Annons:
Etikettadhd-add
Läst 4252 ggr
Lia
1/30/15, 2:11 AM

Misstankar om ADD

Både jag och min pojkvän misstänker att han har ADD. Och det ställer till det i bådas vardag då i princip inget av det som är viktigt blir gjort då han har svårt att ta tag i saker. Så självklart tycker då jag att han ska göra en utredning, att ta reda på om det nu är ADD. Problemet är bara att han har så svårt att ta tag i saker att han aldrig ringer för att få en tid. Samtidigt som jag ser ironin i det hela är det mycket tröttsamt. Vissa grejer har jag tålmodigt fått vänta på i fyra år, andra månader och så vidare. 

Jag accepterar och förstår andras problem, jag har själv fler än jag kan räkna. Men jag ser mitt ansvar i det hela och jobbar konstant på det, försöker förbättras, går i behandling osv. Så det enda jag kräver är det där lilla stackars samtalet, så att han kanske kan få hjälp. Så att jag kanske kan få lite lugn och ro. Slippa tjata och gnata. Och så att han slipper bli tjatad  på. 

Och nog för att jag känner mig som en hemsk människa som tjatar jämt och ständigt, det är inte kul att känna sig som en extramamma till sin pojkvän. Jag vill ha ut mer av en relation, jag vill ha hjälp att bygga upp den, jag kan inte göra allt åt båda samtidigt som jag kämpar med mina egna problem.

Så vad i hela världen ska jag göra? Jag har ingen lust att ringa åt honom. Det vill jag att han gör själv. Jag vet inte så mycket om problematiken vid ADD, men vad jag förstått är till exempel då att det är svårt att ta itu med saker. Han skyller på att han har svårt att ringa, och därför inte gör det, oavsett hur många larm han ställer, och använder det alltså som en ursäkt. Samtidigt som jag kan förstå att det är svårt så har jag lite svårt att svälja det argumentet. Det finns ju trots allt massor av personer med ADD som har svårt att ta itu med saker, men ändå lyckats ringa och till slut få sin diagnos. Och jag tvivlar starkt på att alla låtit någon annan ringa. Och helt ärligt har jag ingen mer ork, jag har svårt att ens orka med mig själv. Är det fel av mig att kräva detta? Vad kan man begära i detta läge? Jag blir snart tokig…

Jag menar verkligen inte att trampa någon på tårna om jag nu har lyckats med det! Jag är bara så utmattad och hoppas på bra råd från er med erfarenhet!

Annons:
Niklas
1/30/15, 10:20 AM
#1

Eftersom svårighet att ta tag i saker händer ihop med ADHD förstår jag att han har svårt att få det gjort. Dina alternativ är väl att hjälpa honom med det du kan, det vill säga ringa, eller vänta, vänta och vänta och se om han någon gång lyckas få det gjort. Frågan är kanske vad som är viktigast för dig, att han ringer samtalet själv eller att han får hjälp med sina svårigheter.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Lia
1/30/15, 5:00 PM
#2

Jo jag vet :-( samtidigt håller jag reda på tusen andra grejer åt honom och jag har verkligen ingen ork att göra även detta åt honom. Den lilla energi jag har lägger jag på honom så jag har inget över till mig själv, och jag behöver verkligen energin. Jag har varit utbränd sen 2009 och har själv svårt att orka med mina studier, och jag får absolut ingenting gjort såhär tömd på ork. Så jag antar att jag får ge upp lite, men jag oroar mig massor för framtiden. honom.

Tourette_Mannen
1/30/15, 9:02 PM
#3

Om du absolut vill att han ska ringa det där samtalet så får du nog börja ställa ultimatum annars kommer det aldrig bli av. Tex sexstrejka eller något liknande. Vi med ADD behöver ofta tvingas till att tag i saker.

Men ska jag vara ärlig så låter det som om det bästa vore om du lämnade honom eftersom han tar så mycket energi från dig. Har han ADD kommer han förmodligen aldrig att förändras, en utredning innebär egentligen bara att han får sina problem bekräftade på papper, inget annat.

Cochon
1/30/15, 9:08 PM
#4

Det funkar inte att du slår nummert och sen går honom telefonen? Då finns det liksom ingen återvändo. :-P

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Lia
1/31/15, 4:49 AM
#5

#3 Anledning till utredning är ju inte bara att få det på papper, utan att få hjälp. Att bli bättre betyder ju inte att man blir helt bra, men jag tror på viss förändring i alla fall. Annars skulle väl ingen utredas om alla var bortom hjälp? Absolut ultimatum, men så hårt skulle jag aldrig gå på. För den delen ser jag inte sex som något han "får" när han "varit duktig", så det låter som ett mindre bra råd. Ska jag straffa mig själv också? Sen bygger inte vår relation endast på dessa problem, vi fungerar bra i övrigt. Vore hemskt av mig att tänka att jag borde göra slut med honom på grund av en möjlig diagnos, då borde jag vara ensam jag med eftersom jag också har problem. Vem vill vara ihop med någon med Borderline? Eller depression? Eller ångest? Jag kan inte tänka så.

#4 Ja, jag har också tänkt den tanken, att det vore superbra! Problemet är bara att vi endast ses på lördagar och söndagar, och då finns det ingen att ringa :/ Annars hade det fungerat!

Niklas
1/31/15, 8:04 AM
#6

#2: Har du förklarat det för honom?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Annons:
Cochon
1/31/15, 12:26 PM
#7

Tror du får fortsätta att påminna honom. Annars kommer han nog alldrig riktigt göra det. Kan berätta att jag skulle ringt till en körskola får 1,5 år sedan, men har fortfarande inte gjort det. Har också ADD och är mästare på att bara rycka på axlarna och säga att saker och ting löser sig , men ibland måste man ta att i saker. Vilket jag själv ofta först inser i sista sekunden. Så tror också att du måste på något vis måste sätta något ultimatum eller liknanade. Ett annat tips skulle vara om du sätter upp någon lapp som står t.ex. "RING ang. utredning". Kanske en post-it lapp på kylskåpet? Eller på spegeln i badrummet? Sånt funkar för mig, för just nu måste jag leta reda på praktikplats, så har skrivit på min lilla tavla jag har "praktikplats?", så varje gång jag kollar på tavlan så blir det "Ah! Juste! Ringa.". Och nu när jag sitter och skriver detta så kommer jag på att jag borde nog också skriva "körkort?" på den också… :-P Hoppas detta kanske hjälper. :-)

Söker du ett annorlunda armband? Eller kanske ett mobilfodral eller en rem? Kolla gärna in på min shop eller skicka iväg ett PM.
Glöm inte gilla min facebook sida för mina trådar. 👋

Lia
1/31/15, 3:20 PM
#8

#6 ja, jag berättar alltid hur jag verkligen känner och mår, och det verkar som att han förstår, men det hjälper liksom inte. #7 det är egentligen också ett jättebra råd, men vi är alltid endast hemma hos mig, så det hjälper ju inte så mycket :-/

Niklas
2/2/15, 11:32 AM
#9

#8: Har du varit så tydlig att han förstår att det i förlängningen kan äventyra ert förhållande om han inte tar tag i det du tycker är viktigt?


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

Lia
2/2/15, 1:11 PM
#10

#9 Ja, jag har många gånger förklarat att jag förmodligen inte kommer kunna bo med honom i framtiden eftersom det är ett så pass stort problem, och jag vill inte äventyra min egen ekonomi bara för att han inte tar tar i saker. Jag har gråtit flera gånger i ren frustration. Ingenting påverkar hans förmåga att få saker gjort i alla fall.

Niklas
2/2/15, 2:04 PM
#11

Okej. Då undrar jag om det inte är dags för dig att fatta ett beslut.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

portera
2/3/15, 3:09 AM
#12

Det är inte så att han är rädd för att ringa samtalet. Personer med ADHD i alla former är väldigt motivationsstyrda, att göra något som tar i mot i sig själv tenderar att inte bli gjort, då motivationen är noll. Att göra något som känns svårt, undviks än mer. Att laga mat var länge något jag undvek för att jag kände mig dålig på det och därför gjorde mig omotiverad att försöka. Har han ångest kring att ringa personer han inte känner? Hesiterar han kring detta? Om detta samtal är något stort för honom, borde ju en konkret belöning kunna höja motivationen. Kanske en grej ni gör tillsammans som annars inte blir av.. En morot kort sagt.

Lia
2/3/15, 12:16 PM
#13

#12 Där sa du något, en morot! Jag har varit så trött och mest gnällt när saker inte blivit gjorda, men det vore ju en idé att vända på det till något positivt. Dock tror jag inte att han har ångest över just att prata med andra, såhär blir det med allt som ska bli gjort. Och han har annars mycket lätt att ta kontakt med människor han inte känner. Men jag tror också att han undviker det eftersom det är ett "onödigt måste". Metaltown lyckades han boka och åka till alldeles själv, så jag tror absolut att det hänger ihop med att få något positivt, som du sa. Jag får fundera lite över det där :-)

Annons:
Tourette_Mannen
2/3/15, 7:07 PM
#14

Jag får intrycket att det är viktigare för dig än för honom att han får en diagnos.Jag

tycker att ska man göra en utredning så ska man göra den för sin egen skull och inte för att göra ens partners liv "lättare".

Sen är det många faktorer som man bör ta hänsyn till här. Har han jobb? Har han utbildning? Missbruk? Kriminalitet? Fungerar han socialt?

Lia
2/3/15, 7:11 PM
#15

#14 Ja, jag håller med, jag tror att det är viktigare för mig med - eftersom jag inte tror att han insett att han faktiskt kan få en lättare vardag, vilket jag har insett. Det handlar inte endast om att min vardag ska bli lättare, utan även hans. Men tror som sagt inte att han insett det riktigt.

Han fungerar socialt, han tycker om att umgås med andra. Han pluggar på folkhögskola eftersom han sköt fram så mycket läxor i gymnasiet, så han får ta itu med det nu. Hans mamma fixade in honom på skolan eftersom hon jobbar där. Han är varken kriminell eller missbrukare.

Tourette_Mannen
2/4/15, 1:37 AM
#16

Av egen erfarenhet så upplever jag inte att mina problem med att ta tag i saker har förbättrats sen jag min diagnos. Medicin hjälper mot koncentrationssvårigheterna och tröttheten men jag är fortfarande lika usel på att komma igång med saker.

Jag tror det är så djupt rotat i våra hjärnor att det inte går att ändra på.  Så förvänta dig inga mirakel efter satt diagnos.

Lia
2/4/15, 1:42 AM
#17

#16 Det enda jag egentligen begär är att försöka. Kanske kan det bli bättre med terapi? Vem vet? Eller så blir det inte det. Det viktiga egentligen är väl att få känna för en gångs skull att det inte bara är jag som kämpar och anstränger mig.

Upp till toppen
Annons: