Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Kramar på beställning

2014-09-21 07:01 #0 av: Skorpion76

Hur uppfattar du det om någon påminner dig om att du ska tacka om du har fått en gåva och dessutom ge en kram som tack? Själv tycker jag att det är riktigt jobbigt. Jag har ingenting emot att kramas om jag får bestämma det själv, men mina föräldrar tycker att de måste påminna mig om det om jag får en gpva av en släkting.  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-09-21 12:21 #1 av: Cie

Det påminner mig om en gång när mitt äldsta barn var liten bebis. Vi hade bestämt oss för att gå ut, två andra mammor och jag. En körde bilen och jag och den andra mamman satte sig i baksätet. Då räcker hon fram en present till mig. En lite sen nyföddsgåva.  Jag blev i hjärtat jätteglad förstås. Att hon tänkte på mig och bebisen, hon hade ju ändå också fått en egen och jag hade inte köpt något.

Så slog det mig; jag sa bara tack. Jag varken log knappt. Så minns jag att jag tänkte; ska jag krama henne nu?  Är det vad hon väntar sig? Det är ju inte så att det syns utåt hur glad jag är i hjärtat.  Jag minns faktiskt inte hur mitt beslut blev, jag sa nog bara tack och försökte le stort.  Men jag var jätteglad rörd! Bara att jag inte kände för att uttrycka det, men visste att jag måste, annars skulle ju hon bli lite ledsen kanske.  Sen kom jag på hur knasigt alla mina tankar kring detta var.

Men summasumarom,  du är vad jag kan se över 30 och trots dina funktionshinder väl vet hur du själv vill ha det.  Klart du inte behöver kramas! Ett leende räcker!  I Västergötland där jag kommer ifrån är handslag väldigt vanligt.  Helt ok ist för äckliga kramar! :-)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.