Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Snälla, HJÄLP! :(

2014-06-10 20:02 #0 av: Mysan_

Hej, jag har det extremt svårt. Jag vill att folk ska förstå mig. Jag vill att folk ska förstå varför jag skrattar när folk ramlar, varför jag beter mig som en 4-åring när jag blir arg och vrålar "DU FÅR INTE PRATA MED MIG", varför jag inte kan skilja på å, ä och ö, varför jag inte vill umgås med andra, varför jag skrattar när jag får skäll, varför jag är uppe och går omkring på lektionerna när alla andra sitter och lyssnar, varför jag blir sur när folk petar på mig, varför jag är så blyg, varför jag är hyperaktiv, varför jag blir frustrerad, ledsen och arg av förändringar och bara allt VARFÖR. Men det är bara jag som vet varför. Alla andra går runt och tycker att jag är dum i huvud medans jag vet varför. Men ingen annan gör det. Inte ens mina föräldrar. Men jag har självdignoserat  mig vid Asperger. Jag har Asperger. Det VET jag. Efter alla symtom jag sett utav Asperger vet jag att jag har det. Dom stämmer in på mig. Men hur ska jag göra? Jag vill inte vara klassens lilla fjantiga minibarn längre. Fast folk har nu börjat märka mitt annorlunda beteende. Jag mår dåligt av att ingen tycker om mig och påpekar ALLT. Alla i klassen säger "Varför går du sådär?" "Varför svarar du inte?" "Sluta skratta!" osv. Det är inte kul. Jag har pratat med skolsyster och hon lyssnar knappt. Därför bestämde jag mig för att sluta prata med henne. Jag känner mig kränkt när folk inte lyssnar på mig på mina villkor. Men jag vill ha min diagnos. Jag vill ha diagnos att skylla på när folk påpekar. Jag står inte ut att vara konstig längre, och vill ha hjälp. Fast mamma och pappa vill jag inte prata med. Jag vill inte se deras fnysningar när jag berättar. Dom kommer inte tro mig. Jag lovar. Hur ska jag göra? Snälla, hjälp. Ledsen


Anmäl
2014-06-10 20:04 #1 av: Stallmima

Hur gammal är du?


Anmäl
2014-06-10 20:06 #2 av: Mysan_

Jag är 11 år gammal #1


Anmäl
2014-06-10 20:14 #3 av: Tanjis

#2 det kan ju vara något liknande. Det finns ju en hel uppsjö utav neuropsykiatriska sjukdommar som har liknande symtom. Har du ingen annan vuxen du kan prata med som kan hjälpa dig?

Anmäl
2014-06-10 20:29 #4 av: Mysan_

#3 Har läst om just tourette, add, adhd, autism också. Fast tror det mest är adhd och asperger jag har. Och nej det har jag inte. Kanske kuratorn, men jag känner inte henne så bra.


Anmäl
2014-06-10 20:58 #5 av: portera

Hej Islandshästen, välkommen till ifokus-forumen!

Du skriver att du är hyperaktiv, det är ju precis som #2 är inne på möjligen en annan diagnos.

Men framförallt vill jag säga att på mig låter det som att du är, eller är nära att bli, mobbad av dina klasskamrater. Att de retar dig och ser att det funkar, de fortsätter mot din vilja - kanske kallar de dig även saker. Att bli mobbad är hemskt, talar av egen 12-årig erfarenhet, och de som mobbar gör något som är väldigt fel. Det finns ett helt forum vikt åt mobbning här på ifokus om det är så: http://mobbing.ifokus.se/

Att sticka ut är jobbigt och tyvärr är det på vilka sätt man sticker ut som blir till argument för mobbare. Jag var den med glasögonen, jag var den som tog åt mig av elaka ord, jag var den som tog saker för bokstavligt/allvarligt och så vidare. Kom ihåg att du gör inget fel och har inte gjort något fel, det var jätteviktigt för mig att liksom aldrig tappa den övertygelsen.

Om det är så att jag är helt fel ute då får du ursäkta mig. Försök hitta någon att prata med. Gymnastikläraren kanske kan funka? eller någon annan i släkten?

Anmäl
2014-06-10 21:08 #6 av: Mysan_

#5 Fast det beror på hur hyperaktiv. Är mer uppspelt.

Ja mobbad blir jag. Fast eftersom det är av symtomen på Asperger dom påpekar..
Nej äsch.. jag förstår inte vad jag menar. Jag glömde bort vad jag skulle skriva :(
Hmm.. Just det: Det är ju av asperger symtomen jag blir retad för. Och jag vill liksom få min diagnos så folk liksom vet att jag har asperger och att dom vet att jag inte är värd att mobba för jag har en diagnos.

Nej jag vill inte prata med någon i släkten. Och idrottsläraren alltså det känns inte tryggt att prata med henne.


Anmäl
2014-06-10 21:10 #7 av: vallhund

Du fick hjälp i din förra tråd: http://bokstavsfolk.ifokus.se/discussions/5394a204ce12c460da000374-medicin-koncentrationssvarigheter?discussions-1

Det blir lättare att ge dig bra svar om du håller dig till samma tråd.

mvh

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-06-10 21:19 #8 av: Mysan_

#7 Det här har inte kring koncentrationssvårigheter att göra :)


Anmäl
2014-06-10 21:27 #9 av: portera

#6 Diagnos kan ge dig bättre hjälp i skolan, så skolgången går smidigare och förhoppningsvis minska antalet gånger du känner dig dumförklarad. Tyvärr, tror jag inte mobbarna gör någon skillnad. Du är fortfarande du och det är dig dem inte ska mobba. Det ska inte freda dig för att du har fått en diagnos. Om dem gör det, så har du tur kan jag säga.  Du behöver ingen diagnos för att uppnå någon slags status av "ej lovligt byte". Det är fel att mobbas oavsett vem och hur! Det är lärare isåfall som borde tala om för klassen vad en diagnos innebär, i allmänna ordalag om funktionsnedsättningar, inte med dig som exempel. De borde tala om allas lika värde och mana till acceptans och vänlighet, kanske som en del i människokunskapen, vad vet ja'.

Det finns ingen annan lärare på skolan som du känner har "ett gott öga" till dig, eller som du känner förtroende för? 

EDIT: Sedan dina föräldrar - att du bli mobbad i skolan, menar du att dem skulle vara likgiltiga för det? Vad du blir retad för borde vara oväsentligt.

Anmäl
2014-06-10 21:35 #10 av: vallhund

#8 Nej, men dina problem hänger med största sannolikhet ihop.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-06-10 21:35 #11 av: Mysan_

#10 Hur menar du? :)


Anmäl
2014-06-10 22:56 #12 av: LisenM

Tips!!! Visa vad du har skrivit här för dina föräldrar om du tycker att de fnyser, eller hur du nu uttryckte det
( minne kort)
Sen tycker jag verkligen att du ska berätta för en vuxen om hur du känner, om inte dina föräldrar lyssnar så kanske någon på skolan, granne, en kompis föräldrar, nån som du har lite förtroende för!
Att skriva av sig är oxå bra, men, det finns hjälp att få!!!
Du måste bara ta första lilla steget!
Skriv om du känner dig mer trygg med det, alltså ett brev, mail, sms till någon vuxen i fin närhet!!!

Anmäl
2014-06-11 11:29 #13 av: Moag

Jag är ledsen att behöva säga detta, men jag tror inte att en diagnos i sig kommer att få dig att må bättre. Det är inte riktigt så enkelt. Att vara annorlunda är helt okej, diagnos eller inte. Men jag får en känsla av att du tror att allt kommer att ordna sig bara du får en diagnos.

Du måste nog först och främst prata med någon vuxen om det, vet dina föräldrar om dina problem? Att de i klassen inte alltid är så schyssta? Får du någon hjälp av dina lärare? Det är aldrig okej att någon behandlar dig illa.

Anmäl
2014-06-11 14:23 #14 av: Mysan_

#13 Men jag VET att den kommer få mig att må bättre.. Lärarna och mina föräldrar kommer att inse mina svårigheter och kunna uppfostra och hjälpa mig på rätt sätt. Det skulle få mig att må bättre, och jag skulle inte vara "dum i huvudet" längre.

Nej mina föräldrar vet inte om mina tankar men dom vet om mitt annorlunda beteende. Och mamma vet om att jag har blivit mobbad, så hon har kontaktat lärare som pratade med mig och personen som utsatte mig. Fast alla är ju fortfarande dum mot mig, och idag ignorerade min enda vän mig, och gick sedan till en annan kompis och lekte med henne.. Och fastän vi hade bestämt att vi skulle vara tillsammans efter skolan idag bara sprang hon in i taxin, utan att säga nått. Och det är jättemånga som påpekar mitt beteende, och att jag är ohyfsad och blyg.


Anmäl
2014-06-11 14:46 #15 av: vallhund

#14 Du kan inte VETA, du kan tro o hoppas, inget annat. Att en jämnårig i skolan är taskig mot dig klassificeras knappast som mobbing.

Du behöver få hjälp av någon vuxen, kontakta någon du har förtroende för!

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-06-11 14:51 #16 av: Mysan_

#15 Okej. Så jag har alltså inte blivit mobbad, även om en i min klass sagt elaka saker åt mig varje dag, tagit stryptag på mig osv? 

Men jag har inte förtroende för någon.


Anmäl
2014-06-11 14:55 #17 av: Moag

#14 Du är inte dum i huvudet oavsett om du har en diagnos eller inte, det tror jag ingen i din omgivning tycker heller. Det är okej att vara annorlunda, det vore väl väldigt tråkigt om alla vore likadana? En diagnos förändrar dig inte. Alla har sina svårigheter och det viktiga är ju att du får rätt hjälp. Dessvärre så är det inte riktigt så enkelt som att man får en diagnos och allt ordnar sig/alla förstår en och man får den hjälp man behöver, där är du lite naiv och jag är rädd att du kommer bli besviken.

Att många påpekar ditt beteende betyder inte att det är fel. Alla är olika och så måste det få vara. Jag tycker fortfarande att du ska försöka prata med någon vuxen om det, som tar både mobbningen och dina koncentrationssvårigheter på allvar. Berätta, eller skriv ett brev till någon du litar på hur du känner inför allt.

Anmäl
2014-06-11 14:59 #18 av: Mysan_

#17 Äh, kanske inte ens behöver en diagnos? Ni har rätt, har ju ändå ingen att prata med och ingen som jag litar på, så det finns ju ändå ingen mening. Förstår inte hur jag tänker ibland, ni kan låsa tråden nu om ni vill.


Anmäl
2014-06-11 15:09 #19 av: Moag

#18 Oavsett diagnos eller inte så har du rätt att få den hjälp du behöver. Och du ska inte behöva bli illa behandlad av någon. Det finns inte en kurator på skolan du kan prata med om detta? Hon/han finns där för att lyssna och hjälpa.

Anmäl
2014-06-11 15:15 #20 av: Moag

#15 Vad är det om inte mobbning?

Anmäl
2014-06-11 15:20 #21 av: Mysan_

#18 Jo en kurator finns det men jag känner inte henne så bra, så vill nog helst inte prata med henne. Fast kanske kan göra det efter sommarlovet. 


Anmäl
2014-06-11 15:24 #22 av: vallhund

#18 Har du kollat BRIS?

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-06-11 15:34 #23 av: Moag

#21 Du kan ju alltid testa och se hur det känns :) Om det inte känns bra behöver du ju inte gå dit igen. Men hon skulle säkert kunna hjälpa dig att få fram dina tankar till dina föräldrar eller/och lärare, så din situation i skolan blir bättre.

Anmäl
2014-06-11 15:58 #24 av: Mysan_

#22 Känner ingen anledning till att ringa dit.

#23 Jag har bestämt mig nu för att prata med henne. Hon är en bra kurator.


Anmäl
2014-06-11 16:17 #25 av: Moag

#24 Det låter bra. Berätta gärna hur det går för dig med allt!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.