Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Allmänt

FAN VA DE LÅSER SIG

2015-02-15 12:07 #0 av: mrsmrs

alltså jag blir så fucking trött på denna jävla adhd-skit ibland.

har fått nån fet jävla blockering, allt har bara låst sig. det blir såhär ibland, men efter att ha fått vardagen och psyket att funka rätt bra under några månader, så trodde jag att jag skulle slippa såna här svackor, trodde dom var över - trodde jag lärt mig hanter mig själv.

men nu sitter jag här, känner mig helt fastlåst. det har kommit succesivt men nu är det fan svart på viss att jag målat in mit i ett hörn. inte tvättat sedan tidiga december. inte bytt lakan sen november. inte städat sovrummet sen nyår. inga pluggsaker gjorda. kommit helt ur mina rutiner vad gäller typ hårtvätt och mat. ligger skräp överallt, är HELT OFÖRMÖGEN att göra någonting åt saken. allt känns som att behöva bestiga ett berg.

tusen högar med porslin överallt. allt luktar konstigt. vet att detta är en ond cirkel, att röra utanför ger oro och ångest innuti, men jag KAN bara inte skärpa upp mig, känns som att jag är helt fastbunden i alla dåliga vanor jag någonsin haft.

skäms ihjäl, vet inte vad jag ska göra. var bara tvungen att skriva ut det någon stanns. HELVETE är så sjukt less och irriterad på denna fucking oförmåga att ha en vardag och en stadig bas, utminstånde rent praktiskt.

blöö. hoppas jag iinte drar ner någon nu, vill bara göra mig hörd. massa kärlek.

Anmäl
2015-02-15 12:30 #1 av: AnneN

Har du provat ta kontakt med arbetsterapeut inom psykiatrin?
Jag har själv liknande problem med att få städning, mm att fungera så att lägenheten ser ut som ett totalt bombnedslag och sedan har jag inte förmågan att själv ta tag i att städa upp för det blir för mycket för mig och jag klarar inte av att lista ut vart jag ska börja.

Har efter jag fick mina diagnoser fått hjälp av arbetsterapeut på närpsykiatrin med att strukturera upp vardagen och det har fungerat riktigt bra.

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2015-02-15 12:30 #2 av: VildaVittra

Helt oförmögen att göra något åt saken är du ju faktiskt inte, du klarar ju att be om hjälp här. Det är ju jättebra att du kan det.Glad

Mitt vanliga råd till folk som behöver stöd är att ringa diakonen som finns på församlingsgården i din kommun, säg som det är och att du behöver hjälp med att komma i ordning igen. Denne kan hjälpa dig att få hjälp. För får du hjälp med att få ordning på hemmet, så blir alla andra rutiner mycket lättare. 

Och skäms inte, du är inte den första eller den sista det blivit kaos runt. Din diagnos är just en diagnos och inte det som definierar dig som människa. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-02-15 12:32 #3 av: mrsmrs

Jo jag har också fått viss hjälp av det slaget.

men det är därför detta känns så jävla jobbigt. efter hjälp från arbetsterapeuter och terapi av olika slag med vardagen som inriktning, så trodd eja gliksom att det inte skulle komma en sån här låst svacka igen.
blir så arg och besviken på mig själv och på livet.

Anmäl
2015-02-15 12:34 #4 av: mrsmrs

Tack frö tipset men jag är inte med i kyrkan och känner mig inte så trygg med att ta in den i det hela. Men tack ändå, det kan säkert funka för många andra :)

Anmäl
2015-02-15 12:37 #5 av: VildaVittra

#4 Jag är inte kristen jag heller och har ändå kontakt med min. En diakon är en professionell medmänniska snarare än en själavårdare.
Saken är den att hon kan ta itu med all kontakt med instanser som boendestöd osv, så du slipper krångla med irriterande telefontider etc. 

Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2015-02-15 13:14 #6 av: mrsmrs

Ok, ska tänka på det<3

nu måste jag bara försöka kommaigenom och få rätsida på åtminstonde NÅNTING idag...

Anmäl
2015-02-15 14:47 #7 av: zatanica

Vet så hur du känner dig, är där själv just no och har så varit ett tag.

Har så mycket plugg och annan skit som jag behöver göra, men det känns som det skulle vara enklare att bestiga kebnekajse naken typ.

Det är sjukt svårt att försöka dra upp sig själv samtidigt som man känner den där pressen hängande över sig och man samtidigt vet att det ju är så jäkla simpelt. Ledsen

Att ta tag i disken är inte jätte svårt eller att svänga runt med dammsugaren, eller skriva klart den där uppsatsen. Men det går bara inte.

hoppas det löser sig för dig med tids nog.

Anmäl
2015-02-15 15:42 #8 av: mrsmrs

#7 Ja precis så! ,Speciellt med kebnekajse, hehe..<3

pressen å oron å ångesten asså... vill bara slänga ner dom i en kokande helvettesgryta och aldrig se dom igen >.<

Anmäl
2015-02-15 21:25 #9 av: Silla9

Förstår verkligen hur du känner. Känner igen mig.! Jag tyckte förra våren att jag verkligen tog tag i saker och trodde jag hade förstått en hel del och tagit mig upp, förstått hur jag skulle hantera saker. Men sedan fick jag en rejäl svacka. Jag blir så jäkla frustrerad när jag vet om precis vad som är problemet och vad jag behöver göra men ändå inte lyckas göra det fast det verkar så enkelt. Man är lixom kvar i det stadiet för länge men man lyckas inte ta sig ur det.

 Nu har jag precis börjat med medicin igen, får se om det kan funka. Innan har jag haft väldigt svårt med tålamodet att hitta en medicin som funkar för en. 

Skönt att veta att det finns andra som förstår vad man menar. Det är ju väldigt svårt att förklara för någon som inte har problemet, det verkar ju så självklart och enkelt.

Anmäl
2015-02-15 21:31 #10 av: mrsmrs

ja! och just det här att jag vet EXAKT vad problemet är, och vad som (i teorin) skulle lösa det... och ändå är det helt omöjligt. Som att det är en stooor vallgrav mellan mig och handlingskraften liksom... så obeskrivligt jobbigt att det kliar i hela själen

Anmäl
2015-02-15 21:55 #11 av: Silla9

Verkligen, det är en sån enorm frustration. När man tänker på vad man har åstadkommit men inte lyckas upprätthålla det.  Och jag kan känna mig så svag då, och jag skäms. Jag kan göra några styrkeansträngningar i en sån fas och försöka ta mig upp, men det lyckas jag inte upprätthålla

Anmäl
2015-02-15 21:57 #12 av: mrsmrs

Precis, exakt så <3 det som är lättast att upprätthålla är liksom skammen

Anmäl
2015-02-16 18:42 #13 av: zatanica

Så sant som ni skriver här.

Denna jäkla frustration när man vet vad som bör göras och vet att man kan . Men hur sjutton ska man lyckas genomföra det rent praktist.

Man vet ju målet, hur man gör men det är det där emellan som det inte funkar.

blä på det rent ut sakt.

skönt att det finns andra som har det likadant, men synd samtidigt.

Anmäl
2015-02-17 12:58 #14 av: LottaV

Har ni testat att ta kontakt med erat habilitering centrum.
Det funkar för mig.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.