Annons:
Etikettkan-jag-ha-npf
Läst 3157 ggr
Snurraminjordigen
2013-10-06 17:19

Utredning ADHD

Hej! Jag har funderat ett tag på om jag borde kolla upp och be om utredning för ADHD för det kanske finns något sätt dom kan hjälpa mig så allt blir enklare.

Hela mitt liv har jag babblat och babblat JÄTTEMYCKET och kan helt plötsligt märka att jag sitter o pratar massor och den/de andra får knappt en syl i vädret.

Har jättesvårt att sitta still och koncentrera mig. Sitter jämt och pillar med suddet, håller på med telefonen, ritar i boken osv och har väldigt svårt att lyssna på vad läraren säger. Kan säga efter en genomgång till den som sitter bredvid mig ''Vad skulle vi göra?''. Sitter ofta och lyssnar på andra och pillar med massa grejer eller koncentrerar mig på allt annat som händer runtomkring.

På en mattelektion måste jag lyssna på musik i hörlurarna, annars kan jag inte jobba alls. Gör alltid ca 1 tal på en 60-minuters lektion om jag inte lyssnar på musik i hörlurarna. Det GÅR bara inte..

Hemma när jag ska städa mitt rum (som jag gör varje söndag) Så tar det typ 4 timmar för jag fastnar liksom i ALLT annat utom att städa.

Datorn, någon kul gammal grej jag hittar eller oftast telefonen tar alltid över sen ''JUSTE JAG SKULLE STÄDA!''

Och glömmer göra saker som mamma ber mig, eller glömmer mat/bakverk i ugnen osv. och jag försöker verklige men det går inte  :(

Jag har alltid varit den där "virriga, oansvariga" liksom, men nu inser jag att det kanske beror på nåt.

Ska jag åka tåg in till sjukhuset kl 10 och går upp 8, så fastnar jag framför datorn och sen helt plötsligt är det 10 min kvar och då ska jag fixa mig, äta frukost, klä på mig och samla ihop papper osv och sen springa till tåget.

Kommer nästan alltid för sent, vart jag än ska typ.

Hittar ofta på nåt jag gillar och sen ledsnar jag jättefort.

Tex. kom jag på för nåt år sen att ''ååh jag älskar att göra smycken!'' Så jag köpte tång, pärlor, trådar, spännen och en massa saker och jag höll på i ca 5 dagar och sen dess har jag inte rört dedär grejerna.

Jag går i 9an och den här terminen har jag haft läxor varje vecka och prov ofta.

Har pluggat till typ 10% av alla läxor och då har jag pluggat i MAX 10 minuter..Det är så otroligt jobbigt att plugga, jag gör verkligen VAD som helst typ för att slippa. Har väldigt väldigt lätt att lära mig så är godkänd i allt men det är otroligt jobbigt för mig att sätta igång och plugga..lyckas jag hålla koncentrationen på lektionerna så klarar jag läxförhör men det är ju verkligen inte alltid jag håller koncentrationen på lektionerna.

Måste flera dagar i veckan låna penna av läraren eftersom jag alltid tappar bort pennor och sudd mm.

Samma med grejer hemma, kan jag springa och leta efter i en timme och vissa saker hittar jag aldrig

Hatar att vänta, att stå i kö osv. 

Är även väldigt lättirriterad. Blir inte arg och får typ utbrott, men blir lätt irriterad på småsaker typ.

Har deppression och ångest även om det är relevant.

Ofta får jag ännu mer ångest för jag har bara gjort något utan att tänka efter alls. Kan bara säga eller göra saker helt uran att planera och sen efteråt tänker jag "varför sa jag så?! varför gjorde jag så!?"

Blir så trött på mig själv ibland

Vad tror ni? Är det värt att kolla upp eller ska jag bara försöka leva med det ändå?

Annons:
Anonym
Anonym
2013-10-06 17:29
#1

Har exakt samma problem, så hoppas verkligen att någon svarar. Funderade på detta för någon timme sedan.

sharkie
2013-10-06 18:52
#2

Oookej….jag har själv diagnosen ADHD. Jag vill inte säga "solklart fall" men jisses… Allt du tar upp är ju definitivt tecken. Behöver inte vara så att du har någon NPF men eftersom du känner och det är ganska uppenbart i texten att du faktiskt störs utav allt detta så tycker jag verkligen att du ska ta upp det. Det är alltid en bra idé att reda ut saker som stör en, oavsett vad…

fluffymind
2013-10-07 09:16
#3

Jag har diagnosen ADD. Din beskrivning låter precis som en karta över mina irrvägar, jag tycker definitivt att du ska låta undersöka det. Livet kan bli mycket enklare.

Varningens ord: jag gick ut grundskolan med högsta betyg i allt, seglade på en räkmacka. Kraschade plötsligt i gymnasiet för att jag inte kunde styra upp läxläsningen. Tog mig bakvägen in på universitetet, spetsade varenda kurs på grundnivåerna, seglade åter på den bekanta räkmackan. Läxorna var lätta, eftersom jag var jätteintresserad av ämnena. Kraschade på högre nivå, eftersom jag inte pallade att hålla ihop uppsatsen.

Med diagnos hade jag förmodligen fått lite hjälp förbi hindren.

Anonym
Anonym
2013-10-07 09:57
#4

#3 Jag (inte TS) har haft det lätt i skolan annars. Men på gymnasiet sista året gick allt åt skogen. Orkade inte med tillslut, så blev en del skolk och även massa uppgifter som bara stackades. :/

zatanica
2013-10-07 13:49
#5

Tycker nog du bör kika upp vad det kan vara och se till att få lite hjälp att strukturera upp tillvaron.

Fluffymind, låter precis som mig i skolan, räckmacka till sista terminen i nian då det började dala, men gick ut med bra betyg över medel.

Gymnasiet var en ren katastrof, läste upp på komvux höllt mig precis flytande.

Började plugga på universitet efter ett par år, funkade, ansträngde mig inte mycket alls och fick ändå bra betyg, men när man kom upp på högre nivå så kraschade jag, skriver nu kandidatarbetet och känner mig korkad och värdelös och det går skit.

Så TS nu är det bra tid att fixa hjälp så du inte behöver gå igenom det fluffymind och jag gjort för det är inget att rekomendera då man vet att man kan så mycket bättre. Har man äen fått höra av många lärare genom åren.

Snurraminjordigen
2013-10-07 21:14
#6

Tack så mycket för ni har tagit er tiden att svara! :)

Okej jag ska kolla upp det..o hoppas allt kan underlätta lite.

Annons:
Snurraminjordigen
2013-10-07 21:31
#7

De saker om är värst är nog: 

Som exempel brukar spela kort varje rast typ i ett "fritidsrum" och jag hänger verkligen aldrig med o bara "va jaha är det min tur!" och mina vänner blir jätteirriterade på mig, men som med allt annat så försöker jag verkligen men det går bara inte hur mycket jag än försöker..

Någon kan stå och prata med mig och jag lyssnar knappt så jag bara säger "mm, jaa" osv och sen minns jag inte ett enda ord som personen har sagt till mig efteråt.

Sen ett ex. Jag ska åka hem med moppen och hämta en tröja. Har bråttom för jag ska ha Träning om en halvtimme.

Springer in och tar min tröja + går på toan. men när jag ska åka så hittar jag inte nycklarna, så jag springer omkring i 15 minuter och river upp och ner på halva huset och sen har jag lagt nycklarna i fönstret på toan medans jag var där. Slutar med att jag får skynda till träningen, byta om jättefort och sen kommer jag ändå för sent..

Men en av de värsta är att jag slänger ur mig saker som jag kommer på efter bara "VARFÖR SA JAG SÅ?!!?!?"

Samt går upp i varv sååå lätt. Har tänkt att jag bara är flamsig av mig men ja de kanske jag inte är.

känner mig annorlunda ofta för dehär sakerna som gör att jag är så "borta" och bland molnen liksom jämfört med mina klasskamrater.

zatanica
2013-10-08 10:56
#8

Oj oj oj, känner så igen mig fast jag snart fyller 30. 

Säger ständigt saker som jag någon secund senare undrar varför jag sa, blivit en aning bättre med åren men inte mycket.

Glömmer saker gör jag ständigt, ända sedan jag var liten har jag sprungit tillbaka in för något jag glömt om jag ska någonstans. Nu undrar nog grannarna vad jag är för konstig prick när man åker iväg med bilen och sedan kommer tillbaka igen efter någon minut, kastar sig ur bilen och rusar in efter något. Kan ju tilläga att min sju år yngre bror många gånger fick bussen att vänta på mig när man skulle till skolan.

Som du säger kan man vara någon helt annan stans när folk pratar och oftast går det ju bra att bara säga hm och ja lite här och där. Men ibland blir det ju galet då man fått det på rutin om de egentligen pratar med någon annan och man låtsas vara närvarande.

Håller tummarna för dig att det ska gå fort och bra så du klarar gymnasiet.

Upp till toppen
Annons: