Annons:
Etikettautism-aspergers-syndrom
Läst 4051 ggr
FrökenNJB
2/6/15, 1:46 AM

Hjälp med några frågor!

Hur brukar en som har Asperger reagera inför en oönskad skilsmässa/separation? Vet man om att man tänker/fungerar annorlunda än den stora massan? Hur stor del av asp är egocentrerade, dvs de tror att de är umiversums mittpunkt, utan att för den delen vara högfärdiga eller dryga eller grandiosa….däremot lmycket handlar om dom själva? Ni säger att ni kan älska andra och bryr er om andra men visar det på ett annat sätt……vad ÄR kärlek och omtanke för er? Blir ni sårade? Finns det nåt särskilt som man som asp blir mer ledsen över eller arg eller sårad? Tacksam för svar

Annons:
Niklas
2/6/15, 10:09 AM
#1

De där frågorna har lika många svar som det finns människor med Asperger. Du kommer att hitta alla typer av reaktioner, eller brist på reaktioner.


Vänliga hälsningar, Niklas
Är du intresserad av runstenar och runristningar?

[Udoon]
2/6/15, 3:40 PM
#2

Vi med Asperger är ju inte en homogen grupp med nåt slags hivemind, vi är individer precis som alla andra, så det går inte att svara på. För min del så är kärlek och omtanke samma som för dom flesta andra antar jag, respekt och närhet. Och det är klart som f*n vi blir sårade, vi har ju givetvis känslor.

zatanica
2/6/15, 10:06 PM
#3

Jag blev ledsen och sårad över ditt inlägg.

FrökenNJB
2/7/15, 12:11 AM
#4

Zatanica, ber hemskt mycket om ursäkt, det var alls inte min mening, men jag lever i en relation med en som har Asperger och behöver veta ALLT om dess hinder/funktioner…..te x så upplever personer med Borderline extrem seperationsångest, jag har läst att Asperger visar kärlek på annan sätt än andra, därav mina frågor. Varje fråga har en bakgrund mot andra diagnoser. Hoppas att ni som läser,detta inte tar illa vid er, jag vill lära mig om Asperger. Min kille har Asperger och vår förhållande är kaotisk till större del.

[Udoon]
2/7/15, 11:29 AM
#5

#4 din kille har asperger, han är inte Asperger. lär dig skillnaden. ingen kan svara på hur just din kille kommer reagera, för precis som alla andra så är han en unik individ.

LeJ
2/7/15, 12:14 PM
#6

#4 Är han diagnostiserad med Aspergers? Det verkar inte så i din andra tråd.

Annons:
Anonym
Anonym
2/7/15, 12:17 PM
#7

Jag kan inte svara på hur din sambo reagerar eller fungerar, däremot kan jag berätta att jag tar sådana saker väldigt hårt (förutsatt att jag verkligen älskar personen, det kan ju hända att din sambos känslor för dig svalnat). Jag är extremt egocentrerad, men det innebär absolut inte att jag inte kan älska någon precis som de flesta kan. Min kärlek är kolossalt stark och jag är oerhört lojal mot de som jag älskar och som jag anser vara värdiga min kärlek.

FrökenNJB
2/7/15, 12:46 PM
#8

Hej allihopa. Förlåt om jag frågar på fel sätt men som sagt så håller jag på att lära mig om Aspergers. Men menar inget illa. Tackar för alla svar, och förstår lite att mina frågor ovan egentligen inte gäller något speciell mönster när man har Asperger utan är helt individuellt. Nej, han har ingen diagnos än. Men det mest sannolika är att han har Asperger och Borderline. Allt passar in på hans beteende och tänkande.

Skogsraah
2/7/15, 6:30 PM
#9

#8 Men är det du som spekulerar i diverse diagnoser eller är det han själv? Bara nyfiken. Om han har mindre trevliga, svåra eller obegripliga beteenden behöver inte svaret vara en diagnos. Läste din tråd om den konstanta otroheten och det är ju dumt om du försöker hitta en diagnos på honom för att… Hitta någon logik?

Sång & growl i Unvoid samt skapare och ensam musiker i Skogsraah - Feministisk black metal. | Bloggar om sund kroppsbild, psykisk ohälsa och feminism på skogsraah.se

LeJ
2/7/15, 6:52 PM
#10

#8 Jag läser ärligt talat dina 2 trådar som att du försöker hitta diagnoser hos din man för att ursäkta hans sviniga beteende. Jag vet inte om det är så men det ser ut så för mig.

FrökenNJB
2/7/15, 10:07 PM
#11

Hej Lej och skoogsrach. Jo, det ligger väl någonstans omedvetet, att få förklaring på det som hänt men också för att se om jag ska fortsätta med han eller inte, om det finns sätt att lära hantera sina funktionshinder på ett bra sätt. Vet själv inte nånting längre……tror oxå att jag pga av mitt trasiga förflutna känner mig trygg i otrygghet! Kanske därför har jag svårt att dumpa han……. Kram på er alla.

LeJ
2/7/15, 10:43 PM
#12

Diagnoser är ingen ursäkt att bete sig illa. Men oavsett potentiella diagnoser, varför skulle han vilja ändra sig ens när han inte bara kommer undan med allt, du till och med ursäktar det åt honom.

FrökenNJB
2/7/15, 11:10 PM
#13

Jo,han har djup ångest under längre tid efter att han gjort dumheter. Men det är inte pga av medlidande ( tror inte det), utan av det faktum att han får det i ansiktet att han har gjort fel, alltså skadat en annan människa, och det får HONOM att må,väldigt dåligt. Hans självbild är ju så djupt skadat att han ser ju sig som den största misslyckandet som någonsin skapats! Skam kommer över honom, och en enorm rädsla…..att jag ska lämna honom. Men han har aldrig tvingat mig, utan säger att han respekterar det beslut som jag tar. Även om det innebär att jag ska lämna han. Han vill ändra sig. Han har inte ens förstått att detta att han springer till sina ex så vårt förhållande får en stor prövning är ett mönster…….han vill ändra sig….men vet inte till vad han ska ändra sig, men vet inte hur, eftersom han aldrig kan gå på djupet med varför han reagerar så! Ja Lej, jag undrar varför jag ska,spela mamma åt han. Tror ärlig talat inte att jag älskar honom, men älskar fortfarande bilden av den jag trodde att han var……sen så har han sina barn och ingen mer….jag är det enda i vuxen ålder som han har. Han har inga inga vänner. Ingen familj här. Ingen alls som bryr sig om honom. Och någonstans har jag väl oxå några goda känslor för honom…….

Annons:
Anonym
Anonym
2/10/15, 11:36 PM
#14

människor med Asperger har känslor precis som alla andra, synd att det inte är mer informerat om sånt här i samhället. Jag har Asperger, jag är en människa precis som du.

Om din man har problem så måste det inte bero på en diagnos.

Lakeside
2/11/15, 10:02 AM
#15

Jag tycker det låter som att du tycker synd om honom, är det så? Jag har själv råkat ut för människor som jag haft svårt att lämna pga att de var i en svår situation, trots att dessa människor betett sig illa mot mig ett bra tag. Idag är jag glad att dessa inte finns i mitt liv längre för jag mår mycket bättre. Det hoppas jag de gör också. Ligger det mycket skuld hos dig som säger att du är en dålig människa om du lämnar honom? Det går inte alltid att förstå alla människor, speciellt inte på en gång. Ibland måste man bara acceptera det även om det är svårt. Vi vill ju alltid veta varför…

FrökenNJB
2/14/15, 9:30 AM
#16

Hej Lakeside. Jag tror närmast att jag enträget och envist, och dumt naturligtvis, vill leva med denna man fast utan hans dåliga sidor. Ja, jag tycker extremt synd om honom……för att han helt enkelt är som han är. Någånstans djupt inom mig har jag väl ett hopp och en önskan om att han tillsammans med mig kan arbeta sig bort från sitt beteende och tankesätt och enorma känsloliv. Men samtidigt förstår jag att det inte kan bli så, att det blir jag i slutändan ska behöva anpassa mig efter det liv som han lever i. Det är ju, rent logiskt, lättare för mig att ändra på mig än för honom, eftersom han förmår inte det, han saknar den funktionen som jag utgår ifrån att man ska ha……men, jag vill INTE anpassa mig efter sånt jag tycker är fel. Vilket gör problematiken lite svårhanterligt……men mest antagligen kommer jag att ta avstånd…….för det finns inte mening med detta förhållande, det är för många skador i honom….så är det bara……..kram på er.

Honestyisdead
2/14/15, 10:08 AM
#17

Din mans dåliga sidor har inget med AS att göra.

tomtom1960
2/17/15, 1:38 PM
#18

Hej FrökenNJB!

Jag är en man på 50+ som levt med en kvinna i snart 30år. Jag är i samma eller liknande situation som dig. Jag var stormande förälskad i min kvinna från början av vår rellation, men allt eftersom otroheter och lögner uppdagades, försökte jag förstå henne och laga vårt förhållande. Varför lämnade jag inte henne med en gång? Jag ville helt enkelt ha den förälskelsen som vi haft i början. Den kommer aldrig tillbaks tyvärr. Fastna inte, gå vidare. Kram

FrökenNJB
2/18/15, 12:25 AM
#19

Hej tomtom! Tack,för ditt svar. Jag har faktiskt precis gjort det, och det känns som om vi aldrig har varit ett par. Så mycket som jag känner mig själv så betyder min känslomässiga respons på att bägaren rann över. Då klipps allt hos mig, fast på ett positiv sätt! Ja,,denna man hade både Aspergers och Borderline,…om inte narcissism…..men han var aldrig grandios på nåt vis…motsatsen till det. Så,,jag har fått en ny erfarenhet i livet…hur det är att leva med störda määniskor. Och,,det är inget liv!!! 30 år är lång tid…..hoppas att den du en gång var finns fortfarande kvar. Dessa människor är vampyrer…..har man inte fötterna stadigt på jorden så är det lätt hänt att de suger ut blodet utan att lämna ett sår, kvar står offren, utan liv, utan blod, de upphör att vara, de existerar endast i skuggan av vampyren…och vampyren har-på,ren svenska- skitit i dom fullkomligt! Det är vandrande egon. Vännen,,har hon slutat upp med lögnerna och otroheten? tack. Kram.

Anonym
Anonym
2/18/15, 1:45 PM
#20

#19 Det har inget med diagnoserna att göra att du uppfattar din man som någon form av vampyr, många kan bete sig dåligt mot sina partners och vara otrogna MED eller UTAN diagnos! Många med Asperger och Borderline är aldrig otrogna/orättvisa mot sina partners så snälla dra inte alla över samma kam, dem är människor precis som du är många kan vara idioter även "normala" snälla använd inte din mans diagnoser som en ursäkt för att kalla han en idiot, för då kallar du samtidigt så mycket andra människor med samma diagnos för en idiot trots att dem är hur schysta som helst. Har du inte läst vad folk med erfarenhet skrivit i denna tråd om diagnoser? för isåfall hade du fattat vid det här laget. Så här blir det med folk som du som inte är pålästa om diagnoser, sorgligt! det är faktiskt du som går över gränsen nu.

Annons:
FrökenNJB
2/18/15, 3:06 PM
#21

Hej anonym! naturligtvis kan personer med både diagnoser eller utan vara skitstövlar! Jag vet. För jag har levt med båda arterna. Den utan störning orskakade mer skada än den med diagnoser. Skillnaden vore väl att den utan diagnoser vet exakt skadan han åsamkade, och tar sitt straff nu. Den med diagnoser förstår INTE hur mycket han skadar andra eftersom han saknar en viktig funktion, empati. Jag kan säga att denna man skule aldrig vara så god eller så elak utan sina diagnoser. Bordeline är en personlighetsstörning som ska inte se ner på eller underskatta, Asperger är mildare, och det går att leva med de som har Aspergers i många fall. Avsaknad av empati är avgörande för hur skadlig man är, även om det sker ofta omedvetet. Så, min tanke är inte att skada eller såra någon, och jag säger faktiskt inte att alla Bokstavsfolk är bedrägliga, MEN de som är det kallar jag för blodsugande vampyrer och parasiter. Sorry att texten hade oönskvärd effekt.

Anonym
Anonym
2/18/15, 3:13 PM
#22

#21 För det första dessa personer är inga specifika arter som jag redan skrivit dem är människor precis som du och jag. Varken personer med Borderline eller Asperger har avsaknad av empati dem känner visst empati men i vissa situationer kan dem ha svårare att uttrycka den läs på mer om diagnoserna så kommer du se att det finns empati i vissa fall svårigheter med den i andra fall inte alls även om man får en diagnos betyder inte att man uppfyller alla kriterier ens Alla är inte likadana! 

Vanliga människor utan diagnoser kan vara minst lika hemska, jag vet inte hur många som misshandlar och är utan diagnoser för att dra ett exempel och otrogna dessutom, min bror har Asperger han lever ett helt normalt liv har mycket empati och är en underbar människa. Jag känner även folk med Borderline som har otroligt mycket empati som skulle göra allt i sin väg för att få sina närstående att må bra kanske till den grad att dem själv mår dåligt. Skulle man vara helt avsaknad av empati skulle man bara kunna döda någon, det är en ovanlig störning och har inget med Asperger eller Borderline att göra.

[Udoon]
2/18/15, 7:23 PM
#23

#21 ursäkta dig, vadå saknar empati? du verkar ju inte kunna någonting om npf-diagnoser, så håll ditt skitsnack för dig själv. även om man har en diagnos har man ett helt normalt känsloliv, med empati och allting, bara att man inte alltid kan uttrycka det. saknar man känslor så har det inte med NPF att göra, utan det är något annat.

Anonym
Anonym
2/18/15, 8:54 PM
#24

#23 Hon har ingen koll alls på diagnoser, ta inte åt dig. "Vanliga" kan vara minst lika dumma som oss med diagnoser och mycket dummare ibland 😂

Kram!

FrökenNJB
2/18/15, 8:56 PM
#25

Hej igen. Absolut är det så att alla kan vara elaka, som jag skrev….håller med. Kan stämma det du skriver Udoon, men som de flesta säger här så är ju diagnoserna ett spektrum, en del har mer empati, en del mindre, en del alldeles för lite. Som de flesta säger här så är det olika med och för dem med aspergers…..och det jag skrev gäller således inte dom som har empati..naturligtvis. Och, ja, jag är säker på att din bror är en underbar person, det är min fd också….egentligen alldeles föör god och snäll enligt våra 'normer'. Barnsligt naiv också. Det är den goda sidan av myntet. En del kanske har en omärkbar andra sida. Mitt ex har en märkbar andra sida. Jag förstår att ni här vill förklara att min point är till viss del fel, men inte att ni utesluter det som är rätt?? Alla människor är olika, och likaså diagnoserna. Udoon, detta är inte skitsnack. Detta jag har berättat om är verklighet.

Anonym
Anonym
2/18/15, 9:00 PM
#26

Men det är ju isåfall precis som med alla människor! det varierar hur mycket empati man har oavsett om man har diagnos eller inte och i vilken situation det gäller det du måste förstå är att vissa med dem diagnoser du nämner har mer empati än en vanlig människa det är verkligen inte ovanligt då dem har så otroligt mycket känslor kanske har ett annat sätt att visa det på än det "klassiska, vanliga sättet" 

Som jag skrev förut din man har säkert sina problem kanske är han påverkad av sina diagnoser att det begränsar honom i vissa situationer och ger honom vissa problem vissa blir väldigt påverkade av sina diagnoser men du kan inte klassa honom som helt empatilös det kan bara en legitimerad psykolog göra och då har han med säkerhet någon mer störning än bara Asperger och Borderline.

Honestyisdead
2/18/15, 11:09 PM
#27

19-25

Du har verkligen noll koll som tror att din mans handlade har med AS att göra. Men jag gissar att du behöver skylla på något för att må bättre.

Annons:
FrökenNJB
2/19/15, 12:02 AM
#28

Hej igen. Nej nej…jag klassar honom inte som helt empatilös, i vissa sammanhang har han mer empati än vi alla 'vanliga' tillsammans. När han är god, så är han också godare än många många 'vanliga'. Och nej, jag menar faktiskt imte bara mitt ex, utan alla dem som har liknande beteende, läs mer om dem som bor IHOP med borderlinepersoner! Förstår inte varför ni surar. Borderline är en extrem störning, som kan faktiskt bli livsfarlig för både personen i fråga och de som är i närheten!! Det finns säkert många med Borderline som går att leva med eftersom det är spektra…och JA, de har en massa känslor!!!!! För mycket känslor! Jag tror imte många av er som skyddar diagnosen Borderline förstår riktigt vad det innebär, därmed inte sagt att ALLA är omöjliga. Och ja, det finns alla sorters människor, goda som onda, dumma som kloka, etc….så, då behöver vi ju egentligen inga diagnoser alls. Eller? För oavsett hur vi förstår, uppfattar, ser andra samt inegrerar med andra är ju oxå olika….en del älskar beröring, andra hatar beröring, en del förstår sociala koder,,andra inte…..en del mördar av ilska, andra av brist på empati……eller? Har vi kanske diagnoser för att kunna hantera funktionshindret bättre? Att få omgivnimgen att förstå,OSS?? Eller? Vem ska förstå vem, och varför???,tänk efter. Jag vill ingen illa. Jag menar inget ont. Men att påstå att störningar som Borderline i kombination med Aspergers har ingenting med ett beteende att göra…..dååå tror jag man behöver faktiskt tänka till! Klart att varje störning påverkar en människas beteende! Alla bokstavsdiagnoser påverkar ett beteende. Och att säga att Asperger inte påverkar ett visst beteende så kan man helt enkelt inte tänka out of the box! Men då menar jag både positvt och negativt. Civilkurage är nåt som många aspies har men inte 'vanliga' uppvisar så ofta, för att ta ett exempel. Mitt ex har det. Men säkert inte alla aspie, för det är ju inte en kriterie, liksom mycket annat som är en produkt av en diagnos. Så, ta inte illa upp, säger fortfarande att jag inte menar ont eller nåt elakt. Jag har studerat psykopati, Borderline, narcissism och Aspergers nu i 4 månader 24/7. Hur många av er som svarat - förutom en som jag direkt ser inte har diagnos- lever ihop med en bordeline och Asperger? Det vore kul att höra svar från den andra parten oxå.

FrökenNJB
2/19/15, 12:10 AM
#29

P.s hera, jag skulle önska att hans beteende berodde på allt annat än funktionshinder och personlighetsstörningar…..för då skulle det finnas hopp. Tyvärr så finns det inte det. Därav seperationen.

Honestyisdead
2/19/15, 12:24 AM
#30

#29 Jag lever med en som har AS. Jag själv.

Jag föreläser också om diagnosen.

Innan jag fick diagnosen satte man Borderline på mig. Således är jag väldigt bekant med även den diagnosen eftersom jag studerar mina diagnoser.

LeJ
2/19/15, 12:32 AM
#31

Ts. Fast ditt ex har ju inte ens de diagnoserna, om han inte har fått de den senaste veckan, utan det är ju du som typ bestämt dig för att han har dom.

Jag tror absolut inte att du menar något illa, men du låter väldigt okunnig om det här.

Anonym
Anonym
2/19/15, 7:22 AM
#32

#28 Ingen har sagt att det inte ALLS påverkar beteendet men dem elaka saker du sagt innan gör att man vill förklara för dig som INTE är påläst hur läget ligger till. Problem kan finnas hos alla det måste inte ha med en diagnos att göra vissa problem kan vara förstärkta pågrund av en diagnos självklart andra har inga problem längre då dem arbetat bort dem. Om du läser på forum om hur det är att leva med folk med borderliner/asperger så läser du enskilda fall det hade lika gärna kunnat vara någon utan diagnoser som betedde sig så, det är fortfarande ingen ursäkt! vem som helst kan vara livsfarlig. Snälla, vill du veta mer om diagnoser besök en psykolog eller någon som kan ge dig äkta information än att bara googla runt.

Du har studerat dessa diagnoser? då är jag riktigt förvånad. Då måste du missförstått mycket med tanke på hur mycket vi i denna tråden fått förklara för dig! jag undrar också om din man fått dessa diagnoser av en legitimerad psykolog eller om du bara hittar på det själv? 

Alla folk med Asperger och Borderline är olika människor så att säga att alla är på ett visst sätt är bara naivt, många du träffar på stan varje dag är såna och då tänker du inte ens på det på dem flesta går det inte ens att märka. Jag känner många med diagnoser, alla är underbara människor dem flesta är vuxna och har arbetat bort sina problem och deras problem har haft med dem själv att göra som dåligt psykiskt mående.

[Udoon]
2/19/15, 9:40 AM
#33

#28 #29 du verkar ju inte vara riktigt klok. kallar folk för "störda" och att det "finns inget hopp" .jaha, så om en "normal" person betedde sig illa mot sin partner så finns det hopp, alltså? även när partnern låter dom hålla på hur som helst och dom inte vill ändra sig för att det är bekvämt att bete sig som ett svin?

förstår att du kanske blir ledsen i ögat nu, inte kul att få mothugg när man snackar massa skit om sånt man inte förstår🙂 här på forumet finns det flera kunniga personer som berättat för dig att du har fel, och du bara fortsätter med ditt ignoranta bös ändå, blir så trött på folk🤦‍♂️

tomtom1960
2/19/15, 1:43 PM
#34

Hej! Snälla ni som attackerar FrökenNJB med glåpord och tillmälen. Ser ni inte att hon lider? Jag kan fullständigt förstå hennes ångest, frustration, ilska och vrede över, "varför blev vårt liv så här", var det jag som gjorde fel? Var det han som gjorde fel? beror det på en personlighetsstörning? Borde jag ha sett det tidigare? Borde jag ha gjort något tidigare? Skall jag lämna nu när jag stannade kvar förra gången? Allt blir kaotiskt, man vet inte ut eller in, särkilt om man inte har någon att prata med. Det är väl därför både FrökenNJB och jag sökt oss till

Sajter som den här. Många av er känner sig påhoppade och jag kan förstå det, men  försök att förstå att det är hennes frustration som talar.  Många av er säger att ni har empati som alla andra människor och jag tror er, det är bara så att det inte är lätt för andra människor att förstå det. Jag skall ta ett vardagligt exempel.

Min dotter spelar fotboll i ett lag, en dag träffade jag en mamma som haft sin dotter i laget men som nu slutat, jag frågade varför flickan slutat, om det var problem med kompisar eller något annat. Kvinnan sa då att min fru sagt,

" skall du verkligen låta din dotter vara med i laget i år igen hon är ju inte så bra". jag blev ledsen och upprörd men lugnade ner mig och pratade med min fru om händelsen. Det visade sig att min fru tyckte synd om flickan, att hon skulle behöva sitta på bänken hela säsongen för hon var i ärlighetens namn inte så bra.

Min fru visade i sitt tycke empati för flickan, men mamman till flickan kände sig kränkt och förödmjukad.

Som anonym påpekar i sitt inlägg, "många du träffar på stan varje dag är såna och då tänker du inte ens på det".

Jag träffade en underbar kvinna som var helt "normal" som ibland sa eller gjorde helt oförklarliga saker, ofta slog jag bort det och tänkte att jag måste ha hört fel, jag ville nog inte genera varken henne eller mig själv genom att ta upp det, men allt efter som åren gått så ser man ett mönster i det kaos som varit vårt liv. Min fru har ingen diagnos så jag tänker inte gå in på vad på det, men jag har mina aningar.

FrökenNJB du undrade om det kan bli problem vid skillsmässor eller separationer. Och mitt svar är JA. Det är därför jag lever tillsammans med min fru fortfarande då vi har en tonårs dotter.        Som anonym #7 skriver:

"Min kärlek är kolossalt stark och jag är oerhört lojal mot de som jag älskar och som jag anser vara värdiga min kärlek."

När man inte värdig deras kärlek längre då blir det hemskt.

FrökenNJB jag önskar dig lycka i ditt liv.

Och till er som känner sig sårade och påhoppade. Förlåt.

Annons:
Anonym
Anonym
2/19/15, 2:08 PM
#35

#34 Skriver man inlägg på ett forum får man stå ut med kommentarer och åsikter det hon har skrivit är inte OK/stämmer inte, hur kan man fråga om folk med diagnoser "blir sårade" som om att vi vore någon mutation ingen människa. Hon lider säkert men varför ska hon skylla allt på sin mans diagnos som hon TROR att han har dessutom och inte vet. Självklart kommer folk på detta forum fortsätta förklara sig så länge hon fortsätter kommentera, vill hon prata om sina problem i sin relation finns det bättre diskussionsforum för det til lexempel "relationer" på iFokus. Man kan inte skylla allt på diagnoser, människor som människor vi är alla olika!

Honestyisdead
2/19/15, 2:28 PM
#36

#34 "När man inte värdig deras kärlek längre då blir det hemskt."

Vilka menar du nu?

Anonym
Anonym
2/19/15, 2:32 PM
#37

frågar samma som #36 🤔

LeJ
2/19/15, 7:50 PM
#38

#34Jag blev lite nyfiken nu, skulle du gå in på ett forum om människor som har t ex diabetes med samma mästrande ton och berätta hur jobbigt det är att leva med en diabetiker och hur mycket mer du vet om diabetes än den som faktiskt har det?

Anonym
Anonym
2/19/15, 10:27 PM
#39

#38 Exakt så jag känner… och alla är inte likadana det är ju det man måste förstå vem som helst kan vara en idiot en diagnos definierar inte vem man är däremot kan den påverka i olika grader i vissa situationer.

FrökenNJB
5/30/15, 10:52 AM
#40

Hej allihopa! Först vill jag tacka alla som har svarat mig på PM och gett mig stöd och uppmuntran, och sedan alla här som har svarat med egen åsikt, för det ska man ha rätt att ha! Ingen skada skedd. Bara bra att ni gör det med tanke på att jag säkerligen inte är den enda som har varit med om detta, då kan vår lilla debatt kanske bli till hjälp för andra i samma situation. Återigen, ber om ursäkt om jag har trampat någon eller många på tårna, det var inte min mening. Kanske har det med min okunskap att göra, kanske på min frustration, eller både och. bordeline är en störning, och således måste man vara störd….som svar på någons inlägg här. Asperger är inte det. Inte sällan kluste b störningarna har förväxlats med aspergers…tyvärr. Alla dessa 'diagnoser' är relativt nytt för mig, det jag har förstått är att det tar åtskilliga år för en proffs att avgöra vad som är vad, desto längre för mig, och saken är den att det ska inte ens ligga på mitt bord att göra det. Men jag måste erkänna att jag börjar tro att detta är mer än asperger…..kanske narcissism….eller utåtagerande bordeline……eller en salig blandning av allt. Och därmed inräknat Aspergers. Men det återstår att se. jag har läst om alla dessa diagnoser sedan 2014, och förstått att många har genom tiderna blivit feldiagnoserade….just pga av likheterna emellan…. så, i princip så har ju diagnosen inte mer betydelse än om jag ser likheterna å misstänker en diagnos. Diabetes kan kanske försvåra ett förhållande på flera sätt, och i några viktiga samanhang. Därmed inte,sagt att alla som har diabetes har samma grad av hinder, te x i samlivet…. Då kan man ju också säga problematiken inte beror på diabetes eftersom alla inte har det i samma grad, och att även folk utan diabetes kan ha problem med samliv. Bara för att slänga et ljus mina övre resonemang. Och, ja, det finns mer hopp om att en skadad ben kan repa sig än att vara utan ett! Samma sak här, har man inte empati ( oavsett om en del definerar empati på ett annat sätt) på det sätt som det ska vara, så är det ett klart större problem och mindre hopp. Ha nu en trevlig helg på er allihopa och hoppas att våra inlägg blir till en hjälp för någon som förstår detta lika mycket som jag ( enligt er väldigt lite, smiley),. Men det är inte viktigt längre.

Anonym
Anonym
5/30/15, 11:22 AM
#41

#40 "bordeline är en störning, och således måste man vara störd…." Säger du, kan du förklara vad du menar med att man måste vara störd? vad innebär störd för dig? du är medveten om att man inte är sin diagnos, utan att den kan skapa vissa problem i ens egen vardag. Jag tycker inte du bör diagnostisera din partner när du inte har någon kunskap om diagnoser, om han nu har problem i sin vardag får han väl uppsöka en psykiatriker och göra diagnosutredningar om han vill. Och även om han nu får det på papper, vad hjälper det dig? det är inte ens säkert att han har en diagnos.

Annons:
FrökenNJB
5/30/15, 11:53 AM
#42

Hej igen anonym…..hur förklarar du att man har en störning? Man har en störning utan att vara störd, eller? Eller tänker du på den barnsliga varianten som barn och tonåringar ( vi vuxna med för den delen) ibland anvönder på folk som vi själva inte anser beter sig som vi tycker är normalt? Kan man ha en störning utan att vara störd? Kan man vara blind men ändå kunna se? Eller, har du ett bättre förslag? Nej, det är som du säger, inte ens en diagnos på papper hjälper. Så, egentligen, vrf ska man ha diagnoser?

Anonym
Anonym
5/30/15, 12:33 PM
#43

#42 Borderline är en personlighetsstörning,det viktiga är att veta att alla med Borderline är olika och vissa har mer och andra mindre av dem drag som finns hos Borderline. Sen bara för att man har en personlighetsstörning så är man inte "störd" du har fortfarande inte svarat på vad du menar med störd, vad betyder störd för dig? folk med Borderline kan vara som "vem som helst" du träffar säkert många varje dag vad dem har problem med mest är med sig själva psykiskt. 

Diagnos på papper kan hjälpa, då kan man lättare få medeciner eller samtal det är därför man sätter diagnoser för att folk ska få hjälp om dem behöver det.

Honestyisdead
5/30/15, 12:37 PM
#44

#42 Det är klart att en diagnos hjälper. Då kan man få rätt stöd och förstå sig själv. Men amatördiagnoser hjälper ingen.

Anonym
Anonym
5/30/15, 12:38 PM
#45

Jag lämnar denna tråd nu jag känner lite grann att du "FrökenNjb" har ingen diagnos själv utan försöker förstå dig på diagnoser genom att läsa runt lite men det verkar ändå inte som du lärt dig helt vad diagnoser innebär, jag tror det kan vara svårt att förstå självklart. Men jag tycker inte du ska uttala dig så mycket om du inte vet, eftersom det kan vara sårande för människor med diagnoser. Väldigt viktigt är att veta att diagnoser sätts för att hjälpa människor som har det svårt, det är ju så att man har haft problem för att få en diagnos men själva diagnosen är inte vem man är den kanske beskriver problem man lider av men man är ju så mycket mer än sin diagnos.

Jag orkar bara inte diskutera mer här nu, och jag vill inte heller bråka med någon. Så tänker inte läsa om någon skriver något mer inlägg här. Utan lämnar tråden helt!

FrökenNJB
5/30/15, 3:08 PM
#46

Hej igen anonym. Ingen ska behöva bråka om något. Trodde i början att jag skulle få en annan respons, i form av nån bättre förståelse och tips å råd, men det verkar ju som att folk mer hakar upp sig på åsikter och försöker förklara till mig att inget är som det verkar vara. Och det kanske stämmer. Jag har heller inget alls behov av denna tråd längre. För kontentan av det mesta här var att jag ska förstå att mina frågor var irrellevanta för diagnosen och har mer eller mindre inte något att göra med diagnosen. Kanske stämmer även detta. Jag kan inte tänka mig att ens en läkare kan ge bättre råd, tips och annat om jag skulle fråga dom samma sak, än ni hör på forumet, därför vände jag mig direkt till er. Kanske har ni rätt i det mesta. en diagnos ska hjälpa en och få rätt medicin….mot sina funktionshinder ( eller kalla det vad ni vill). det skulle inte finnas en annan anledning att skriva här om jag inte ville lära mig mer om Aspergers!!! Och att föraöka förstå. Och att ge motargument. Och tycker ni att jag är tokig som inte förstår hur Aspergers fungerar, eller att jag rakt av har en annan åsikt om det hela ( ialla fall ännu) så borde ju ni kanske tänka en gång till. för mig har detta varit vardag i flera år nu… Så jag är numera försiktig med att förlita mig på allt, jag har rätt att pröva åsikter. Tills jag förstår att detta kan faktiskt handla om något annat än Aspergers. Men av allt att bedömma så var det viktigaste här att jag skulle vara politisk korrekt i mitt uttalande om Aspergers. Tack ändå alla som ändå har orkat svara. Du med anonym.

Honestyisdead
5/30/15, 3:34 PM
#47

#46 Nej, diagnos är inte till för att få medicin. Det är till för att få rätt hjälp.

LeJ
6/1/15, 12:32 PM
#48

TS. Problemet är att du verkar bara se diagnosen hos oss som har en bokstavsdiagnos, du verkar inte riktigt ha förstått att vi är individer med olika karaktärsdrag precis som människor som inte har någon diagnos. Det är samma sak som om du skulle träffa någon med en stukad arm och enbart se den stukade armen, och anta att allt den personen säger och allt den gör beror på den stukade armen. Du pratar som om vi har mindre förstånd än er "vanliga" människor, och du kan inte riktigt ta till dig när det vi säger inte stämmer överens med det du har läst nånstans. Är du medveten om att du pratar ner till oss här på forumet? Säger det igen, vi är intelligenta människor med olika tankar, känslor och drag, precis som alla människor är. Som tur är lever vi på 2010-talet och de flesta vet att det inte är något fel på personer med Aspergers. Men vi kommer nog inte längre så länge du vägrar inse att din sambos otrohet inte har med eventuella diagnoser att göra, trots att det hade varit mer bekvämt för dig.

Annons:
Honestyisdead
6/1/15, 2:49 PM
#49

#48 🙂

Ribessa
7/4/15, 2:34 AM
#50

Lite långt efter såhär, men jag kände ändå att jag inte kunde lämna den här tråden?

TS. Jag förstår absolut din frustration och att man ibland skriver saker som kanske är lite olämpliga när man är upprörd. Tror nog att de flesta ser och förstår det här också. Men grejen är att det är lite (läs: ganska mycket) svårt att fokusera på din problematik då det framkommer ganska tydligt att du tycker att din mans dåliga beteende MÅSTE bero på en diagnos. Det är diagnoser som får en att göra dumma saker? ….. 

Ordval som "vi vanliga" och "har man en störning är man störd" måste nog du själv också inse om du tänker efter att det låter inte så trevligt. Inte ett dugg konstigt att "vi s.k. "störda", "ovanliga"???" reagerar på det. Jag kan garantera dig att skulle du träffa mig skulle du inte ens ana att jag hade en diagnos överhuvudtaget. Det är det vi försöker förklara. Alla är olika. Vi kan kort och gott säga såhär istället: Människor kan göra störda grejer. - Inte en diagnos.

Det finns ingen mall för hur en människa är. Diagnos eller inte. Du kan säkerligen läsa några "vanliga" symptom eller dyl, men passar verkligen inte in på alla. En del har andra grejer, en del har knappt några alls. En del som blir förkylda får bara ont i bihålor medans någon annan får snuva. Fortfarande förkylning. Förstår du?

Nåja. Bra att du inte menar något illa och inte vill trampa någon på tårna iallafall… Men det är lätt hänt. 

Du har de absolut bästa svaren här för dina frågor. Dina frågor har blivit väl besvarade.

Upp till toppen
Annons: