Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

Om att säga tack... eller inte!

2014-09-28 17:46 #0 av: Skorpion76

Alla människor är ju lika mycket värda eller hur var det nu egentligen? Det låter ju så vackert när man säger det, men det skulle verkligen vara tragiskt ifall det bara är tomma ord? Vackra ord kostar ingenting. Det förklarar också faktiskt varför jag är så starkt emot att säga tack och förlåt till höger och vänster.

Jo, jag vet att det tillhör god fostran att göra det och må det vara förklaringen till varför föräldrarna är så noga med att barnen ska lära sig dessa ord att de till och med står och övervakar så att barnen verkligen säger dem på rätt sätt och rätt ställe, men här finns även ett mycket stort och viktigt men och nu ska jag försöka förklara varför. Lika viktigt som det är att säga själva orden i sig är det att också visa att man verkligen menar det. Tvärtemot vad man kanske skulle kunna tro betyder inte det att man måste ge en kram när man tackar, utan att man inte tackar bara för tackandets skull.

Det finns de som till exempel tar kakor eller godis som står framme även om de inte har blivit bjudna på det, men eftersom de säger ”tack” tycker de inte att man kan anklaga dem för att stjäla.

Det kanske inte verkar som något att hänga upp sig på, men jag kan inte med det. Det är så fruktansvärt fräckt och det absolut värsta är att det är vuxna människor som gör så. Om ett barn hade gjort samma sak hade man sagt åt det direkt att man faktiskt inte gör så. Barn ska ju lära sig veta hut, vet du väl.

Det är jättelätt att säga åt ett barn att inte göra si och inte så, men vad säger man till de vuxna som inte tycks veta bättre trots att de mycket väl faktiskt borde göra det? Det om något kan verkligen skapa osämja och göra att man undviker den personen i fortsättningen och för dem som inte vet något berättar man hela storyn om vad som hände och så sprider sig en massa rykten på så sätt.Rykten som egentligen uppstår helt i onödan, för faktum är att de hade inte alls behövt finnas om inte den personen hade varit så fruktansvärt fräck.

Om jag blir tillsagd att tacka och om mina föräldrar verkligen står och övervakar det hela för att vara helt säkra på att jag lyder uppmaningen känner jag att jag tackar bara för tackandets skull och det känns också som om jag gör det bara för att få det överstökat snarare än att tacka för att jag verkligen menar det.

När det gäller att säga förlåt är det viktigt att inte bara slänga ur sig ordet i sig självt, utan man måste också kunna visa att det inte händer igen och verkligen jobba på det. ”Förlåt” är också precis som ”tack” missbrukas av personer som ber om ursäkt gång på gång utan att faktiskt jobba vidare på att se till att det inte händer igen och att de verkligen menar det.

De kanske sviker sina vänner gång på gång och tror att det räcker med att säga förlåt för att allt verkligen ska vara bra igen. En gång går det att acceptera det och två gånger är det väl heller inte så farligt, men om samma sak händer även en tredje gång börjar man förstå att något inte riktigt stämmer.

Tyvärr går det inte att se på andra människor vilka som är de riktiga svikarna och vilka som är seriösa. Oftast märker man det istället först när det är alldeles för sent att göra något åt det och då känns det ännu jobbigare, för det leder oftast till att man inte vågar lita på någon igen.

Misstag kan alla göra. Det kan vi inte komma ifrån och oftast brukar det vara så att man lär sig något av dem, men sedan finns det de som faktiskt inte lär sig av sina misstag utan istället gör om samma fel gång på gång och det är dem man lär sig att man inte ska lita på. Om man har blivit riktigt sviken är det oerhört svårt att våga lita på någon igen.

Det leder också till att det är svårt att hitta nya vänner eftersom man blir mer misstänksam och vaksam efter en sån händelse, men trots det kan man ändå inte känna sig helt trygg och säker på att det inte händer igen. De som är skickliga på att lura andra är fruktansvärt kvicka och rätt som det är har man blivit lurad utan att ens veta ordet av.

Jag skulle bra gärna vilja veta vad man vinner på att hela tiden lura andra för att antingen få sin vilja igenom eller få tag på något man vill ha. Vad vinner man på att stjäla det från någon annan? Inser man inte att det verkligen är en säker grogrund för hat? Nej, vissa verkar inte göra det och det blir värst för dem själva.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-09-28 18:17 #1 av: vallhund

Varför ställa exakt samma fråga här som du gjort på ett annat forum? Den tråden har dessutom länkats till i din föregående fråga här inne.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-09-29 22:13 #2 av: portera

#1 Troligen för att den här når en ny publik, som kan diskutera den utifrån ett bokstavsdiagnos-perspektiv. Detta som ett försök med en fråga på ämnet etik och moral, som så här långt saknar en rubrik (ej förekommit ofta) i detta forum.

Anmäl
2014-10-02 19:53 #3 av: Skorpion76

Ja, jag vill pröva frågan här eftersom jag tror att den bättre hör hemma här än på de andra ställen där jag har provat. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-03 10:30 #4 av: [[Rosmarmelad]]

Jag tycker det hör till god ton att inte posta samma inlägg på flera olika grupper eller sajter.

Men det är jag det, alla kan inte vara lika trevliga.

Anmäl
2014-10-04 06:33 #5 av: Skorpion76

#4 Det håller jag absolut med dig om, men jag tycker inte att jag har fått något bra svar på de andra ställena som jag har provat och sedan fick jag tips om att posta det här. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-04 08:17 #6 av: [[Rosmarmelad]]

Men måste du posta exakt samma inlägg? Det går att skriva om dem.

Anmäl
2014-10-04 08:23 #7 av: Skorpion76

Ja, jag skrev en artikel om det här, men jag har den på jobbet. Jag skulle kunna skicka över den eftersom den lite bättre förklarar hur jag tänker. Det här var ett utdrag från min blogg och då blir det lite luddigt ibland och svårt att förstå. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-04 09:35 #8 av: Hera

#4 God ton? Trevliga?

Vad har detta med god ton att göra? Eller med trevlighet att göra?

Det är snarare naturligt att samma frågor ställs på olika sajter eftersom svaren blir olika beroende på sajternas inriktning! Tycker faktiskt ditt inlägg är allt annat än trevligt. 

Anmäl
2014-10-04 16:07 #9 av: Skorpion76

#8 Ja, precis och vi som antingen har någon bokstavs diagnos eller någon form av autism råkar dessutom oftast ut för att vi får skäll och bannor för att vi inte kan uppföra oss på det sätt som vi förväntas göra. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 08:21 #10 av: [[Rosmarmelad]]

#8 Det är inte jag som har skrivit ett inlägg och postat det överallt där jag kan finna. Det är inte god ton, eller ens trevligt. Det är drygt, någon som anser att dennes ord är något som alla borde läsa, och kommer inte stoppa för något.

Otrevligt, som sagt.

Anmäl
2014-10-05 08:22 #11 av: [[Rosmarmelad]]

#9 Får du skäll i vuxen ålder för ditt beteende? Beror det på att du är elak mot folk? Annars kan jag inte se varför någon skulle skälla på en vuxen.

Anmäl
2014-10-05 10:54 #12 av: Skorpion76

Nej, som vuxen får jag inte lika mycket skäll, men nu när mina föräldrar vet vilken diagnos jag lider av väljer de hellre att prata om än med mig och fortfarande ska de prompt kontrollera att jag verkligen tackar och ger en kram som tack.

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 10:58 #13 av: [[Rosmarmelad]]

#12 Men sluta umgås med dina föräldrar då, om det är så jobbigt.

Anmäl
2014-10-05 11:13 #14 av: Skorpion76

Det är inte så lätt att bara bryta kontakten så där eftersom jag samtidigt behöver deras hjälp. Jag har vuxit upp med en auktoritär fostran, men det är svårt att få mig att lyda eftersom jag är väldigt ifrågasättande. Det är någonting som många auktoritära personer upplever som kränkande, men jag tycker tvärtom att det är intressant eftersom et gör att man ser rakt igenom dem,.

En auktoritär attityd är ett perfekt sätt att dölja hur liten och svag man är. Ingen vågar säga ifrån eftersom man inger en sådan fruktansvärd respekt, men  samtidigt leder det till att ingen egentligen tycker om det och det innebär i sin tur att det börjar pratas bakom ryggen på den auktoritära personen. Därför undrar jag vad en auktoritär person egentligen tjänar på att ha en sådan attityd. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 11:19 #15 av: [[Rosmarmelad]]

#14 Varför behöver du deras hjälp?

Anmäl
2014-10-05 14:28 #16 av: Hera

#10 Det är inte otrevligt.  Det är faktiskt ganska vanligt att man gör så.

Du må finna det irriterande,  men låt då bli att läsa. För otrevligt är det inte och inte heller fel.

Anmäl
2014-10-05 17:14 #17 av: Skorpion76

#15 Tack Hera! 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 18:02 #18 av: [[Rosmarmelad]]

#16 Det är otrevligt. Att sitta och sätta in samma inlägg på flera olika ställen tar upp tid för andra människor.

Anmäl
2014-10-05 18:07 #19 av: Hera

#18 Det enda otrevliga här är dina inlägg.

Det står alla fritt att läsa eller välja att inte läsa. Det tar enbart en del av din tid om du väljer det. Tycker du kan sluta tramsa nu.

Oavsett om du ogillar det eller inte så är fenomenet vanligt och accepterat. Så att förstöra andras trådar med gnäll är verkligen otrevligt.  Svara inte i trådar om du inte tänjer tillföra något. Var inte så respektlös.

Anmäl
2014-10-05 19:18 #20 av: Skorpion76

#19  Tack Hera! Från samma användare fick jag en råga om varför jag behöver föräldrarnas hjälp.  Det skulle jag kalla spam och lika så uppmaningen att jag ska sluta besöka dem om det är så jobbigt! Det är verkligen respektlöst om någonting!  

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 19:25 #21 av: Hera

Spam är något helt annat. 

Anmäl
2014-10-05 19:39 #22 av: Skorpion76

#21 Ja, egentligen, men jag blev riktigt ledsen över frågan och sedan undrade personen varför jag behöver mina föräldrars hjälp. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-05 20:33 #23 av: [[Rosmarmelad]]

#20 Om du finner dina föräldrar respektlösa och otrevliga är det bästa att säga upp kontakten. De kommer inte ändra på sig, och egentligen borde de inte behöva det heller. Det är ditt problem, du får lösa det. Det kvittar om du har npf eller andra funktionshinder.

Anmäl
2014-10-05 21:21 #24 av: CamillaS

Rosmarmelad, förstår verkligen inte din poäng. Den enda som är otrevlig i den här tråden just nu är du. Det är inget fel med att skriva samma fråga på olika forum!
Varför skulle det vara det? Det väljer man vel själv om man vill göra det.

#0 Tycker ditt inlägg är intressant och tänkvärt. Fick många olika tankar ur mitt eget liv som ploppade upp i huvudet när jag läste din text.
Precis som du säger, det blir inte samma sak om någon talat om för dig att nu är rätta tidpunkten att säga ett tack! Det blir bara ord utan att mena det. Till skillnad om du säger tack utav egen känsla så blir det en helt annan sak.
Som sagt, intressant läsning. ☺

Anmäl
2014-10-06 06:30 #25 av: Skorpion76

#24 Precis! Tack för din synpunkt! Det var faktiskt det som var min poäng också. Om någon kräver att jag ska säga tack och ge en kram som tack och dessutom verkligen kontrollerar att jag utför handlingen känner jag så mycket olust och äckel att det tar tvärstopp! Jag klarat bara inte av det och det är också det som gör att jag drar ut på det! 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-06 08:43 #26 av: [[Rosmarmelad]]

Ingen har sagt något sådant till mig sen jag blev vuxen, när hör ni sådana saker egentligen? Eller är saken den att ni inte är vuxna än?

Då kallas det för uppfostran, det är vad föräldrar gör.

Anmäl
2014-10-06 08:50 #27 av: Hera

#26 När hör ni? Vem mer än ts har uttryckt detta? 

Ts är vuxen. Det du kanske har missat är att många här inne har olika diagnoser och varierande problematik.

Anmäl
2014-10-06 09:08 #28 av: [[Rosmarmelad]]

#27 Jag vet, jag ser dock inte varför någon skulle börja tillrätta en annan vuxen. Oavsett vilka problem de har. Speciellt inte så som att säga till någon att säga tack till en annan.

Men det bästa för ts, om hon har sådana problem med sina föräldrar, är att säga upp kontakten. De kommer inte ändras.

Anmäl
2014-10-06 09:13 #29 av: Hera

#28 En del saker kommer inte naturligt för alla. Då kan föräldrar känna att de måste tala om vad som är det "normala". Tex i situationer där det är brukligt att säga tack.  Oavsett om deras barn är vuxet rent åldersmässigt. 

Anmäl
2014-10-06 09:14 #30 av: [[Rosmarmelad]]

#29 Då får barnet stå upp för sig själv helt enkelt. Annars accepterar hen föräldrarnas beteende.

Anmäl
2014-10-06 09:27 #31 av: Hera

#30 Du verkar inte riktigt förstå att en del faktiskt har väldigt stora problem i sina diagnoser och absolut inte kan stå upp för sig själv mot de personer som de behöver mest i sitt liv. 

Har du träffat tex någon med grav autism?

Anmäl
2014-10-06 09:32 #32 av: [[Rosmarmelad]]

#31 Men då ser jag dem inte riktigt som vuxna, om de inte kan stå upp för andra människor. Menar du de med förståndshandikapp och liknande?

Det finns ju lsshem för folk, som de kan bo på. De behöver inte hjälp från föräldrarna, det finns ett skyddsnät i samhället.

Anmäl
2014-10-06 09:35 #33 av: Hera

#32 Så bara för att man har ETT problem med föräldrarna så anser du att man ska säga upp kontakten och flytta in på lss boende?

Anmäl
2014-10-06 11:52 #34 av: [[Rosmarmelad]]

#32 Det beror på hur stort problemet är. För ts verkar det väldigt stort.

Sen så betyder inte npf att man behöver bo på något lss-boende heller. Men om ts har sådana stora problem kanske hon ska överväga det. Hennes föräldrar kommer inte leva hur länge som helst.

Anmäl
2014-10-06 12:50 #35 av: CamillaS

#32 Jag skulle gärna vilja veta om du själv har någon diagnos, känns inte riktigt som att du kan sätta dig in i hur andra fungerar och tänker i denna fråga. Du ser allt som svart eller vitt.
Så bara för att man inte kan säga tack vid rätt tillfälle och stå upp för sig själv så tycker du att man ska bo på ett lss boende?
Sim sagt alla med diagnoser fungerar på olika sätt. Jag har full förståelse för att det inte "bara" är att säga upp kontakten med sina föräldrar, och varför skulle man ens behöva göra det för en sådan här sak? Det är vel bättre att prata med dom då istället och komma fram till en lösning som passar båda. Jag skulle iaf inte säga upp kontakten till mina föräldrar för den sakens skull.

Anmäl
2014-10-06 12:58 #36 av: [[Rosmarmelad]]

#35 Nejdå, jag ser inte allt som svart eller vitt. Men i det här fallet, om man inte trivs med någon så anser jag att det bästa är att säga upp kontakten. Jag gjorde det själv, med min mor, som var totalt galen.

Anmäl
2014-10-06 14:11 #37 av: Hera

#36 Åter igen. Du verkar sakna förståelse för var du faktiskt sitter och skriver med tanke på vad du skriver.

Anmäl
2014-10-06 15:44 #38 av: CamillaS

#36 Vill gärna ha svar på frågan om du själv har någon diagnos? Eftersom du svarar som du gör.

Anmäl
2014-10-07 06:44 #39 av: Skorpion76

#36 Det vill jag också veta! 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-07 07:55 #40 av: [[Rosmarmelad]]

#37 Var jag sitter och skriver? Vad menar du med det?

Anmäl
2014-10-07 07:55 #41 av: [[Rosmarmelad]]

#38 Jag behöver inte redovisa några eventuella diagnoser för dig.

Anmäl
2014-10-07 09:31 #42 av: Hera

#40 Fundera på det du. Vilket forum du skriver på.

Har inte mer att tillägga just nu.

Anmäl
2014-10-07 10:12 #43 av: [[Rosmarmelad]]

#42 Jaha, och? Jag är fullt medveten om vilket forum jag skriver på. Det förhindrar inte att folk kan leva ett gott liv, och stå upp för sig själva, bara för de har någon npf.

Anmäl
2014-10-07 14:42 #44 av: Skorpion76

#43 Om du hade det lika jobbigt som jag skulle du förmodligen inte vara lika nonchalant. 

 Energy Pethead
Medarbetare: Synskadade, Funktionshindrade, Hjälpmedel

Sajtvärd för Nostalgi, Autism, Lekar
http://klotterplanket1.egetforum.se/

Anmäl
2014-10-07 14:49 #45 av: [[Rosmarmelad]]

#44 Om det är så jobbigt, säg upp kontakten. Borde du inte försöka jobba mot att kunna leva ett liv utan dina föräldrar? De kommer inte leva för evigt, vad gör sen?

Du borde ta upp det med dina läkare eller något, så du kan få hjälp med det här.

Anmäl
2014-10-07 15:39 #46 av: vallhund

#36 Nu är du ju inte TS, så dina erfarenheter är knappast tillämpliga på TS situation. Det du gör här är att överföra dina egna känslor på TS o förutsätta att hen har samma förmåga som du har i förhållande till sina föräldrar.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-10-07 15:40 #47 av: vallhund

#45 Ju mer du skriver i tråden desto mer osympatisk framstår du.

ISIS anhängare anser sig inte heller vara sektmedlemmar.

Värd på Amstaff, BARF , Beroenden samt Multikulturellt .

Medis på  Kennel.

 
Anmäl
2014-10-07 19:40 #48 av: CamillaS

#41 Nej visst kan du välja att inte göra det. Men som du skriver undrar jag  verkligen hur det är med dig själv som verkar ha väldigt svårt att sätta dig in i andras situation!

Anmäl
2014-10-08 08:30 #49 av: [[Rosmarmelad]]

#46 Om ts är så beroende av sina föräldrar, hur ska det gå när de dör? De kommer troligen dö före henne, sånt är livet. Det är då bättre om ts börjar fixa sitt eget liv nu, så att hon inte behöver göra det när föräldrarna väl dör. Eller när de blir för gamla att ta hand om henne. 

Men jag kan förstå föräldrarna, de försöker fortfarande hjälpa ts, även om hon inte inser det. De vill att ts ska lära sig att säga tack till folk vid rätt tillfällen, de kanske är oroliga för att hon inte kommer klara sig efter de dör.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.