Annons:
Etikettadhd-add
Läst 1243 ggr
Barneveld
5/31/14, 1:57 PM

Hur vara en bra faster?

Min brorsdotter har precis som jag en diagnos. Hon har det inte så himla lätt alltid för hon blir så lätt missförstådd och så har hon svårt för vissa saker. Hennes pappa(min bror alltså) och hennes låtsasmamma funkar rätt okej tillsammans med T, men hennes mamma och hennes farmor (min mamma alltså) funkar inte ihop med T. Jag har så ont av att T får så mycket negativ uppmärksamhet. Det är alltid bråk och tjat runt henne. Hon är en underbar unge, lite intensiv och oregerlig kanske, men underbar. Hon brukar aldrig följa mina instruktioner. Säger jag att hon får ta ut den svartvita kaninen så släpper hon lös den bruna. Säger jag att hon ska vara försiktig med den stora hästen så läskar hon honom med godis och drar undan när han ska ta så att han blir sur och börjar jaga henne. (Fast vad betyder det egentligen att vara försiktig). Hon är kreativ och får hela tiden nya idéer om vad hon skulle vilja göra. Flänger från den ena aktiviteten till den andra utan att slutföra något. Hon gillar att rida och jag har haft med henne i stallet, varannan vecka under våren. Vissa saker fungerar fint och andra saker är problematiska och ibland gör hon saker som blir tokigt. Jag blir nästan aldrig arg på henne. Inte så att jag håller igen, utan jag blir helt enkelt inte arg när hon gör knäppa saker. Min faster hävdar att jag borde bli arg på henne ibland. Men om jag nu inte känner mig arg, ska jag låtsas då? Ska jag bli arg när hon tar ut den bruna kaninen istället för den svartvita? Jag brukar inte känna mig arg, jag blir mest nyfiken på hur det kommer sig att hon inte gör som jag säger. Egentligen är jag inte så intresserad av att T ska göra som jag säger, jag är bara så himla nyfiken på hur hon tänker. Men att ställa frågan Varför gjorde du så? gör inte att hon svarar. Hon vet inte alltid varför hon gör som hon gör och folk ställer ju frågan mer som en fördömande fras när de är trötta på henne och inte för att de vill veta. Men hur ska jag göra för att bli en så bra faster som möjligt? På vilka sätt kan jag stötta T? Hur kan jag lära mig mer om hur hon fungerar? Borde jag verkligen bli arg på henne om det inte är vad jag känner? Och om jag tycker att hennes föräldrar är orättvisa ska jag lägga mig i då?

Annons:
Mysan_
5/31/14, 2:05 PM
#1

Om du redan tycker det känns bra som det är borde du nog inte göra nått åt saken. Annars kan du ju be henne snällt "Men T, du skulle ju ta ut den svartvita kaninen".

VildaVittra
5/31/14, 2:09 PM
#2

Nej, det finns ingen anledning att agera argt, behöver man lära barn/ungdomar något så är det ju fullt möjligt att resonera med dom.

"Varför gjorde du så?" kan ju lätt bytas ut mot "Det är inte bra att reta hästen, för han kommer springa efter dig och då han väger väldigt mycket finns ju risken att han skadar dig då han är klumpig".

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Mysan_
5/31/14, 2:16 PM
#3

#2 Var ett väldigt bra svar.

Lakeside
6/1/14, 2:47 PM
#4

Arg är väl dumt att bli. Som sagt, resonera är ju bra och ställa frågor. Att bli arg och vara anklagande känns spontant som att det bara kommer leda till lägre självkänsla hos henne.

Barneveld
6/3/14, 9:38 AM
#5

Ja, så tänkte jag också. Som Vildvittra föreslog försöker jag göra. Men jag hinner aldrig prata klart förrän T slutat lyssna. Fast ibland snappar hon upp saker som jag säger som jag tror att hon inte har hört så man vet aldrig. När vi hoppade med kaninerna tex så ville hon dra i dem när de stannade för att tvätta sig. Jag förklarade att när kaninen stannar i banan och tvättar sig behöver den tänka för att den lättare ska komma ihåg vad som förväntas av den och då ska man inte störa. Det glömde T av förstås. Men vid nästa tillfälle vi hoppade med kaninerna hade det sjunkit in för då stannade hon upp när kaninen stannade för att tvätta sig och så sa hon till mig " Nu behöver kaninen tänka, då ska man inte störa".

VildaVittra
6/3/14, 1:45 PM
#6

#5 Har du testat att prata igenom det ni ska göra några dagar i förväg?

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Annons:
Barneveld
6/3/14, 8:04 PM
#7

Åh, vilken smart idé! Det måste jag testa :D

Näring
6/3/14, 11:15 PM
#8

Men hur ska jag göra för att bli en så bra faster som möjligt?

Jag tycker det låter som att du redan är en väldigt bra faster!
Låt henne bara va den hon är och gö som hon vill. Acceptera henne rakt av. Lita på hennes förmåga att fatta egna beslut och lära sig av sina misstag. Ge henne inga ordrar om det bara är hon själv som drabbas av konsekvenserna. Om någon annan människa eller djur kan drabbas av hennes handlingar, säg då åt henne lugnt och snällt precis som du gör. I övrigt, låt henne vara bara. Visa att du litar på henne.

På vilka sätt kan jag stötta T?

Genom att göra som jag skrev ovan, och dessutom inte bli arg på henne, precis som du redan gör. Om du aldrig blir arg på henne, utan accepterar henne fullt ut, då kommer hon tycka om dig, lita på dig och känna sig trygg med dig, även om hon kanske är dålig på att visa det. Hon kommer också känna sig accepterad för den hon är. Och om hon behöver prata med någon så är du den mest sannolika kanditaten för det.

Hur kan jag lära mig mer om hur hon fungerar? 

Genom att göra som jag skrev ovan, och sedan bara observera hur hon lever och vad hon gör. Fundera mycket själv, ställ frågor till dig själv och lita på din intuition. Läs lite om Asperger, ADHD m.m. men se det inte som sjukdomar, se det som normala variationer i personlighet. Alla är olika, och vissa är längre ut i kanten på spektrumet än andra.

Borde jag verkligen bli arg på henne om det inte är vad jag känner? 

Nej verkligen inte! Ilska är en defekt och absolut inget bra. Tvärtom, den som blir arg (oavsett vad det gäller, ilska är aldrig rättfärdigat) bör försöka fundera ut vad det är som gör att man inte kan behålla lugnet. När man kommit på vad det är (kontrollbehov, viljor, begär, krav, rädslor m.m.) bör man försöka ändra på det, då försvinner ilskan automatiskt.

Och om jag tycker att hennes föräldrar är orättvisa ska jag lägga mig i då?

Jag tror det är bäst att låta dom vara. Lita på T's förmåga att se skillnaden mellan hennes mamma, farmor och övriga människor och själv avgöra vem hon ska lära sig av, även om hon tyvärr ändå kommer drabbas av deras betéende.
Att påpeka vad dom gör för fel och vad dom borde göra istället kommer sannolikt inte leda till att dom gör rätt, snarare förvärra betéendet. Då måste dom först erkänna för sig själv att dom betett sig felaktigt hela livet, och dessutom erkänna att du vet bättre än dom och därmed ställa sig själv under dig. Det är inte troligt att många gör det. Det är mer troligt att dom kommer göra allt dom kan för att inbilla sig själv att dom inte alls gör fel, och därmed kommer dom aldrig förändra sitt betéende, för dom "gör ju inget fel". Om man istället låter dom vara så finns det iaf en liten chans att dom kommer på det själv och då ändrar sig.
Och skulle vi rätta alla föräldrar som gör fel, då skulle vi inte få göra annat än att gå runt och rätta folk. Faktum är att majoriteten av våra föräldrar har personlighetsdefekter som går ut över deras barn, och som deras barn sedan för livslånga konsekvenser av, men det är ingenting man kan ändra på.
Va bara den du är, föregå med gott exempel, och lita på att du gör rätt även om dom tycker att du gör fel.

Upp till toppen
Annons: