Annons:
Etikettannat-npf-relaterat
Läst 2951 ggr
Anonym
Anonym
2/10/15, 10:04 PM

jag ÄR inte min diagnos.

Jag känner mig gråtfärdig medans jag skriver detta jag vet inte vart man vänder sig när ingen förstår, och jag förväntar mig inte att ni ska förstå heller jag kräver det inte vill bara skriva av mig.

Ända sen jag fått mina diagnoser har jag inte bara känt som att jag har diagnoser på papper utan att jag ÄR min diagnos, vad jag än gör i mitt liv så förföljer dem där orden om mig alla mina problem. Det känns inte längre som att jag har problem som det går att arbeta med utan att det är jag som är problemet. Folk vill hjälpa men i slutändan har dem stämplat mig för alltid, dem säger att det kommer bli svårt för mig att göra det som är det mest självklara för alla andra och jag vill inte sätta såna begränsningar på mig själv jag tror jag kan mer. Jag vill inte höra, det här är bäst för dig igen. Snälla jag vill bara gå min egen väg, med diagnos eller utan.

/ Stämplad.

Annons:
Rafflan
2/10/15, 10:10 PM
#1

Vad har du fått för diagnos?

Anonym
Anonym
2/10/15, 10:12 PM
#2

#1 Vad spelar det för roll egentligen? jag har flera diagnoser. Men det känns mer som du är nyfiken när du säger så och inte kommenterar något om inlägget.

Cahira
2/10/15, 10:20 PM
#3

Det blir så oavsett vad. Om man gillar äldre eller yngre män/kvinnor, om man är gay/straight/bi/trans/pan/asexuell, om man har en sjukdom eller diagnos, om man är tjejig eller pojkig, vad för kläder eller smink man har, vad för musik man gillar, om man är man eller kvinna.

"Ah men det är ju förståeligt, du är ju kvinna/gay/har diagnos/annat"

Folk gör såhär alltid. Om man äter kött, inte äter kött, dricker alkohol eller inte dricker alkohol, om man röker eller inte röker, om man tar bil eller buss… folk kommer göra såhär oavsett vem man är.

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anonym
Anonym
2/10/15, 10:25 PM
#4

#3 Jo jag vet, jag har lärt mig det redan man kommer aldrig kunna bli accepterad av alla. men jag menade också i mitt fall att det kan påverka mig ännu mer utöver detta.

Cahira
2/10/15, 10:38 PM
#5

#4 Hurdå menar du?

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anonym
Anonym
2/10/15, 11:05 PM
#6

#5 när jag söker jobb osv, mitt liv i allmänhet.

Annons:
Rafflan
2/10/15, 11:05 PM
#7

#2 för att kunna svara bättre då man förstår problemet bättre. Men kan svara ändå lite allmänt :)

Det är ju stor skillnad i livet om man har ADHD, Dyslexi, autism, fibromyalgi, osv. Och av dem enda diagnoser som jag känner folk som har är det bara en person som grov CP skada som har stora problem i livet. Dem andra har lärt sig leva med sina diagnoser, visst ibland är livet jobbigare för dem men då har dem mamma/pappa/parter/syskon/vänner som finns där och stötar dem. Alla mina vänner som har diagnoser av olika slag har haft det svårare att plugga, MEN dem har klarat det med stöd, dem har haft svårare att hitta rätt arbetsplats i livet, men när dem väl gjort det jobbar dem precis som vem som helst (och "älskar" sina jobb lika mycket som alla vi andra) ;)

Jag tror att mycket av problemet ligger hos "dig", ta det inte fel nu, men när man har en diagnos tänker man oftast "jag kan inte göra det där pga…" eller liknande. Tex min kompis "jag kan inte jobba för jag har social fobi och KAN inte prata med folk", då kollar man efter jobb där man INTE behöver prata med så mycket folk, eller kanske man har lättare att prata i telefonen och kan jobba med telefon kontakt, osv. En diagnos är ingenting, men kan inte skylla saker på den tex hatar jag folk som säger "jag har ADHD därför slog jag honom", man måste leva och få livet att funka, har man problem? hitta på vilket sätt man kan lösa dem. 

Din diagnos är bara en sak på ett papper, DU är DU, oavsett vad kommer du alltid vara du, det är för att du är du som folk tycker om dig! Om din diagnos är ett problem i livet får du se över problemet, diagnosen är endel av den DU är, men du är fortfarande en egen person, en individ, med egna tankar och känslor.
Andra personer med samma diagnos kan aldrig bli som DIG för vi är alla unika :)

Anonym
Anonym
2/10/15, 11:10 PM
#8

#7 Fast det är ju så att jag hört av andra att dem inte tror jag fixar det medans jag tror jag kan fixa det så du har nog inte läst min text jätte noggrant, förstår hur du menar ändå. Dessutom jo man kan visst "skylla" på sin diagnos, inte använda det som en ursäkt men varför folk med diagnoser gör saker ibland som är mindre bra är för att dem i vissa fall kanske inte kan styra över sig själv i samma mån som folk som inte har diagnoser. Dessutom är det inte bara att lösa problem, många diagnoser är livslånga och många kräver behandling för att kunna funka optimalt som psykologkontakt eller medeciner. Om du inte har diagnoser själv är det svårt för dig att tala för folk med diagnoser. Med diagnos kan det vara svårt att söka jobb bara pga diagnosen

Rafflan
2/10/15, 11:24 PM
#9

#8 som yngre kan man "skylla" på sin diagnos, men som äldre borde man lära sig, tex har man ADHD borde man lära sig känna igen när det börjar gå över styr och då bara lämna för att lugna ner sig, osv. Men en psykolog kan vara en lösning, behöver man gå hos psykolog och tack vara det kan få ett fungera liv har man ju "löst" det problemet, eller man ska behöver psykolog, medicin och rätt typ av jobb för att funka. Eller har man problem att gå i skola kanske distansutbildning kan vara ett alt.

Jag har medicinsk sjukdom + stor fysisk skada, jag kämpar dagligen med att bygga mitt liv runt mina begränsningar, jag kommer bara bli kraftigt sämre och sämre med tiden och skulle hellre ha ADHD för då ligger jag på samma nivå hela livet, istället för att långsamt blir sämre och sämre, och få mer och mer begränsningar…

Anonym
Anonym
2/10/15, 11:32 PM
#10

#9 Det är absolut inte alla som kan lära sig styra över sina diagnoser det finns olika svårighetstyper av alla diagnoser vissa har så stora problem med sina diagnoser att dem inte ens kan leva ett normalt liv andra kan som du säger lära sig hantera sina diagnoser. Ja du har medecinsk sjukdom + stor fysisk skada det är säkert jobbigt för dig, men att du skriver att du hellre skulle ha ADHD kan du ju egentligen inte veta då du inte vet hur det är att leva med ADHD och man ligger inte på samma nivå hela tiden eftersom man kan åka upp och ner i sitt mående och vilka begränsningar man har beror på individen, nu pratar jag inte enbart om ADHD men ja.

Rafflan
2/11/15, 2:19 AM
#11

#10 alla människor har upp och ner gångar i livet, enda skillnaden är att en person med en diagnos kan reagerar starkare än en person utan diagnos. Men nu har vi kommit lite off topic här känner jag.

Vad med din diagnos kommer göra det svårare för dig att söka jobb? på vilka sätt kan din diagnos göra livet svårare för dig?

Om folk ser din diagnos istället för dig som person, är din diagnos nåt du behöver berätta? många som har diagnoser uppfattas "annorlunda" och många personer är annorlunda utan att ha diagnoser, så jag tänkte om folk inte visste om din diagnos kanske du inte skulle känna det problemet?
Och kanske prata med dem kompisar du har nu att du är samma person som du var innan du fick diagnosen och dem behöver inte behandla eller se dig på ett annorlunda sätt?

polymorf
2/11/15, 8:32 AM
#12

När du t.ex. söker jobb, om du känner själv att du fixar det och att din diagnos inte skulle ställa till det för dig, så behöver du väl inte berätta om din diagnos?

Jag brukar inte berätta att jag har ADHD i nya kontakter med människor, det är liksom inte det första jag vill att folk ska veta om mig (för att det, som du säger, ju inte ÄR jag, samt att jag inte vill att andra ska "dömma" mig i förväg pga det). Det är inte så att jag skäms över min ADHD och jag har inga problem att berätta om det om sånt kommer på tal eller när jag redan lärt känna människor, och jag har aldrig upplevt några problem med det, snarare större förståelse och att folk blir nyfikna på vad det egentligen är (många har ju fördomar om ADHD och hur de tror att "alla med adhd" är).

Honestyisdead
2/11/15, 12:28 PM
#13

Det är ju ditt val att berätta om diagnoserna eller att låta bli.

Annons:
Anonym
Anonym
2/11/15, 4:33 PM
#14

#11 Det är inte riktigt det så det funkar, vill inte berätta hela min situation bara flera vet om diagnosen där jag bor pågrund av att jag tidigare bott med stöd och det då berättats öppet.

#12 Är du säker? när jag pratade med min psykolog var hon inte säker.

#13 Jaha, det menar du inte? självklart är det mitt val där jag bor vet dem flesta jag har diagnoser pågrund av att jag tidigare i mitt liv haft mycket med stöd-boenden och stöd skola att göra därav är det ganska lätt att räkna ut.

Rafflan
2/11/15, 4:57 PM
#15

#14 men nya vänner kan väl inte veta vart du bott, vilken skola du gått i, osv? så då kan du ju välja att berätta för dem om din diagnos efter dem lärt känna dig :)
Eller som jag sa prata med dina vänner som du redan har :)

Anonym
Anonym
2/11/15, 5:18 PM
#16

#15 för det första jag har jag inte många vänner bara 1

Det är ett litet samhälle jag bor i så dem flesta känner varandra, och minns och bedömer därefter.

Rafflan
2/11/15, 5:22 PM
#17

#16 min erfarenhet är att små samhällen ofta har svårt för sånt dem anser är "annorlunda", tex diagnos, bi/homo/transsexuell, osv…

Anonym
Anonym
2/11/15, 5:23 PM
#18

#17 Ja så är det.

polymorf
2/11/15, 5:24 PM
#19

Om jag är säker på vad? Menar du om positiv respons när jag berättat?
Det isf är jag väldigt säker på. Har inte upplevt att någon har behandlat mig annorlunda efter att jag berättat, möjligtvis att jag fått större förståelse i vissa situationer (speciellt inom familjen, men även skolan).
Eftersom dessa personer ju redan känner mig så är det ju inte direkt så att de helt plötsligt tror att jag skulle vara någon annan bara för att jag har ADHD. Ofta blir folk förvånade och nyfikna, för att de tycker att jag inte stämmer in på deras bild av någon med ADHD och för att de flesta har väldigt dålig kunskap om det.
Kan däremot tänka mig att man kan bli "stämplad" av en del om man berättar om det det första man gör, just pga många fördomar om hur "adhd-människor är och beter sig".

polymorf
2/11/15, 5:26 PM
#20

Och din situation verkar ju annorlunda. Att folk ju vet om dina diagnoser innan de lärt känna dig, medan det i mitt fall alltid varit tvärtom. Kan tänka mig att det kan ställa till det…

Annons:
Anonym
Anonym
2/11/15, 5:30 PM
#21

#19 mitt svar var till denna text du skrev : När du t.ex. söker jobb, om du känner själv att du fixar det och att din diagnos inte skulle ställa till det för dig, så behöver du väl inte berätta om din diagnos?

min psykolog sa att hon var osäker, att arbetsgivaren kanske kan kolla upp om man har diagnos.

#20 Dem vet om min situation eftersom det är ett litet ställe där väldigt många arbetat med mig och dessutom så vet dem då om det för jag delvis gått i en skola för folk med diagnoser och boenden och dem har sett mig där. Och ja.

polymorf
2/11/15, 5:40 PM
#22

Det tror jag verkligen inte att de kan, inte utan din fullmakt, läkare har ju tystandsplikt och en arbetsgivare kan ju inte gå in och kolla dina journaler?! Och det är knappast någon rutin att arbetsgivare gör det (krävs väl att du visar upp sånt för vissa yrken kanske, typ polis?). Däremot tror jag de kan kolla utdrag från typ FK om du varit sjukskriven (tror dock inte det står något om varför du varit sjukskriven).

Honestyisdead
2/11/15, 5:40 PM
#23

#21 Om du själv hittar ett jobb kan dom inte ta reda på dina diagnoser om du inte sagt till psykiatrin/vården att företaget får begära ut din handlingar.

Upp till toppen
Annons: