Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Läkemedel & Behandlingar

ADD och medicin?

2015-01-16 19:36 #0 av: Cochon

Hej hej, jag har nyligen fått min diagnos, vilket är ADD. Min utredare började prata med mig om att börja på medicin, men är väldigt fundersam kring detta och skulle främst vilja höra om era erfarenheter. 

Jag har provat en tablett en gång för det där koncentrationstestet och svaren gick från katastrof till helt normalt, vilket var väldigt skönt. Därför rådde min utredare mig att börja på medicin, dels för att jag senare skulle löpa en höjd risk för att bli utbränd om jag inte använde medicin. Någon som vet något om detta? (går sista året på gymnasiet och ska plugga vidare efter sommaren till civilingenjör, tekniskt matematik)
Utöver det nämnde han även att många gick på medicin i kanske ett halvår för att lära sig mer om hur de skulle hantera vissa situationer utan medicin, men så som jag förstod det så handlade det mest om ADHD:are som hade problem med att t.ex. hantera sin ilska, och sådant känner ju inte jag att jag har problem med. Så skulle det ge mig något att gå på medicin i bara ett halvår? Jag känner själv att det inte känns som en lösning, för mitt stora problem är koncentrationen och arbetsminnet, eller ja även alla de små saker som kan vara jobbigt för ADD:are. Så ska man gå på medicin hela livet då eller? 

Skulle bli jätte tacksam för svar, känner verkligen att jag skulle behöva få lite mer kött på benen kring detta ämnet. Berätta gärna vad för medicin ni tar och hur den fungerar/inte fungerar för er. Gärna om biverkningar också. 

//:Nanna

Anmäl
2015-01-16 19:49 #1 av: Saffran0Spice

Jag har ADD och har testat flera  mediciner, vilket är en medicin jag kommer få äta resten av livet  - så det är viktigt att det blir rätt =P
Så kan skriva lite om mina upplevelser av de jag testat, en det är helt individuellt hur man reagerar!

Concerta - testade den under en kort period, men fick alldeles för stora bieffekter. Fick lamslagen huvudvärk och illamående, det var som att gå med konstant hjärnskakning och jag blev riktigt dålig av denna medicin.

Ritalin - Testade denna under en längre tid, den fungerade hyfsat bra med gav inte resultaten vi sökte. Bla hoppades vi att min sömn och aktivitetskurva skulle komma i mer balans, men den blev snarare förvärrad. Speciellt sömnen!

Medikinet - Äter denna nu och det är den som fungerat bäst för mig. Den har liknande effekter som Ritalin, men ger ifrån sig ämnen på ett annat sätt. Ritalin släpper sina ämnen med intervaller medans denna medicin har en mer jämn kurva.
Nackdelen med denna medicin är att den påverkar min sömn och ångest mycket, så har fått mediciner även för dessa.

För min del har det blivit medicin för medicin för att det skall fungera - men det betyder inte att du skulle reagera likadant. Bästa medicinen för dig kanske är Conserta, det vet man inte innan man testat.
Men när det kommer till medicineringen så handlar det om daglig medicinering livet ut (oftast) och det handlar om dosering. Du kanske behöver en hög dos under en period och sedan en lägre under en annan, det är något man märker med tiden.

Anmäl
2015-01-16 20:38 #2 av: Candela

Jag har ingen koll på medicinering gällande ADD, utan snarare av högskolestudier..

Jag kan säga att det är enormt stressande och krävande att studera till civilingenjör, och risken att bli utbränd om man redan är känslig för stress är förmodligen ganska hög.. Jag blev sjukskriven och fick hoppa av efter tre år, och då hade stressen byggts upp mer och mer för varje år tills det nådde bristningsgränsen.

Så om du hittar en medicin som hjälper dig att fungera bättre i vardagen så tycker jag inte du ska dra dig för att använda den.

Anmäl
2015-01-16 21:47 #3 av: Cochon

#1 Tack så mycket för svar! Detta gjorde det lite klarare. GladMen i det stora hela, känner du att det har blivit bättre sedan du började med medicin?

#2 Har fått höra det av många, men jag känner verkligen att det kommer bli hur chill som helst när man börjar på högskola. Man har liksom bara ett ämne att koncentrera sig på och det blir i stort sett bara matte och det är ju as chill, kul och avslappnande. Jag vet inte om det är jag som har fått något om bakfoten eller om jag bara är naiv, men du får gärna slå hål på min lilla bubbla jag lever i om jag har helt fel. Glad

Anmäl
2015-01-16 21:55 #4 av: Saffran0Spice

#3 Trots bieffekterna som jag fått och har så är det övervägande bättre än innan!
Koncentrationen är mycket bättre och framförallt så är jag piggare, så om du har ADD och blir erbjuden medicin för att hjälpa så Go for it - det är ju bara att sluta och testa något annat till det fungerar för dig individuellt =)

Anmäl
2015-01-16 22:05 #5 av: Candela

#3 Tja.. När jag studerade så hade vi alltid 2-3 kurser parallellt. Även om du BARA läser matte så finns det ju olika typer av mattekurser. Det är sällan man enbart läser en kurs i taget, på civilingenjörsutbildningar Funderar

Sen är tempot ungefär dubbelt så högt som på gymnasiet, och man måste ta stort eget ansvar för sina studier. Svårighetsgraden är ju också på en annan nivå. På gymnasiet kunde jag lätt anstränga mig till att få ett MVG, medan jag på universitetet fick kämpa mig till ett godkänt.. I bästa fall en 4:a. Många i min klass var "MVG-elever" från gymnasiet, och blev totalt knäckta över att bara få en 3:a..

Men det beror ju helt på hur man är lagd. Om man har lätt för att komma igång på egen hand, har lätt för att hålla ett jämnt tempo och att vara disciplinerad (just dessa saker brukar ju vara problem för människor med ADD/ADHD..), och dessutom är hyfsat lättlärd, då kommer det nog gå bra.

Det vanligaste felet man gör är att plugga för slött i början av kursen (det KÄNNS dock inte slött..), för att sen 3 veckor innan tenta få panik och behöva plugga dygnet runt typ.

Civilingenjörsutbildningar passar vissa människor som handen i handsken, och för vissa andra blir det för mycket. Jag hoppas det går bra för dig!

Anmäl
2015-01-16 22:17 #6 av: Cochon

#4 Ok, tack så mycket! och hoppas medicinerna löser sig för dig också. =) 

#5 Tack för svar! =) Jaha, det har jag visst missförstått, trodde det endast var EN sak man behövde koncentrera sig på åt gången, men om man har tre kurser så blir det nog inte så lätt... hehe Snopen
Jo, den delen har jag också förstått, men på tanke på att jag läser dubbla program (bokstavligen talat 4 år läses in på 3 år), så känns det som att övergången inte blir allt för stor. Men ja, dubbla hastigheten är vi inte helt upp i dock. Funderar
Hehe, ja, har hyfsad disciplin och är lättlärd, men det andra kan jag väll inte säga emot, är svårstartad...
Det ska jag komma ihåg! och tack än en gång för ditt svar. GladGlad

Anmäl
2015-01-16 22:23 #7 av: Candela

#6 Det är möjligt att det kan vara en kurs åt gången på just det program du ska läsa, men jag tycket inte du ska vara alltför säker på den saken.. Ofta har man två-tre kurser parallellt fram till höstlovet, då det är tentor, och sen två nya kurser fram till jul. Under en termin brukar man oftast läsa 4-5 kurser totalt, om det inte handlar om större kurser. Dessa brukar dock även innehålla ett projektarbete som görs parallellt med föreläsningar och lektioner.

Hur just ditt program är upplagt vet jag som sagt inte, så inget är ju hugget i sten. Jag önskar själv att man kunde få koncentrera sig på en kurs i taget, då hade jag nog klarat av studierna..

Anmäl
2015-01-16 22:26 #8 av: Candela

Vilket universitet ska du läsa vid?

Anmäl
2015-01-16 22:31 #9 av: Cochon

#7 Tror nog du har bättre koll än jag på den saken, nog bara jag som har missuppfattat något. ;) Men nu börjar jag också förstå vad som är så jobbigt med högskola. :P Ska läsa i Lund.

Anmäl
2015-01-16 22:31 #10 av: Candela

Här är ett exempel på upplägget på Chalmers tekniska matematik-program, där kan man se vilka kurser som läses parallellt (dvs under samma läsperiod). 

Förlåt att tråden blev väldigt off topic!

Anmäl
2015-01-16 22:35 #11 av: Candela

Här har vi för ditt program :) Jag antar att "lp" innebär läsperiod.

Anmäl
2015-01-16 22:41 #12 av: Candela

Förlåt att det här blev väldigt off topic Generad

För att gå tillbaka till ämnet så tycker jag du ska testa medicin om du upplever att du har problem i vardagen.

Anmäl
2015-01-16 22:45 #13 av: Cochon

Candela: Haha, det är ingen fara! Även om du inte främst svarade på min fråga i inlägget så hjälpte dina inlägg otroligt mycket ändå! Tack. GladGlad

Har en kompis som jag har pratat med detta om också, hon tyckte absolut att jag skulle prova med medicin, för hon sa att hon var riktigt orolig för mig ibland, att jag skulle bli utbränd. Men personligen känner inte jag att det har varit så illa någon gång.... OskyldigTyst

Anmäl
2015-01-16 23:00 #14 av: Candela

Det där med utbrändhet byggs ju upp successivt, ibland över flera års tid tills det en dag bara brister. På vilket sätt upplever hon att du kan bli utbränd? Vad för "tecken" uppvisar du, så att säga? 

Anmäl
2015-01-17 10:26 #15 av: Saffran0Spice

#14 Är även nyfiken på detta - och har du fått något tips hur du ska undvika detta i framtiden??
Sitter själv helt utbränd och försöker komma tillbaka igenFörlägen

Anmäl
2015-01-17 11:48 #16 av: Cochon

#14 & #15 Frågade inte om mina "tecken", men hon själv har varit utbränd och hon är bra på att läsa av människor, så hon har väll rätt. Men antar att hon syftade på de dagarna när man har varit mer okoncentrerad än vanligt, hänger liksom inte med och att man inte har någon energi. 

Själv upplever jag inte att det är något farligt, för det har ju löst sig, (antar att det inte är en godkänd förklaring nu när jag läser det själv...), men jag tycker själv att det har känts bra sen nästa dag. Jag kan bara tycka att det har varit illa en gång, då kollade vi på film med klassen och jag var helt borta och hängde inte med på något som någon sa och var helt blank, men det har jag inte närmat mig någon mer gång. 

Visste dock inte att det byggdes på över åren.... :/

Urk, låter inte kul alls SaffranOSpice, önskar att jag hade något tips till dig, men det har jag tyvärr inte, men vill önska dig stort lycka till med återhämtningen! 

Anmäl
2015-01-17 12:00 #17 av: Saffran0Spice

#16 Tack du - och jag hoppas du slipper hamna i min sits ever ^^

Och jag tror jag förstår vilka tecken hon sett.
Att du har fått typ ''Black-out'' dagar där noll energi och fokus har gjort att du inte varit som vanligt känner jag igen mig i.
Det jag kan säga om det är då detta - har man fått sådana dagar och inte får hjälp, så kommer de dagarna bli fler!

Det börjar med nån dag ibland, sedan blir det lite oftare - plötsligt är de borta och allt är frid och fröjd!
För att en dag plötsligt ''braka in'' - rätt som det är kommer en sådan dag och den går liksom inte över. Man fastnar och plötsligt blev en sån där jobbig dag istället en väldigt lång jobbig period...

Så att du fått någon enstaka dag är alltså bara början och en kroppslig varning - din kropp talar om för dig att lugna ner dig och vila.
Det kanske inte verkar vara en stor grej egentligen, alla kan ju ha dåliga dagar. Men om man hör till gruppen som riskerar utbrändhet så bör man ta sådana varningar på allvar.

Hoppas ni hittar den hjälp och metod som passar för dig - du kommer vinna massor på att få den hjälpen så tidigt som möjligt =)

Anmäl
2015-01-17 12:31 #18 av: Candela

Utbrändhet kan ju byggas upp under månader eller under år, det beror nog på hur pass mycket stress man utsätts för (både i privatliv och arbetsliv) och hur stresstålig man är.

Jag upplevde i början av mina universitetsstudier att det gick hyfsat bra, men det blev tyngre för varje år. Efter första halvåret drabbades jag av enorm ångest inför tenta-perioden med illamående, magproblem och försenad mens.. Det är väl rätt vanligt med tenta-ångest, men jag upplevde att detta var värre än för den normala studenten.

Andra året fick jag återkommande huvudvärk och nässelutslag. Samma dag som jag skrev sista tentan (22 december) drabbades jag av en extrem huvudvärk som värktabletter inte bet på. Den hade jag dagligen i 5 veckor, det vill säga under hela jullovet. Hela vårterminen sen var tung, speciellt eftersom jag inte hade fått någon återhämtning under jullovet.

Under höstterminen det tredje året somnade jag på varje föreläsning. För att försöka hålla mig vaken lade jag mig och sov under 15-minuters-rasterna. Klasskompisar undrade om jag var sjuk..

Vårterminen därpå (där jag i slutet blev sjukskriven) eskalerade problemen. Tappade orden. Någon frågade vad mitt uppsatsarbete handlade om, och det stod stilla i huvudet. Efter några sekunder kom jag på vad det var jag jobbade med. Jag fick hoppa av en av kurserna för att jag inte klarade av att läsa den samtidigt som det andra. Jag grät mycket, somnade i soffan när jag kom hem efter skolan. Kunde inte stava enkla ord (jag har alltid haft väldigt lätt för stavning), glömde bort saker i schemat (fastän jag hade allt uppskrivet) etc. Det var riktigt läskigt.

Anmäl
2015-01-17 12:32 #19 av: Candela

Och då tror jag inte ens att jag hann gå in i den "riktiga" väggen så att säga. För efter vad jag läst är det betydligt värre. Men fortfarande har jag svårt att återhämta mig, och detta hände för 3 år sen.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.