Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

aspergers

2014-09-13 05:49 #0 av: blondiie

Är ny på de här då jag ej känner någon med asperger förutom min pojkvän. Han har ej berätta för mig men jag ha fått reda på de ändå. Ha lite funderingar, kommer han berätta eller måste jag fråga? Vi har börjat fundera på barn i framtiden, vad är de som kan bli fel? Hur kan man underlätta för honom? Ha läst lite här och där om AS och de står att dom kan bli deprimerad vilket han är, kan man på något sett underlätta de? Vill kunna förstå så mycket som möjligt för att vi ska få de så bra som möjligt och att han ska må så bra som möjligt! Han har inte speciellt mycket vänner eller kontakt med familj så jag är istortsett hela hans värld, är de pga AS eller älskar han mig bara så mycket? Kanske lite konstiga frågor men är ganska osäker i mig själv och de kan ställa till ganska mycket problem mellan oss men jobbar på den fronten.

Anmäl
2014-09-13 06:02 #1 av: Annisangel

Hejsan!
Jag har själv AS. Det finns olika grader av det vad jag förstår, men det här stämmer in på mig i allafall: Jag har väldigt svårt att förstå sociala samspelet som är mellan många människor. Jag misstolkar lätt och har därför haft otroligt svårt att vara bland många personer samtidigt. Jag tolkar vad som sägs bokstavligt och har svårt att tolka det där som är underförstått. Jag har varit mycket deprimerad genom åren men nu har det vänt, så det går att ändra men det tar tid.
Jag höll mig gärna till de människor jag kände förtroende för och inte några andra, därför var det svårt för mig att skaffa vänner. Jag blev mycket mobbad i skolan och fick dåligt självförtroende av det med som jag nog får jobba med resten av livet. Skillnaden idag är att jag är öppen och ärlig med min problematik och har accepterat att jag kanske är lite annorlunda och har annorlunda sätt än de som inte har fått någon "diagnos". Jag tänker mycket och förr i världen ville jag vara ensam med mina tankar. Nu har jag försiktigt börjat sondera terräng och finner att det finns människor som vill höra vad jag tänker och tycker och att jag kan skaffa vänner... Men det är en process som inte är gjord i en handvändning...
Hoppas detta svar hjälper eller är ett litet steg att få höra en annan med AS! :)

Anmäl
2014-09-13 06:05 #2 av: Annisangel

Jag ska också säga att jag har en dotter idag och hon är fullständigt underbar. Helt enligt utveckling enligt BVC, till och med lite tidig för sin ålder. Hon är 4 år just nu. :)

Anmäl
2014-09-13 06:17 #3 av: linda88

Jag fick min AS diagnos i vuxen ålder o har aldrig haft problem med att prata med folk eller vara social däremot märker jag ju ofta att jag inte har samma spärr som andra. För mig finns de inget som är olämpligt eller äckligt o prata om så de måste jag jobba på, tur mina vänner gillar mitt sjuka tänk ;-) Deprimerad blir jag till o från och mina största problem är orken. Jag blir så fruktansvärt trött o somnar när de blir för mycket. För mycket kan ibland vara att ringa ett telefonsamtal, plocka in posten eller laga mat. Rutiner är något jag både älskar o hatar. Jag älskar dom för jag vet vad som händer men hatar när de förändras typ som min fixide med mat. Äter bara framför tv'n om jag är själv o då måste de vara något jag gillar. Låt oss säga att de ändrat i tablån då rubbas mina rutiner o de är jobbigt.

AS är olika hos alla. Brukar säga att ungefär lika många stjärnor på himlen som de finns så många olika AS problem och fördelar finns det.

Hur länge har ni varit tillsammans?

Anmäl
2014-09-13 07:37 #4 av: _Fisken

Min dotter har AS (hos är 18år nu) och det kanske inte växer bort men besvären lindras tror jag. Det är för vi och hon lär sig leva med det och det är inga större problem alls nu. Det som märktes förut när vi var ovana detta var just att vi såg att hon hade svårt att hantera förändringar i rutiner, begränsad vänkrets, svårigheter att "läsa" andra människors känslor. Detta leder till begränsad vänkrets och sen svårt att tycka spontana roliga nöjen är kul.  Plötsliga lördagsnöjen för barn gillade hon INTE. Det blev världens liv varje gång vi skulle iväg på lördagförmiddagen. 
Men som jag sade, läget förbättras och hon är precis som vilken som helst. Alla har vi olika egenskaper och beteenden och hon har sina. 

Jag kan inte uttala mig om andras AS och deras besvär. Det skiljer säkert.

Anmäl
2014-09-13 23:55 #5 av: blondiie

Han har inte nå större "problem" vad jag vet. De som märks lättast är hur han ha svårt att läsa av andra och vad dom menar. Vi har varit tillsammans sen i mars med uppehåll på en månad och lite då och då. (mitt fel då jag varit rädd att han ska såra mig så jag ha gjort de mot han istället. Gör så och stöter bort folk för jag är van att dom lämnar mig och då vill jag "hinna först". Men nu vet jag och känner jag att de är honom jag vill ha och jag känner att han vill ha mig)

Någon som ha erfarenhet av hur de kan bli fel efter man fått barn tillsammans? Ha bara läst att de blivit dåligt för en del men aldrig någon förklaring till vad som blivit fel eller vad de är som triggar de.

Anmäl
2014-09-14 07:27 #6 av: marta01

har AS själv dock inte så gammal men vet att det är större risk/chans att barnet får AS måste dock inte få det.

Anmäl
2014-09-14 09:22 #7 av: [Bananpudding]

Jag har add och aspergers. Jag är gift och har ett barn med min make. Det funkar bra, jag har problem med ångest ibland, men har sobril och även medicin för att hjälpa mig sova.

Jag har testat centralstimulerande mot min add, men det var inget för mig. Mina aspergerdrag kommer fram mer, jag blir lat, och vänder sig bort från världen.

Anmäl
2014-09-23 23:38 #8 av: portera

Hej ts! Jag precis till att börja en utredning för ADD och Asperger, med en kort relation precis bakom mig. Hennes och mitt liv var inte kompatibielt och jag är inte stolt över sättet det tog slut på - men jag kunde inte vara kvar.

Vad gäller relationer kan det sägas att det är tryggheten vi söker - vi alla söker. Vi behöver att saker är ganska mycket det samma och att nya saker inte kommer allt för plötsligt. Om han vet (känner) att det är dig han vill dela sitt liv med, ja då har du troligen en stabil och trogen partner att vänta. En del aspergare har svårt att förstå också sina egna känslor - att då få ut ett svar på vad personens vilja om något är, kan vara mycket svårt och jobbigt för bägge parter. Av egen erfarenhet kan jag säga att, det är lätt att bli lite överkörd om man inte själv känner var man står, det är lättast att låta andra bestämma. Att välja t.ex. kan vara det svåraste som finns.
Vi är plikttrogna och vill göra rätt för oss. Men så är det det där med otryggheten, vet vi inte vad som förväntas av oss blir vi lätt "små" och osäkra - ett pappaskap kan ganska uppenbart leda till sådana känslor. Men det är då ni har varandra, sedan är ju nervösa pappor inte något som kräver diagnos. :) Intimiteten är ett område som kan vara problematiskt, men har det inte varit några konstigheter hittils då borde vara lugnt. :)

Sedan är vi alla olika vilket ju sagts ovan, så allt stämmer inte in på alla.

Det finns utmärkta böcker om Aspergers syndrom även på svenska - kolla i ditt bibliotek. Att han inte berättat om diagnosen ännu, kan bero på många saker. Om du vill ta upp det med honom, utgå då från ett beteende hos honom du liksom undrar över. Led in honom på att berätta, så det inte blir något han får dåligt samvete för - att han inte berättat. Lycka till!

Anmäl
2014-09-24 08:08 #9 av: [[Rosmarmelad]]

Men du ts, ska inte skaffa barn. Du ska ta hand om det barn du redan har.

Anmäl
2014-09-24 16:19 #10 av: VildaVittra

#9 ? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-24 16:24 #11 av: [[Rosmarmelad]]

#10 Vad menar du?

Anmäl
2014-09-24 16:35 #12 av: VildaVittra

#11 Är det du som ska bestämma det?  

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-24 16:40 #13 av: [[Rosmarmelad]]

#12 Jag misstänker att socialen kommer ha invändningar mot det hela, om ts gör som hon planerat.

Anmäl
2014-09-24 16:48 #14 av: VildaVittra

#13 Du får misstänka vad du vill, även om jag inte håller med, men det jag opponerade mig emot var att du gav en order. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-24 16:54 #15 av: [[Rosmarmelad]]

#14 Varför håller du inte med?

Eftersom ts inte verkar förstå själv att hon inte ska skaffa unge efter unge utan att ta hand om dem, så får väl någon säga till henne.

Anmäl
2014-09-24 17:22 #16 av: VildaVittra

#15 För att man alltid jobbar emot att återförena föräldrar och barn. 

Då frågar jag igen, är det du som ska bestämma det? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-24 17:40 #17 av: [[Rosmarmelad]]

#16 Nu är du helt ute och svamlar. Om det är så att soc inte anser att hon kan ta hand om det barnet hon har, kan hon inte ta hand om nästa barn heller. Eller nästa, eller nästa.

Självklart är det jag som ska bestämma att ts inte får skaffa fler barn. Det inser du väl själv?

Anmäl
2014-09-24 18:34 #18 av: VildaVittra

#17 Svamlar? Vad trevlig du är. Nej, jag svamlar inte, jag har nära anhöriga som förlorat vårdnaden om sina barn, men fått tillbaka den när de börjat att sköta sig, så jag vet mycket väl vad jag skriver om. 

Om du inser att det inte är du som bestämmer, varför ger du då order? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-24 22:28 #19 av: portera

#9 Känner du ts sedan tidigare eller?
Hon ställde frågor om Asperger, hur blev detta en tråd om att skaffa barn eller inte? Hon nämner inte ens att hon har ett barn sedan tidigare, även om det står i hennes profil. Att påstå att någon inte kan ta hand om sina barn, hör inte hit, det får du ta i PM isåfall. Här är man den och det man berättar SJÄLV.

Anmäl
2014-09-25 02:38 #20 av: Allamej

TS

Jag har AS och ADD och jag kan säga att det finns lika många "sorters" AS som det finns aspergare.

Om barn nu skulle bli aktuellt eftersom det tagits upp i tråden så läste jag någonstans att det är 95% ärftligt från faderns sida samma siffror gäller ADHD och ADD och moderns sida.

Jag har haft så många tragiska förhållanden och råkat så otroligt illa ut att jag helt avstår kontakt med det motsatta könet sen den senaste som våldtog mig för 8 år sedan.

Jag drömmer om att hitta en AS kille som förstår mig och mina svårigheter utan att hela tiden ifrågasätta mig.

Vad jag kan säga om oss med AS är att det är inget vi kan rycka upp oss ifrån, det går inte över för att vi klipper oss, färgar håret eller köper nya skor.

En del saker är vi exeptionella på och andra kan vi inte för vårat liv uppbåda kraften till att göra.

Jag vet inte om jag hjälper eller bara gör folk sur.. Vilar huvudet i handen

Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor

 

 

Anmäl
2014-09-25 08:33 #21 av: [[Rosmarmelad]]

#18 Ja, svamlar. Du påstår att man jobbar emot att återförena barnen med föräldrarna, det är inte sant, de jobbar för att föräldrar ska återförenas med sina barn.

Sen så sköter ts sig inte. Hon vill inte ta sitt ansvar för det barnet hon redan har. Det har hon skrivit. Inte förrän om några år anser hon att hon ska ta det ansvaret. Låter det som hon sköter sig?

Jag skrev ju att det var jag som bestämde dig. Förstår du inte alls?

Anmäl
2014-09-25 08:35 #22 av: [[Rosmarmelad]]

#19, Nej, men jag har läst hennes andra tråd, där hon beskriver att hon själv inte vill ta hand om det barn hon har förrän om några år. I det här fallet är det inte killens asperger som är problemet, utan att tjejen inte klarar av att ta hand om barn.

Anmäl
2014-09-25 16:46 #23 av: VildaVittra

#21 "Du påstår att man jobbar emot att återförena barnen med föräldrarna, det är inte sant, de jobbar för att föräldrar ska återförenas med sina barn."

Hmm, undrar vem det är som svamlar nu? 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-09-25 16:47 #24 av: [[Rosmarmelad]]

#23 Vet du inte vad du skriver? 

"För att man alltid jobbar emot att återförena föräldrar och barn. "

Emot, det är vad du skriver. Att man arbetar emot att föräldrar återförenas med sina barn. Eller är det så att du inte vet vad det betyder?

Men du tycker visst att ts låter som en ypperlig mamma, som inte ens vill veta av sitt nuvarande barn.

Anmäl
2014-09-26 02:21 #25 av: Hera

Ts låter inte som en bra grund att din partner inte har berättat om en eventuell diagnos..red upp allt innan ni ens funderar på barn.

http://kvinna.ifokus.se/discussions/541852e08e0e743a43001e5a-barn

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.