Ja du det känner jag igen och jag förstår vad du menar. 

Jag har arbetade tidigare  som personlig assistent och har en utbildning för att hjälpa andra att planera och organisera vilket har fungerat bra. 

Men för två år sedan gick jag in i väggen igen och besökte arbetsterapeuten för bättre hjälpmedel för då var allt ett totalt kaos hemma.. 

Arbetsterapeuten tittade på mig och sa att jag behövde nog helt annan hjälp en  de tekniska hjälpmedel jag redan har och så ringde hon  socialtjänsten.  

Soc ansåg att  jag  behövde en boendestödjare som hjälpte mig att planera och organisera min vardag. 

Jag skrattade åt dom och sa att det var mitt arbete och att jag mycket väl kunde planera och organisera men att jag varken orkade eller lyckades att fixa det praktiska när jag själv kom hem. 

Jag behövde ingen dadda som kom hem till mig 1 gång i veckan och talar om vad jag ska göra för det vet jag redan. Men som du säger orkade jag inte genomföra det rent praktiskt. 

Så jag tackade nej till boendestödet 2 veckor senare hörde soc av sig igen och erbjöd mig i stället ett utökat boendestöd. 

Vilket innebär att boendestödet även hjälper mig rent praktiskt med uppgifterna diskar jag torkar boendestödjaren disken eller tvärtom. 

Så till skillnad från att bara få hjälp med planeringen  och en  boendestödjare som sitter och tittar på medans jag gör saker efter planeringen. 

Så deltar även boendestödjaren i det praktiska arbetet. 

Nu har jag haft denna hjälp i 1 1/2 år  2 ggr i veckan och har 2 boendestödjare som är helt fantastiska och hjälper mig både med planeringen och med det praktiska. 

I efterhand så får jag säga att jag behövde mer hjälp med planeringen och rutiner  i vardagen  en vad jag  trodde från början.

Jag inser idag att de  hjälper mig oerhört mycket för att reda ut mitt kaos här hemma. 

När jag fick min diagnos ADHD i vuxen ålder så blev jag även erbjuden att gå i en vuxen ADHD grupp. 

Den var kanon där vi tillsammans med arbetsterapeuterna gick igenom vardags problemen som man har med ADHD. 

Dels fick vi hjälp av arbetsterapeuten med tips hur vi kunde planera för att underlätta  för de praktiska göromålen och  dels tips hur vi lättare kunde hantera de praktiska göromålen. 

Plus att vi som deltog i gruppen delade med oss av våra egna upplevelser och vilka knep vi själva hade för att lösa olika praktiska saker.

Men det var även information från läkare om olika medicineringar och hur de olika preparaten fungerade, om  det tekniska hjälpmedel  som finns  och det var både anhörig träff där vi bjöd in våra anhöriga och vi hade en träff med  information till arbetsgivare och arbetskamrater om vi ville det. 

Denna vuxen ADHD grupp gav jätte mycket och som även underlättade i många   praktiska  göromål. 

Lasse

Tack för ditt svar. Det var alltså din arbetsteraput som kontaktade soc. Då ska jag kolla med min arbetsteraput om hon kan göra det. Jag tycker det är krångligt med vart man ska vända sig för att få hjälp.

Ja för mig  var det arbetsterapeuten som kontaktade socialpsykiatrin som i sin tur kallade mig till ett samtal.

Jag skulle aldrig själv kontaktat soc och jag var själv inte så positivt inställd  till detta samtal. 

Första samtalet  med soc var tyvärr inte heller speciellt lyckat det var en riktig skitstövel jag råkade ut för och som inte borde arbeta med människor. 

Han var direkt otrevlig redan från första början och sa under samtalet  att jag var så speedad och förvirrad och att han ansåg att jag var narkotikapåverkad. Så han gjorde ett LVM beslut och vill lägga in mig på ett behandlingshem för narkotikamissbruk. 

Jag bad honom att fara till ett varmare ställe och så gick jag därifrån. 

Dagen därpå blev jag kallad till min vårdklinik och fick lämna blodprov och drogtester när de visade att jag var drog fri blev det ett helt annat ljud pipan hos soc. 

Men då vägrade jag  att prata med dom  igen.

Så det slutade med att det  kom en annan soc assistent till vårdkliniken när jag var där  på ett läkare besök. Då fick jag ett helt annat bemötande  och denna sociala assistenten var betydligt trevligare mot mig.

Men som sagt vad tackade jag nej till ett boendestöd  vid detta samtal.

Veckan därpå så ringde enhetschefen och erbjöd mig  ett utökat boendestöd i stället. 

Vilket jag tackade ja till och fick då besöka socialens rehabteam för en utredning på hur många timmar i veckan  jag behövde hjälp med i hemmet.

Jag fick då träffa en väldigt trevlig sjuksköterska och en social sekreterare som gjorde denna utredning och  det var även de två som gjorde utredningen  som blev min boendestödjare och som  i dag kommer hem och hjälper mig 2 ggr i veckan.

Men även när jag fick problem med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingens regelsystem och jag  hamnade mellan stolarna som det heter.

Så följde boendestödet och då social sekreteraren  med på dessa möten och förra veckan  då min läkare hade kallat på möte med AF, FK så följde även denna boendestödjare med och hjälpte mig med alla dessa lagar och paragrafer. 

Får säga att hon hade mer koll på dessa lagar en vad handläggarna på FK och AF hade. 

Så jag har haft en oerhörd hjälp av mina boendestödjare  även utanför den hjälpen jag behöver i själva bostaden. 

Skit stöveln jag stötte på vid första besöket hos  soc han  jobbar inte längre med brukare kontakter utan sitter i dag i  en skrubb och vänder papper i stället. 

Han hade även burit  sig illa åt mot andra klienter också men denna gången gav han sig på fel person.   

Om du själv inte vill ta kontakt med soc  så kan du  även gå till din vårdcentral/vårdklinik, läkare eller distriktssköterska  så kan de kontakta de sociala myndigheterna om du behöver stöd i hemmet och i din vardag. 

Lasse

Där jag bor så finns det något som kallas för Barn eller Vuxen Habiliteringen.
Där hjälper dem barn/ungdomar/vuxna med deras diagnoser. Strukturer i vardagen och rutiner och sånt!