Annons:
Etikettadhd-add
Läst 2442 ggr
Barneveld
4/24/14, 4:38 PM

är ADHD hela förklaringen tro?

Jag känner mig annorlunda, det har jag alltid gjort och jag har nyligen fått diagnosen ADHD. Jag vet ärligt talat inte så mycket om vad det innebär och när jag försöker sätta fingret på och förklara mina svårigheter så lyckas jag inte riktigt. Det känns som om jag är en lampa med glappkontakt, ibland lyser det till och jag fungerar som vem som helst och sen glappar kontakten och jag får en känsla av att vara något dummare än andra människor.

Jag försökte läsa till bibliotekarie och det gick inte särskilt bra. Särskilt kandidatuppsatsen lyckades jag inte alls med och jag har så svårt att sätta fingret på vad det var som inte fungerade. Jag skrev en ganska lång uppsats. Den sämsta som någonsin skrivits. Min "snälla" omgivning försökte få det till att det var fel på handledaren. Men det var det inte. Det är jag helt säker på. Problemet låg hos mig, jag är 100% säker.

Jag hade svårt att förstå vad han sa och jag hade svårt att göra som han sa plus att jag missade alla hans antydningar om att jag borde börja om och skriva en helt ny uppsats. Det var först när jag själv ställde frågan om han tyckte att jag skulle skriva om något annat och han svarade ja som jag insåg att han faktiskt antytt detta rätt länge.

Vad är det som gör att jag ibland har så svårt att förstå vad folk säger? Blir man sån av ADHD? Är det hela förklaringen?

Framför allt undrar jag kanske, hur ska jag kunna lyckas med saker när jag inte ens kan sätta fingret på varför jag misslyckas?

Annons:
[heliotrope]
4/24/14, 4:49 PM
#1

Det kan ju vara en del av symtomen som kommer med ADHD, ADD eller dylikt. Men, låt dig inte bli insnöad av din diagnos och dess symtom. Det kan förvisso ligga förklaring i att veta att det rör sig om det, men tänk istället förbi det och se det som en del av helheten istället för diagnosen. Kan förstå om du vill sätta fingret på varför dock. 

Får man fråga om du tar medicin? Eller har regelbundna samtal? Så att du får rätt typ av stöd oavsett.

Kyllan56
4/24/14, 4:58 PM
#2

Förstår att det måste vara enormt jobbigt för dig att inte uppfatta omgivningens otydliga budskap. Det är ju som de talar kinesiska med dig. Ett språk du inte lärt dig. Då blir världen osäker och det skapar dig mycket lidande.

Oavsett diagnoser så är det inte alla människor som förstår antydningar, ironi, sarkasm o s v. Det har redan utvecklingspsykologen Jean Piaget konstaterat.

Själv har jag fått ADHD diagnos, men har inga problem med antydningar o s v. Utan är duktig på att läsa mellan raderna vad folk säger. När man har ADHD kan man även ha andra närliggande diagnoser. Det kallas komorbiditet. Du kan gooogla på det ordet och ADHD så får du information

Det kan finnas spektra inom autism som Asberges syndrom som ger sådana svårigheter att tex läsa av ansiktsuttryck. Men det behöver inte vara så.

Det som kan hjälpa dig är att förklara för människor som vänner, arbetskamrater, lärare, studiekamrater som du samarbetar med, att du har de svårigheterna att de behöver vara väldigt tydliga med hur de säger saker och att du måste träna på att fråga om du uppfattar saker rätt. Fråga den psykologen som varit med i utredningen om din ADHD om hjälp att få hjälp.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Barneveld
4/24/14, 5:22 PM
#3

Ja nu håller jag på och sätter in medicin. När jag gick på Bibliotekshögskolan åt jag ingen ADHD-medicin däremot. Men väl en massa andra spännande mediciner som inte var bra för någonting som helst. Jag har alltid tänkt mig att diagnosen skulle vara som ett hjälpmedel att sätta fingret på vad som är problemet och vad jag behöver hjälp med. Men mina problem är alldeles för komplexa så jag kan i princip passa in på vilken diagnos som helst känns det som. Men det spelar inte så stor roll för det är i princip samma sorts mediciner man erbjuds oavsett vad man lider av. ADHD-medicinen är annorlunda . Det är egentligen den enda medicin som jag känner att jag har haft nytta av i mitt vardagsliv. Jag går inte på regelbundna samtal. Jag tycker att det är rätt skönt att inte behöva göra det längre. Men jag skulle så gärna vilja förstå vad som gick fel med c-uppsatsen. Min plan är att fortsätta studera och om jag skulle komma i en situation där jag återigen behöver skriva en uppsats så skulle jag vilja kunna förklara vilken sorts stöd jag behöver för att kunna klara det. Jag pluggar nu. Förra kurserna var enkla, men nu är det skrivuppgifter och återigen känner jag hur jag inte riktigt fixar dem, att jag inte förstår. Det oroar mig. Vad ska jag säga till CSN om jag inte lyckades ta mina poäng? Tyvärr CSN, jag var för dum för att klara den här kursen. Jag ska läsa Nederländska i Nederländerna till hösten. Då måste jag ju ta CSN lån och så måste jag kunna vara säker på att jag klarar det jag ska göra och vilken typ av stöd jag behöver för att kunna klara det jag föresätter mig.

Barneveld
4/24/14, 5:32 PM
#4

Det är så konstigt för jag tycker att jag både är bra på att läsa av vad som sägs mellan raderna samtidigt som jag inte är det. Jag brukar inte heller ha svårt för ironi eller att förstå ansiktsuttryck. Jag tror alltid att jag förstår vad folk menar och säger. Jag vet en gång när jag skulle göra en psykologisk undersökning. Ett par veckor efteråt när jag läste resultaten blev jag så paff för undersökningspsykologen hade skrivit att jag var mycket samarbetsvillig men inte följde instruktionerna. Jag hade ingen aning om att jag inte hade följt hennes instruktioner. Men det är en bra sak att börja fråga om jag uppfattat saken rätt. Det måste jag komma ihåg :)

Kyllan56
4/24/14, 5:36 PM
#5

Du behöver dina problem dokumenterade så att du precis som en med Dyslexi behöver specialhjälp. Det ska du prata med till exempel psykologin som var en del av din ADHD-utredning. Då kan förhoppningsvis CSN ta hänsyn till det och kanske inte ha lika höga krav på prestation som på dem som inte har problemen. De som har Dyslexi kan ju få inspelade böcker om de ej klarar av och läsa dem. Då ska ju också du kunna det. För dum är du långt ifrån!

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Kyllan56
4/24/14, 5:46 PM
#6

#3 Det är ofta människor med ADHD inte följer instruktioner eftersom de inte just var uppmärksamma alltid när instruktionen kom. Uppmärksamhetssvårigheter är ju ett kriterium i diagnosen.

När jag var under utredning skulle jag tillsammans med arbetsterapeuten göra köttfärssås. Kreativ som jag är vid matlagning så tänkte jag att jag köper med mig vissa ingredienser själv så att köttfärssåsen - enligt mitt tycke - blir så god som möjligt. Men enligt arbetsterapeuten skulle köttfärssåsen göras efter en viss mall och jag fick inte använda mina egna ingredienser. Alltså en test hur jag är på att följa instruktioner. Med det sagt fick jag slutligen ändå ta med dem. Det blev en godare köttfärssås en normalt, var arbetsterapeuten tvungen att medge.😉

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Annons:
lokko
4/25/14, 3:54 AM
#7

#6  Det där var fasenimig det dummaste jag läst på länge! Undrar hur det står i utredningen sen, "hennes vilja att göra pastasås efter eget tycke utan att följa receptet tyder på grav ADHD".

Lev väl.

Kyllan56
4/25/14, 11:09 AM
#8

#7 Dumt eller ej så ingick det i arbetsterapeutens test att bland annat att göra pastasås och att dammsuga köket den gjordes i. Förmodligen för att se hur man klarar av alla momenten utifrån givna instruktioner. När jag dammsugit klart fick jag höra att jag dammsugit 15 gånger på samma ställen och använt mer energi än vad man "normalt" gör. Att det var typiskt för ADHD att man gasar för att sedan bli uttröttad, vilket leder till att saker inte blir gjorda. Det har tagit mig många år att "lära" mig att dela upp städning, så att det kan ta två dagar och städa klart, vilket gör att det blir gjort.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

[Rödluvan]1
4/25/14, 1:18 PM
#9

#8 Det måste varit väldigt, väldigt länge sen den utredningen gjordes.

Kyllan56
4/25/14, 2:25 PM
#10

#8 Om du tycker 2010 är för länge sedan så var det det. 

Jag tillhör de som fått en diagnos mycket sent i livet. När jag gick i skolan på 60-talet fanns inte ADHD diagnos. Då fick man en uppsjö av negativa epitet tillskrivit sig. Min ADHD yttrade sig som är vanligare hos pojkar än flickor. Jag har haft mycket skuld- och skamkänslor under livets gång och för mig kom diagnosen som en skänk från ovan. För den avbördade mig mycket från skuld och skam.

Som om ADHD inte var nog så fick jag även DAMP-diagnos, som barn benämnde min läkare det som lyxmotorik, för inte fanns  DAMP då heller.  

Men ADHD har även gett mig många gåvor, vilket gjort att jag klarat mitt liv över förväntan, som jag är mycket tacksam för.

Jag kommer så länge jag lever aldrig glömma den soliga dag i mars när jag tog min första första 18 mg dos Concerta, eftersom det är ristat på min näthinna. 

Varje dag var jag ute och gick i ett par timmar och precis innan jag kommit hem - ungefär 1 h och 45 minuter - slog medicinen på. Jag hade ett ensamstående hus 75 meter framför mig och plötsligt var det som man fokuserar med en kameralins, alla ljus och synintryck runt i kring försvann och det ända jag såg var huset. 

En timme senare skulle jag träffa en kompis på stan. Jag såg henne stå på vår mötesplats och titta efter mig. Hon såg mig inte. Jag fick gå fram och säga hej. Först då såg hon mig och sa. Jag såg dig men fattade inte att det vad du för du går inte som du brukar, vilket innebär slängigt och osynkroniserat. Så mig hjälpte medicinen direkt.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Praefatio
4/25/14, 4:25 PM
#11

Har inte läst alla svar men vill bara säga att jag känner igen mig. Det där med glappande kontakt kan jag verkligen relatera till. Jag är antingen helt på socialt, eller helt av. Det varierar ofta från dag till dag och skillnaderna är enorma.

Antingen framstår jag som en oerhört socialt kompetent, trevlig, humoristisk och utåtriktad person som är väldigt lätt att få kontakt med och som dessutom är duktig på att föra ett samtal där alla parter får lika utrymme. Eller så framstår jag som inbunden, nästan lite socialt "efterbliven". En person som har svårt att läsa sociala koder, som inte förstår det andra säger till mig, som absolut inte kan föra en dialog.

Skillnaden för andra är såklart stor, men för mig själv är den ännu större. Har svårt att peka på vilka förutsättningar som krävs för att jag ska bli det ena eller andra och jag har svårt att hitta en balans. Jag är mycket, mycket hellre den "trevliga" jag än den "efterblivna". Det är oerhört obehagligt att inte förstå vad andra säger till en, att inte förstå samspelet, att inte förstå kontexter och sammanhang. Det är oerhört obehagligt att sitta och behöva be folk upprepa sig för att orden som talas på mitt eget modersmål blir som kinesiska. Samtidigt är den "trevliga" jag så oerhört lätt att vara. Det är fantastiskt att klicka med alla man möter och känna att man kan bidra med ett naturligt flyt.

Ska tilläggas att jag alltså har ADHD också. Är utredd för AS men de blev inte riktigt kloka på mig under utredningen, just pga. min ojämnhet i det sociala, så i slutändan satte de ingen sådan diagnos utan konstaterade bara att jag egentligen inte var färdigutredd utan behövde en mer fördjupad utredning rent allmänt.

[Rödluvan]1
4/26/14, 3:38 PM
#12

#10 Jag finner det som ett underligt sätt att utreda på. Resten var jag inte speciellt intresserad av.

Kyllan56
4/26/14, 4:12 PM
#13

#12 Det står dig fritt att tycka. Vad resten anbelangar står det också dig fritt att läsa eller inte läsa. Är du inte intresserad låter du bara bli. Svårare än så är det inte.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Annons:
[Rödluvan]1
4/26/14, 4:39 PM
#14

#12 Jag förstår inte meningen med att sväva ut på det viset.

Jag anser fortfarande att det var en underlig utredning. Det låter som någon skräckfilm om psykiatrin i början av 1900-talet. Lite nedlagda mentalsjukhus så är det fixat.

Och det är standard att utföra något dylikt i en utredning.

Kyllan56
4/26/14, 4:53 PM
#15

#14 Efter att ha svarat på din fråga så var resten inte specifikt för dig, vilket kanske var otydligt. Jag är ny så det är ett sätt att berätta lite om mig själv.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

[Rödluvan]1
4/26/14, 4:55 PM
#16

#15 Personligen finner jag det ganska oförskämt att svara på någons fråga, och sen fortsätta skriva. Personligen anser jag att det är bättre att göra ett helt nytt inlägg vid sådana tillfällen. Det förvirrar bara.

Upp till toppen
Annons: