Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Dagis / Skola / Jobb / Praktik

fördelar och nackdelar med "offentlig" diagnos

2014-03-20 14:02 #0 av: Velinga1984

Min 9årige son har ADHD med brister i koncentration och uppmärksamhet. Detta är något jag bett om att få muntligt och inte inskrivet i hans papper. Jag vet att jag kan söka både på hans försäkring och via försäkringskassan om det står inskrivet, men det är inte pengar jag vill ha genom utredningen. 

Jag vill ge honom en bra skolgång, med det stöd som behövs fram till dess att han hittar ett sätt i vardagen som passar honom. 

Trots mitt jobb i psykiatrin så har jag INTE sett några fördelar med att ha diagnoser om man lever ett vanligt liv. Däremot om man behöver stöd i vardagen av boendestödjare. Jag tror nämligen att alla kan jobba, men vissa kanske bara 2 timmar i månaden medan andra kan jobba 200 timmar i månaden. Kan skriva mer utförligt om det skulle behövas.

Min förre pojkvän har ADHD med brister på aggresivitet och temperament. Trots detta jobbade han då mer än heltid, ibland upp till 15 tim per dag. Han var då bilmekaniker på en privat firma så han fick lov att jobba så mycket han ville, han hade t om egna nycklar till verkstan. 

Jag sätter min tråd under dagis/skola/jobb/praktik för jag tycker att den passar bäst där då en bokstavsdiagnos påverkar samhället på olika sätt, negativt och positivt. Vad har ni för fördelar och nackdelar med er diagnos? Hur aktiva i vardagslivet är ni gällande skola, praktik, jobb osv?


Anmäl
2014-03-20 14:05 #1 av: Hera

Om man lever ett vanligt liv undrar jag varför man sökt för att få diagnos? Diagnos brukar ju ställas då problemen påverkar livet negativt.

Och vad anser du att man behöver för stöd om man lever ett vanligt liv? Ett vanligt liv för mig är ett liv som fungerar,

Anmäl
2014-03-20 14:08 #2 av: Niklas

#0: Jag förmodar att handikappet har någon sorts negativ påverkan på hans liv. Om människor i hans omgivning känner till dem kan de ta hänsyn till och underlätta för honom. Vet de inte kan ni knappast vänta er hjälp och då är det risk att han får det onödigt svårt.

Vänliga hälsningar, Niklas
» Besök Apple Watch iFokus.

Anmäl
2014-03-20 14:30 #3 av: [Rumpstek]

Men hur vet du att han har adhd då? Har ha inte fått genomgå en utredning?

Anmäl
2014-03-20 16:16 #4 av: Velinga1984

Eftersom jag skriver att han har ADHD så trodde jag att folk förstod att han har fått utredning. Fel av mig tydligen Blinkar Vi som föräldrar har valt att få diagnosen muntligt. Skolan vet via muntlig kontakt med utredaren, med krav att det inte får skrivas in hans offentliga handlingar. Om några år byter han skola, vi får se då hur vi gör. 

#1 "Trots mitt jobb i psykiatrin så har jag INTE sett några fördelar med att ha diagnoser om man lever ett vanligt liv. Däremot om man behöver stöd i vardagen av boendestödjare" = Fördel med diagnos är om man behöver stöd i vardagen tex i vuxen ålder eller i skolan. 


Anmäl
2014-03-20 19:42 #5 av: Ladydragon

Men kan man verkligen få en utredning och diagnos muntligen? det måste väl dokumenteras?  Funderar

och nej jag håller inte alls med dig...jag tror att en diagnos är något bra 
och får man en ADHD diagnos då har man ju svårigheter som inte kommer att växa bort det är ett funktionshinder och jag tror det är bra att ha det på papper så tidigt så möjligt så man får rätt hjälp i skolan och sen vidare i arbetslivet om man nu klarar av ett arbete


Anmäl
2014-03-20 20:09 #6 av: Hera

#5 Det stämmer. Utredningar dokumenteras. Det kommer man inte ifrån. Men de spelar ingen roll om man inte själv visar det för skolan. Bup skickar inte det utan att man ber om det.

Anmäl
2014-03-20 20:10 #7 av: Velinga1984

#5 Varför måste det dokumenteras? Har jag inte hört :)

Att det är ett funktionshinder är jag väl medveten om, jag jobbar i psykiatrin där många har just ADHD. Men man kan, i vissa fall, lära sig hantera sitt funktionshinder. I vissa fall går det inte utan man får då ta lämplig medicin och ett anpassat liv efter sitt funktionshinder. I min sons fall vet jag inte än exakt hur det kommer påverka honom. Det kan gå toppen likväl som han kan få svår ångest över sina problem. Kollar jag på de jag hjälper med ADHD så skiljer sig alla åt i hjälpbehov, medicin etc.

Anmäl
2014-03-20 20:15 #8 av: Hera

#7 allt inom vården dokumenteras. Speciellt utredningar för att man ska kunna hålla reda på allt. En ADHD utredning är ju ganska stor och inget man bara kan spara i sitt minne som läkare eller psykolog.

En diagnos skrivs ned.

Anmäl
2014-03-20 21:05 #9 av: Jebie

Du frågade hur aktiv man är i skola, jobb osv och om en diagnos verkligen behövs? Jag fick diagnos sent i livet, efter att vardagen inte funkade längre då jag fick barn, depression, behövde hjälp att komma ur den onda spiralen där jag hela tiden skuldbelade mig själv för att jag glömde saker, missförstod vad folk sade, inte hängde med i samtal. Kände mig ständigt utanför eftersom jag inte klarade av att koncentrera mig på samtal då det var prat, teve eller musik runtomkring osv. Kasst självförtroende eftersom jag inte visste att jag hade ADD och därför inte fått något stöd eller hjälp, och alltid kände mig steget efter alla andra. En diagnos tidigare i livet hade hjälpt mig att förstå varför jag funkade som jag gör. Jag får idag medicin som hjälper mig och samtalsterapi och kan idag säga till vänner eller skolkamrater att vi inte ska ha igång musik eller teve medan vi pratar, och att vi ses i lugna miljöer. Det gör mig mer delaktig osv.

Har aldrig kunnat räkna och aldrig fått hjälp med detta utan genomlidit matten utan att förstå något alls. Om jag fått diagnos som ung kanske jag fått ett extra stöd i matte och hjälp med att planera och strukturera läxor, inlärning osv vilket jag stressade och slet som ett djur med under hela skolgången. Nästan varje dag var en överraskning med uppgifter jag glömt bort, lektioner jag inte hade koll på. Kunde på gymnasiet fortfarande inte följa ett schema, gick till fel klassrum, och hade svårt med tider och att förstå en analog klocka. Digital-ur funkar mkt bättre.

Det blev mkt problem då jag började läsa på universitet/högskola pga jag inte kunde lägga upp och planera mina studier i god tid. Satt alltid 1-2 dagar innan tenta med hur mkt litteratur som helst och skumläste, superstressad. Det ledde till omtentor och strul med inlämningsuppgifter mm eftersom jag bara lyckades börja med studierna under extrem tidspress.

Då jag började i yrkeslivet i 20-årsåldern var det med fysiska och tekniska arbeten med problemlösning där jag rörde på mig mycket. Det funkade bra och jag har jobbat heltid fram tills kraschen då jag fick barn. Pluggar idag heltid på en praktisk utbildning och tror att utan medicin och samtalsterapi etc så hade jag inte klarat detta utan tappat kontrollen och slarvat bort utbildningen. Skolan vet inte om att jag har vissa svårigheter med energinivå, fokus och impulskontroll, men jag har berättat för några klasskamrater. Det värsta är väl att jag innerst inne skäms för att berätta för skolan eftersom jag inte vill att lärarna ska se mig som en "bokstavskombination" och få förutfattade meningar.
Om jag helt fick styra min arbetstid i framtiden då utbildningen är klar skulle jag jobba kl 9-16, 5 dagar/vecka. Jag gillar att ha mina dagar planerade och veta vad jag har framför mig.

Anmäl
2014-03-20 22:42 #10 av: Zaphix

Enda nackdelen för mig var när jag skulle ta körkort.

Numera lever jag ett bra liv som student på heltid, men det är nog mest tack vare att jag får medicin för min ADHD. Och utan diagnos blir det ingen medicin.

Aldrig haft hinder av diagnosen, bortsett från körkortet då..

Anmäl
2014-03-21 07:10 #11 av: [Rumpstek]

Hur gick denna utredning till?

Anmäl
2014-03-21 07:13 #12 av: Velinga1984

#11 Hur rör det min huvudfråga om fördelar och nackdelar? Ler

Tack Jebie och Zaphix för era svar om hur det påverkat och påverkar era liv. 

Anmäl
2014-03-21 07:22 #13 av: [Rumpstek]

#12 Det låter inte speciellt troligt att det verkligen skett en riktig utredning, om inte något finns på papper.

Grattis, din son har egentligen inte adhd. Ni kanske borde ta reda på vad som egentligen är fel?

Anmäl
2014-03-21 07:31 #14 av: Velinga1984

#13 Du får tro vad du vill. Huvudsaken är att jag vet BlinkarJag har inget mer att tillägga på dina frågor eller inlägg, du får givetvis spekulera vidare i tråden om du har lust och energi. Mer svar får du inte.
 Jag önskar dig iallafall en bra dag Skrattar 

Anmäl
2014-03-21 07:32 #15 av: [Rumpstek]

#14 Men inser du inte själv att en utredning görs inte i en handvändning, om man måste dokumentera den som sker?

Är det pappan till sonen som är aggressiv och arbetar hela tiden? Du tror inte att det kan finnas problem där, som gör att du tror att han har adhd?

Anmäl
2014-03-21 09:13 #16 av: Jebie

#11- Men #1 menar väl att de gjort en normal och riktig utredning för sonen men ej begärt ut intyg/sammanställning för att "registrera" npf-diagnosen hos FK, skola etc? Jag har gjort utredning men ej begärt ut nåt utlåtande än eftersom jag inte behövt ytterligare hjälp utanför det jag redan har.

Vad #1 son har för behov av stöd å hjälp idag eller om några år i framtiden påverkar väl familjens beslut om att "registrera" diagnosen offentligt hos myndigheter som FK eller på skolan? Hon har hittills ej sett så många fördelar med att gå ut offentligt m en diagnos.? Kanske Sonen själv får ta det beslutet om några år ifall han behöver extra stöd vid högre studier etc? Mamman hoppas att sonen ska klara studier å framtida arbete etc utan extra stöd å inblandning från utomstående? Så tolkade jag inläggen.

Anmäl
2014-03-25 11:15 #17 av: EasyFix

Hej.

Jag är 24 år och har bara varit medveten om min diagnos i 1år nu snart.

Jag har inte hunnit uppleva några direkta nackdelar med att den är offentlig. Hade inga problem med att ta MC körkort. Tog B kort när jag var 18 och då var inte min ADHD känd för någon och ingen som hade misstänkt det heller.

Nu i efterhand så är jag väldigt besviken på att jag inte fick hjälp tidigare i mitt liv. Eller att någon misstänkte det tidigare....

 Att ha fått diagnosen nu har hjälpt framförallt mig själv mest, att förstå mig själv. 

Hjälpen jag får idag är medicin och psykologsamtal vilket hjälper mig väldigt mycket. Jobbar idag heltid igen efter att ha varit sjukskriven i drygt 1år. 

Nu är ju din son fortfarande ganska så ung så kanske är svårt att veta/fråga vad han själv tycker. Men jag skulle nog tycka att om du tror att han behöver hjälp som han bara kan få om diagnosen är offentlig så borde den vara det. Kan man välja att göra den offentlig senare så kanske det kan vara ett alternativ?

Jag klarade dock skolan helt okey men det blev svårare och svårare.

Hoppas det var till lite hjälp med mitt svar. 

Anmäl
2014-03-26 22:30 #18 av: Allamej


Jag skäms inte över min diagnos, den är en del av mig och en stor del när det kommer till min kreativitet bla. Sen att jag behöver hjälp med vissa saker så är den ju bra att ha "nedskriven och registrerad" Att folk stigmatiserar diagnoserna och mer eller mindre dömmer ut dom som har dom säger mer om dessa än om den med diagnos.

Man är fortfarande samma person som man var innan diagnosen, enda saken är ju att man kan förstå sig själv bättre.

Jag har varit sjukskriven sen 2001 och för några år sedan (jag och tid är inte vänner) så blev jag tills vidare sjukskriven, vilket innebär att jag kan börja jobba om jag kan, men det gick inte att skriva ut mig eftersom jag har så stor ångestproblematik och det fanns ingenstans dom ens kunde överväga att sätta mig på arbetsträning.

Jag har FK´s välsignelse att jobba som lärare på Vuxenskolan. Jag lever för dom kvällarna där jag får lära ut smyckestillverkning. Jag har tom. kurs här på sjukhuset, men vi kallar det väncirkel istället för kurs iom. att vi inte är i vuxenskolans lokaler.

Det som gjorde att jag får hålla kurs här är för att jag drar mig undan mer och mer från personalen, de andra patienterna osv... jag orkar helt enkelt inte bli vän med någon som antingen far hem eller dör när jag är här... Det är inte bara Rehab/Stroke utan även ett par palliativa platser.

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Anmäl
2014-03-27 10:40 #19 av: tarotlasse

Jag har upplevt både positivt och negativt av att få en diagnos.

Det positiva är att jag fått en oerhörd hjälp i mitt vardagliga liv efter jag fick diagnosen.

Dels har medicineringen hjälpt och dels olika KBT behandlingar  och vuxen ADHD gruppen har hjälpt mig väldigt mycket.

Plus att jag i dag har fått beviljat ett utökat boendestöd.

Hjälp jag aldrig fått utan diagnos och där jag även fått en insikt varför jag fungerar som jag gör.

Men diagnosen har inte alltid varit till hjälp utan faktiskt även varit ett hinder.

Då i kontakt med myndigheter och sjukvård vilket man kan tycka är där man borde få stöd och hjälp.

Jag har vid ett par tillfällen blivit avvisad från akuten pågrund av säkerhets själ.

För alla vet ju att ADHD personer kan vara våldsamma även om jag aldrig varit våldsam. Så när min husläkare skickade mig till akuten med misstänkt hjärnhinneinflammation så blev jag avvisad från akuten när det konstaterade att jag medicinerade med Concerta. 

Akutmottagningen hänvisade i stället till att kontakta psykakuten.

Har hänt vid ytterligare ett tillfälle då jag blev avisad på grund av min ADHD och även sonen har blivit vägrad vård på akuten när han var 11år. På grund av säkerhets själ och för att han har ADHD utan blev hänvisad till psyk akuten i stället.

Men psyk akuten tar inte emot barn under 18 år. Så vi fick rådet att med polis eskort återkomma till akuten för med polis handräckning kan inte akuten vägra ta emot en person.

Samma med FK jag har aldrig haft några problem innan jag fick en diagnos. Men efter jag fick diagnosen så har jag fått ett väldigt dåligt bemötande och rent kränkande behandling därifrån.

Samma med AF när jag lämnade intyg på min ADHD så blev allt så krångligt AF hänvisar till FK o social tjänsten och de hänvisar tillbaks.

Så jag hamnade mellan stolarna o ingen vet vem som ska göra vad.

AF förklarade att ADHD betäckandes inte som ett funktions hinder  hos AF utan som ett inlärnings problem.

I veckan så ändrade AF min diagnos för mina sömnproblem som beror på min ADHD. För sömnproblem räknas som ett funktions hinder hos AF.

Så med ADHD diagnosen kunde man inte hjälpa mig men genom att skriva om diagnosen till ett  psykiskt funktionshinder så kunde man ge en annan hjälp.

Men även bemötandet av vanligt folk, arbetsgivare mm så finns det många som ser det som en tillgång med min ADHD.

Medans andra blir väldigt anti och är väldigt negativa när de får reda på att jag har ADHD.

Så det finns många fördelar med att få en diagnos men finns även en del nackdelar med en offentlig diagnos.

Jag skäms inte för att jag har ADHD men jag undviker att nämna det vid första kontakten vid en anställnings intervju.

Lasse      

 



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.