Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Kan jag ha en diagnos?

Remitterad till vidare en första utredning med QbT

2013-11-27 23:03 #0 av: swemcd

Obs! Långt inlägg!

Här är mitt resultat från http://psychcentral.com/cgi-bin/addquiz.cgi

You scored a total of 44 

Inattention Subscale: 21 
Hyperactivity/Impulsivity Subscale: 23

Det går förvisso att läsa som Fan läser Bibeln, men i mitt fall känns det som om lite väl många pusselbitar passar ihop, vilket jag även har fått berättat för mig av varandra oberoende källor vid olika tillfällen från släkt och vänner (både nya och gamla).

Träffade min läkare häromdagen som utan vidare invändningar remitterade mig vidare för utredning. Honom träffade jag initialt för mina grava sömnproblem som pågått under ett par års tid, och där har vi vänt på nästan varje sten nu. Han hade haft funderingar på om ADHD/ADD kan vara orsaken till mitt "mående", men jag förekom honom genom att ha med mig ett ifyllt (Svenskt) test till läkarbesöket då jag själv kom till misstanke/insikt för en tid sedan om saker och tings varande. Han berömde mig för det samtidigt som han kände sig dum att inte han kommit på det tidigare.

Well well. Ska väl bli skönt att få veta antar jag. Vad som händer sedan har jag inte en aning om, men något måste hända då mina tidigare strategier för att klara mig genom livet slutat att fungera och det känns verkligen som att allt rasar omkring mig (jag är 43 år).

Har ganska framgångsrikt jobbat mig upp till en löne/statusmässigt bra position inom IT, men känner att vill och kan ge mer, även inom andra områden. Och där tar det stopp eftersom det inte lyckas intressera mig tillräckligt mycket, även om jag VET att det vore smart. Nuvarande firman jag jobbar på (som IT-konsult) jobbar lite mer "premium" så jag fick tidigt en känsla av att knipa käft och lyssna var bra. Dvs. det som jag aldrig gjort innan. Pratat högt och lågt om allting överallt. Jag lyckas väl hålla det där hyfsat på jobbet, men när jag kommer hem känns det verkligen som om det brister för mig och att jag kommer gå itu! Har som tur är vänner/flickvän som känner mig som den jag är och då brukar det går bra när jag får lätta lite på trycket. Det är liksom när jag måste undertrycka dessa sidor hos mig själv som allt bara rasar.

Dessutom har jag en som på 13 som blev diagnostiserad med ADHD för 4-5 år sedan och äter Ritalin mot det, vilket fungerar ypperligt på honom. Jag skäms egentligen för att berätta det, men vid två tillfällen för några veckor sedan, som jag verkligen höll på att gå åt av all den stress/känslor/aktivitet jag kände testade jag en av hans Ritalinkapslar på 40 Mg och det var som om världens största handbroms lades i och allt bara stannade upp. Jag kunde tänka klart, blev inte stressad/nojig. Klarade av att sitta mig igenom ett par tråkiga möten med slentrianuppgifter att utföra efteråt, och det fungerade riktigt bra! Kan inte påstå att jag kände något lyckorus eller så, utan att allt bara klarnade och min inre oro lättade nästan helt.

Fråga; det här var innan jag fick Voxra och jag kände mig verkligen desperat. Bör jag nämna det för läkare/utredare att jag testat Ritalin, eller är det bättre att hålla tyst? Vill inte bli klassad som en pundare som självmedicinerar.

Någon som känner igen sig i min beskrivning?

Fick Voxra utskrivet och jag tycker mig känna en viss effekt redan från dag 2. Om det är inbillning struntar jag egentligen i, då effekten är åt det positiva hållet.

Anmäl
2013-11-28 08:02 #1 av: fluffymind

Det där är nästan exakt min historia. Min dotter diagnosticerades med ADD och jag gick och snöt av hennes medicin. Var redan innan misstänksam, eftersom min dotter i mycket är en karbonkopia av mig, vad gäller studieresultat och attityder till intressen (och ointressen!). Medicinen, Concerta, hade precis den effekt du nämner, det var som man upplever det när en bullrig maskin plötsligt stannar: det blir tyst och man hör sig själv tänka.

Jag nämnde det här för läkarna när jag sökte vård och i mitt fall var det nog bra, det snabbade på utredningen högst betydligt och innebar snabb insättning av samma medicin för mig. Det kan vara förtroendeskapande att vara ärlig, vi är knappast de första som smugit till oss tabletter av ren nyfikenhet. F.ö. är din reaktion på dem typisk för personer med ADHD, uppåttjack snarare lugnar än speedad upp.

Anmäl
2013-11-28 17:02 #2 av: SS-Henke

Exakt samma sak här, 41 år gammal, odiagnosticerad. Min dotter fick nyligen add diagnos och jag försöker komma igång med en utredning. Har också testat concerta och jag blev den som jag alltid velat vara, tyst och lugnt i skallen, fokuserad och jag hörde helt plötsligt vad folk sa till mig.

Tvekar också på om jag ska berätta för läkaren att jag testat concerta, jag får väl försöka se vad han är för en typ först.

Angående voxra känner jag positiv förändring i början av behandlingen men den går över efter några veckor och kaoset är tillbaka igen. Dessutom känns det som den tar bort förmågan att "hyperfokusera". Och det saknar jag. Det är nog centralstimulantia som gäller för att fungera normalt.

Anmäl
2013-11-29 10:41 #3 av: mayolica

Tagit av barnsens mediciner? Vet inte om det är fördel eller nackdel, det beror nog mycket på vilken läkare man träffar,? Det är nog inte det första man bör informera om? Har man otur och säger det till fel läkare kanske det kan bli problem? 

~ mayolica ~

Anmäl
2013-11-29 11:41 #4 av: swemcd

Nja, jag sa inte att jag brukar göra det. Jag har vid två olika tillfällen, i ren desperation, testat Ritalin, som haft positiv effekt på mig.

Men hur som helst så tror jag nog att det kan vara en bra idé att hålla knip om det till läkarna. Fasen, jag som inte ens brukar alkohol. Skulle inte vara kul att få en stämpel på sig för det lilla övertrampet...

Anmäl
2013-11-29 13:59 #5 av: mayolica

#4  Har någon påstått att du sa att du "brukade" göra det? men så lätt  kan "testat två tillfällen" kan omvandlas till "brukar göra"  om du har otur och råkar träffa fel läkare.   

~ mayolica ~

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.