Annons:
Etikettförskola-skola-jobb-praktik
Läst 3161 ggr
Ralktad
2014-01-01 21:30

Vad ska jag göra med skolan?

Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen..

Jag ska gå igenom en utredning av ADD, men utredningen kommer ta upp till 1 år. Jag är 18 år och ska egentligen ta studenten i år, men jag är kvar i första ring. Jag ligger efter i alla arbeten, har inte lämnat in en enda uppgift.. 

Jag får ångest så fort jag tänker på skolan, och att jag inte kommer ta studenten.. Jag vill vara duktig och klara av skolan, men jag har så svårt. Jag har svårt att gå upp på morgonen, prioriterar annat istället för skolan. 

En morgon kan tillexempel se ut såhär:

*klockan ringer*
min första tanke: jag har t.ex. engelska, ligger redan efter där och förstår inget av vad de håller på med i engelskan, så jag skippar engelskan och somnar om istället.

I skolan har jag jättesvårt att lära mig saker. Stora inlärningssvårigheter. Sitter för det mesta bara och gäspar och ser allmänt efterbliven ut. Så fort jag får en instruktion så tappar jag bort mig och blir osäker. Så fort jag fastnar på en uppgift, eller märker att uppgiften kräver mitt tänkande så ger jag upp och får inget gjort..

Jag vet inte vad jag ska göra längre.. jag vill ta studenten och ha en utbildning, men jag klarar ju inte av att gå i skolan.. jag vill inte svika mina föräldrar, och min bror har hotat med att bryta kontakten om jag inte tar studenten..

Åh, ångestångestångest.

Min blogg - schäfer, lydnad & bruks

Medarbetare på Hundar.ifokus

Annons:
Grönt
2014-01-02 11:16
#1

Har du funderat på att kontakta en psykolog? Det kan vara skönt att ha någon att prata med ibland.

Jag har också ADD och förstår dig. Den enda anledningen jag gick till skolan var för att jag gick estetisk musik. Musiklektionerna betydde för mycket för att jag skulle skita i dem, och därför fick jag "ok" betyg i de andra ämnena också. Även om det inte blev så bra som det kunde ha blivit.

Men, ja, när det har gått så långt som det har gjort för dig så är det ju svårt. Ju större bördan är desto svårare blir det att sätta igång. Du får helt enkelt försöka bryta upp den i mindre bitar och känna sig stolt för varje liten uppgift du gjort. Belöna dig själv efteråt på något sätt.

Jag har även märkt och hört från andra att det är mycket lättare att få saker gjorda om man har en jämn dygnsrytm med en bra rutin. Träning ökar koncentrationen och energinivån. Detta är väldigt värdefullt men ganska svårt att hålla sig till i tonåren, men du mår mycket bättre, jag lovar.

Personligen tycker jag din bror verkar vara en idiot. Är det ADD du har så lär det ju knappast hjälpa att vara så kallhjärtad som han är. Det ökar ju bara stressen och förvärrar problemet.

Men som sagt, har du någon att prata med? En sådan här börda kan vara svår att ta itu med själv.

“Everybody is a genius. But if you judge a fish by its ability to climb a tree, it will live its whole life believing that it is stupid.” - Albert Einstein

Line333
2014-01-02 13:34
#2

Får du något stöd från speciallärare eller annat? Du har ju rätt till stöd och hjälp, sedan kan det vara svårt ändå. Med rätt stöd och handledning blir det inte lika ensamt ändå.

Tappa inte ditt självförtroende! Att ha saker som släpar efter är jättetungt för alla, men man är inte sämre människa för det. Det är bara det att man lägger all energi på att oro, ångest och då händer inte mycket i verkligheten.

Om allt skiter sig då finns folkhögskolor som ett alternativ. Kanske lättare att börja där allt är nytt och inspirerande istället för i en uppförsbacke.

Hur som helst är det bra om du får stöd utifrån, av speciallärare eller av klassföreståndare/mentor.

mrsmrs
2014-01-02 17:37
#3

Vill bara visa att jag läst. Är i samma situation fast ett år äldre. Styrka till dig!!

Kajsami
2014-01-02 21:53
#4

Mina råd och tankar:

1. Gå på lektionerna även om du känner att du inte kommer förstå något. Alltid snappar man upp något. Om du går dit så försöker du ju iallafall och det är alltid viktigt. Att ge upp och inte gå på lektionerna förvärrar bara läget och försämrar ditt självförtroende.

2. Prata med dina föräldrar om dina svårigheter och hur du känner. De borde ju kunna försöka hjälpa dig på något sätt. T ex genom att sitta med dig och hjälpa dig med läxor och så men även genom att ta kontakt med din klassföreståndare och berätta om dina problem och att du skall genomgå ADHD-utredning. Då kan du få mer stöd av lärarna och kanske speciallärare.

3. Kanske du kan få ADHD-utredningen lite påskyndad eftersom du har sådana problem. En utredning i sig brukar ju inte heller ta ett helt år. Min tog några månader. 

4. Det finns naturläkemedelspiller att ta som kan hjälpa mot koncentrationen. EyeQ har jag för mig att något heter. De är nog säkert rätt dyra dock, misstänker jag. Koffeintabletter kan också hjälpa lite grann att hålla upp energinivån lite, finns billigt på apoteket. 

5. Undvik socker och livsmedel som innehåller mycket socker. Socker gör att man blir mer "stissig" och upp i varv och svårt att koncentrera sig.

mrsmrs
2014-01-03 04:12
#5

Vill ändå skriva igen!

Mitt tips är att försöka undvika att bygga upp hela ditt liv och din person kring skolan. Skolan ÄR inte det viktigaste, och problemet som du beskriver det är ju faktiskt inte att skolan går dålig, utan att DU mår så pass dåligt att du inte ens klarar av att gå dit. Hur du mår är faktiskt viktigast. Att hitta en samtalskontakt på ett ställa för unga vuxna eller liknande kanske är en bra idé? Att ha någon att bolla med som är utanför familjen. Eller har ni en skolkurator/skolsyster på skolan som är bra så kanske det finns möjlighet att träffa denna någon gång i veckan, och på så vis även säkra att du kommer iväg till skolan just den dagen då du ska prata med henne?

Förresten - har du någon kontakt med psykiatrin nu i väntan på utrednnig? Har för mig att man kan få möjlighet att prova strattera(AD(H)Dmedicin) innan man fått diagnos eftersom Strattera inte är narkotikaklassat/centralstimulerande. Kan helt klart vara värt att ta upp till diskussion med läkare/psykolog i alla fall!

Hur är det med linje och så förresten? Finns det möjlighet att byta till en linje eller inriktning som är mindre krävande på det teoretiska planet?

Lycka till!

(såg att du är intresserad av hundar - kanske hundgymnasiet i sthlm skulle vara något för dig? mer motiverande att ta sig dit om man får göra något man tycker är roligt kanske?)

Ralktad
2014-01-03 05:30
#6

Tack för alla fina svar och stöd!

Min blogg - schäfer, lydnad & bruks

Medarbetare på Hundar.ifokus

Annons:
Ralktad
2014-01-03 05:37
#7

Åh irriterande , resten av texten kom inte med ser det ut som, från mobilen iallafall :( #5 jag går redan hundlinje och ja, det är det enda skälet till att jag inte slutat gymnasiet. Jag har ingen kontakt med psyk just nu. Dom bad mig gå på blodprov för att kolla körtlarna så det ska jag göra. Läkaren som jag träffade o beskrev läget för tyckte att jag skulle hoppa av skolan så fort som möjligt och börja leta jobb istället.. Samtidigt hånflinade hon kändes det som.. Som tur är ska jag få träffa en annan psykolog/läkare nästa gång. Jag funderar på resursskola/gymnasiesärskolan men vet inte hur det är. Någon som vet mer? Får man chans att gå där trots att man inte har en diagnos (än)?

Min blogg - schäfer, lydnad & bruks

Medarbetare på Hundar.ifokus

Kajsami
2014-01-03 18:52
#8

Jag kanske skall modifiera mitt ena råd lite. Jag skrev:

1. Gå på lektionerna även om du känner att du inte kommer förstå något. Alltid snappar man upp något. Om du går dit så försöker du ju iallafall och det är alltid viktigt. Att ge upp och inte gå på lektionerna förvärrar bara läget och försämrar ditt självförtroende.

Jag menar inte att man skall gå till skolan och lektionerna till vilket pris som helst. Om man känner att man gärna vill ta studenten, men har lite ångest och drar sig för att man är rädd att man inte skall hänga med på lektionerna så kan det vara bra att iallafall gå dit och försöka. Men har man ångest för hela skolan överhuvudtaget så att man mår jättedåligt vid blotta tanken på den, så är det ju inte värt. Då är det viktigaste att satsa på att må bra först och sen ta igen skolan vid ett senare tillfälle när man är i ett bättre läge. Det finns ju folkhögskolor och sånt som man kan läsa in gymnasiet på.

Gymnasiesärskola tror jag bara är för personer med utvecklingsstörning, och där får man nog inga riktiga avgångsbetyg. Dvs ingen behörighet till högskolor eller andra utbildningar. Om du får hjälp med medicinering och så efter en ADHD-diagnos så klarar du säkert vanliga gymnasiet, så jag skulle satsa på folkhögskola eller komvux för att ta igen det du missat.

Ralktad
2014-01-03 19:37
#9

#8 inte ens denna skola? 

http://sofiaangen.com/skola/gymnasium

Min blogg - schäfer, lydnad & bruks

Medarbetare på Hundar.ifokus

Kajsami
2014-01-03 19:49
#10

#9 Den såg ju bra ut! 🙂  Det är ju ingen särskola, utan en skola för normalbegåvade med olika sorters problem, kan ju passa perfekt.

Upp till toppen
Annons: