Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Off topic - [OT]

Ingen förståelse.

2013-11-09 08:01 #0 av: Emlielki

Jag har diagnosen Asperger syndrom (blev diagnostiserad vid 12-13 års åldern, är 23 idag) och jag upplever att det är få människor som har ordentlig förståelse för diagnosen och problematiken som tillhör.

Min diagnos uttrycker sig främst i "socialfobi" och stressframkallad ångest. Jag klarar till exempel inte av att åka kommunalt om jag har en tid att passa eller om jag har för mycket att hålla reda på (hund, väskor, mm) då stressen blir för stor.
Detta orsakar såklart väldiga problem för mig i mitt vardagsliv då jag inte klarar av att hålla ett jobb om det inte är på gångavstånd. Men detta kan inte tex. min handläggare på arbetsförmedlingen förstå och vill prompt att jag ska söka jobb utanför min hemkommun trots upprepade förklaringar från min sida.

Känner ni igen detta? Den absoluta frånvaron av förståelse för era problem?

/ Line Kinnari

www.linekinnari.se - Portfolio 

Anmäl
2013-11-09 11:13 #1 av: silversol35

Vet din arbetsförmedlare att du har as? Alltså har du tagit med utredningen eller läkarintyg eller liknande? jag visade upp min adhd-tredning och då gick de med på att jag bara skulle söka inom pendelavstånd för att flytta över halva Sverige skulle förstöra för mycket för mig. Men det är säkert olika med arbetsförmedlare, vissa är mer förstående. Sedan finns det hjälp att få på AF om man har diagnos, rehabteam eller vad de nu kallar det.

Anmäl
2013-11-09 11:34 #2 av: Emlielki

Ja, allt sånt har blivit redovisat. Han vet exakt vad jag har för diagnos, problem och allt relevant, men ändå får jag ingen förståelse för det.. Jag har även gått till en jobbcoach.. Det var seriöst förnedrande hur de behandlade mig..
Några av jobbcoachens värsta kommentarer var:
"Du måste hjälpa mig om jag ska hjälpa dig." (och då sitter jag där med en lapp där jag hade skrivit hur jag ville ha det)
"Du måste jobba med din motivation och vilja." (detta sa hon ofta, trots förklaringar om att det inte handlar om motivation/vilja)
Och den värsta.
"Vill du verkligen ses som en person med Asperger?" Då gick jag.

/ Line Kinnari

www.linekinnari.se - Portfolio 

Anmäl
2013-11-09 11:53 #3 av: silversol35

Synd att de är så oproffsiga. SEnast gick jag till en arbetsförmedlare som hade inriktning mot funktionshinder, hon var jättevettig och visste tydligen en del om adhd. Tyvärr slutade hon, men kort efter det fick jag jobb. Finns det ingen där som har utbildning på funktionshinder som du kan byta till?

Sedan kan jag ju säga att just jobbcoacher ger jag inte mycket för. De har nån kort utbildning och tror att allt handlar om peppning. Som tur är har jag sluppit träffa ngn sån. Sjukt hur hen behandlade dig, särskilt som du hade tagit med dig beskrivning på det du ville ha hjälp med! Har också gått från en psykolog som itne fattade ett dugg, jag gick hem flera kilometer utan vinterjacka i snö, för hon var så knepig och jag fixade inte att vara kvar och vänta på min skjuts. 

Det där med att ses som en person med Asperger är ju bara trams, det handlar ju itne om det. Ett funktionshinder ger ju några begränsningar, liksom. Skulle hen peppa ngn i rullstol att ställa sig upp och gå, liksom? Kanske inte bästa jämförelsen, men du fattar hur jag menar, hoppas jag.

Anmäl
2013-11-09 12:09 #4 av: Emlielki

Den handläggaren jag har nu ska tydligen vara det bästa i den gruppen.. Så tror inte jag vågar utsätta mig för någon av de andra. Haha.

Det är nog det jobbigaste i dessa situationer.. Man förklarar och förklarar och de säger att de förstår men kommer ändå med helt fel typ av kommentarer och förslag..
Denna jobbcoach var av typen "Du vill ha hjälp med att ta kontakt med arbetsplatser? Då sätter vi dig i en grupp för motivations-peppning. För det är ju helt klart din motivation som inte är tillräcklig."
Så förbannande irriterande.

Precis.. När jag konfronterade henne om den kommentaren på ett möte med "chefen" så låtsades hon inte höra.

Jag brukar faktiskt köra med den jämförelsen.. Att man inte kan förvänta sig att en person i rullstol ska kunna gå på sina ben utan rätt hjälp. Precis som man inte kan förvänta sig att en person med en diagnos kan göra det ena eller det andra utan rätt hjälp.

/ Line Kinnari

www.linekinnari.se - Portfolio 

Anmäl
2013-11-09 12:37 #5 av: silversol35

Den bästa i gruppen? Förskräckt Hur är de andra då.... Förstår att du inte vill byta då.

Motivation hit och dit, skitsnack! Det finns faktiskt andra orsaker till olika svårigheter än motivation... Men de vet väl inte det, de har väl själva problem med motivation i såna lägen och fattar inte att det kan vara annorlunda för andra...

Vad bra att du konfronterade henne med det i alla fall.

En annan tanke: hur skulle det bli om du tar med dig någon som stöd när du ska prata med arbetsförmedlaren? annars får du väl göra som jag, skriva helt irrelevanta ansökningar till jobb som du ändå inte skulle passa på... Det är ju ändå slöseri med arbetsgivarens tid när de får ansökningar från folk som AF tvingat en att söka, fast man inte alls passar för jobbet.

Anmäl
2013-11-09 13:08 #6 av: Emlielki

Jo, precis.. De känns väldigt trångsynta och osympatiska när det kommer med alla dessa dumma förklaringarna och förslagen.

Haha, hade jag kunnat skicka iväg jobbansökningar hade jag inte behövt AFs hjälp öht. Men det är där min ångest sätter stopp, när jag inte vet vad för respons jag kommer få på ansökan eller om jag öht kommer få svar. Och det är där jag behöver AF.. Men ja.. det är tydligen jättesvårt för dem med..

HAH, det var en sak som Jobbcoachen sa till mig när jag förklarade att det var det jag behövde hjälpa, att ta den första kontakten.. "Ja men, jag kanske också tycker att det är jobbigt." -.-

/ Line Kinnari

www.linekinnari.se - Portfolio 

Anmäl
2013-11-09 13:32 #7 av: silversol35

Jaha, då fattar jag. Du får alltså ångest av ovissheten, liksom? Är tveksam om AF kan hjälpa med det... och på vilket sätt.... Fast de skulle förstås kunna hjälpa dig med praktikplats eller liknande. Så att du får testa att komma ut. Har du jobbat tidigare? Hur funkade det i så fall?

De ska ju ha ngn psykolog i det där rehabteamet, det hade de i alla fall där jag var inskriven senast. inte för att jag behövde den just då, men det var tydligen ngn som var inriktad på arbetspsykologi eller vad det hette. De föreslog att jag sklle få träffa denne för att utreda min arbetsförmåga, men sedan fick jag ju jobb, så... Kanske värt att kolla upp?

Tänkte på om du får ngn annan hjälp för din ångest? Typ KBT eller så.

Önskar att jag inte behövt ha kontakt med AF alls när jag var arbetslös, för det enda de gjorde var att stressa en med att skicka massa irrelevanta jobb man skulle söka. Jag sökte liksom redan en massa jobb, de jag trodde skulle passa mig. Har iofs aldrig gillat när folk säger åt mig vad jag ska göra, men det här var ju desstom helt onödigt samt som sagt stressande. En gång skickade jag ett mail till min handläggare att de kunde ju anställa mig som psykologisk konsult så de lärde sig hur man skulle behandla folk... så kunde vi slå två flugor i en smäll, jag fick jobb och de blev bättre... Behöver jag säga att jag inte fick något svar på det mailet?

Men man måste ju vara inskriven för att få a-kassa, så.... Inte mkt val.

Anmäl
2013-11-09 18:36 #8 av: Emlielki

Jo, det kan dem hjälpa med, bara jag säger vilka arbetsplatser de ska kontakta. Det är alltså bara den där första kontakten som jag inte klarar. Liksom säga "Hej, jag heter Line och jag söker jobb".. Ska man ringa, maila, gå dit? Så ja, ovissheten stressar mig vilket i sin tur skapar ångesten. Och jag är väldigt ångestkänslig, kan bli apatisk i flera dagar när ångesten slår till.

Ja, jag har jobbat, både som anställd och som praktikant. Har ett ganska välfyllt och omfattande CV. Men ja, vad hjälper det när jag inte kan få mig till att visa upp det ;)

Hahaha, jag föreslog detsamma till min AF .. De började bara mumla om att de var statliga och inte kunde göra sånt och lalala.

Har visserligen funderat på att starta ett konsultföretag, men även det har redan i fantasi-stadiet orsakat för mycket ångest S:

/ Line Kinnari

www.linekinnari.se - Portfolio 

Anmäl
2013-11-09 19:08 #9 av: silversol35

Ok, så när du väl är på arbetsplatsen så funkar det bra, det är just den första kontakten som är jobbig. Det låter ju ändå bra. Och bra att AF faktiskt kan hjälpa dig med det, det hade jag aldrig trott... Men man lär sig nytt varje dag...

Ja, det låter verkligen som om ångesten ställer till stora problem för dig. Jobbigt. Får du hjälp att hantera det eller det kanske du redan testat?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.