Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
ADD & ADHD relaterat

Jag behöver hjälp ang utredning

2014-05-02 16:57 #0 av: Lakeside

De ringde precis och sa att jag ska påbörja min utredning. De sa också att man brukar göra intervjuer med föräldrar. Grejen är att mina föräldrar bor långt bort och jag har inte berättat för dem att jag gör utredning och vill inte göra det heller. Måste man göra föräldrarintervju? Jag har min sambo som jag varit tillsammans med i 3 år som också är den enda som vet om utredningen och det är så jag vill ha det. Han kommer jag definitivt ta med som stöd på någon intervju. Kommer de kräva att jag blandar in mina föräldrar?

Anmäl
2014-05-02 17:04 #1 av: Lexie82

Hur gammal är du? Är du över 18 så kan de inte kräva att föräldrarna följer med. Poängen med föräldrarnas närvaro brukar vara att de vill ha någon mer som beskriver hur du påverkas av din eventuella diagnos, hur någon annan upplever dina problem. Så en sambo borde funka lika bra, om inte bättre. =)

Anmäl
2014-05-02 17:11 #2 av: Hera

Nja, föräldrarna är där för att berätta om barndomen mest. Så det blir ju en del i utredningen som saknas då.


Tycker du ska berätta för dom och be dom eller en av dom att hjälpa till. 

Anmäl
2014-05-02 17:14 #3 av: Evahelene

Det skulle fungera med någon annan som varit med och känt dig när du var ett litet barn också. Det är liksom det som är grejen med föräldra-intervjun: utredaren får veta vid vilken ålder (på ett ungefär) olika "symptom/svårigheter" visade sig och hur det påverkade dig och dina närmaste. Ett av mina syskonbarn ville inte heller ha med sina föräldrar i någon intervju men frågade mig istället - som naturligtvis ställde upp.

Sluta aldrig hoppas, sluta aldrig be. Sluta aldrig önska - under kan ju ske!

Anmäl
2014-05-02 17:14 #4 av: Lexie82

#2 Så kan det vara. Min son utreddes redan när han var 5 år, så för oss var det att vi var med för att berätta hur det var vid den tidpunkten. Slog mig aldrig att det kunde vara bra med historik också.

Anmäl
2014-05-02 17:31 #5 av: Anonym

När jag skulle utredas så de att jag inte samarbetade och att man inte kunde fullfölja utredningen då de inte kunde tala med mina föräldrar eftersom de är döda.

Nästa gång var det inget problem. Det var på ett annat ställe.

Det ska vara psykvården till sånt.

Anmäl
2014-05-02 17:38 #6 av: Lakeside

Okej, jag är 24 år. Pratar de med föräldrarna över telefon då? I vilket skede av utredningen? Jag vet nog ingen som är jätte insatt i min skolgång osv förutom min mamma.

Anmäl
2014-05-02 17:54 #7 av: Hera

6 Det är inget speciellt skede. Beror på när dom kan.

Tror min mamma gjorde det per telefon.  Är lite osäker dock.

Anmäl
2014-05-02 19:57 #8 av: Lakeside

Okej. Tack för era svar! :)

Anmäl
2014-05-02 21:14 #9 av: zatanica

Tror att de kan göra det via telefon.

Anmäl
2014-05-02 21:55 #10 av: Anonym

Själv gjorde jag min utredning som vuxen och då jag hade och har väldigt dålig kontakt med mina föräldrar av olika orsaker så vägrade jag helt enkelt att utredaren fick kontakta min familj....och min utredare  sa i alla fall att det är helt oki man får lov att neka 

sen brukar man ju själv minnas en del från sin barndom och kan gå igenom det tillsammans med utredaren....

Anmäl
2014-05-03 00:59 #11 av: lokko

Som redan skrivits så är det en del av utredningen att kartlägga lite om  hur du varit som barn. En av grundkriterierna för ADHD är att man har haft en bestående problematik, att man visat upp symptomen redan som barn, detta inte minst för att kunna utesluta andra orsaker till symptomen.

Det finns ju inget regelrätt förfarande vid en utredning, -tyvärr kan man tycka så sker den väldigt godtyckligt men de måste få viss kunskap om dig som ung . Men detta ska ju kunna gå att få  reda på andra sätt än att intervjua föräldrarna. Som nämnt kan de fråga andra. För min egen del så räckte det med att jag själv beskrev hur jag var som barn, jag frågade även min mor om en del detaljer, men det var inget de krävde.

Jag föreslår -om du inte redan gjort det att du lyfter din situation för den som gör utredningen. Att du inte vill/kan berätta för dina föräldrar och se om de har några andra förslag. Med god vilja och lite kreativitet går det att komma förbi problemet med föräldrarkontakt. Om inte så stå på dig! Det ska ju för tusan inte vara ett krav på en idealisk öppenhjärtig vi-delar-allt-föräldrarelation. Du är långt ifrån ensam med ditt bekymmer och det har gått att lösa förut. Jag menar att det är deras ansvar att lösa frågan, du ska inte behöva göra mer än att förklara hur det ligger till.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.