Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 3049 ggr
Anonym
Anonym
1/7/15, 3:20 AM

Skaffa barn + bokstavsdiagnoser!

Hej! jag har flertal diagnoser 4 faktiskt.

Jag är normalbegåvad och sköter mig själv självständigt så har det inte alltid varit har bott på LSS boenden pga mitt psykiska mående som yngre. Idag är jag vuxen och börjar mer och mer fundera på att skaffa barn då jag anser att det börjar bli läge för det inom ett par år. Har någon annan av er med bokstavsdiagnoser skaffat barn? jag är orolig att jag kan bli ifrågasatt min rätt att ha barn fast det borde jag väl inte bli så länge jag visar att jag kan sköta om mitt barn(vilket jag kan, och jag borde inte behöva bevisa det heller) kan ni förklara för mig hur det gått för er? eller någon annan som vet hur det funkar? bara tankar!

Annons:
tlover
1/9/15, 2:08 PM
#1

Jag är gravid och har AS och jag kan börja med att säga att. Ja du kommer att bli ifrågasatt men det blir man ju ofta med diagnos när det gäller annat så det får man ju "stå ut med" även när det gäller annat.

Det jag brukar svara är att alla har någon genetisk sjukdom el funktionshinder i släkten. Så skulle man bara få "avla" på friska exemplar så skulle den mänskliga populationen minska drastiskt (tänk på att även glasögon tex är ett funktionshinder).

En sak som ingen berättade för mig däremot var att man kan (i alla fall tillfälligt) förlora aktivitetsersättningen då man får barn (man berättade det för mig då jag var i 7:e månaden ungefär).

Man kan få låna en såndär "bebisdocka" från habiliteringen om man vill. Jag gjorde det inte då dom även erbjöd den sent (då jag inte kunde sova pga sparkar så jag ville inte förlora mer sömn).

Men man får ju fortfarande tänka efter om det kommer att funka för en själv, alla är ju olika och barn är säkert inte nått för alla. Men jag har gjort enorma framsteg de närmaste året tack vare min man så vi gjorde valet att försöka skaffa barn.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 5:22 AM
#2

#1 Vad för bebisdocka kan man låta från habiliteringen och vad är den till för? och på vilket sätt ifrågasätter dem? jo jag vet att alla kanske inte ska skaffa barn men jag känner att jag skulle må bra av det och jag vet att jag skulle bli en bra mamma trots mina diagnoser dem finns bara där men dem skapar inte vem jag är och jag har lärt mig hantera dem. Och varför kan man förlora aktivitetsersättning, och vad för pengar kan man få då istället?

tlover
1/10/15, 5:33 AM
#3

#2 Det är en dock som "bajsar", "är hungrig", "Har ont i magen" och "ska mysa" med jämna mellanrum. Jag tror det kan ha hetat babysimulator men jag är inte säker. Men frågar du efter en bebisdocka el babysimulator så förstår dom nog vad du menar.

Den är till för att man lättare ska kunna uppfatta hur det är att bli väckt femtioelva gånger/natt och att alltid ha nån man ska se till (man kan tex inte lämna dockan bara sådär utan den ska följa med en överallt som en bebis.

Alla ifrågasätter ju allt känns det som, men det kanske du har sluppit. Men ang barn så är det om man ska klara av det alls, om man har "rätt" att skaffa barn osv. Detta är då trots att jag har en man som är mer än villig att ta mer än sina 50%.

FK anser ungefär att "kan man ha barn så kan man ha ett jobb" även andra anser det. Även om jag förstår till viss del så håller jag inte helt med dom. Men jag tror ju själv tex inte att jag kommer att ha aktivitets/sjukersättning resten av livet så rent krasst kan man säga att jag ser barn som en del av min "habilitering" (även om barn såklart är mer än så också). Men om jag kan ta hand om mitt barn "för mycket" vid 3 månaders ålder så kan jag förlora min aktivitetsersättning, jag vet däremot inte hur länge. Under tiden får man ju antingen skaffa sig jobb, leva på sin "karl" eller gå på föräldrapenning.

Vill din partner också skaffa barn förresten? det är ju det viktigaste att h*n också vill ha barn varesig man har diagnos el inte. För man är ju två om barn och det gör det ju lite enklare.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 7:18 AM
#4

#3 Jag vet fler som lever på socialbidrag och har fler än ett barn… och det funkar. Självklart vill han också ha barn annars skulle jag inte kunnat skaffa det! han har dock också diagnos han ska bli elektriker men jag tänkte nog mer vara hemma. Jag tror att dem kan ifrågasätta men för att säga "du har inte rätt att skaffa barn" så måste dem nog ha "mycket kött på benen" & underlag för det. Så länge jag har en lägenhet visar att jag är kapabel till att ha ett barn är det de bästa för både mig och barnet, absolut! jag ska självklart få behålla mitt barn allt annat vore grym diskriminering men det löser sig då som sagt kommer ta några år ändå innan det är helt aktuellt.

tlover
1/10/15, 7:32 AM
#5

#4 Räkna inte med att du ska gå på soc bidrag som mamma. Har du inget annat så kommer du antagligen att få det men det är inte lätt att gå på soc i vanliga fall och sen ha barn på det.

Försök att hitta andra sätt istället, har du tänkt att det är några år bort så har du ju tid på dig att försöka fixa nått.

Folk kommer antagligen att säga att du inte har rätt att skaffa barn, sen om dom har rätt att ta bort ens barn är ju en annan femma (men folk med diagnoser får ju med jämna mellanrum sina barn tagna från sig. Jag tror inte det kommer att hända mig då min man inte har nån diagnos men med tanke på att både du och din man/kille har diagnos så är det ju lite större risk för dig).

Men eftersom du har tid på dig kan du ju börja planera. tex genom att skaffa en större buffert/sparande än nu, "plugga på" om att ha barn, testa att vara barnvakt (längre än bara några timmar) eller testa babysimulatorn, arbeta på dina problem, hitta alternativ till de mediciner du kan (många mediciner kan man ju inte gå på som gravid), lägga upp budget (både för nu och en ungefärlig budget för när du har barn) osv

För ju bättre du mår och ju mer förberedd du är ju bättre är det ju både för dig, din kille/man och ditt/dina framtida barn.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 7:36 AM
#6

#5 Jag tycker det låter väldigt konstigt det du säger om att dem har rätt att säga att jag inte ska få ha barn och dessutom kanske har rätt att ta ifrån mig mitt barn enbart på den grunden att jag och min man har diagnoser. Dem måste ju se hur det funkar i verkligheten först, mina diagnoser definierar inte vem jag är! jag har redan skrivit att jag inte har problem längre eftersom jag sedan länge lärt mig hantera dem med andra ord mina diagnoser märks inte av.

Annons:
tlover
1/10/15, 7:41 AM
#7

#6 Folk säger en massa, det var dit jag ville komma med att dom kommer att säga att du inte får skaffa barn.

Men verkligheten är tyvärr att folk förlorar sina barn enbart pga sin diagnos. Sen så kan endel av dom få tillbaka sina barn efter en längre kamp för att dom visat hur idiotiska argumenten var men då har man ju förlorat månader, kanske år av sina barns liv.

Men om du inte har problem längre så spelar ju det jag skrivit om aktivitetsersättning ingen roll, för då är du väl ute på arbetsmarknaden (antingen i jobb eller söker jobb) och då blir det en helt annan femma.

Men man kan alltid må bättre och arbeta med det, sin ekonomi etc är fortfarande smart om man ska skaffa barn.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 7:43 AM
#8

#7 Jag vill gärna se en källa på att folk förlorar barn enbart pga sin diagnos för alla jag känner med diagnos har kvar sina barn. Jag har inga psykiska problem kvar nej, jag har fortfarande inget jobb ekonomiskt sätt räcker det dessutom om enbart min man jobbar.

tlover
1/10/15, 8:03 AM
#9

#8 "Jag vill gärna se en källa på att folk förlorar barn enbart pga sin diagnos för alla jag känner med diagnos har kvar sina barn." 

Det kommer då och då upp i tidningen och liknande sen så säger jag inte att alla förlorar sina barn, jag säger att det kan hända. Jag säger det för din skull så du kan förbereda dig i tid så att det inte ska behöva hända.

Länkar till fall jag sett blandannat: https://autismasperger.wordpress.com/2014/03/27/hjalpsokande-foralder-med-asperger-riskerar-att-fa-sina-barn-omhandertagna/ 

https://ringaldrigtillsoc.wordpress.com/about/

Men jag har ju sett sådana artiklar, blogginlägg, berättelser på forum osv under flera år, att tvärt googla upp "bevis" som du säger är omöjligt.

Som sagt jag säger inte att det är vanligt, jag säger inte att det kommer att hända dig, jag säger att det sker.

"Jag har inga psykiska problem kvar nej,"

Alla har saker dom kan arbeta med varesig man har diagnos el inte och det är ju bara bra att jobba med sina problem (hur små dom än är eller var i ens vardag dom än finns) om man ska skaffa barn.

"jag har fortfarande inget jobb ekonomiskt sätt räcker det dessutom om enbart min man jobbar. "

Då kan du strunta i det jag skrev om aktivitetsersättning eftersom då är ju det inte relevant.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 8:08 AM
#10

#9 Det där var ju inte direkt en källa från tidningen, klart det kan hända men ingen ide att oroa upp sig över det eftersom dem har inte rätt att ta ifrån ens barn hur som helst heller.

tlover
1/10/15, 8:14 AM
#11

#10 Jag förklarade ju att det jag berättar om är saker jag fått reda på under flera år, dvs omöjligt att googla sig fram. Sen så är tidningar lika tillförlitliga som en persons berättelse, även tidningsartiklar är vinklade och ibland helt osanna.

Som sagt, det är bra att förbereda sig. Att vara en så bra förälder man kan är ju inget negativt, eller hur?.

l'm back

Anonym
Anonym
1/10/15, 8:15 AM
#12

#11 Självklart förbereder jag mig. Jag tror dock inte det är vanligt man vill så långt som det går para ihop förälder och barn då det är en viktig relation.

tlover
1/10/15, 8:23 AM
#13

#12 Myndigheter är tyvärr sällan varken logiska el empatiska så jag utgår från det värsta. Sen kan man bli positivt överaskad av att det inte går så som man trott men det är ju bara bra.

Sen så tas ju en hel del barn hand om enligt LVU nu är ju detta lite gamla uppgifter men 2006 togs 20700 barn omhand om enligt LVU http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11369847.ab

l'm back

Annons:
Anonym
Anonym
1/10/15, 9:17 AM
#15

#13 #14 som sagt om dem inte har några anledningar och så länge barnet inte far illa och det är planerat så dem också vet det om det nu är viktigt för dem så är det nog ingen fara.

tlover
1/10/15, 9:23 AM
#16

#15 Jag har läst detta under tiden http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:714842/FULLTEXT01.pdf

En studie på LVU där tas många fall upp där barn tas från föräldrar av uppenbart bristfälliga anledningar (de flesta fallen leder till att föräldrarna får tillbaka barnen efter några veckors el månaders kamp men några veckor el månader är mycket i ett barns liv) tex att en av föräldrarna inte är så social på sitt vikariat.

Orkar du inte läsa hela så läs i alla fall 3.2.6 HFD 2011 not.101

3.2.8 2939-12 och "kapitel" 4 diskussion.

l'm back

Trin
1/11/15, 4:40 PM
#17

Väldigt intressant läsning.

Jag är själv ett bokstavsbarn och jag har funderat och funderar på hur det skulle gå om jag och min partner bestämmer oss för att skaffa barn. Oron finns ju där att de (myndigheterna) förmodar jag , kan avgöra om jag har rätten till att vara mamma. Jag har själv tittat på program( unga mödrar Danmark) , där de fråntog ett par deras nyfödda barn pga  av att de hade diagnoser om jag inte är helt ute och cyklar nu , de var ett par år sen jag såg avsnittet men jag minns att de tog ifrån dem barnet vid födseln. 

De måste sätta en extrem press och stress på en person som blivande mamma att bli ifrågasatt sin roll och sin förmåga att sköta ett annat liv.  Det är väl både på gott och ont dessa utredningar , för det finns ju kvinnor och män för den delen som helt enkelt inte klarar av att sköta ett barn.

Följ mig gärna på min Instagram : LitenKnits

Upp till toppen
Annons: