Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Alla verkar veta vad ADHD är. Stort missförstånd?

2014-02-15 18:05 #0 av: MrBokstav

Har nyligen fått ADHD-diagnos. Har ju läst rätt mycket om ADHD efter det. En sak som slår mig är att ADHD verkar vara den enda diagnosen gemene man verkar ha koll på och har åsikter om. Fast ju mer jag läser på det känns det som folk bara tror de har koll. Hur väl tycker ni gemene mans syn på ADHD stämmer?

Anmäl
2014-02-15 18:11 #1 av: iWontBite

Folk har INGEN ANING. De tror att ADHD är hyperaktivitet.

Anmäl
2014-02-15 18:49 #2 av: Galenidjur

#1 Attention Deficit HYPERACTIVITY Disorder. Så jo, ADHD är hyperaktivitet bland annat. Men det är ju inte det bara det som diagnosen innefattar. Och sen kan man ju också vara hyperaktiv utan att ha ADHD.

Jag tror att anledningen till att alla "vet" vad ADHD är nuförtiden är för att många fler blir diagnostiserade nu än förr och därför är det fler som antingen har eller känner någon som har ADHD. Dock tror jag inte att den generella kunskapen om vad diagnosen faktiskt innebär har ökat.

Det finns väldigt mycket fördomar om all "psykisk problematik" (hoppas du förstår vad jag menar, visste inte riktigt hur jag skulle uttrycka mig), vare sig det är ADHD eller något värre som t.ex. psykisk sjukdom. 

Tyvärr är det ju så att när ett problem är psykiskt och inte går att "ta på" så kommer fördomarna ofta fram rätt snabbt...:/ 

Känner själv några med ADHD som när de var små hela tiden fick höra att de var "problembarn" som inte kommer kunna bli nånting, pga sina diagnoser, men som idag är precis som vilka som helst annars. 

StjärnorMedarbetare på jattekanin.ifokusStjärnor
Lift up the self by the self,and don't let the self droop down
Because the self is the self's only friend , and the self is the self's only foe

Anmäl
2014-02-15 18:56 #3 av: MrBokstav

@iWantBite
Exakt! Tycker man mött många som har ett väl fungerande liv, alltid klarat skolan och jobb gallant men har mycket energi och är lite spralliga. Då hör man ofta, tror jag har en liten släng av ADHD. Att ha bra koncentrationsförmåga, fokus osv och samtidigt mycket energi måste ju vara en dröm. Behövs ju nästan i vårt samhälle, en tillgång!

Anmäl
2014-02-15 19:22 #4 av: MrBokstav

@Galenidjur

Precis och hyperaktiviteten kan ju vara av olika grad och yttra sig på olika sätt. Behöver inte fara runt för att vara hyper. Sen har jag förstått det som att ADHD utan H, alltså ADD numera diagnostiseras som ADHD. Så frågan är om man ens behöver vara hyper för att få diagnosen, rätta mig om jag har fel.

Tänkte på det där om fördomar och svårt att ta på då det sitter i huvudet. Såg senast igår på Aftonbladet-TV:s program Wellnes när Kleerup var med. Har för mig att någon av programledarna sa sjukdom om ADHD.

Precis fick höra mycket från lärare i skolåldern. Ingen visste vad ADHD var då. Rätt svårt att ändra ens självbild idag efter 9 års grundskola.

Anmäl
2014-02-15 19:40 #5 av: iWontBite

#2 Jag vet precis vad det står för, men det är precis som #3 säger. Nästan alla känner till ADHD, och nästan alla tror att det enda som karaktäriserar ADHD är hyperaktivitet, och är man hyperaktiv (även om det bara är tillfälligt) är det fritt fram att säga att man har ADHD. Det visar ju klart och tydligt att folk vet inte vad de pratar om, för ADHD och hyperaktivitet är absolut inte synonymer.

Men som sagt gäller det ju för nästan allt psykiskt. Ju vanligare det är, ju oftare har folk en liten koll men inte riktigt på vad det är och trivialiserar och tror att man kan använda det som en beskrivning istället för en diagnos man faktiskt får av en läkare. Deprimerad=Ledsen är ju ett annat exempel.

Anmäl
2014-02-15 19:41 #6 av: skogstossan

#4 Enligt den psykologen som är en del av min pågående ADHD-utredning gör man ingen skillnad mellan ADHD och ADD längre för att alla människor mer eller mindre är hyperaktiva ibland. 


Anmäl
2014-02-15 21:37 #7 av: Lady Q. Longworth

Jag har bara berättat för en person att jag ska göra en utredning om ev ADHD. fick direkt kommentaren att jag är ju alltid i gång och sitter aldrig still... Nä det gör inte jag heller om det bara var det skulle jaga vara glad för ack vad mycket jag skulle får gjort då.

Därför berättar jag aldrig om det. Får se vad utredningen säger, om mina problem beror på ADHD eller om jag "bara" är en "sån" person som jag är Galen

Anmäl
2014-02-15 22:45 #8 av: MrBokstav

#7

Om det bara var det problemet skulle du förmodligen ha bestigit Mount Everest, cyklat jorden runt och varit professor i nationalekonomi vid det här laget. Skämt å sido, har inte heller berättat för många. Typ 3 pers kanske...Vill inte att folk ska tro att de vet hur jag är eller vem jag är. Vill inte att folk ska skriva på mig olika attribut och sterotyper. Det är nog bra att många är öppna med vet inte om jag pallar. Får se hur jag gör.

Folk som haft diagnos länge. Hur upplever ni att folk reagerar när ni säger att ni har en diagnos? Är det jobbigt eller känns det bra? Har det påverkat er på nått sätt? Är det kanske svårare att få jobb och sånt?

Anmäl
2014-02-16 09:38 #9 av: silversol35

#8
Ja, tänk om man fått saker gjorda istället för att hela tiden bli distraherad av nåt roligare....
Har inte haft diagnos jättelänge (2008), men ville svara ändå. Jag berättar väldigt sällan om min ADHD, just för att jag inte orkar med att alla behandlar en konstigt. Risken är ju att folk börjar behandla en som funktionsnedsättningen och inte som den jag är. Är så van vid att folk älskar att placera andra i "fack" och så, det blir enklare för dem. Tänker att det blir svårare att "få" vara som man är då, när folk behandlar en som de tror man är.
Sedan är det förstås så att folk bildar sig uppfattningar på bakgrund av det de känner till, och placerar folk i "fack" oavsett. Har en ganska typisk ADHD eller vad man ska säga med en hel del hypersktivitet och är mer spääningssökare (ganska grabbig adhd) och det tolkas ibland som ångest, förmodligen för att jag är tjej. Har väldigt sällan ångest, så det känns ju såklart helt fel. Kanske lika fel som det skulle kännas om folk behandlade mig efter adhd:n, så det är väl kanske inte bättre. Vet inte faktiskt. 😊

Anmäl
2014-02-16 11:55 #10 av: LisenM

När jag berättade för några att jag har adhd blev svaret, - nä, det tror jag inte alls du har!
Blev lite förbannad då jag varit under utredning i två år!! Så folk vet inte alls, de känner inte alls utan bara tror att den där pojken som är jätte jobbig i skolan har adhd! (Inte alla såklart, men en del i min omgivning)
Jag är tjej/kvinna och har hela mitt liv jagat något för att lindra mig själv, tycka om mig själv å jagat något som får mitt inre att bli lugn! Jag är bättre nu, men ibland kommer tankarna om bara de sett det tidigare... Men efter meningslösheten väntar meningen!

Anmäl
2014-02-16 19:30 #11 av: Sandi92

Jag har inte ADHD själv, men har ändå hört en del förutfattade meningar när ämnet varit på tal. Framförallt dessa:

* Alla med ADHD är extremt hyperaktiva. Är man inte hyperaktiv kan man inte ha ADHD.

* De med ADHD får ofta vredesutbrott och när de får det kan de vara farliga för andra i omgivningen.


Det är inte ofta jag har hört någon nämna koncentration, uppmärksamhet osv.

Anmäl
2014-02-16 21:29 #12 av: utanforboxen

Hej.

Jag tyckte jag fick en ganska bra förklaring när jag översatte adhd till svenska.

Uppmärksamhetsproblem på grund av hyperaktiv oordning.

Man kan ju översätt orden lite som man vill, men dessa ord tycker jag förklara det hela ganska bra.

Har själv diagnosen ADD, men det verkar inte skilja så mycket på insidan. Möjligtvis kanske det hyperaktiva strular till huvet lite mer.

Jag tycker inte att folk förstår vad det innebär... 

-Men du är ju jätteduktig bara du vill! (Dessa ord har jag hört så länge jag kan minnas.)


Anmäl
2014-02-16 21:53 #13 av: Zaphix

Jag är en rätt steriotypisk adhd'are. Koncentrationsproblem, impulsiv som få, hyperaktiv o.s.v. Jag faller lätt under den bild som folk har om adhd'are. Även om jag fått höra på sista tiden att folk tror jag har AS..

Anmäl
2014-02-16 22:53 #14 av: MrBokstav

#9

Tråkigt att du inte heller känner att du kan berätta ofta. Känns som att alla tycker att det är så ok med ADHD idag för kunskapen är stor. Men tror bara folk att de vet och har sina föreställningar om diagnosen grundat på kvällsjournalistik är det ju fortfarande jobbigt att vara öppen med det. 

#10

Av samma anledning trodde jag inte själv jag hade det. Dock var jag rätt busig i skolan och så kanske skulle kunna falla in i ramen som barn. Inte som vuxen dock... Men man fick ju sin uppmärksamhet på "fel sätt" i plugget ändå. Kanske jobbigare att vara lugna flickan i klassrummet men kaos inombords. Verkar som många flickor inte märks lika tydligt som pojkarna. Bra att du får hjälp som vuxen iaf.

#12 

Kanske har de sagt att "du är duktig bara du vill" för att de sett när du varit riktigt intresserad av något och funkat bra just då? Blir ju iof bara ett ännu större problem när de går runt och tänker att vi vet att han kan, det har vi ju sett. Varför håller han på som han gör när vi vet att han funkar ibland osv...

Ja den direkta översättningen var faktiskt bra. Lättare att ta till sig svenska även om man förstår engelskan.

Anmäl
2014-02-16 23:41 #15 av: portera

#3, Bra koncentrationsförmåga förknippar vi inte med ADHD eller det som förut kallades ADD. Hyperaktiviteten försvårar istället förmågan att koncentatrera sig. Kolla #12 finfina översättning.

Anmäl
2014-02-17 00:25 #16 av: utanforboxen

#15, Hmm. Vill både säga bu och bä. Jag anses vara en riktig "djupdykare" och har ett enormt tålamod när det gäller felsökning t.ex.

Jag kan knåpa ihop rejält komplicerade system i Excel.

Problemet ligger i att "filtret är paj" som jag brukar säga. Alla eller i alla fall väldigt många tankar, lösningar, problem, konsekvenser och dylikt finns samtidigt. Detta gör ju att om inte den högsta stimulansen ligger på just det som ska vara i fokus.... så petar det "största" en i ögat hela tiden och man kan inte fokusera på en vald sak. Hmm.. Hoppas nån greppar.

Kom på en liten jämförelse här om dan.

Om inte     vinsten     är   större      än kostnaden     går man back.

Om inte motiveringen ger mer energi än hindret tar orkar man inte.

Ganska självklart?

Oj. snurrade visst iväg!!

Funderar på hur man ska göra för att motiveringen alltid ska ge mer energi än problemen tar?

Anmäl
2014-02-17 11:32 #17 av: MrBokstav

Har funderat lite på det där med varför folk har en så bestämd uppfattning av ADHD. Tror det beror mycket på media och hur man skriver en kort artikel eller ett tv-inslag. Även om den intervjuade försöker ge en så nyanserad bild av sin diagnos som möjligt blir ju det intressanta och säljande just beteenden som kan vara en följd av ADHD. Beteenden som egentligen kan skilja mycket, allt ifrån tydlig hyperaktivitet till en inre rastlöshet, men med mer lika problem inombords. Dock är det ju svårare att på ett konkret sätt berätta hur man funkar som människa, det blir lätt abstrakt och lite flummigt.

Lättare är det ju med livshistorier, tjejen med den brokiga uppväxten med avslutad skolgång och en känsla av att inte passa in.

Eller lärarna som har svårt att hantera barn med ADHD, det krävs extraresurser osv. Förmodligen för att de är så besvärliga tänker kanske läsarna och inte för att de behöver specialundervisning, oavsett om man är besvärlig eller ej.

Bjuder man in någon till morgonsoffan ska ju gärna personen ha något spännande att berätta. Även om någon expert sitter med och försöker förklara är det ju livshistorien man minns. Den framgångsrika (i något) som bråkade i skolan, levde i kaos men på något mirakulöst sätt hittat något denne är bra på. Samma sak som gjorde att denne hamnade i morgonsoffan från första början.

Men sen kommer väl artiklarna om flickorna med ADHD. De beteer sig inte alls som pojkarna. De är lugna och de märks inte ens på beteendet. Jaha tänker kanske folk, man behöver alltså inte ens vara hyperaktiv längre för att få diagnosen ADHD. Då kan väll vem som hellst ha ADHD. Det här med ADHD är det nått skumt med, ja vet du vad säger den ene till den andre och hjulet är igång. Men än en gång är det beteenden som är i fokus. Inte orsaken till de många olika beteendena, allt ifrån den lugna flickan till den framgångsrike i morgonsoffan.

Depression som alla kan relatera till eftersom alla åtminstone varit nära till känslan behöver ju inga förklaringar i form av beteenden. Kalle vägrar gå upp, Anna gråter, Bosse spelar tv-spel, Magnus tar till flaskan och Maria jobbar dygnet runt för att förtränga. So what, olika beteenden men alla kan relatera till det. Bara olika symptom av ett mående, ett mående som inte skiljer sig lika mycket som var och ens olika beteenden.

Anmäl
2014-02-17 12:32 #18 av: KittyBean

Största hindret med fördomar om ADHD är att det alltid ska fokuseras på att om man bara lägger manken till kan man lägga sin hyperaktivitet i något "vettigt" och "bli något". Tänker på alla dem som driver företag  osv. Min ADHD kan jag aldrig göra något sånt med, hur mycket jag än brinner för något eftersom jag aldrig får till det riktigt, bränner dessutom ut mig väldigt fort och blir sittande med ångest på soffan när det är en sån diskrepans mellan min vilja att göra saker och min ork. 

Till exempel så pysslar jag en hel del och folk säger att det är bra osv.. och vill att jag ska starta företag för att göra sånt jag gör på löpande band och tjäna pengar. Men det funkar inte så för mig. Tycker jag inte att det är roligt att sy 15 nallar på raken så kommer jag inte heller att göra det. Även fast jag när jag har ett sånt flöde kan producera ett antal av en viss sak för det höga nöjet att arbeta fram ett mönster som jag gillar och olika färgkombinationer. Nu har jag suttit i nästan ett år och gjort bebiskuber för att folk såg och ville ha egna, men .. jag vill ju göra något roligt också men hinner inte eftersom jag jobbar så långsamt. UUrk. 

Min morbror däremot är en precis sådan där som driver ett företag och inte gör annat än arbetar, jag är rätt övertygad om att även han har ADHD. Blir lite avundsjuk då jag också skulle vilja ha det drivet. Men allas hjärnor tacklar hyperaktiviteten olika.

Anmäl
2014-02-17 21:44 #19 av: MrBokstav

#18 Behöver ju inte vara en så stor grej att starta firma så längre man inte behöver ligga ute med massa kostnader varje månad. En sak kan leda till en annan även om man inte är så företagsam, nöjda kunder är bästa reklamen. Gör en grej av att du inte orkar göra stora upplagor, dina grejer finns i små upplagor och exklusivt nummermärkta :).

Anmäl
2014-02-19 16:02 #20 av: Lakeside

Jag har också börjat fundera på om jag har adhd. Jag har alltid känt mig annorlunda och precis som beskrivet så var jag sämst i gymnastiken i skolan. Jag är väldigt impulsiv och säger ofta saker utan att tänka efter, tar mig an grejer utan att reflektera över konsekvenserna. Jag har svårt att koncentrera mig och gör ofta många saker på samma gång som jag hoppar mellan. Jag upplever ibland att människor uppfattar mig som lugn, då har jag lust att skrika ut "Nej det är jag inte, ser du inte det!!" eller liknande. Jag känner alltid en inre oro eller hur jag nu ska förklara det. Jag är även tidsoptimist. Dock så kommer jag ofta i tid, tror det beror mycket på min uppväxt med föräldrar som är tidspessimister samt all tillgång till kalendrar som finns i mobiler. 

Jag har läst en del om det och även artiklar och känner verkligen igen mig. När jag dock frågar folk så säger de direkt skarpt nej så då orkar jag inte fortsätta diskutera för jag känner mig dum. Jag läste dock upp symptomen för min sambo och först då höll han med om att det är väldigt mycket som stämmer. Jag har även haft återkommande depressioner med jämna mellanrum.

Jag har dock alltid trott att allt det här som jag känner och upplever är "normalt". Såhär har väl alla det? Det är först nu jag börjat reflektera...

Anmäl
2014-02-25 06:52 #21 av: MrBokstav

Googlede runt lite för att plugga på lite mer om ADHD. Hittade då en artikel om Blondinbellas ADHD. Citerar från artikeln:

"Tar man tag i det tidigt och inser förutsättningarna är det inget negativt", skriver hon.
Tvärtom ser Isabella Löwengrip det som en häftig energi som finns inombords.
"Som att jämnt ha en turbo-knapp att trycka på, det är lite av en superhjältekraft helt enkelt!"

http://www.expressen.se/halsa/blondinbella-om-att-bli-mamma-och-ha-adhd/

Blev nyfiken på hennes förhållningssätt till diagnosen och ville läsa mera. Hittade då följande där Blondinnellas man beskriver hur de hanterar diagnosen.

"– Vi hanterar hennes ADHD bra. Jag har väldigt mycket tålamod. Vi vet vad vi ska göra och det är inget negativt att hon är hyperaktiv ibland. Då sätter hon sig bara och skriver ett kapitel på någon bok eller drar iväg massa mail."

http://nyheter24.se/noje/bloggvarlden/731337-odd-vi-hanterar-blondinbellas-adhd-bra

Är det någon här som ser sin diagnos som en superhjältekraft eller en häftig energi som finns inombords?

Anmäl
2014-02-25 07:08 #22 av: Shine

#21. Låter märkligt. Har man den kollen kanske det mer litar åt hypomani? Har hon fått en diagnos?

Anmäl
2014-02-25 07:27 #23 av: MrBokstav

#22
Ja hon har fått diagnos.

Edit: Tycker man läser då och då om ADHD i positiva ordalag. Men folk får ju inte diagnos för något som är positivt och hjälper dem i tillvaron. Ibland får man nästan uppfattningen att många kändisar blivit duktiga på något pga de har ADHD och inte trots att dom har ADHD. Ingen vet ju hur långt de hade gått utan svårigheter.

Kanske finns kanske någon god tanke att sprida positiva saker om diagnosen. Kanske någon form av "girlpower-tänk" fast för bokstavsfolk. Vet inte om hela den grejen är så lyckad. Alla människor har ju ett människovärde, oavsett svårigheter eller ej. Måste man höra att ADHD är så positivt.

Anmäl
2014-02-25 20:22 #24 av: Zaphix

#23: Ehh.. Va?

Du beskriver att man när man har ADHD så har man svårigheter. Men sedan så nämner du "girlpower-tänk".

Syftar du då på att kvinnor skulle ha svårigheter just för att vi är kvinnor (biologiskt, inte löneskillnader o.s.v.) och därmed behöver trösta oss med ett "gorlpower-tänk"?

Underligt sätt att härleda något till det som i vardagligt tal också kallas feminism och inte bygger på att kvinnor skulle födas med nackdelar.


Anmäl
2014-02-25 21:41 #25 av: MrBokstav

#24

Missförstånd. Har inget med "girlpower" att göra. Liknelsen använde jag för att försöka förstå folk med ADHD som lyfter fram massa positiva egenskaper med diagnosen. Typ som i Blondinbellas fall där hon beskriver ADHD som en "Superhjältekraft". 

Spice Girls ville stärka unga tjejer och boosta deras självförtroende. 
Blondinbella vill kanske stärka ADHD-folk (tjej som kille) på ett liknande sätt. Vad vet jag, bara min fundering.

Underligt sätt att härleda det till om det var så jag ansåg. Men lite det som var poängen, att frågan är om det är så lyckat att hävda superhjälteegenskaper på en funktionsnedsättning. 

Att Girlpower är mer lyckat beror ju just på att tjejer inte föds med nackdelar, som du påpekar. Dock ibland en avsaknad av självförtroende som växer fram. "Girlpower-tänket" är förmodligen därför bra för unga tjejer, frågan är om det är bra för folk med ADHD, låt oss kalla det "Superhjältekraft-tänket" istället. 

Om det är bra eller ej vet jag inte, min tanke är att det inte skulle vara bra för mig eftersom jag inte känner identifikation till det. Kanske är det bra för andra...


Anmäl
2014-02-25 23:41 #26 av: Zaphix

Då förstår jag mer hur du menade, men jag är inte sådär superfötjust i liknelsen ändå..:)

Jag har övervägande negativa sidor av min adhd. Verkligen. Jag kan tro ena dagen att min outtömliga energi och oförmåga att ta det lugnt är en välsignelse, att det gör mig bättre än andra. Men sedan kommer bakslaget av att ha kört fullt ös en längre tid utan att ha vilat, bara för att jag kunnat.

Har just nu ett totalt breakdown pga. det. Energin finns fortfarande i samma utsträckning, men hjärnan blir helt körd så bryter ändå ihop i en gråtande hög konstant.

Jag är kreativ, rejält kreativ, mer än dom flesta andra runt omkring mig, ändå håller vi alla på med konst. Jag är en idéspruta. Men alla kreativa tankar kör slut på hjärnan till slut de med..

Jag älskar att få härja runt som en virelvind full av energi, men jag får tvinga mig själv till att inte göra det då jag egentligen inte orkar med det fatsän det känns så.

Jag är rejält impulsiv och det leder oftast till bra saker. Men i perioder jag mår dåligt förstör det så mycket för mig då jag gör saker jag inte borde göra. Som att ha sex med fel tjejer som bara gör mitt liv sämre.

Jag önskar att jag inte hade adhd, även om jag älskar endel sidor med är det inte värt baksidorna.

Anmäl
2014-02-26 01:22 #27 av: MrBokstav

#26 Vi hoppar över den liknelsen. Poängen var om det egentligen är så bra att höja upp ADHD till en gåva med "superhjältekrafter", oavsett om anledningen är att boosta folks självförtroende i ren Spice Girls-anda eller av någon annan anledning. 

Det du beskriver är ju åtminstone mer nyanserat än så. 

Tråden handlar ju om gemene mans syn på ADHD och många beskriver ju problem med när bilden inte stämmer med ens egen. Men det är ju inte konstigt om diagnosen skapar viss förvirring. Nedan, två videor med lite olika syn på hur man ska se på ADHD.

Video 1

http://www.youtube.com/watch?v=4xpEBE9VDWw

Video 2

Anmäl
2014-02-26 09:18 #28 av: Freke

Jag som levt med det i hela mitt liv, som diagnostiserades redan innan det hette ADHD, redan på tiden då det föll under MBD sen blev det DAMP för att tillslut bli ADHD och nu är väl samlingsordet för allt Autism.

Även om jag var hopplös under skoltiden, då jag mest var en pina för min omgivning?! Med exprimentellt beteende och utan tanke på följderna av mina handlingar, så som att lektionssalar exploderade eller som gången när en vägg försvann i skolan?

Jag tror ändå att alla har alla bokstavskombinationer.. Den stora frågan blir alltid i mitt huvud, STYRS man eller STYR man sin diagnos?

Det är allt för lätt att avskriva allt med en bokstavskombination, istället för att lära folk att styra sina handlingar.

Jag medicinerar för mina problem, inte för att det är enkelt, utan för att det är svårtare att vara bland vanliga utan medicineringen. Handlingarna går lite för fort..

Utan dessa bokstavskombinationer skulle världen stå still..
För om ser hur uppfinnare hittar på saker så har de flesta Asberger, sen ger dom det dom hittat på till en ADHD person som bygger det som Aspin hittat på. SEN -ställer sig en vanlig vid ett löpandeband och monterar det diagnos-folket hittat på? -Så vem är det som igentiligen är puckad, de som hittat på eller de som gör slutprodukten?

LEVE DIAGNOSERNA, så vardags världen inte stannar...

Hälsn. Freke

Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

Anmäl
2014-03-01 18:06 #29 av: KittyBean

Var ju precis det där jag menade med att en del tycker att man ska lägga sin hyperaktivitet i "rätt saker". Som nån fjantig "superhjältekraft". 

Jag tycker nästan det är mer skadligt än bra att ge hyperaktiviteten den sortens "gloria". 

För det betyder att vi andra med ADHD bara inte lägger vår hyperaktivitet i rätt saker, för om vi bara gjorde det skulle vi också vara fantastiska företagsledare, idésprutor och uppfinnare precis som Da Vinci osv. 

Visst har man väl helt andra förutsättningar att se saker ur andra perspektiv, men det betyder liksom inte att alla är eller kan vara suuperhjältar med kraften att förändra världen. Sen att vissa av oss har den förmågan är ju bra. Men jag får lite allergiska utslag när folk går runt och "Adhd är inte bara något negativt utan även något bra" 

Sorry men jag kanske talar för mig själv nu men jag hade faktiskt mycket hellre kunnat jobba och fokusera som en "normal" människa än ha den här ofokuserade kreativiteten, med tankar som går som en virvelvind i hjärnan och ger mig svårigheter att ens göra mig förstådd i en text, eller skriva klart den innan jag glömt bort vad jag höll på med och sitter och fipplar med nåt helt annat i en annan flik i chrome. 

Anmäl
2014-06-30 14:37 #30 av: portera

Jag vill lägga till ytterligare en filmklipp som uppenbarade sig efter att ha tittat på klipp nummer 2 i inlägg #27: Den handlar om den talang som inte kommer till sin rätt (syns) till exempel i de prov som görs i skolan. Från minut 23 är det högintressant. Appropå diagnosen som sinner or a saint. 

Klippet har av kvalitén att döma ett antal år på nacken frågan är hur långt utvecklingen nått på detta område. Min uppfattning är att inte mycket har hänt när det kommer till hur det hanteras ute i skolorna..

Anmäl
2014-06-30 20:59 #31 av: Lakeside

Just av anledningen att de flesta tror att de vet vad adhd är gör att jag undviker att prata om min adhd för att t.ex. få samma möjligheter som alla andra på jobbet osv. Jag vill inte att någon ska se på mig på ett annorlunda sätt eller behandla mig annorlunda. Men visst hade det varit skönt att kunna säga ibland "Hey, jag har adhd därför är si eller så bättre" men tyvärr känner jag inte att jag skulle få förståelse. 

Anmäl
2014-06-30 21:19 #32 av: portera

#31 Kan du inte framföra det i mer allmänna ordalag och inte i relation till diagnosen. Jag är extra bra på det här (detta är en styrka hos mig), eller om vi kunde fixa det såhär så skulle det funka ännu bättre för mig. Typ säga det som att det skulle effektivisera mitt arbete. Det beror ju mycket på vad jobbet handlar om antar jag, när det kommer till möjligheterna att påverka. Men något som underlättar för dig minskar även komplexiteten för någon annan, troligtvis. Kanske går det att paketera i utvecklingsförslag till verksamheten. LEAN och annat som är hett nu, har ju med medarbetares egna idéer för förbättring att göra. Vi drunknar alla i informationsflödet, men vid olika nivåer.. t.ex.

Hoppas någon fick ut något av mitt svamlande.. 

Anmäl
2014-06-30 21:49 #33 av: tarotlasse

Ja du det finns så många fördomar om ADHD och okunskapen är enorm. 

Även inom vården jag har alltid blivit trevligt bemött inom sjukvården genom åren. 

Men det förändrades när jag fick min diagnos ADHD då jag helt plötsligt blev ett arbetsmiljö problem eftersom vi med ADHD kan bli våldsamma. 

Så jag har blivit avvisad från akuten 3 ggr och blivit hänvisad till psykakuten i stället både med  en misstänkt hjärnhinneinflammation och med lunginflammation blev jag avvisad från akuten. 

Så även stor okunskap och fördomar inom vården  tyvärr.

Valborgsmässohelgen  var jag på krogen och hade ett krog ragg på gång  en mycket trevlig kvinna på alla sätt och vis. 

När en berusad kille ställde till lite oreda på krogen säger kvinnan att det var en sådan där jävla ADHD person som fått ett utbrott att hon var trött på dessa pack eftersom hon jobbade med dessa jävla idioter dagligen och  då med barn med ADHD.  

Hon arbetade på en skola som specialpedagog och  då uttalar sig på detta sätt om oss med ADHD. 

Jag tittade henne djupt i ögonen klappade henne ömt på kinden och sa ja du har en sådan där jävla idiot framför dig nu för jag har också ADHD. 

Då kom tårarna ner för hennes kinder när hon fattade att jag faktiskt inte drev med henne 

Vi hade faktiskt  ett riktigt bra samtal om hur det är att leva med ADHD både som barn och vuxen och att vi fungerar så individuellt från individ  till individ  och att vi med ADHD absolut inte behöver vara våldsamma av oss.

Så även de som arbetar med ADHD personer har oftast väldigt dålig kunskap om hur vi med ADHD fungerar.  

Vid min utbildning till personlig assistent så var det bara mina lärare som visste att jag hade ADHD och dyslexi. 

Båda hade mycket storkunskap och väl insatta i vad ADHD innebar båda hade arbetat inom Neurpsyk så inte alla inom vården som har dålig kunskap och med fördomar  om oss med ADHD måste jag tillägga. 

Jag är alltid öppen med att jag har ADHD inget jag skäms över för finns även otroligt många positiva sidor också. 

Men vi  kom överens om att   jag skulle inte berätta något för mina klasskamrater om min ADHD däremot berättade jag om min dyslexi för att få antecknings hjälp.  

Mina lärare bad mig att hålla en föreläsning om ADHD och att som vuxen leva med ADHD och som förälder till ett ADHD barn berätta hur barn och skolarbetet kunde fungera och synen från omvärlden på oss med ADHD. 

Visst jag hörde en hel del skit snack  bland eleverna om de med ADHD och hur jävliga och besvärliga  vi kunde vara som personer.  

Så när jag höll min föreläsning om ADHD och hur det fungerade och när jag sa att hur vardagen var  för mig som vuxen med ADHD så blev det så tyst i föreläsnings rummet så man kunde höra en knappnål falla.

Vissa grät efter föreläsningen andra kramade om mig och sa att det faktiskt inte hade  haft den blekaste aning om hur det var att leva med ADHD och hur det fungerade. För som de flesta andra så trodde man det rörde sig om sjövilda ohanterliga ouppfostrade barn. 

Ja det fick en helt annan insikt och kunskap om ADHD som ingen lärobok i världen kunde ge dom.  Kan säga att alla ändrade sin syn på oss med ADHD diagnosen  efter denna föreläsning som jag i övrigt fick ett stort A på i betyg för av lärarna och en föreläsning  som jag sedan fått hålla på fler ställen. 

Så kan bara hålla med att kunskapen är för liten och fördomarna är enormt stora bland flertalet människor både i allmänhet och inom vården. 

Så det är så viktigt att vi med ADHD själva berättar hur det är att leva med ADHD och hur vi fungerar i vardagen, 

Hur ska annars omgivningen få kunskapen om ADHD skäms inte för er diagnos stå upp berätta och glöm för allt i världen  inte att berätta om de psoitiva sidorna med ADHD och att många av världen ledande och framgångsrikaste personer  genom historien  faktiskt har eller har hade ADHD.  

Lasse     

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.