Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Olika former av autism

Asperger och otrohet!!! Snälla ni, hjälp!

2015-02-05 00:56 #0 av: FrökenNJB

Hej alla ni som har diagnosen asperger. Jag har ett livsproblem med en man som jag har varit ihop med i 6 år snart! Kan nån känna igen sig i min historia och ge mig perspektiv!!!??? För jag orkar snart inte mer.
Han: en mycket blyg och osocial man, flerbarnsfar, med en längre trasig relation bakom sig, och några korta relationer. Är otroligt snäll och varm, vill alltid vara rättvis, otroligt duktig på att handskas med människor,, dock blir det bara korta relationer, han har inga vänner, har nog inte ens tänkt tanken på det innan jag frågade honom, duschar dagligen men är omöjlig med städningen, det ser ut som 7 svåra år hemma hos han. Till saken:
Vi blev tillsammans men fick problem med mina barn som inte kunde acceptera honom. Det blev en ganska omtumlad tid, för både han och mig. Efter ett tag tröttnade han på allt, efter ca 2 månader, ringde sitt ex och sa att de ska åka i väg på semester. Till mig sa han att han ska på affärsresa. Samma dag han skulle åka ringde han mig och bad mig köpa varma kläder till honom för affärsresan skulle vara i alperna. Jag sprang som en galning å köpte allt han behövde. Han reste iväg med exet, skickade bud med blommor på min födelsedag, kom tillbaka mågra dagar tidigare än beräknat. Efteråt fick jag veta att de var på skidsemester och grälade konstant. Nästa gång planerade han in en weekend hos en gammal bekant. Han kom hem som beräknat, och gick till jobbet. Men glömde kvittot på bordet. Kvittot var från Grand hotell, en lyxsvit, och middag med vin. Resten föratår ni säkert. Återigen med samma ex. Vid flertals gånger ringde han en annan ex,. Till slut konfronterade jag honom. Han blånekade först och hittade alla möjliga historier...men efter ett år gav han upp! Han berättade allt eftrsom beviset mot gonom var för starkt och jag hotade med att lämna han. Men det kanske värsta var att han säger att han inte vet varför han gjorde det?? Nu för två månader och efter hela otrohetstrauman så kom vi i konflikt igen och skulle seperera, och då kontaktade han sitt ex igen!! Jag fick veta det av andra. Och återigen föraökte han klura ut varför han gjorde det men kom inte på det. Hans svar var: jag vet inte. Han säger oxå att nåt blockeras i honom då och han kan inte styra sig själv....Han säger att han älskar mig, vill ju inte att jag ska lämna han men om jag gör det så kan han gå vidare utan nån vidare ångest, ev ha någon annan som han kan känna sig trygg med. Kan tillägga att han älskar närhet, kramas, kela, men när jag frågar honom vad kärlek betyder för han så kan han inte svara, inte heller på frågan vad jag betyder för han....han säger bara att jag betyder allt för honom. Men om nån betyder allt för en så är man ju inte notoriskt otrogen utan att veta varför?! Han säger saker som sårar mig enormt djupt, ,en själv fattar han inte vrf jag. Blir sårad. När jag berättar det dååå säger han att han inte menade så. Han får raseriutbrott när han känner sig kränkt eller kritiserad. Han är enormt egocentrerad, allt handlar om han själv. Men han är inte ond eller elak, men han gör väldigt elaka och dumma saker och förstår inte riktigt komsekvenserna av det! Han tänker svartvitt, han tolkar allt bokstavligt, och täänker högt! Dåå blir man sårad. Han proijicerar misstag och fel på andra, dock är han totalt omedveten om det, är manupulativ, är totalt omedveten om det o, dock sitter det i hans natur att läsa av folk för att han ska överleva, idag behöver han inte det men som ett litet barn hade han en ständig kamp för att överleva eftersom båda föräldrarna övergav han väldigt tidigt. Det mesta jag har läst om aspergers passar in på honom men han har säkerligen oxå borderline, utan tvekan. Men, till min stora fråga efter alla dessa ångestfyllda år: förstår ni mer av hans beteende än vad jag gör??? Han säger att ingen av dessa kvinnor betyder något för honom, och det stämmer säkert oxå eftersom han kan få dom båda när han så vill, men samtidigt blir det ju desto mer sårande, att han sviker mig så djupt med någon som han inte bryr sig om?!! Till saken hör att hans sexuella intresse och erfarenheter är som slag under bältet! Alltså noll koll, noll intresse. Han brukar säga att han inte kan ha sex med kvinnor som inte utstrålar värme, liv....tex. Det blir för plastigt! Jag förstår att otroheten inte beror på att han ev har asperger men hans beteende är inte normalt, alltså när man förstår på djupet hur man sårar den man älskar så lider man, i den be,ärkelsen att man inte för om det, eller ialla fall tänker till INNAN man gör det, och gör man det ändå då vet man ialla fall varför.
Tacksam för alla tips råd å hjälp

Anmäl
2015-02-05 01:01 #1 av: Calcifer

Oavsett diagnos så är otrohet aldrig ok.

Jag har asperger plus en del andra diagnoser, men aldrig att de skulle vara en ursäkt till att vara otrogen eller bete sig som han gjort.

"Help me Obi Juan whoever the fuck you are. You're my only ho."
私はすごいジェダイです。


Anmäl
2015-02-05 01:07 #2 av: FrökenNJB

Hejsan och tack för svar.
Jo, det förstår både han och jag, och otrohet uppstår lite överallt men jag funderar mer på den hänsynslösa tillvägagångssättet, och sedan hur han hanterar det eftråt,...aspergers vet ju att det är fel, men förstår dom djuuupet av den skada do.m tillfogar sin partner? Och jag tror att vuxna människor vet vrf de är otrogna....men han verkar i te hitta nåt svar....

Anmäl
2015-02-05 01:20 #3 av: TanatosNyx

Det finns inget som helst i en aspergerdiagnos som ursäktar eller ens förklarar ett sånt tvättäkta skitstövelbeteende.

Jag har en rätt tung as-diagnos och jag fattar utmärkt väl vad dylika handlingar får för konsekvenser! Alltså aspergare kan ha svårigheter ja, men man är inte bakom flötet... sen lär även vi oss av våra misstag, det är bara det att en del saker inte kommer naturligt, utan man får lära sig i stället.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-02-05 01:21 #4 av: tarantass

Vissa förstår djupet av sådana här skador alldeles utmärkt och andra inte alls, Aspergers eller ej i båda fallen. Det finns så många sätt att både ha och inte ha Aspergers på. Men om din mans sätt att vara, inklusive vad han nu än har för diagnosticerbart som spelar in, tar sig så kaotiska uttryck som du beskriver, är förhållandet värt det för dig? Spontant tänker jag också att han, och kanske du, skulle behöva professionell hjälp med det här.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-02-05 01:35 #5 av: FrökenNJB

Tarantass,
Det är ju det jag funderar på nu....därav mitt långa brev,....tänkte ifall om detta beteende (inte ajälva otroheten) men beteendet före och efter kanske påverkas av att empatin inte finns där i större utsträckning.....på frågan om hur han skulle uppleva om jag vore otrogen då får han panik, men säger ändå att han skulle förlåta mig och ta mig tillbaka......men, han har inre den blekaste aning om att han ev har en störning/syndrom....han förstår att han är udda, men förstår inte vari problematiken finns.....han ska söka,profesionell,hjälp.......men jag undrar ändå om det är värt mödan.....

Anmäl
2015-02-05 01:49 #6 av: tarantass

Vad empatin beträffar kan aspergare vara överempatiska också. Och ha avvikande slags empati, senare utvecklad eller annat som inte kan beskrivas så enkelt som att den bara är "nedsatt". Bara så det blir sagt, eftersom så många inte vet det. Men visst, din kille verkar inte empatisk så det stör på din beskrivning. Han kan nog vara uppriktig om sin inre villrådighet också. Empatin med sig själv kan även den vara nedsatt, så att säga.

Det låter litet som en enarmad bandit-situation också, eller har jag fel? Du lever på de stunder som inte är jobbiga? Det kan hända att sådant håller kvar en i något man kanske borde lämna. Man har svårt att sluta hoppas…

Om du tycker om honom, men inte orkar dras in mer i hans besvär, kanske ni kan vara vänner istället?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-02-05 02:03 #7 av: FrökenNJB

Han är en go, mjuk person i vardagen....men ser i vissa fall ut som ett stort frågetecken, likt ett barn....jag ser att det är nånting som inte är som det ska vara med honom, det går inte att förklara saker till honom så att kan förstå dom på djupet, man kan inte nåå han där på nåt komstigt sätt. Te x inför jul diskuterade vi julklappar, och då ger han: jag ska köpa nåt litet till barnen, sen till våra gemensamma tjejvänner, sen om nåt blir över köper jag till dig.. Jag satte frukosten i halsen! Men han förstog att han sa fel när jag blev sårad, och försökte vända på saken.....men han tänkte ju så som han sa...alltså tänkte han inte att jag skulle bli sårad......men, kan man ha empati och samtidgt inte eller? Jaadu, jag har frågat mig själv samma sak idag.....vrf är jag kvar i relationen? Älskar nog bilden av honom.

Anmäl
2015-02-05 02:20 #8 av: tarantass

Ja, visst kan man vara empatisk här och oempatisk där. Jag har för mig att en del aspergare kan bli rätt förbryllande just med sådana svängar. En del saker har man känsla för, i annat har man (i varje fall ännu) inte lyckats utveckla någon. Sedan kan man ju vara go och mjuk (och mena väl) utan att vara särskilt empatisk också.

Hoppas du blir något litet klokare på det här i alla fall. Och var rädd om dig. Glöm inte att du själv har ett liv att ta vara på också.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-02-05 02:30 #9 av: FrökenNJB

Det var nåt nytt! Han e nog en sån, för han är väldigt empatisk mot sina barn, beakyddande, får ständigt dåligt samvete för att han te x glömmer deras tandläkartid och liknande. Han lider av sina misstag så väldigt mycket säger han, och det verkar för stunden som att det stämmer, men så fort vi har problem å bråkar då är han ute hos sina ex igen! Och själv kan han inte förstå varför, eller vad han ville få ut av det....
Han är extremt egotrippad oxå, men förstår i te det själv. Men ond är han inte. Ja, det är ju det...att bli klokare på allt det här.....känns bara som jag blir mer och mer förvirrad....märkligt att det är så svårt att ta sig ur relationen.....frågar mig själv varför....? Det här är ju egentligen hopplöst.....

Anmäl
2015-02-05 02:40 #10 av: tarantass

Våra barn är ju några vi brukar ha en speciell bindning till. Och också ett speciellt ansvar. Med ett förhållande är det en annan vuxen, det är ju ofta svårare för vem som helst. Kan vara det än mer för någon som är aspig på det viset att hen föredrar enkla relationer. Djur kan vara en annan sak en på det viset aspig person har lättare för.

Låter också som ett klassiskt flyktbeteende det där, att fly till andra kvinnor så fort man blir pressad. Men lever man i så dålig kontakt med sig själv som din kille verkar göra kanske han inte är mogen för ett förhållande?

Kanske också kan vara så att hans ork är slut när barnen har fått sitt. Ork är en annan sak man kan ha ont om som aspergare (och liknande). Särskilt om mycket av den redan går åt till att kämpa med saker som är enkla för andra.

Men hur det än är med allt det, det är inget som ska gå ut över dig. Fast din process måste väl ta den tid det tar den med. Tänk över vad du vill, prata med vänner och någon professionell, se vad som växer fram kanske?

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-02-05 11:01 #11 av: [Udoon]

en diagnos vare eller icka vara har ingenting alls att göra med att din snubbe är en otrogen gris som beter sig illa mot dig.

Anmäl
2015-02-05 14:29 #12 av: mosterli

Du är ihop med en sociopat. Ingenting annat. Lämna honom. Stor kram till dig <3

Anmäl
2015-02-05 17:58 #13 av: FrökenNJB

Hej mosterli..
Det var vad jag först misstänkte.....men det finns så mycket annat som inte stämmer.......i alla fall på det sätt han är som person, han är inte kall, till viss del har han enormt svårt att öjuga, i annat fall inte alls, det beror på vinningen.....han är inte ond.....sociopater och narcissister är onda och nervärderar folk, komtrollerar, hjärntvättar.....det för inte han...han vill alltid hjälpa....och egentligen göra gott...förutom då han får sina utbrott eller vår relation är i seriös gumgning, är otrohet en flykt.....men, vad tror du?

Anmäl
2015-02-05 18:07 #14 av: TanatosNyx

#13 Manipulativ ut i fingerspetsarna. Vill gärna verka snäll/ångerfull mellan snedtrampen.. Lika illa som krokodiltårarna psykopaten fäller efter h*n slagit..

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-02-05 22:17 #15 av: FrökenNJB

Tanatosnyx,
Jag har självklart läst om psykopatispektrat, men en psykopat tänker bara på sig själv och sin vinning, medan min kille tänker och tar hand om sina barn, te x. Han tog väldigt mycket hand om sitt ex oxå, även de andra exen. T o m
Efter att de hade separerat. Och sånt gör inte psykopater....men det finns ju klart mycket i han som liknar psykopat eller narcissist....men jag tror att det som är grundläggande är att han saknar empati....eller hur tror ni?

Anmäl
2015-02-05 22:22 #16 av: TanatosNyx

#15 Hur kommer det sig att psykopater får tag i partners om dom är genomruttna 24/7? Nej det är en lite skev bild av dem tyvärr. Dom brukar ha väldigt fina sidor också, som fixar den där fällan som gör det så svårt att lämna. Man slås av sitt samvete över den där sidan.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-02-05 22:41 #17 av: FrökenNJB

....hej igen..
Enligt det jag har läst är det bara teater,,deras fina sidor, och de går bokstavligen över lik för att få det som behagar dom. En del säger att de är onda rakt igenom och mår bra av att andra mår dåligt, andra menar att de egentligen inte är intresserade av andra utan bara att få ut sitt, vilket ibland och ofta innebär att de skadar andra. ....det har med empatin att göra, därav likheterna med min kille, men man behöver inte vara psykopat om man saknar empati....har jag förstått....komplex ptsd ger samma symptom som asp, borderline, psykopati, etc, ....kan du säga nåt mer om psykopati, har du personlig erfarenhet? Skulle vara intressant att fråga direkt istället för att läsa om det på nätet....

Anmäl
2015-02-05 22:46 #18 av: TanatosNyx

Ja jag har personlig erfarenhet av en psykopat, kan berätta mer via privat meddelande om du vill höra min berättelse.

"Ingen är så fattig att man inte har råd att visa andra kärlek och omtanke"
/TanatosNyx - Sajtvärd på Gravid iFokus

Anmäl
2015-02-06 01:12 #19 av: FrökenNJB

..frågade honom nyss om hur han tror omgivningen skulle beskriva honom, alltså jag och alla i hans närhet. Svaret blev att han varken vet eller bryr sig, för om han skulle bry sig vad skulle det bli av hans liv, alltså skulle han lägga ner energi och möda för att tånka på hur vi ser på han skulle det inte räcka för honom att tänka på sig själv....hur vanligt är ett sånt resonemang bland de som har aspergers?

Anmäl
2015-02-06 01:40 #20 av: tarantass

Rätt vanligt vad jag har märkt, i olika varianter. Samspelet med andra människor är ju en av de klassiska stötestenarna man som aspergare brukar bli tvungen att medvetet förhålla sig till. En del förskansar sig bakom "jag är som jag är, take it or leave it", andra kan aldrig sluta tänka på hur andra kan tänkas uppfatta dem. Däremellan finns det de som mer eller mindre ger upp mänskligt umgänge eller inte orkar bry sig. Och några som blir riktigt bra på samspelet, men då får de också anstränga sig mer än vad andra anar.

Som jag nämnde har man också ofta begränsat med energi. En annan sak man ofta har begränsat av är fokuseringsförmåga. Det kan även yttra sig i att man har svårt att tänka på andra och sig själv på samma gång.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl
2015-09-25 18:34 #21 av: Henrik93

Jag tycker att det är fel att anta att en person har massa psykiska funktionsnedsättningar/hinder. Jag tycker inte att sådant är dåligt, men jag tycker att det verkar som att du vill förstora problemet för att du älskar honom så mycket att du hoppas att han har något som går att hjälpa.

Folk som har asperger ljuger ju kanske inte. Vissa kan säkert lära sig det, men det är väl vida känt att aspies är för ärliga.

Samtidigt som jag tycker att det verkar som att han är en skithög. Ge han en örfil!

Annars kanske ni skulle prova par terapi? Men det låter ju som att det är ganska kört.

Menatt återgå, så är det inte ditt jobb att ge någon diagnoser eller anta att så är fallet. Det är hans problem- inte ditt.
Jag tror att du behöver tänka på dig själv.

*läs med glad ton* :)

Sajtvärd på Neofinetia Ifokus

Japanska och Asiatiska orkidéer

Anmäl
2015-09-25 18:41 #22 av: Henrik93

Jag är lite dålig på att förklara, kanske inte att du vill förstora problemet, men du vill så gärna hjälpa problemet- men det kan du inte göra.

Det låter också som att han beter sig som de här männen som man fick lära sig om av kvinnojourens föreläsningar i skolan.
Bara det ör en varningssignal tycker jag. Hoppas att allt kommer bli bra tillslut:)

Sajtvärd på Neofinetia Ifokus

Japanska och Asiatiska orkidéer

Anmäl
2015-09-27 00:29 #23 av: Anonym

Man har problem när man har diagnoser, Bara för att man har en diagnos så är man inte otrogen dock så det finns inget att skylla på där.

Och sen vill jag säga till alla er som inte har asperger men som vill tala för hur folk med asperger är: Folk med diagnoser är vanliga människor, ALLTSÅ personligheter varierar hur folk agerar varierar, "Normala" är också otrogna och gör dumma saker ibland det är från person till person vem som gör vad.

Anmäl
2015-09-27 07:45 #24 av: Tedamen

Men, har han ens en aspergerdiagnos? Fastställd av sjukvården?

Anmäl
2015-09-27 10:43 #25 av: Garnnystanet

Är han värd att kämpa för? 

____

Medarbetare på Autism.

Anmäl
2015-09-27 21:14 #26 av: Disturbed-Angel

#24 Läser man texten i trådstarten kan man läsa "Det mesta jag har läst om aspergers passar in på honom men han har säkerligen oxå borderline, utan tvekan."  och lite längre ner står det " ev har asperger" så av döma av det så är det bara TS teori att hans dåliga beteende kan förklaras med psykiska diagnoser. 


Anmäl
2015-09-27 21:26 #27 av: Anonym

#26 Jupp, men hur många "normala" är inte otrogna? det är inget som är vanligt bland folk med diagnoser..

Anmäl
2015-09-27 21:28 #28 av: Disturbed-Angel

#27 Ja, jag håller helt med dig. Tycker inte det är rätt av TS att sitta och spekulera i vilka diagnoser som kan förklara någon dåliga beteenden. Det är både kränkande och respektlöst mor de som är drabbade. 

Anmäl
2015-09-28 11:11 #29 av: LeJ

#21-28 Det här är en gammal tråd, TS skapade en tråd till om detta men det är hens enda aktivitet på ifokus.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.