Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Asexuell eller..

2013-11-25 20:54 #0 av: solskugga

Har en fundering.

Är gift med en man som i stort ett aldrig tar några initiativ till sex. 

Det har gjort mig osäker och förbryllad. Jag har tagit det personligt, känt mig typ gammal, fet och ful.  Det har tärt på självförtroendet. 

Jag har pratat med honom om detta några gånger. Han säger att han inte riktigt vet vad det beror på. Han säger att han ibland tänker att "ikväll ska jag", men sen händer nåt annat. Eller så får han lust när jag inte är i närheten. Ibland säger han att han tror att det kanske är nån form av blockering.

Jag läste ganska nyligt på nätet nånstans att det var relativt vanligt att Aspergare var asexuella. Fick då en tankeställare. Kanske var det orsaken? För han har Asperger. (Jag med)

Visade honom en artikel om asexualitet och han kände igen sig lite.

Men jag undrar nu hur man kan veta ifall man ÄR asexuell. ELLER om det beror på nån slags blockering? Eller är det bara en del av hans Aspergerpersonlighet, att ha svårt att visa och tolka känslor?

Det känns viktigt att få svar på så jag/vi vet om det är något han ska söka hjälp för eller om jag bara ska acceptera att det är sån han är? (Vilket jag skulle kunna göra om jag säkert visste orsaken).

Kan också tillägga att förut funkade det rätt bra, men det var då jag som oftast tog initiativ till sex. Tänkte inte direkt på det då, men det blev tydligt efter en kris, då jag började tvivla på hans känslor för mig, och då slutade ta initiativ (för att se om HAN verkligen ville). Jag var dock inte sluten eller avvisande, men upptäckte att inget hände.

Jag tror att det kanske skulle kunna bli som förut om jag tog initiativ. Men när jag läst om asexualitet så blir jag mycket tveksam. Jag vill ju inte tvinga på honom något som han kanske inte är intresserad av. Är så rädd att han bara ska känna sig pressad. (Är också lite rädd att bli avvisad..)

Det är väldigt svårt när han själv inte riktigt vet vad han vill och känner. Han tvekar inför att gå och prata med någon. Han vet ju inte ens var han ska vända sig.

Och om han nu är asexuell, så är ju problemet bara mitt.

Och, jag vet, det enklaste vore ju om jag bara kunde fråga honom och få ett svar från honom själv. Men han har inga!



Anmäl
2013-11-25 21:43 #1 av: mrsmrs

Grejen är att det säkert är svårt för honom att "svara" på ifall han är asexuell eller inte. Sexualitet är diffust, och det är inte alla som känner sig bekväma i ett av de "fack" som samhället konstruerat. Det kan gå i vågor, variera i situationer, gå i perioder etc. Man kan ju liksom inte ta ett blodprov eller likn. för att se vilken (a-)sexualitet man har så att säga.

Kan tänka mig att det kan finnas en del informarion som ligger och väntar i HBT-forumet också. Jag kan inte så mycket om asexualitet/asperber. Hoppas någon annan kan ge dig ett bättre svar än mig! Hållar tummarna att ni/du hittar ett förhållningssätt som funkar!

kram!

Anmäl
2013-11-25 22:53 #2 av: Hera

Är man asexuell har man aldrig lust till sex med andra. Det borde vara ganska lätt för honom att svara på.

Jag känner inte till om det är vanligt att folk med AS är det. De jag känner med AS, inklusive jag är det inte i alla fall.

Anmäl
2013-11-25 23:15 #3 av: Saralg

Hej! Jag känner igen mig i ert förhållande. Dock är jag den som varit asexuell och min partner har fått lida av det och därmed också jag såklart och vårt förhållande. Jag har precis fått rätt diagnos, ADD, och vårt sexliv är nästan som när vi var nykära igen. Jag har lust igen och tar initiativ, vilket varit ganska sällsynt i vårt förhållande under ett par år nu.
Jag har själv inte vetat, och vet inte nu heller riktigt, varför jag inte haft lust på samma sätt, men mina gissningar är dels den ihållande stressen jag levt under i väntan på rätt hjälp och ett ljus i slutet på en väldigt mörk tunnel. Äntligen har jag en liten glimt av hopp igen! Efter att i hela mitt liv ha kännt mig annorlunda och under dom senaste åren gått neråt i hopplöshet över mitt ofungerande liv... Kanske jag kan komma att klara ett normalt liv i framtiden. Pressen och stressen av att inte räcka till för att klara av vardagen, på ett sätt som man i det här samhället ska göra, har haft en sådan otrolig effekt på mig som jag känner har lättat lite nu. Den tyngden är oerhört kraftfull!

Vad jag vill komma till är att kanske din man kanske är påverkad av sin sjukdom på ett liknande sätt, där svårigheterna i vardagen tar orken från romantiken. Det du skriver om att han tänker ta initiativ men senare inte känner för det eller liknande är precis som jag haft det. Kanske din man har ADD? Asberger ligger nära, och förväxlas ofta med vuxen-ADD. Det som verkar som Asberger kan mao vara ADD.
När fick han sin diagnos? Är ADD utrett?
Annars tänkte jag att medicinsk behandling kan vara orsaken. Tar han mediciner?

I vilket fall så hoppas jag att det ska lösa sig för er båda! Och tro inte att han inte vill vara med dig sexuellt för att han inte tar initiativ till det. Jag garanterar att han i stunden älskar det! Har man ADD dock som jag så har man bland annat svårt att förstå konsekvenser, både dåliga och bra, och man kan inte föreställa sig och känna resultat och annat som kan ske i framtiden. Det kan göra det väldigt svårt att känna stämning och få lust då känslorna liksom kopplas bort från tanken på att älska med sin partner. Samma sak gäller förstås alla tankar och handlingar då.

Det bästa vore ju såklart om ni kunde få hjälp av en bra psykolog som är specialiserad på neuropsykologiska sjukdomar (som både ADD och Asberger är). Jag spekulerar ju bara utifrån mina högst personliga erfarenheter och inte jättemycket utifrån era. Hopps i alla fall att mitt babblande varit till någon hjälp och nytta! ;)
Stort lycka till! :)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.