Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Utredningar (Hur? Var? När? Varför?)

Hur reagerade ni?

2013-11-12 17:23 #0 av: MartinaLarsson

Jag har mått dåligt sedan jag var liten. Vid elva års ålder började jag utveckla ett självskadebeteende som jag inte lyckats ta mig ut ännu och jag är 20, snart 21 år gammal… Jag har gått hos ca 10 olika psykologer/terapeuter/kuratorer i perioder, men vi har egentligen inte kommit någon vart. För ca en månad sedan bestämde jag mig för att avsluta kontakten med min dåvarande psykolog eftersom det återigen inte kändes som om vi kommer någon vart. Att vi står och stampar på samma ställe, och jag vill ju må bra! Dagen efter jag sagt upp kontakten med henne ringde jag psykiatrin igen och sa att jag ville träffa en ny.

Igår fick jag komma på ett nytt bedömningssamtal och när timmen gått berättade denna psykolog att hon tyckte att det lät som om jag kunde ha ADD och Asperger. Vi ska därför träffas ytterligare en gång där vi går in lite djupare på det och om hon fortfarande tycker att det låter som det ska hon skicka en remiss till neuropsykiatriska teamet.

Jag känner dels en lättnad, att nu kanske man kan hitta en anledning till varför jag mår som jag gör. Men samtidigt är jag nervös, riktigt nervös.  Jag kan inte riktigt låta det vara, utan går runt och tänker på det hela tiden..

Hur kände ni när ni fick en diagnos, eller när det blev på tal om att ni möjligtvis kan ha den diagnos ni har?

Anmäl
2013-11-12 17:51 #1 av: silversol35

Jag tyckte det kändes mestadels bra, för att jag fick en förklaring till mina svårigheter (jag har ADHD) och då blev det lättare för mig att acceptera dem. Det berodde inte på att jag var lat, dum eller vad man nu annars tänkt och hört.

Skönt att du träffat en psykolog som verkar kunnig.

Anmäl
2013-11-12 18:52 #2 av: Hera

Jag kände lycka när jag väl fick mina. Utredningen bad jag själv om så jag kände mig mest trött.

Anmäl
2014-04-02 16:56 #3 av: Röran

Min utredning är inte klar men psykologen misstänker ADD.
Anledningen att jag fick påbörja utredning beror på en depression som urartade och att man då ville utreda om det låg "något annat" bakom.

Första reaktionen från min sida var väl "VADÅ? NEJ!" - då jag inte riktigt fattade vad han menade med "ADHD utan hyper". Jag hade ju en ganska dålig uppfattning om vad ADHD är (som så många andra). Sedan läste jag på och det kändes som att en pusselbit som jag saknat föll på plats. Tror bestämt att jag började gråta då allt plötsligt kändes väldigt klart.

Vare sig jag "får" en diagnos eller inte så har jag kommit till insikten att jag har en hel del att jobba på. Sådant som har ställt till det för mig - mer än jag har kunnat förstå.

Anmäl
2015-10-13 10:29 #4 av: Ananse

Lite antiklimax för min del. Jag hade varit medveten om dom här grejerna så länge, men nu gjorde omständigheter att jag började undra om det kanske var värt att ta tag i ändå. Diagnosen bekräftade mest vad jag redan visste, förutom att min problematik bedöms som svår, vilket jag inte skulle ha trott.

Anmäl
2015-10-13 10:36 #5 av: Otyg

Som jordens undergång och förnekade att jag hade en diagnos fram tills verkligheten kom ikapp mig och jag skulle bli Pappa!
Men jag fick reda på min diagnos redan när jag var barn.

Anmäl
2015-10-13 11:13 #6 av: [Ruffsetuss]

En stor lättnad att äntligen få en förklaring till varför alla andra har det så mycket lättare i vardagen . Jag fick mina diagnoser som medelålders ADHD/Asperger, samtidigt kunde jag förlåta mig själv för saker jag gjort o sagt där mitt funktionshinder lagt krokben för mig . Att jag inte har förmågan att alltid hantera situationer som andra och förstå varför .

Ruffsetuss
Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.