre pengar så max 75%.

Zatanica, visst skriver du på en uppsats? Har läst det i något inlägg tidigare och undrar hur det går. Har själv en uppsats liggandes som jag borde avsluta, och kände igen den vånda du beskrev...

 

Anmäl
2013-12-15 13:26 #17 av: zatanica

Jo Line333 jag skriver en c uppsatts, var och pratade med handledaren i fredags för att finslipa på det sista för att få det klart.

Det går, men inte fort och inte smidigt, går på den lilla envishet som finns kvar nu och att jag berättat för så många att jag gör det.

Det var min lilla tanke att om jag berättar för massor att jag håller på med kandidatuppsattsen så blir det som en sista morot att få det klart när jag egentligen vill knöla ihop allt och kasta det åt helvete, gömma mig i skogen och aldrig komma fram igen.

Denna helgen har jag inte äns tittat åt det fast det vore perfekt när killen jobbar, har sovit som en död och känt mig som en zombie Ledsen

Men när måndag kommer får jag väll bara ta tag i skiten. Det är ju trotts allt inte så mycket kvar. Har nog lagt ner ett antal fler timmar än man ska om man räknar in allt stirrande, tänkande och ångest. Samt att jag måste göra på en massa olika konstiga vis för att få någon form av struktur på det, så det blir en massa egentligen onödiga moment.

Men men. Man blir väl stolt över sig själv när det är klart. Men vart man ska få jobb vet jag inte, eller ur man ska tro på sig själv, för inte tycker jag at jag kan tillräckligt för att jobba med något inom biologi. Eller jobba alls för den delen ibland.

Anmäl
2013-12-15 17:22 #18 av: Line333

#17 Tänk dig att utbildning bara är tänkt att ge en formell behörighet till jobben du söker. Första arbetsplatsen efter utbildningen är då man lär sig yrket och får de kunskaper man behöver. Så är det för alla! Jag brukar trösta mig med att man väldigt ofta möter yrkesfolk som lärt sig att använda ett språk som gör att de verkar kompetenta, men så fort något som inte tillhör varjedagssysslor dyker upp så visar det sig att det mesta är ytliga rutiner. Folk med bokstavsdiagnoser (särskilt Asperger) brukar ha skyhöga krav på sig själva, högre än vad som egentligen behövs. Lätt att säga till andra, men sitter med samma känslor själv! 

Bra jobbat med uppsatsen!


Anmäl
2013-12-15 18:09 #19 av: zatanica

Tack ska du ha Ler

Jo höga krav på sig själv stämmer bra det, alldeles för höga och man vet om det men svårt att göra något åt :(

Anmäl
2013-12-16 08:48 #20 av: hillalilla

Jag har fått min arbetsförmåga satt till 50% för att 60% inte godkänns av försäkringskassan :-P

Jag har i stort sett inte gjort något på heltid sen högstadiet. Jag har gått utbildningar som har varit 100%, men kanske varit där 50-75%. Jag har jobbat heltid inom vården två sommrar med resultatet att jag vart helt utmattad och tappat livsgnistan mot slutet. Då har jag bara jobbat och sovit och inte ens haft energi över att laga mat.

Försökte återgå till mina universitetsstudier när min föräldraledighet tog slut vilket skickade mig ner i en utmattningsdeppression. Jag kan inte plugga och vara förälder samtidigt. Nu försöker jag få arbetsförmedlingen att förstå att jag måste ha praktik varannan dag. Hade det i somras och det funkade jättebra. Är jag väl på arbetsplatsen så kan jag jobba 10 timmar, det är stressen att ta sig dit i tid och ha med allt jag behöver ha med som tar den största delen av min energi. Men de tycker att halvtid = halvdagar vilket inte kommer funka för mig. 

Anmäl
2013-12-16 12:11 #21 av: silversol35

Intressant #20. Jag upplever också att den mesta stressen ligger i att ta sig till och från jobbet med allt vad det innebär. Är jag väl där så jobbar jag hellre långa dagar. Som tur är har vi "önskeschema" och jag kommer lägga upp långa dagar fast färre nästa period. Arbetskamrater som jag pratat med vill också gärna ha det så fast av lite andra skäl. Har gett upp att försöka förklara att det är pga energin det tar att pendla snarare än kostnaden som jag föredrar den lösningen... 😎

Anmäl
2013-12-16 12:19 #22 av: hillalilla

#21 Jag har börjat rita upp energistaplar för att kunna förklara för folk hur jag fungerar. De lyssnar ju inte på vad jag säger utan hör bara vad de vill höra. Så nya taktiken är att rita bilder.

En stapel per dag och så fyller jag i hur mycket energi saker tar. Helt orelaterat till hur mycket tid det tar. Morgonrutinen + hinna med spårvagn tar nästan lika mycket energi som att jobba. Att ringa ett jobbigt samtal tar mer energi än att laga middag. Osv.

Anmäl
2013-12-16 12:42 #23 av: silversol35

#22 Låter som en vettig lösning.
Själv förklarar jag sällan för folk hur jag fungerar om det inte är kompisar eller så. Det tar lika mycket energi som att jobba två hela dagar... 😉

Så länge jag vet vad som tar energi så kan jag ju anpassa mitt liv efter det. Glad att jag hittat ett jobb som funkar för kontakt med af och fk och sånt tar ju extremt mycket energi.

Anmäl
2013-12-16 21:10 #24 av: Alternative

Jag jobbar inte, har inte gjort sedan 2003.
Förtidspensionerad bla pga min Asperger.

Min optimala tid om jag skulle få jobba är 40 timmars vecka, skulle behöva rutinerna ett arbete ger, tryggheten av en bättre ekonomi och det skulle definitivt göra mig mer social än vad att inte ha något att göra ger.

Anmäl
2013-12-18 19:36 #25 av: Nolltvåfyratre

Jobbar 100% som steriltekniker och trivsbra. Problemet är att jag inte orkar med så mycket mer. Jag tror att jag skulle må bäst av jobba 50%

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.