Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (4) Senaste inläggen

ADD & ADHD relaterat Olika former av autism Tourettes Syndrom Motorikstörning (DCD) Tvångssyndrom (OCD) Trotssyndrom (ODD) Ansiktsblindhet (Prosopagnosi) Dyslexi & Dyskalkyli NPF + Psykisk sjukdom Övriga NPF Kan jag ha en diagnos? Utredningar (Hur? Var? När? Varför?) Allmänt Presentationer & Nya medlemmar Hjälpmedel & Stödinsatser Läkemedel & Behandlingar Lagar och regler (LSS, SoL, m.fl.) Ekonomi Kost och matlagning Tips och goda råd Var vi bor (Tråd för landskap/stad) (IRL-vänner sökes) Vänner sökes Tester Bilder & Foton Litteratur Media Dagis / Skola / Jobb / Praktik Familjeliv Diskussioner om NPF Berättelser ur verkligheten Fetalt Alkoholsyndrom (FAS) Off topic - [OT] Dagbok Lekar / Kluringar Om sajten & Om iFokus
Berättelser ur verkligheten

Oseriös överläkare

2015-02-19 00:49 #0 av: RedBlackGrey

Hej ni!

Det var riktigt längesedan jag var aktiv och inloggad på Bokstavsfolk iFokus, och överlag ett bra tag sedan på iFokus. Senast jag var inloggad, var jag 30 år, idag är jag 31. Saker har skett: Alltifrån jobbiga händelser till stora ögonblick.

Jag lyssnar för tillfället på Sparks och njuter av deras ljud medan jag till och från dricker cola (perfekt i ett krassligt tillstånd som jag för en gång skull befinner mig i), Flaskan har jag stående på datorbordet; stabilt och enligt min bedömning "liten risk" för att den ska trilla ner på golvet. Det ska vara om jag råkar stötta emot flaskan. Well, well...

På papperet står det att jag har en överläkare. I praktiken är han inte min läkare, han uppfyller inte de tillräckliga kriterierna för att vara värd att bli nämnd som "läkare" ens, märk väl som sagt att han är på papperet - "överläkare".  Jag har i ärlighetens namn med gränslös bitterhet aldrig sett honom som läkare, jag kan fortfarande ej se honom som det, han kommer aldrig vara min läkare. Jag söker efter en efterträdare, men det är min själ & dar inte lätt. Skam för den som ger sig.

Det ingick väl i hans utbildning att anklaga en patient för att ej har tagit sin ena av sina två dagliga läkarpreparat. Morgon- och kvällsdoserna. Det ingick väl också i hans utbildning att bryta löften gång på gång, samt snacka förbi ömma ämnen varenda gång jag rabblar upp dem.  Han lärde väl sig att uppskatta att bli IVO-anmäld, vilket han således har blivit av minst en tidigare patient. 

Jag har gång på gång försökt få honom att inse att ingetdera av mina två stämningsreglerande preparat svarar tillräckligt på mig. Mina hypomaniska och depressiva skov - som intensivt och dagligen sker återkommande gånger om dagen - bara nonchalerar detta genom som jag antydde om några få rader upp; avbryter och snackar förbi mig där. Om han påstås att vara en överläkare, hur kan det anses som ett jobb att trycka ner patienter till den grad? Jag får inte ekvationen att gå ihop. Det ska vara ett hjälpmedel, inte en som får lön för att sympatisera med omänskliga fasoner, för att uttrycka mig milt.

Jag har hört genom vissa kamrater som gått till s.k. överläkare - som också blivit förnedrade och nedtryckta på olika vis. Jag förstår inte - och återigen: Hur kan oseriösa överläkare ha deras löner på deras samveten? Känner de ingen skam?

Min företrädare till den där "överläkaren", hon var raka motsatsen till honom. Hon var överläkare på riktigt. Tyvärr slutade dit jag går. Det kändes smärtsamt. Ännu en motgång skulle det bli. Min sjuksköterska sade upp sig när han var i tjänst där borta. Han hade inte det pedagogiska tonfallet, det slapp jag, jag har svårt för det nämnda tonfallet (...och det ska vara naturligt - såsom man kommunicerar med varandra, osv...) Nog om det! Nästa gång ska jag - och alla andra befinnande i samma situation som mig, att få kompetenta och empatiska läkare.

Någon - eller några som har befunnit sig i samma, eller liknande situation som mig? Eller  fortfarande befinner sig i samma situation?

Anmäl
2015-02-19 07:47 #1 av: polymorf

Tycker jag mött sådan attityd hos läkare öht, tyvärr. Såna som får en att tvivla på sig själv och ibland nästan tro att man är "galen" och inbillar sig saker. Såna som inte tar en på allvar. Har hänt inom både psykiatri och "vanliga" sjukvården. Det har hänt flera gånger att då jag sökt för fysiska besvär och smärta så har de "reducerat" det till psykosomatiska, trots att jag aldrig uppvisat något sådant innan.

Den enda riktigt bra läkare jag mött var en ung, ny-exad som jobbade på akuten, där blev jag verkligen tagen på allvar och fick hjälp direkt. Hade träffat flera läkare pga svår smärta i magen (hade väl pågått i typ 3 månader), både på hälsocentraler och akuten men fick ingen hjälp (blev bara hemskickad med råd att ta alvedon typ, som givetvis inte hjälpte alls). Nu blev jag skickad vidare direkt och kunde få en akut operation dagen efter.

Min läkare nu är en sån som kör över en totalt, lyssnar inte alls på vad jag har att säga. Hen ogiltigförklarar mina känslor och upplevelser totalt, vrider det jag säger till "medicinens fördel". Påstår att den här medicinen är det sista de kan erbjuda (vet att det inte alls är sant) samtidigt som hen säger att jag inte borde ha för stora förhoppningar (försöker ha en positiv inställning men det raseras alltid när vi pratat). Samt påtalar hur otroligt många patienter de har och säger att jag, till skillnad från de flesta andra, ju faktiskt får både medicin, täta kontroller och psykolog (var tacksam och sluta klaga, dvs påtala biverkningar och minimal effekt).
Är glad för all annan personal som jobbar inom psykiatrin och annan sjukvård, har nästan alltid fått ett bra bemötande av hjälpsamma sjuksköterskor, uskor, kuratorer osv.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.